Equilibrium av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Equilibrium   

Handling:

Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här. 
Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?
Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod. 

Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi.

Vad jag tyckte:
Jag är helt mållös och känner verkligen, med tanke på mitt inlägg häromdagen, att jag saknar mina ord. För hur ska jag kunna beskriva exakt vad jag känner för Equilibrium.Hur handlöst förälskade jag blev i själva berättelsen och hur förtrollade jag blev av det helt genom magiska innehållet. Eller hur ska kunna förklara hur och varför jag blev så förtjust i Ari, Isobel, Ezra, Lene och alla de andra som jag hade äran att  tillbringa så mycket tid med. Eller hur svårt det var att lämna Porto du Luando och återvända hem till min egen gråa vardag igen. Kanske ska jag lyfta fram alla detaljerna som sprakar och vibrera av färger så intensiva att jag nästan kan ta på dom. Möjligen kan jag också lyfta fram  kläderna med dessa fantastiska trycken på, tryck som rent av berättar något om bäraren. Tatueringarna måste jag berätta om, de som varje person bär och talar om allt om deras liv men också om de är man eller kvinna eller något annat. För Equilibrium är inte bara en av årets absolut bästa fantasy. Det är också en helt igenom briljant historia om identitet, könstillhörighet, sexualitet och fördomar ( även mina egna provas en del måste jag erkänna). Där det komplexa och svåra vävs samman med det naturliga och kärleksfulla. 

Med inslag av grå vardaglig realism som utspelas på mörka och smutsiga bakgator. Varva detta med inslag av både varite och illusionister. Addera karnevaler och magiska krafter. Lägg till krig, rebeller, spioner och en liten dos dystopisk känsla. Ovanpå detta så lägg till den allra ljuvligaste kärlekshistorien.Krydda med varm vänskap, mod och lojalitet. Här ungefär har du Equilibrium!

Min ork att läsa är som jag nämnt begränsat till ca 15-30 min läsning g åt gången. Framemot slutet kunde jag inte släppa boken utan blev sittande i 1 1/2 timme.... med tårar i ögonen och en vemodig känsla fick jag sedan sova i 3 timmar eftersom jag tröttade ut mig själv så mycket. 

Jag önskar jag kunde skriva mer reflekterande och gå in på varje detalj som fick mig att falla handlöst. Där jag verkligen kunde få fram varför boken är så förbannat bra. Nu får det räcka med detta. Jag älskar verkligen Equilibrium och vet att den har en säker plats på årets topplista. Och om ni älskar fantasy så får ni absolut inte missa Equilibrium.

Jag hoppas innerligt att det kommer fler böcker!

Betyg: 5/5
Boken kommer: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla, Skriva läsa leva, Bokhuset

Vart tog orden vägen?

Jag saknar mina ord. Jag har alltid varit en människa som tyckte väldigt mycket om ord. Möjligen inte grammatik delen men orden i sig. Deras innebörd, betydelse och sammanhang. Jag är stolt över det stora ordförråd som jag byggt upp i mitt huvud. Ett ordförråd som har delvis byggts upp genom trogen och nitisk läsning under många år. Detta ordförråd har skapat en känsla av trygghet då jag kunnat konversera och tala för min sak eller andras sak i olika situationer. Jag har utan problem läst komplexa och svåra texter och därigenom byggt upp mitt ordförråd ännu mer. Men såklart ryms här lättsammare ord, roliga ord, gamla ord och enklare ord med.

Nu har jag tappat bort nyckeln till mitt ordförråd. Mina två sjukdomar påverkar min förmåga att använda hjärnan rätt. Hjärnan mår ok men dels får titt som tätt fibrodimma som gör mig oförmögen att tänka samt få grepp om de mest enkla saker som behövs göras och dessutom tappade jag bort ord titt som tätt. Nu när jag även (ev) har ME så blir detta än mer besvärligt. ME är svår funktionsnedsättande trötthet. Du är helt enkelt trött men betydligt intensivare och svårare än en vanlig trötthet.

