Nu har vår älskade mormor fått ro. Så fort livet kan förändras. Ena stunden så finns där liv, i nästa stund tar det slut. Som att blåsa ut ett ljus. Det tar tid att förstå, hur bräckligt livet kan vara. Att förstå denna förändring.
Jag önskar jag var hos min familj, kunde hålla om dom och få vara hos dom. Men här hos mig finns Underbar som stöttat hela veckan, som tröstar och ger lindring. Mer än så har jag inte orka att skriva. Bloggen får vila ett tag tills jag kan formulera mina ord igen, tills jag kan läsa igen och tills förlusten har lindrats.
Hon har det bra nu. Men det är så svårt att förstå att fatta vad som har hänt. Vi ses ju snart och då skall vi alla ta hand om varandra:)
SvaraRaderaTänker på dig kramar
Tack för dina fina ord och vi har varandrar i våra tankar tills vi ses.
SvaraRadera