Till minne av Alex

Det har varit tyst här på bloggen ett tag och det kommer nog ta lite tid innan jag kommer igång att blogga så som det var innan. Men vi har sorg här i huset och detta inlägg kommer därför bli helt bok orelaterat. Detta inlägg kommer enbart handla om Alex.

För elva år sedan föddes ett litet ulligt och svart knyte, det var Sagas första kull och kullen blev ABC-kullen. Du var först ut så då blev du A, dina bröder blev Baloo och Cosmos. Jag hade många kullar under några år men det var bara ett litet antal av er som letade sig in i mitt hjärta och byggde bo. Det var Tiger, min lilla vilding som aldrig trivdes som vanlig huskatt, det var Chili vår fighter och som har ett lejons mod, det var fräcka och kaxiga Lilleman som tyvärr försvann, sen var det Alice som är som bara Alice är. Och den första av alla att bygga ett bo i mitt hjärta var du Alex. Ditt första steg in i mitt hjärta tog du när du var ca 12 veckor gammal. Sessan hade skadat sig och klämt sig illa, och när hon kom hem ifrån djursjukhuset så var hon förlamad i bakbenen. Vi ställde korgen på golvet och du kröp direkt ner till henne och började tvätta henne, sedan vek du inte ifrån hennes sida förrän hon var frisk igen. Sedan hade du mig fast, jag behöll dig och du kom att bli min vän och mitt stöd under elva långa år.

Du fortsatte med ditt omhändertagande även i fortsättningen, när JJ blev sjuk i UVI gav du dig den på att du skulle pyssla om och tvätta alla de 30 kg som Herr Hund består av. Du hämtade mat åt honom, tyvärr hämtade du katt-torrisar som inte var så populärt hos Herr Hund. Så fort jag var sjuk eller hade migrän begav du dig ut på jakt för att hämta hem byte åt mig. När någon i familjen vart oroliga eller ledsna eller arga skrek du indignerat åt oss med ditt speciella ljud. Du kunde inte jama utan du lät mer som du skrek, ett MEE-ljud. Om vi inte lyssna på dig i dessa situationer så klev du fram och bet tag, väldigt försiktigt, i första lämpliga kroppsdel och sen ryste du lätt. Som om du ville säga åt oss att allt är ok. Du vaktade även din flock och du var väldigt duktig på att stirra ut olämpliga personer som du inte godkände. Men en person som du direkt tog till dig och inneslöt i vår flock var nya Husse. Du studerade honom noga och du godkände honom direkt. Från den dagen var även nya Husse inräknad i din flock och vår familj. Även när JJ kom in i bilden några år innan nya Husse, så trots att han var av en annan sort och av en större storlek så godkände du honom direkt och han blev din vän.

Du var Mr Cool King, med ett lugn som var mycket svårt att rubba. Ända gången vart om vi inte var snabba nog med att släppa in dig eller ut dig eller om maten inte serverades på rätt tid.

 Du var även väldigt vaksam över din flock, Luna är drottningen här hemma som styr och ställer på järnnypor. Men det var du som var centrumpunkten i hela flocken, det var du som såg till att allt var lugnt i flocken och att alla mådde bra. Nu har vi förlorat vår centrumpunkt och vi är vilse. Vi måste omforma vår familj och flock utan vår trygga centrumpunkt. Hur ska vi göra det? Vem ska nu se till att vi alla mår bra? Vem ska bita oss i armen eller benet för att förmedla att allt är ok? Vi är som skeppsbrutna just nu hela din familj.

I elva långa år fanns du vid min sida, igenom mörker och svårigheter, i ur och skur och när livet självt kändes omöjligt. Vi gick igenom mycket, du och jag. Många förändringar och många svårigheter, men vi var även tillsammans när livet blev bättre. Du fanns där när jag fann din nya Husse och du fann en ny vän. Du byggde dig ett bo i mitt hjärta och det boet är nu tomt. Jag har ett Alex format hål i mitt hjärta och det gör så ont.  Du var min vän och en del av min familj, du var en av oss.  Vi är som sagt
skeppsbrutna nu och helt vilse. Dina fyrbenta vänner Luna, Chili, Alice och JJ sörjer dig djupt. Och din nya Husse saknar dig även väldigt mycket.


