Kate Mosse, Vintervålnader

Freddie Watson har tappat greppet om livet, inget tycks längre ha någon mening. Allt tog sin början då ett telegram anlände år 1916, ett telegram om hans storebror George. Han var saknad i strid, förmodad död. 10 år senare plågas Freddie fortfarande av sorgen och ger sig iväg på en resa i franska Pyreneerna, han vill glömma och han vill hitta ett sätt att gå vidare.En snöstorm får honom att hamna i den ödsliga byn Nulle, han hamnar mitt i byns årliga traditionella fest. Där träffar han Fabrissa, en vacker ung kvinna som han får en omedelbar kontakt med. Dom samtalar hela natten igenom och Freddies tunga hjärta får en chans att slå på nytt. Dagen efter får Freddie veta att ingen sett dom två på festen.... Och ingen vet vem den unga kvinnan är.

Detta är så bra! Jag blev helt uppslukad av den och läste febrilt för att få veta mer. Det är en tunn bok, med utsökta små illustrationer i men innehållet är inte alls tunt utan rymmer sorg, längtan, kärlek och hopp. Det är en vemodig vacker spökhistoria om två människor som når varandra över gränserna, som kan ge varandra läkning och frid i själen igen. Språket flyter på fint och miljöbeskrivningarna är vackra. Precis som Mosses två tidigare böcker Kryptan och Labyrinten (del tre i denna serie är visst på gång, Citadellet) så är vi i samma franska trakter, i dom pyreneiska bergen, Laungedoc. Och även här så vävs skickligt in fakta och historier om religionskrigen på 1200talet i boken. En liten pärla till bok!