Film-Onsdag: The Tall Man

The Tall Man

Handling:
 I åratal har en mystisk entitet känd som "The Tall Man" rövat bort barn från Cold Rock. I ögonblicket som de försvinner, syns de aldrig till igen. Cold Rock, som en gång var en välmående gruvstad, har fallit samman, ändå avfärdar den lokala sjuksköterskan Julia  ryktena om det osedda väsendet som en lokal vidskepelse. En natt vaknar Julia och ser till hennes skräck sin son David i den spöklika figurens famn, som tar med sig pojken in i mörkret. Julia vägrar sluta leta förrän hennes son är tillbaka oskadd och sanningen om de försvunna barnen i Cold Rock slutligen avslöjats.

Vad jag tycker:

En märklig film som jag till en början hade svårt att få grepp om men där den smygande otäcka känslan ändå tillslut fick mig att verkligen sitta som på nålar. Den nedgångna gruvstaden Cold Rock är snyggt filmade och uppvisade i början av filmen långa kamerasvepningar som återspeglar förfallet och ger oss en tydlig bild av hur den lilla stadens liv har börjat att krackelera.  Samspelet mellan skådespelarna fungerar fint och ger även de en tydlig bild av en gemenskap präglad av en mycket mörk hemlighet. Jessica Biel spelar en av de större rollerna, den som sjuksköterskan Julia och jag tycker hon gör en riktigt bra rolltolkning. Detta är en film som berättar en historia i början, den uppvisar alla tecken på att vara någon form av skräckfilm men där vi under filmens gång inser att det som vi trodde var verklighet kanske egentligen är bara lögner. Rejält obehagligt blir det framemot mitten av filmen när den första rejäla twisten dyker upp.  Mörker, regn och storm skapar en bra inramning här i mitten av filmen, det förstärker den suggestiva känslan och väcker rädslan för det som lurar i skuggorna eller kanske rättare sagt mitt framför dig. Regissören Pascal har ett öga för bra bildspråk där han kombinerar vackra miljöer, snyggt foto och bra kameraarbete på ett övertygande sätt. Emellanåt går filmen lite på tomgång, jag tror manuset hade mått bra om man gått igenom det en gång till innan man filmade för att på så sätt få en ännu tätare och slimmad film. På det hela är The Tall Man en hyfsat spännande film med en någorlunda intressant historia och som bjuder på en riktigt underhållande filmstund.

Produktionsår: 2012
Medverkande:  Jessica Biel, Jodelle Ferland, William B Davis
Regissör:  Pascal Laugier
Längd: 106 min
Genre: Kriminal/thriller, drama, rysare

Film-Onsdag: The Night Listner

The Night listener

Handling:
Gabriel Noone arbetar som radiopratare, hans program sänds en timme innan midnatt och är älskat av
många. Gabriel väver in berättelser i sitt radioprogram för han är även författare. Efter en mycket uppslitande separation ifrån hans mycket yngre livspartner Jesse så känns livet inte längre så roligt. Men en dag så får Gabriel ett manus ifrån sin goda vän Ashes, ett manus skrivet av en fjortonårig kille. Boken berättar om hans traumatiska uppväxt med ständiga övergrepp och misshandel. Peter som killen heter är nu sjuk i aids och Gabriel sträcker ut en hand till Peter. De börjar samtala via telefonen och det växer fram en far/son-relation mellan dom. Men det är ändå något som skaver och när Jesse påpekar för Gabriel en del orimligheter börjar även Gabriel tvivla på vad som är sant eller inte.

Vad jag tycker
The Night listner är tycker jag en enkel film där det egentligen inte händer så värst mycket men som på det stora hela ändå bjuder på en kuslig thriller. Stundtals är filmen något förutsägbar och blir lite seg så undrar man ändå vad är det som pågår egentligen? Vem är Peter egentligen? Jag gillar också verkligen Robin Williams rollprestation i denna filmen, han gör en lågmäld och återhållsam rolluppvisning som stämmer väl överens mer karaktären Gabriel. Ensamhet och sorgsenhet över ett förspillt liv är två röda trådar i filmen.  Detta är andra gången jag ser filmen och jag tycker faktiskt att den håller även denna andra gången. Robin Williams lyckas med små medel lyfta en relativt simpel historia och göra den riktigt bra. Även Toni Colette innehar en av de större rollerna och hon lyckas skapa en riktigt otäck rollkaraktär som smyger in under skinnet på en i vissa scener.

The Night Listener är en småkuslig thriller som bjuder några otäcka vändningar. Filmen är i sig en trivsam och underhållande berättelse som är väl värd att se. Filmen bjuder på en del tankeväckande frågor kring om att man kanske inte alltid ska tro på det man hör eller ser. Att man bör våga se bakom kulisserna och får svar på vad som egentligen händer.