Vår älskade Alex som fick somna in den 21 mars 2013, en dag som för alltid kommer vara inristade i våra hjärtan. Jag hoppas du har det fint därborta på andra sidan regnbågen tillsammans med de av vår familj som redan finns där. Jag hoppas där finns mycket mat, varma filtar och mängder av skog och mark för dig att springa i. För du älskade verkligen livet utomhus, du älskade att känna det mjuka gräset under dina fötter, du älskade känna vinden i dina morrhår och du älskade när solen smekte din svart päls.

Jag älskar dig min Svarta Faran, min Fisen, min Mr Cool King, min Alex och jag saknar dig så oehört mycket.

Om den lilla människan

John Steinbeck, Möss och människor

Detta är en första boken jag tar mig an ur den serie med klassiker jag fick av pappa, det är den serie som man för något år sedan eller så kunde köpa med en viss kvällstidning. Detta är en av mina utmaningar för i år, att läsa åtminstone 6 st ur denna serie. Jag började med bok nr 3 eftersom de två första har jag redan läst. 

Möss och människor handlar om George och Lennie, två unga män som vandrar från gård till gård. Vi befinner oss på landsbygden i Kalifornia, på 1930-talet. De två vännerna söker upp arbete, stannar ett tag och tjänar pengar och ger sig sedan av. Deras dröm är att en dag få äga en egen bit land med en liten tillhörande gård, får vara sig själv och sköta sig själv. Men där är ett litet problem, Lennie är som George själv uttrycker, rätt tjockskallig.Han är helt enkelt förståndshandikappad och ibland ger detta de två vännerna stora problem. Lennie gillar nämligen att klappa på allt som är mjukt, alltifrån små möss till mjuka klänningar. Och när han blir rädd då krampar han tag och släpper inte greppet. De har nu fått en ny arbetsplatsplats och kommer snabbt in i gemenskapen i arbetarbarracken. George har noga talat om för Lennie att han ska sköta sig och hålla reda på sig, annars blir det ingen gård för honom. Inga små kaniner som George lovat ska finnas på gården. Lennie kämpar hårt men allt går fel och snart tar historien slut på ett mycket tragiskt sätt. Jag fick verkligen en klump i magen av de sista sidorna och jag berördes av Georges vänlighet och kärlek till sin stora klumpiga vän.

  Detta är en kort historia, min bok är på 138 sidor, men i den korta och enkla historien så ryms även en stor historia om den lilla människans kamp. Den handlar om vänskap och broderskap och det handlar om styrka. Jag är mycket förtjust i Steinbecks kärva och rättframma språk, tonen är enkelt och jordnära. Ta tex den här beskrivningen av de två männen:

"De båda hade gått i gåsmarsch och även här i det fria höll sig den ene bakom den andre. Båda var klädda i bomullsbyxor och bomullsjackor med mässingsknappar. Båda hade svarta slokande hattar och båda bar hårt rullade filtpackar på ryggen. Den förste var småväxt och livlig, mörkhyad, med vaksamma ögon och skarpa kraftiga drag. Allt hos honom var markerat: små starka händer, smala armar och en tunn benig näsa. Bakom honom kom hans motsats, en väldig karl med formlöst ansikter, stora bleka ögon, breda sluttande axlar och han gick tungt och släpade fötterna lite, ungefär som en björn drar labbarna efter sig." S. 8 i min utgåva.

En träffande historia som lyfter fram den enkla människan och Steinbeck  gör det riktigt bra.Det är en fängslande berättelse som jag läser med välbehag.  Detta är en klassiker som är väl värd att läsa och begrunda över.