Nu försvinner ord hela tiden. Mockafjäng är det nya ordet här och täcker allt från stekpanna till fjärrkontrollen. Men också ord som tendens, isolering, gemenskap som ersätts med ett ehe-ljud.....Frustration i att tappa ord får mig också att stamma lätt när jag pratar. Jag gjorde detta tidigare framförallt i pressad situationer eller när jag kände mig otrygg. Mina ord blev då mitt vapen. Nu kommer jag inte åt  dem..... vilket gör att jag känner mig både utlämnad och otrygg när jag måste samtala med någon utanför familjen. Men även att skriva är helt omöjligt svårt ibland. Tankarna vill få fram rätt ord, men de trasslar till sig på vägen ut och så skriser fingrarna helt galet.

För en tid sedan satt jag och läste lite,  och jag kunde inte komma på vad negligé var för något. Jag anade att det var ett klädesplagg utifrån kontexten (tog lite tid att hitta fram till detta ord med....) Men jag kunde inte överföra ordet till en bild i mitt huvud. Detta är en av anledningarna till att det tar väldigt lång tid för mig att läsa just nu. Dels är det tröttande rent fysiskt faktiskt men det är allra mest tröttande mentalt. Ordens innebörd och sammanhang har blivit suddiga. Tjusningen i att läsa en bok utan hinder och där jag känner att jag verkligen tar till mig ordens betydelse är borta. Den finns nog kvar för ibland glimrar det till och då blir jag överlycklig.

Att sedan läsa en helt igenom briljant bok som Anna Jakobsson Lunds Equilibrium bjuder på ännu en ny utmaning. Jag älskar fantasy som väver in begrepp och ord som hör hemma i just denna världen. Som inte finns här i vår verklighet men möjligen kan påminna om något här. Denna gång fick jag det riktigt svårt att "översätta dessa ord till en bild i mitt huvud. Detta var något oväntat att just detta skulle ta sådan energi från mig. Jag älskade boken så det gick fint till slut men det gick sakta att läsa boken.

Ord används också när man skriver och just nu både skriver och stavar jag som en kratta. Jag skrev en skiss av detta inlägg i telefonen, i ett anteckningsblock. Dels för att kunna skriva lite i taget men också för stavningskontroll. Nu när börjat blogga så upplever jag samma sak som när jag ska tala. Jag upplever det som att jag stammar även när jag skriver. Orden flyter inte ut genom fingrarna som alltid gjort. De fastnar på vägen och hittar inte fram som de ska. Jag vill alltid kunna tala "korrekt", det låter möjligen stelt och trist. Men för mig är det viktigt. Samma gäller när jag skriver tex en recension. Här vill jag få till en korrekt känsla där orden berättar precis det jag vill säga.  Genom orden vill jag försöka få fram de känslor jag kände för boken. Jag vill få till ett bra sammanhang i texten som få läsaren att tycka om texten och att den talar till dom. Men nu kämpar jag för att ens få fram orden. Denna text fick jag kämpa med väldigt länge med att skriva. Få stavningen rätt,  få orden att höra ihop, få ett flöde i texten som stämmer med det jag vill säga samt att komma ihåg alla små extra ord som tex att, det, som osv.

Åh! Vad jag saknar mina ord! Och att läsa! Och att skriva!

Tur man har kärleksfullt sällskap i sängen. 

Mitt första bokrelaterade inlägg på väldigt länge

Nu gör jag ett första försök att få igång denna blogg. Hur ofta det bli för dagsformen visa, kanske ett i veckan, kanske två eller så blir det bara ett varannan vecka. Min förmåga att läsa har sjunkit drastiskt den senaste tiden. Orken att läsa är väldigt kort, 30 min max därefter paus innan jag kan fortsätta. Läser jag längre så har jag planerat in läsningen innan någon av alla mina vilopauser.

Jag läste en del i augusti men jag låter de böckerna vara nu. I september började jag märka skillnaden i både antalet böcker jag läste men också hur sakta jag började läsa. Dock läste jag en hel del bra böcker i September. Dessa tänkte jag skriva om här, i kortare omdöme. Tänk komprimerad form av mina vanliga recensioner! För även förmågan och orken att skriva har tagit stryk sista tiden, kommer nog ett eget inlägg om det.  En del är rec-ex och jag hoppas förlagen är ok med denna form av rec-ex. Säg annars till så får jag försöka ordna det.

Om ni klickar er vidare via länken som finns i rubriken, med författarens namn och bokens titel, så kommer ni direkt till förlagen och får där veta det. Här återger jag bara ett kort omdöme, betyg osv.