Tydligen bygger filmen på en bok, boken heter samma som filmen och är skriven av en för mig okänd författare vid namn Armistead Maupin.

Produktionsår: 2006
Medverkande:  Robin Williams, Toni Colette, Rory Culkin
Regissör:  Patrick Stettner
Längd: 91 min
Genre: Drama, Mystery, Thriller

Film-Onsdag: The Lone Ranger

The Lone Ranger

Handling:

Indiankrigaren Tonto berättar de otaliga berättelser om hur han 1869 träffade åklagaren John Reid efter att Johns bror, rangern Dan Reid och alla andra rangers dödats av den hänsynslösa Butch Cavendish. Då blev John förvandlad till en legend om rättvisa, The Lone Ranger. Tillsammans begav sig Tonto och John/The Lone Ranger ut i vilda västerns öken för att hämnas på Cavendish och hans blodtörstiga gäng som höll på att få folket att tro att indianerna låg bakom de mord som pågick i Texas.

Filmen är löst baserad på karaktären Lone Ranger som här i Sverige kallades för Svarta masken. 

Vad jag tyckte:
Inledning av filmen är riktigt träffsäker, en ung kille utklädd till just Lone Ranger befinner sig på ett tivoli runt 1930 och naturligtvis dras han mot det tält som rymmer Vilda Västern utställningen. I en monter står en skrynklig indianfigur med en död kråka på huvudet. När pojken lutar sig fram att titta närmare så blinkar indianfiguren mot honom! Sedan tar berättelsen vid, via indianen Tontos återblickar över vad som verkligen hände den där gången för länge sedan när han för första gången träffar John Reid.  Man skulle kunna säga att filmen är en humoristisk parodi på gamla vilda västern-filmer, här finns mängder av actionscener, förvisso inte dueller men väl en massa springande på tåg, i tåg och även ridande bredvid tåg. Det finns skjutande, pisksnärta, galopperande hästar, unga damer i nöd, bufflar och en typisk vilda västern stad. Men det är en varsam parodi berättade med värme och humor, med respekt för de gamla vilda västern-klassikerna.  Det är även en berättelse om en mans starka övertygelse på att rättvisa går att ordna även i Vilda västern. Tillsammans bildar dessa element en charmig, rolig och rafflande film väl värd att lägga sin tid på.

Jag blir mycket förtjust i Tonto där Depp lyckas uppvisa de galna och komiska dragen på ett sådant sätt att det inte känns överdrivet eller fånigt. Utan de känns äkta och när man kommer en bit in i filmen så förstår man mer vad som ligger bakom Tontos utklädnad och vad den döda kråkan står för. Tydligen tackade Depp ja till rollen som Tonto efter det att han fått veta att hans släkt härstammar ifrån comancherna. Även Armier Hammer skapar en trovärdig rollfigur som John Reid, den blivande Lone Ranger. Armier Hammer var en ny bekantskap för mig och vad jag förstår så har han än så länge bara förekommit i mindre roller tidigare. The Lone Ranger är en av hans få större roller och hans nästa projekt blir i en film som heter The Man from U.N.C.L.E. Jag ser gärna fler filmer av honom då hans rollprestation i Lone Ranger lovar gott. Sedan måste vi också prata om den onde i filmen, Butch Cassidy spelade av William Fitchner. Han lyckas skapa en genomrutten ond karaktär som man ändå på något sätt hejar på lite i smyg! Det negativa skulle man kunna säga är att kvinnor förekommer endast i två bifigurer som dessvärre får väldigt lite tid. Dels är det ju den unga damen i nöd och en bordellmamma spelad av Helena Bonham Carters.

Produktionsår: 2013
Medverkande: Johnny Depp, Armier Hammer, William Fitchner, Helena Bonham Carters, Ruth Wilson
Direktor: Gore Verbinski
Längd: 149 min
Genre: Action, Äventyr, Västern

Film-Onsdag: Man of Steel

Man of Steel
( Länk går till filmdatabasen IMDB, engelsk sida)

Handling:
Ända sedan Clark Kent insåg att han äger unika förmågor har han förstått att han kommer från en annan värld. När han som ung man söker efter sitt ursprung får han veta varför han skickats till jorden. Men inom honom bor en starkare kraft att vilja göra vad som är rätt. När jorden invaderas av en fientlig arme ifrån yttre rymden så står människornas hopp till en oväntad hjälte.