En Gentlemannarövare

Scott Lynch, Locke Lamoras lögner

Vi befinner oss i en stad som vid en snabb glimt påminner om ett medeltida Venedig men när man tittar lite närmar ser man att stadens myllrande gator, mörka kanaler och de märkliga glastornen och glasbroarna är något väldigt annorlunda och att de bär på minnen om en svunnen tid. Staden Camorra är en stad där överlevnad är det viktigaste för många och där hertigen styr med järnhand över sina invånare. I denna staden så finns där en föräldrarlös pojke vid namn Locke Lamora. Han fiskas upp av Tjuvmakaren, en man som tar sig an utsatta barn och lär upp dem till små tjuvar. Men Locke är inte som de andra och efter ett tag så säljs han vidare till en präst som visar sig vara något helt annat än en vanlig präst. I hans omsorg och tillsammans med några vänner bildas så Gentlemannarövarna, dagtid så ägnar sig gänget åt vanligt enkelt tjuveri och småfifflande. Men bakom kulisserna och ordentliga förklädnader så ägnar de sig åt komplicerade bedrägeri där de hjälper de rika att lätta på sina tunga pengabördor. Men Locke har även en förmåga i att hamna i problem och det är ju just därför han hamnar hos prästen. Ett utdrag ur boken visar på humorn i boken och den ger även läsaren en ledtråd om att detta inte är en bok som har ett helt lyckligt slut. ""En vacker dag, Locke Lamora, kommer du att ställa till det något så praktfullt, så ärelystet, så överväldigande att himlen kommer att lysas upp och månarna börjar snurra och gudarna själva kommer att skita kometer av fröjd. Och jag hoppas bara att jag kommer vara kvar så att jag får se det. (Prästen som talar här)  -Inte då", sa Locke. "Det kommer inte att hända"

Det är en helt osannolik bok, fylld med fart och fläkt och mycket humor. På förlagets sida står det att boken har en Dickens influens och det kan jag enbart hålla med om. Historien berättas inte strikt kronologiskt, den hoppar mellan nu och dåtid och det bidrar till att hålla intresset uppe. Dialogerna i boken är välskrivna och fungerar väldigt väl. Miljöerna är livfulla och fulla av intressanta detaljer. Boken är inordnar i fantasygenren men det är ingen vanligt fantasy med alver, drakar och mängder av magi. Visst förekommer där underliga ting såsom glasrosor som livnär sig på blod, märkliga alkemiska föremål och växter och liknande ting. Men fantasy-inslagen har en mindre betydelse i denna bok, det är Locke och hans vänner som är det viktiga. Jag tycker mycket om boken och ser fram emot kommande delar.

En rolig utmaning

Jag hittade en utmaning som verkar så rolig, som ett spännande sätt att söka efter specifika böcker och upptäcka nya författare. Den går ut på att läsa böcker som passar in på en specifik egenskap eller riktlinje. Som att tex läsa en bok vars omslag är vitt! Jag har ju en del egna utmaningar såsom klassiker-läsningen, hyllvärme-projektet och så då att läsa fler icke engelska talande författare. Så jag kör igång denna med och ser det som en hjälp i att utöka min läsning på ett lekfullt sätt. När jag skrivit om boken så kommer jag länka till mitt inlägg om den boken. Böckerna ska även vara lästa nu under året, så jag ska inte gå tillbaka och återanvända utlästa böcker ifrån tex förra året. Utmaningen hittade jag här.

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Klar! Stefan Spjut, Stallo
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Klart! John Steinbeck, Möss och människor
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Klart! Carrie Ryan, Den mörka staden
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
Klart! Lee Child, Dold identitet
5. Läs en bok som publiceras 2007.
Klart! Scott Lynch, Locke Lamoras lögner
6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
Klart! En nypa salt, Maria Goodin
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
Klart! Maggie Stiefvater, Kretsen
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
Klart! Gail Carriger, Själlös
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
13. Läs en bok med träd på omslaget.
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
Klart! Richarda Junge, Stalinhusen
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Klart! Jonas Hassen Khemir, Jag ringer mina bröder
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
Klart! Anna klädd i blod, Kendare Blake
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).
24. Läs en dystopi.
Klart! Matchad, Ally Condie
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
Klart! Blodmagi, Tessa Gratton
26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.
27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
Klart! Kerstin Gier, Rubinröd
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
Klart! Benedict Jacka, Fördömd
29. Läs en debutroman.
30. Läs en fristående bok.
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
33. Läs en bok som publicerades 2012.
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
Klart! Kadher Abdoul, Dagbok i kilskrift
35. Läs en bok om änglar.