Ray Celestine Mafiso
Översättare: Hanna Williamson
Mafioso är fortsättningen på den enastående boken Yxmannen men skildras 10 år efter dessa händelser. Författaren har också förflyttas oss till Chicago och då menar jag nästan bokstavligen talat! För det är det som gör Celestine till en så fantastisk författare, han behärskar konsten att få mig att verkligen känna, lukta, höra och uppleva det som att jag faktiskt är i Chicago i början av 1920-talet. När jag släpper boken känner jag en smula vilse då jag inte riktigt vet var jag är! I Mafioso finns det precis som titeln säger gott om anknytningar till den tidens maffiavärld, här i skildring av Al Capone.  Michael Talbot och Ida Davis som vi mötte redan i Yxmannen arbetar här för en privatdetektivbyrå. Dessutom dyker polisfotografen Jacob Russo upp samt Dante, den tidens fixare åt de kriminella. Ett brett och färgstarkt persongalleri. Mustiga och vibrerande detaljer i mängder. Det är ruffigt och rått, våldsamt och skitigt. Men också varmt och mänskligt, med empati och hopp. En välskriven och fascinerande bok enligt mitt tycke. 
Betyg: 4+/ 5
Boken kommer från: Rec-ex från Southside stories, Tack!
Andra som skrivit om boken: Dast,



Nele Nauhaus, Stora stygga vargen  
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson 
Detta är den andra boken av författaren som ges ut på svenska men är egentligen någonstans mitt i originalutgivningen. En aningen störande men det fungerar dock även om det stundtals känns som jag missat viktiga bitar. Den stora stygga vargen är en mörk skildring av barns utsatthet i ett hårt och kallt samhälle där de vuxna sviker på de allra värsta sätten. Tema är ständigt aktuellt, se bara på #Metoo. Och det gör stundtals riktigt ont att läsa boken. Nele Nauhaus har ett rappt,drivet språk med lagom fyllighet och detaljrikedom. Färgstarkt persongalleri förstärker denna smarta och väl genomtänkta deckare. Huvudfokus ligger på poliserna Pia och Oliver som båda är mycket intressanta människor. Jag gillar verkligen denna serie men hade önskat att de börjat från början och översatt böckerna i rätt ordning. Stora stygga vargen är gripande läsning som berör starkt med sitt hemska tema. Men en bladvändare som jag starkt kan rekommendera. Perfekt läsning i höstmörkret!
Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Mysterierna



Jan-Erik Fjell, Angivaren
Översättare: Sandra Rath
Första boken om den egensinniga pokerspelande kriminalkommissarien Anton Brekke. Norges nya
deckarkung sägs det om denna och i samma andetag jämförs det med Jo Nesbö. Nu är jag en av få som inte läst Nesbö, dock finns hans två första böcker om Hole här hemma. Så om dessa jämförelser stämmer vet jag inte. Vad jag vet är att Angivaren är en snabbläst och spännande deckare med en del oväntade twister. Två olika historier flätas samman här, där en av trådarna letar sig ända tillbaka till 1960-talet i New York med anknytning till maffian där. Skickligt berättat med en ledig ton som snabbt får mig att vilja fortsätta läsa. En nypa hårdkokt humor skapar en bra bakgrund men dock kan jag uppleva en viss jargong mellan Brekke och hans underordnade Torp som inte känns helt ok. Men författaren lyckas ändå styra förbi de värsta fällorna och får det hela att kännas ok med skicklig länkning mellan de två karaktärerna. Angivaren är smart, underhållande och spännande bladvändare.
Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktokig, Mysterierna

Hej igen

Här var det både tomt och ödsligt. Saknaden efter bloggen och gemenskapen den ger gör att jag ska nu försöka så sakteligen att börja skriva här igen.

Ni som följer mig på Instagram vet redan en hel del varför jag inte orkat arbeta med bloggen. Men för andra som läser och där jag ser att några få verkar titta förbi fast här är så tyst. I somras blev jag väldigt sjuk och till en början trodde jag att det berodde på min fibromyalgi. Men sakta blev jag sämre och sämre. Smärtorna i kroppen var extremt intensiva, tröttheten var så massiv att jag knappt orkade vara uppe, ständiga förkylningar med heshet och halsont, minsta ansträngning skapade utmattning i kroppen och massor av mjölksyra i kroppen. När jag till slut ramlade ihop för att jag helt enkelt ansträngt mig för mycket under flera dagar i sträck. Jag svimmade inte men muskelkraften i mina ben försvann helt och helt plötsligt låg jag där på golvet. Så det blev återigen dags för besök hos läkaren. Och nu äntligen fick jag en läkare som tog sig tiden att försöka reda ut detta. Nu inväntar jag en remiss till en neurolog för en eventuell ME/CFS-diagnos.