Vad jag tyckte:
Ännu en film om den legendariska Stålmannen och en film som jag både gillade och ogillade.  Det jag gillade var hur det bitvis lyftes fram hur det är för Clark Kent att leva med sin superhjälteförmåga. Den ensamhet och utanförskap han upplever att han lever i är ämnen som är intressanta och skapar ett djup i filmen. I övrigt så upplever jag filmen som rörig och stundtals väldigt överdriven. Början av filmen utspelar sig på den planet där Clark Kent föddes och vi får en förklaring till varför hans föräldrar skickar iväg honom tvärs igenom rymden. Stundtals rätt snygga scener här men alltför kort tid för att hinna få en helhetsbild. Sedan blir det tvärt kast till en båt där vi möter en ung man som utan vidare förklaring visar sig vara just den lilla baby vi nyss såg skjutas iväg tvärs igenom rymden.  Som sagt en aningen rörig och när det sedan blir actionscener och stridsscener så blir det hela lite för mycket.  I stridsscenerna så är det ett evigt kastande av folk tvärsigenom städer och slängande med folk ner i marken så stora kratrar uppstår.  De stridande är dels de ifrån rymden och dels Stålmannen, de vanliga människorna har inte mycket att sätta emot. Både jag och kära sambon satt till slut och suckade åt detta eviga kastande!  Dessutom så rör de ihop själva upptakten till hur Lois Lane och Clark Kent möts, förvisso kan man väl ändra på en del men jag tyckte dock att deras möte i denna film inte blev bra alls. Lois Lane är för övrigt en relativt platt karaktär i filmen vilket är synd då hennes roll hade kunnat utnyttjats på ett bättre sätt tycker jag. 

Möjligen fungerar filmen bättre om man inte har med sig en mängd av minnen ifrån  gamla tv-serier och filmer. Jag har tydligt minne av de filmer som spelades in med Christoffer Reeve och även tv-serien med Dean Cain som Stålmannen och även ungdoms-serien Smallville.

Så sammanfattningsvis kan jag säga att visst gillade jag filmen, det var god underhållning. Där de stunderna då filmskaparna lyckades skänka en glimt av svärta och komplexitet till Stålmannen och framförallt i scenerna mellan Clark Kent och hans föräldrar, är det som utgör filmens bästa delar. Där frågor om utanförskap och känslan av att vara ett missfoster gör Stålmannen mer mänsklig. Men där de galna och absurda stridsscenerna och slagsmålen förstör och drar ned filmen som helhet.

Skådespelarna är intressant eftersom Clark Kent och Lois Lane spelas av två för mig okända skådespelare. De är båda duktiga men emellanåt haltar dialogen de utför och stundtals känns de både stelbenta. Men framförallt tycker jag att Henry Cavill som spelar Clark Kent lyckas utföra en bra rollprestation och i samverkan med Kent föräldrar, som spelas av Diane Lane och Kevin Costner så skapas en ömsinthet i filmen. 

Produktionsår: 2013
Medverkande: Henry Cavill, Amy Adams, Russel Crowe, Michael Shannon. Diane Lane, Kevin Costner
Direktor: Zack Znyder
Längd: 143 min
Genre: Action, Äventyr, SFI, 

En ny sorts inlägg: Film-Onsdag

Vår bärbara dator har gått och dött här hemma, den vill icke vara med längre och vägrar ladda sig själv. Denna dator använde vi för att se på tv-serie och annan tv på. På vår vanliga tv såg vi enbart fasta program, oftast under fredag-söndag. På den vanliga tv:n finns kanal 1,2 och 4, allt annat ser vi då på den bärbara. Nu får vi se tv-serie via surfplattan istället, men en aningens liten skärm. Men det fungerar, det är ju tillfälligt. Men förra lördagen så var vi i behov av lördagsunderhållning, Melodifestivalen är ju över för i år och på vanliga tv:n ekade kanalerna tomma. Tv-serie var vi inte sugna på så vi vände oss till vår filmhylla. Väl där hittade vi ca 30 st osedda filmer!  Så de senaste två lördagen har vi sett på film och vi har insett hur mycket vi saknat film-tittandet.  Vi såg mycket film tidigare men senaste året eller så har det blivit väldigt lite, mycket för streamingtjänster och liknande tagit över tiden.

Så nu tänkte jag skriva lite kort om de filmer vi sett och varje onsdag tänkte jag att det ska komma 1 eller 2 inlägg om filmer vi sett. En lista över sedda filmer kommer också komma till.  Jag hoppas att ni kommer gilla det!

Skräck i höst!

När jag skrev mitt omdöme om Parasitus så tänkte jag göra ett litet tillägg i det inlägger, ett tillägg jag insåg behövde ett eget inlägg!  Så det kommer här! Det handlar om skräck och om mitt behov av tips!