En modern spökhistoria

Richarda Junge, Stalinhusen

I ett vackert hyreshus i Berlin och som förr rymde partifunktionärer, som i folkmun kallas Stalinhusen. där bor nu Lena ensam kvar med sin lille son Adrian. Adrians pappa och Lenas älskade Leander har flyttat ut, kärleken som skulle vara för evigt den tog bara slut och nu är Lena ensamstående mamma. Vardagen blir kämpig och ekonomin svajar eftersom det är väldigt svårt att hitta jobb. Vi får under en kortare tid följa med Lena då hon återberättar om den märkliga tid som följer på uppbrott med Leander. Något märkligt sker i lägenheten, fönster som öppnas, dörrar som går i baklås och radion som är igång fast den nyss var avstängd. Och det som skapar mest rysningar längs min ryggrad är lille Adrian som börjar tala om den konstiga tanten.

 Men detta är inte en blodig skräckhistoria utan det är istället en lågmäld historia där spöket/ det okända lurar i ögonvrån.  En behaglig läsning som gav en mycket trevlig läsupplevelse med en del rysningar. Jag gillar dock mest historien om det vardagliga, om hur Lena omformar sig själv och skapar sig ett eget liv utan Leander. Historien som handlar om sorg och saknad och om Lenas relation till sin lille son Adrian.

En mindre bra bok

Dan Brown, Den förlorade symbolen

Här är då Robert Lagndon i farten i igen, denna gång är det hans vän och mentor Peter Solomonson som drar in Robert i en livsfarlig katt och råtta jakt. Eller rättare sagt är det Peters kidnappare som tvingar de båda att ställa upp på denna jakten och även Peters syster Katherine  blir inblandad. Och även Cia blir snart inblandade i denna röran. Peter Solomonson är nämligen en högt uppsatt medlem i Frimurar orden och han är även bevakare över en hemlig stenpyramid. En pyramid som sägs innehålla en ofantlig skatt och det är denna skatt som kidnapparen vill åt. Även andra högt uppsatta medlemmar i Frimurar orden blir även de inblandade. 

Nu inleds en intensiv och action fylld jakt som kommer att pågå under den orimligt korta tiden på ca 12 timmar. På denna korta tid så ska Lagndon knäcka gåtan med den mystiska pyramiden, Katherine får sitt labb sprängd i bitar och hon flyr ifrån kidnappare, hennes assistent ska råka ut för problem, vi beger oss ner under Capitolium till en underjordisk och hemlig källare, vi får följa med kidnapparen under hans påhitt, vi får följa CIA-chefens försök till att lägga sig i, vi får ta del av Peter och Katherines förflutna och om deras mamma som mördades när de var yngre. Det händer helt enkelt för mycket på för kort tid. Jag finner det rörigt och osammanhängande, spänningen försvinner och jag tappar lusten helt.

 Texten är sprängfylld med förklaringar och detaljer om symbolik, hemliga sällskap, mystiska koder och fakta om frimurarorden.  Jag brukar tycka om böcker som behandlar dessa ämnen, jag vill minnas att jag läste Browns Da Vinci koden och Änglar och Demoner med glädje och fann de vara spännande och intressanta. Men båda de böcker utspelar sig under en längre tidsperiod och på många olika platster runt om i världen. Den förlorade symbolen utspelas i samma stad och under en tidsperiod på tolv timmar, det blir för rörigt och för mycket av allt. Sedan så är det hela 7 stycken olika översättare till denna bok, en bok som är på ca 300 sidor. Ju längre läsningen pågår desto mer falnar mitt intresse och mot slutet skummar jag mest, allt för att bli klar med denna bok så jag kan lägga den åt sidan och glömma den. Jag känner mig helt enkelt utmattade av alla fakta detaljer och all information så grundhistorien i sig glöms bort och jag tappar helt intresset för hur det ska gå för de inblandade. Jag läste denna bok eftersom Dan Brown kommer ut med en ny bok i maj, Inferno men jag får se om jag läser den eller inte. 