"Kroniskt trötthetssyndrom, idag används termen ME/CFS för sjukdomen (myalgisk encefalomyelit/chronic fatigue syndrome).ME/CFS. Det är en neurologisk sjukdom, som kännetecknas av en långvarig svår funktionsnedsättande trötthet som inte går att vila bort samt post-exertional malaise, symtomförsämring efter aktivitet, i kombination med en rad andra symtom. ME/CFS innebär störningar i det centrala nervsystemet, liksom i immunförsvar och hormonella system. Huvudsymtomet är ansträngningsutlöst försämring, post-exertional malaise (PEM), vilket innebär att den drabbade blir kraftigt sjukare efter aktivitet. Ibland uppstår försämringen direkt, ibland efter någon eller några dagar. Typiska symtom är långvarig funktionsnedsättande utmattning, influensamående, feber, halsont, muskel- och ledsmärtor, huvudvärk, känslighet för ljud, ljus och beröring, yrsel, och minnes- och koncentrationsbesvär"
( Kort sammanfattning hämtad från Wiki samt RME,se)

Just nu är mina dagar indelade i två till tre timmars intervaller. En stund är jag uppe, försöker vara aktiv och vaken så gott jag kan. Nästa stund är det vila eller rent av sömn som behövs. Det mest basala i vardagen är nuförtiden något som tar både tid och energi och att få ihop allt det som behövs göras under en dag kan slå ut mig helt. Skulle jag behöva vara vaken och aktiv under en längre tid där jag också anstränger mig rent fysiskt så blir jag liggande i minst två dagar. Då sover jag hela dagen, oftast blir jag hes och får ont i halsen samt en allmän influensaliknande känsla i kroppen, sambon får hjälpa mig med att få i mig mat och dricka och hålla mig sällskap. Ibland hjälper han mig ut dessa dagar så jag får andas frisk luft. Jag har under denna tiden upptäckt hur många små saker man gör varje dag utan att tänka på det. Som laga kaffe, gå på toa,hämta in posten, klappa katterna, leka med hunden, duscha, klä på sig kläder osv. Så många saker man bara gör varje dag, en hel del rent av i förbifarten samtidigt som man gör andra saker. Allt detta är ett helt dagsverk just nu. Jag orkar heller inte gå längre sträckor utan att bli helt utmattad och många gånger har jag varit på väg att ramla ihop igen. Tro mig när jag säger att jag försökt att se om det går att pressa mig förbi gränsen och se om det egentligen bara är något som så att säga sitter i huvudet på mig. Det fungerar inte så bra kan jag säga...

Dessutom så har både min fibromyalgi och min migrän försämrats kraftigt under denna tiden. Har nog aldrig haft så här intensiva smärtor som nu från min fibro. Kroppen orkar helt enkelt inte hålla ihop när det är så mycket som händer på samma gång. Dessutom så finns det en svår oro och ångest över allt detta som sker. Jag som utan problem kunde gå en mil förra sommaren orkar nu knappt ta mig runt kvarteret med hunden. Jag som börjat arbetsträna och skulle påbörja en utbildning orkar nu knappt klä på mig själv. Ännu vet jag inte säkert om det rör sig om ME men alla tecknen finns där och även läkaren tror på ME. Det finns inga mediciner eller bot mot ME. Man får lära sig att leva med det så gott det går. Hur vet jag ännu inte. Troligen är det så att efter besöket hos neurologen så kommer jag få en remiss till en av de 3 kliniker i hela Sverige som specialistkliniker inriktade på ME. Dessa finns i Göteborg och Stockholm. Och den i Göteborg är privat så det kostar väldigt mycket att gå dit.