Jag gillar skräck av alla dess slag, vissa mer former mer än andra. Det finns skräck som är i form av splatter och där typen brukar vara att fem ungdomar, oftast i alla fall, dessa ungdomar har hyrt en stuga någonstans långt ut i skogen men när de väl är där så inträffar en massa mördande, jagande och diverse annat otrevligt. Ungdomarna kan även råka hamna i knipa tack vare att bilen går sönder, de kör på en person eller rent av kör vilse, de måste hitta en telefon eftersom mobilen såklart inte fungerar, de ser ett hus som de bara måste besöka för där i det där öde, nedgångna hus måste det ju finnas en telefon.... Sedan går allt fel såklart. Tänk Cabin Fever, Jeepers Creepers eller Wrong turn. Underhållande för stunden och rätt otäckt emellanåt, lättsmält underhållning. I denna klassen finns det även splatter som är av en liten annan klass, tänk då SAW.

Min favoritskräck är dock den där krypande, obehagliga skräcken, den som syns i ögonvrån och som hörs i en skrapning på fönstret eller en skugga som far förbi utanför fönstret.  Den som brukar innebära att en ung familj eller ett ungt par flyttar till ett hus långt ut på landet, oftast den amerikanska landsbygden. Deras drömmars hus och allt är så fint så tills den där dagen då något syns i ögonvrån, tills barnen börjar bete sig märkligt eller  att hunden försvinner.  Tänk här The Haunting in Georgia, Amityville horror, The changeling eller The Conjouring.  Inom denna genren finns även vissa filmer som bygger på denna grund men innehåller ett mycket oväntad twist såsom Sjätte sinnet, Fragile eller The Others.

Sedan finns det även en under kategori som jag tycker passar in på båda dessa former av skräck och det är den där folk beger sig in i grottor eller liknande för att undersöka lite, bara titta lite och göra lite spännande utforskning. Något som ofta går väldig, väldigt fel. Denna sorts filmer skrämmer mig ofta väldigt mycket och då är det oftast inte det de hittar där inne i grottorna utan det är just att de är i grottor som skrämmer mig, jag har lite problem med trånga utrymmen och att fastna i en grotta 1 km ner under jorden är ett stort skräckscenario för mig.  Exempel på filmer har skulle kunna vara Within, The Cave, eller The descent

När det gäller läsningen så föredrar jag även denna andra formen av skräck, hemsökta hus, isoleringen, ondskefulla väsen och den där krypande skräcken som får en att bita på naglarna och får en vilja att gömma sig bakom en kudde. Men även den första formen är kan om det är snyggt gjort vara riktigt bra. ( Som om det skulle hjälpa egentligen!) 

Parasitus var just en sådan bok och jag vill ha mer sådan läsning! Och filmer med! Så bombardera mig med alla era bästa tips om böcker eller filmer som skulle ge mig en massa kalla kårar under höstens kulna kvällar! Böckerna får gärna vara på svenska men kan tänka mig engelska med, kan vara bra att försöka sig på att träna sin engelska.

De filmer jag har sett är de jag tar upp här i inlägget och när det kommer till böcker så har jag läst tex Johan Ajvide Lindqvist, Johan Teorin, Stephen King, Amanda Hellberg, Susann Hills Kvinna i svart, Joe Hill. 

Gran Torino (första filmrec )

Walt Kowalski är en missnöjd och bitter man, en krigsveteran ifrån Koreakriget. Han bor kvar i sitt hus trots att kvarteret runt om börjar bli farligt då gatugängen sprider sig och Walt själv är inte så förtjust i att kvarteret tas över av dessa individer.. En dag ertappar han en ung hmongkille att försöka stjäla han dyrbara bil, en Gran Torino. Killen vars namn är Thao är Walts granne och han är på väg in i ett gäng som leds av hans kusin, Walt börjar missnöjt hjälpa Thao på olika sätt och sakta börjar han komma närmare sina grannar. Thao och hans syster Sue blir hans vänner.

Detta är en väldigt vacker och intressant film om att våga lita på folk och om vänskap. Clint Eastwood spelar Walt (och regisserar)  och han gör ett fantastiskt arbete. Walts elaka tunga, hans buttra och tjuriga uppförande och hans envishet spelas upp på ett fantastiskt sätt av Clint. Man fnissar gott åt hans spydiga kommentarer och man skrattar gott när han försöker få Thao att bli en riktig vit man. Thao spelas av Bee Vang, en duktig skådespelare och Sue spelas av Ahney Her, hennes karaktär är en viljestark ung kvinna med en väldigt träffsäker tunga. Sakta får vi följa historien som växer fram och om hur en fin vänskap skapas mellan dessa tre. Filmen är långsam och stundtals väldigt lågmäld men det saknas aldrig ett driv framåt. Det är helt klart en väldig sevärd film och slutet är nog ett av dom starkaste jag sett på väldigt länge. Tack pappa för rekommendationen!