En kärleksförklaring

John Green, Förr eller senare exploderar jag.

Ibland läser man böcker som kryper in under en skinn, de gräver sig in i ens hjärta och får en att tappa andan. De berör en på djupet och när de är slut vill man genast börja om för det gör ont att släppa taget om dem. John Green har skrivit just en sådan bok och nu vill jag skriva om den. Men hur jag än vrider och vänder på orden blir de inte tillräckligt bra. Allt som kommer ut ur mig är " Men åh, den är ju bara så himla jättebra". Och det säger ju egentligen ingenting alls om boken, men just denna sortens böcker är så svåra att berätta om. För det går inte att hitta just de där rätta orden som berättar om alla de känslor de skapade hos en. Orden kan inte förklara varför just denna kröp i i mitt hjärta och byggde bo där. Men jag gör ett tafatt försök och sedan ber jag er att läsa den själva.

Boken i sig är en otroligt vacker kärlekshistoria samtidigt som den handlar om döden och sorg. Den handlar om Hazel och Augustus, två tonåringar som båda är märkta av cancer. Hazel har lungcancer, det handlar inte längre om hon kommer dö utan enbart när och när är väldigt snart. Agustus har skelettcancer som tog hans ena ben men det är hoppfullt för honom ändå, hans chanser att överleva är större. Hazel och Augustus möts i en stödgrupp för cancersjuka barn och de förälskar sig i varandra och de kommer att älskar varandra så oerhört mycket. Men cancern är där jämt och ständigt, som en störande extra person när de två borde få njuta av livet och av varandra. Ändå är detta en hjärtslitande vacker och fin berättelse om kärlek och vikten av att leva sitt liv fullt ut oavsett hur långt eller kort det är. John Green låter även humorn få lov att ta plats, Hazel, Agustus och deras vän Isac, även han märkt av cancern är riktiga kvickhuvuden emellanåt.

Jag grät och jag skrattade när jag läste och jag får tårar i ögonen nu med när jag försöker göra denna bok rättvisa. Slutet är så magstarkt att jag ryser bara jag tänker på det. John Green har en magisk penna som skapar ett livfullt och vackert språk, det är en njutning att läsa trots det tunga ämnet det rör sig kring. Green väjer dock inte för det hemska med cancern eller för den fruktansvärda verkligheten, cancern och alla dess biverkning är hela tiden närvarande. Detta är en stark bok som jag kommer införskaffa för att ha ett eget exemplar, så att jag kan återvända och läsa om historien.

Hmmm

Det är farligt att sitta och söka efter bilder till inlägg, det förra inlägget har bilder hämtade ifrån respektive förlag. På Ica förlags hemsida hittar jag en del nytt som jag missat.

• Myter om mat av Stephan Rössner verkar vara väldigt intressant.Kommer nu i mars.
• Bullfest av Göran och Sofie Söderin verkar vara lite annorlunda men väldigt rolig. Kommer nu i mars.
• Kroppspråk för hundägare av Gabriela Metz och Ramona Teschner verkar vara väldigt intressant och spännande. Kommer i april

Dubbelrecension!

Jag läste två stycken bak/kakböcker i februari, två böcker som skildes sig åt rätt ordentligt. Den ena är flärdfull och lättsam, den andre är mer rejäl och vardagsenkel. Låt oss börja med den flärdfulla!

Afternoon tea av Jan Gradvall och Liselotte Forslin.

Detta är en mycket engelsk bok som berättar om teets historia, sedvänjor kring te, hur te figurerar i popmusiken och hur man brygger te på ett korrekt sätt. Boken är gjord på den engelska landsbygden, i trakterna av Bath och boken innehåller många vackra bilder därifrån.  Men inget te är komplett utan en massa läckra och underbar tillbehör! I denna boken får vi recept på bla scones med clotted cream, plommonpaj, scones med choklad och fruktkaka med guinesse. Dessutom får vi lära oss att göra lemoncurd och andra marmelader. Jag njuter när jag läser boken och jag tror faktiskt att denna bok så småningom kommer hitta sin väg in i vårt kök. Jag lånade denna på bibblan men skulle nog vilja ha den hemma så jag kan ordna ett riktigt ordentligt afternoon tea!