Om man ska knyta detta till bloggen så är det även så att jag i princip slutat läsa. Jag läser men väldigt lite och i kortare stunder. 15-30 min åt gången är allt jag orkar, vissa dagar orkar jag ingenting alls. Att skriva längre texter som denna har tagit mig två dagar att skriva men innan jag började skriva så har jag funderat och tänkt ut själva inlägget under längre tid än så. Jag har tappat kontakten med mig ordförråd och ofta försvinner vissa ord eller så byter jag ut dom till helt andra. Och jag sörjer det faktiskt väldigt mycket. Jag är en ordmänniskor och älskar ord. Nu kommer jag knappt ihåg de mest simpla orden och att sammanföra dom i längre meningar, både i text och i ett samtal är så svårt.

Jag är tacksam att jag orkar läsa lite men samtidigt saknar jag att få sluka en bok. Att kunna sitta i soffan och läsa i flera timmar. Rec-ex trillade in i början och mitten av september men har nu sinat helt. En sorg i det med men samtidigt så måste det vara ok. Jag kommer läsa de rec-ex jag fått, jag vet bara inte när jag orkar.  Jag hoppas alla fina förlag och författare förstår, se det som så att även om jag läser en helt ny bok som kom ut nu i höst till årskiftet/våren så blir boken uppmärksammad igen.

Kanske det blir ett inlägg i veckan, kanske ett varannan vecka. Jag får se hur mycket jag orkar. Kanske blir det ännu en paus. Vi får helt enkelt se. Jag hoppas ni tittar förbi och kanske säger hej. Jag kommer försöka läsa på era bloggar med så gott jag kan och orkar.

Murderbag av Tony Parson

Tony Parson, Murderbag   
Översättare:Gabriel Setterborg

Handling:
Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm en impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? 

Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen

Vad jag tyckte:
Murderbag bjuder på fräsch och välskriven spänning med både intressanta karaktärer, väl genomtänkt intrig, spännande miljöer, trovärdiga dialoger och en hel del oväntade vändningar. Murderbag följer till viss del ramen för en actionfylld deckare men jag upplever att författaren vågar tänka utanför boxen som gör att Murderbag känns som en frisk fläkt i deckarfloden. Även om Murderbag egentligen inte erbjuder något originellt eller annorlunda så blir det en frisk fläkt pga författarens skicklighet i att skriva.  Max Wolfe är en spännande karaktär och jag gillar verkligen skildringen av hans roll som ensamstående pappa riktigt mycket.

Jag vill väldigt gärna läsa mer om Max Wolfe och hoppas att hans senaste bok Slaktaren i Highgate hittar hem till mig!

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Zellys bokhylla, Maddes bokblogg, Bokmalen

Två mysiga feel-good med mattema

Ruth Reichl, Delicious   
Översättare: Ann Magret Forsström

Handling:
Matnörden Billie Breslin har fått sitt drömjobb som assistent på New Yorks mest ikoniska mattidning: Delicious. En spännande värld full av stjärnkockar och delikatessaffärer i Little Italy har öppnats och Billie kan knappt förstå vilken tur hon har. Men sedan händer det som inte får hända: tidningen läggs ner och de färgstarka kollegor som Billie har börjat betrakta som sin familj tvingas gå vidare på annat håll.

Tills vidare får Billie jobba kvar för att upprätthålla tidningens garanti-hotline, för läsare som har frågor om gamla recept. Men när hon en dag hittar några mystiska brev, gömda i kontorets gamla receptarkiv, öppnas dörren till ett helt nytt äventyr...

Vad jag tyckte:
Delicious är en charmig berättelse om att våga drömma och modet att våga verkliga dessa drömmar. Det är en mysig mix av skildringar från tidningsvärlden och scener från New York. Dessutom finns här en intressant sidohistoria som förflyttar oss bakåt i tiden. Här får vi via brev uppleva en ung flickas tankar och vardagsliv under andra världskriget i Amerika. Delicious är en lättläst och underhållande berättelse. Varm och mysig på många sätt. Mängder av matnörderi och frossande i godsaker, så var inte för hungrig när ni läser boken!