Enklare bröd, Martin Johansson

Detta är en mer vardaglig receptbok, med rejäla och enkla recept på bröd. Jag gillar verkligen denna boken då den inte innehåller en massa pekpinnar utan det känns lättsamt och roligt att baka bröd! Och det var även denna bok som fick mig att börja baka igen, först bröd och sedan annat. Jag ska försöka fortsätta baka mitt eget bröd hädanefter, det är ju rätt enkelt och det är inte svårt alls när man väl får grepp om det. I denna bok så är alla bröden långjästa bröd, man ska inte heller knåda bröden i all oändlighet och recepten kan man ändra på lite som man vill. Även denna bok ska införskaffas så jag kan fortsätta med mitt brödbakande.

Lev Grossman, Magikerna

Jag var dels förväntansfull inför denna boken men jag kände även tvivel. Förväntningarna kom sig av att boken till viss del skulle utspelas i en universitetsmiljö, jag är oerhört förtjust i den sortens akademiska miljöer när det gäller böcker.  Och tvivlen kom sig av att boken tillhör den sort av fantasy jag normalt inte läser. Jag läser med stor glädje fantasy som utspelar sig i helt påhittade miljöer och med helt okända varelser såsom tex Tolkiens Sagan om ringen, Patrick Rothfuss serie om Kvothe eller Kristin Cashores serie De utvalda. Jag har även börjat gilla sk urban fantasy, alltså en fantasy där vi befinner oss här och nu i vår egen verklighet men vid sidan om de vanliga människorna lever antingen vampyrer, varulvar eller andra magisk varelser såsom tex Maggie Stiefvaters serie Mercy falls, Richelle Meads serie Vampie academy eller Holly Blacks serie Berörarna. 

Men sen kommer vi då till den fantasy som innebär att någon går igenom en dörr, en garderob, åker ett speciellt tåg eller via någon annan form av portal och på detta sätt hamnar de i en magisk värld. Av någon anledning så köper jag inte det konceptet, jag finner det orimligt att det vid sidan om oss skulle finnas en parallellvärld. I en klassisk fantasybok så kan jag köpa nästan vad som helst för då vet jag att vi befinner oss i en värld som tillåter just det, en uppdiktad värld där det inte finns några exakta ramar eller mallar. Tyvärr så är Magikerna just en sådan bok där huvudpersonen går igenom en slags portal, i detta fall först för att komma till Brakebills college och senare för att komma vidare in i en magisk värld.  Jag hade dock kanske kunnat köpa det bättre om jag gillat huvudpersonen mer.  

Vår huvudperson är Quentin, han är en tonårsgrabb som är väldigt trött på det mesta här i livet, allt är meningslöst och där finns ingen direkt anledning till att anstränga sig anser han. Quentin får en inbjudan till Brakebills, ett college som bara få människor känner till och där enbart några få blir utvalda till skolans kurser. Quentin hamnar där genom en mystisk trädgård i Brooklyn och får veta att Brakebills är ett college för unga blivande magiker. Och här glimrar boken verkligen till när Quentin och hans vänner ger sig i kast med sina studier inför att bli magiker. Jag läser ivrigt men snart tappar jag lusten igen och det beror till största delen på Quentin, han är en gnällig, barnslig och omogen kille som jag mest vill ruska om ordentligt. Tyvärr fortsätter detta beteende och det finns även hos hans närmsta vänner och mot slutet av boken är jag rätt trött på dem. Det är enbart en karaktär som gör att jag orkar läsa klart boken och det är Alice, henne gillar jag skarpt. Hon utvecklas på ett trovärdig sätt genom historiens gång.   Dock så gillar jag verkligen Grossmans språk, det känns fräscht och energifullt. Han är en begåvad författare, det märker jag när jag läser, och rent språkligt är boken underbar att läsa. Grossman har även en mycket skön humor som lyser starkt på sina ställen. Jag är dock mycket tveksam till om jag kommer läsa del två, jag får vänta och se hur det känns längre fram.