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Bokmalen, Bina´s books



Louise Miller, Vägen till Sugar Maple Inn  
Översättare:Carina Jansson

Handling:
När konditorn Olivia Rawling råkar sätta fyr på en efterrätt, samt hela lokalen där hon jobbar, flyr hon till den mest trösterika plats hon kan komma på: den lilla staden Guthrie, där hennes bästa vän Hannah bor. När hon blir erbjuden ett jobb av Margaret, den grälsjuka ägaren till pensionatet Sugar Maple Inn, ser hon ingen anledning till att inte tacka ja. Tillsammans med sin överentusiastiska hund flyttar Olivia in i husets bakstuga och det dröjer inte länge innan hennes desserter frestar hela byns befolkning.

Olivia finner sig snabbt till rätta i småstadslivet, och när Martin McCracken återvänder till Guthrie för att ta hand om sin sjuka far uppstår ljuva känslor. Men när en oväntad besökare dyker upp ställs allt på sin spets. Olivia inser att hon antingen måste stanna och inse att livet inte alltid blir som man tänkt sig, eller göra det som hon gör bäst fly.

Vad jag tyckte:
Vägen till Sugar Maple Inn är en söt och mysig berättelse om vänskap, kärlek och bakning. En småstadsskildring där allt är mysigt och fint, där alla är vänner och hjälper varandra. Låter sockersöt och det är det faktiskt med. Men det finns en viss svärta som gör att berättelsen inte blir för mycket. Ibland är det skönt att få läsa utan några krav, bara njuta och låta sig underhållas. Vägen till Sugar Mapel Inn är just en sådan bok. Varm, mysig och söt berättelse. 

Betyg: 3/5
Boken kommer från: Den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Boklusens bokblogg, Västmänländskans bokblogg, Bokstunder

Coffin road av Peter May

Peter May, Coffin road 
Översättare: Charlotte Hjukström

Handling:

En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.

Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.

I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning – och insikten om att okunskap kan leda till vår död…

Vad jag tyckte:
Peter May tillhör en av mina favoritförfattare. Hans trilogi som utspelar sig på Yttre Hebriderna är helt underbara och så är även hans näst senaste bok Enter Island. Så det var med stor glädje när hans allra senaste dök upp i brevlådan. Dock hade jag betydligt svårare för att komma in i denna än vad jag hade med de andra. Jag fastnade inte på samma direkta sätt som tidigare.  När man har en favoritförfattare så är det vissa bitar som man känner igen i varje ny bok och som är en del av det som tilltalar en.  Hos Peter May är det de fascinerande miljöskildringarna som är målade på ett sätt som får en att verkligen förflyttas dit. Det är dessutom de spännande livsödena och skildringarna av karaktärerna som utgör det som tilltalar mig hos Peter May. Ett annat kännetecken är att May använder sig av två perspektiv när han berättar sinhttp://bokslut.blogspot.se/2017/09/coffin-road-av-peter-may.html historia. Här finns ett jag-perspektiv samt ett tredjepersons-perspektiv.

Allt detta finns i Coffin Road, jag kan känna de salta stänken från havet, höra vinden vråla, känna torvröken kittla i min näsa och jag kan se de karga öarna utanför Hebriderna. Vi har två perspektiv som vanligt. Den okända mannen som förlorat minnet står för jag-perspektivet medan Karen står för tredjeperson-perspektiv. Det ovanliga är att jag inte fastnar för någon av dessa. Karens beteende och sätt att agera känns inte trovärdigt och hon är alltför mycket av allt på något sätt. Mannen utan minnen är minst sagt otrevligt. Historien om att förlora minnet är intressant men pga av karaktären så kan jag inte uppbåda tillräckligt intressant att lära känna.

Dock finns här en väldigt intressant och högaktuell historia som kretsar kring det stora problemet med bi-döden. Detta lyckas Peter May mycket väl med och får med många intressanta tankar kring detta problem. Dessutom gillar jag att även denna bok utspelar sig på Yttre Hebriderna precis som han tre första böcker. Det är alltid trevligt att återvända till en plats man lärt känna tidigare genom andra karaktärer. Dessutom så är polisen Gunn en gammal bekant från just de böckerna!

Så Coffin Road är måhända inte en av Peter Mays bästa enligt mitt tycke men är ändå på det stora hela en både intressant och välskriven berättelse som jag gillar rätt bra.

En liten parentes: Insektsbett är en viktig detalj i boken men de omtalas konsekvent som getingstick, borde det inte var bistick? Det är ju bi som är en stor del av just denna berättelse.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Västmanländskans bokblogg, Just nu Just här, Boktanken, Bokföring enligt Monika