Äntligen tillbaka till Three Pines!

Jag läste i slutet av förra sommaren en mycket förtjusande bok med titeln Mörkt motiv, skriven av Louise Penny. Jag fastnade då direkt för kommisarie Armand Gamache och jag blev lite smått förälskad i den underbara lilla byn Three Pines där boken utspelade sig. En idyllisk liten by fylld med excentriska invånare och där alla känner alla och allt är så fridfullt och vackert. Dock så göms det mörka hemligheter under ytan. Det är lite som Morden i Midsomer korsat med Agatha Christie och med en nypa P.D James. 

Nu så vart det då dags att återvända till Three Pines där ännu ett nytt mord begåtts. Denna gång är det dock inte en älskad och omtyckt invånare som dött utan det är en person nyss flyttat till byn. En person som är mycket illa omtyckt och som tagit med sig mörker till Three Pines. Nu är det upp till Gamache och hans medarbetare att försöka nysta upp den härva av ledtrådar som finns och det medan en svår vinterstorm nalkas den lilla byn. Jag är som sagt väldigt förtjust i dessa böcker, det är så mysiga trots att det handlar om mord och mörka ting. Jag känner mig avslappnad när jag läser och jag förtjusas över alla de små detaljerna, jag älskar att läsa om alla de olika innevånarna. Detta är inga blodiga deckare utan det är mer en klassisk pusselgåta, dock med lite mörkare undertoner. Sedan finns där även vissa saker som Gamache dras med, saker som kan komma att bli väldigt ödesdigra så småningom, jag hoppas dock att detta löser sig på ett bra sätt. Mycket trivsam läsning även om det dock återkom ett litet störningsmoment i form av en mycket otrevlig kriminalassistent. Hon fanns med i bok nr 1 med, men jag hade hoppats att hon skulle vara borta ur leken efter den. Dock tror jag hon ska fylla ett visst syfte men jag stör mig på henne så mycket så jag hoppas  hon försvinner snart dock på riktigt.  

Nu ser jag framemot del 3 och hoppas på fortsatt trevlig och mysig läsning tillsammans med Armand och alla de andra.

Anna klädd i blod, Kendare Blake

Cas Lowood är inte riktigt som alla andra tonåringar, han är nämligen spökjägare. Ett yrke som har gått i arv ifrån hans far som i sin tur ärvde yrket ifrån sin far. De jagar efter spöken/andar som blivit kvar här på jorden och som ger sig på människor pga vrede, sorg eller i ren hämnd och de dödar dem igen så att de försvinner helt.  De andra spökena/andarna låter de vara, de gör ingen illa när de vakar över sina nära eller när de inte vill lämna jorden riktigt än. Cas är dock numera ensam med sin mamma eftersom fadern blev dödad när denna var ute på ett uppdrag. Så Cas som nyss blivit 17 år axlar faderns roll och tillsammans med sin mamma reser han USA runt i jakt på onda och elaka spöken. Så en dag kommer de till Thunder Bay i Kanada, där det finns ett mycket ondsint spöke som i folkmun kallas Anna klädd i blod. Hon var en ung flicka som blev mördad på femtiotalet och har fram till idag haft ihjäl 27 människor. Nu är det upp till Cas att försöka ta död på detta ondsinta spöke. Men detta blir ett uppdrag som kommer att förändra mycket för Cas och utgången är mycket oviss. 

Jag gillade verkligen denna boken, den är lättsmält men har ändå en viss tyngd, den är lättläst men ändå välskriven och den är underhållande från början till slut.  Karaktärerna känns trovärdiga och intressanta, jag fann faktiskt att jag fick sympati för det ondsinta spöket Anna. Mycket smart skrivet av författaren som gör att man faktiskt känner något inte bara för de levande karaktärerna utan även för spöket i sig.  Mycket trevlig läsning, precis det jag behövde nu i februari för att kickstarta min läslust igen! Jag framemot del två som visst kommer heta Anna i mina mardrömmar.