söndag 31 mars 2013

Till minne av Alex

Det har varit tyst här på bloggen ett tag och det kommer nog ta lite tid innan jag kommer igång att blogga så som det var innan. Men vi har sorg här i huset och detta inlägg kommer därför bli helt bok orelaterat. Detta inlägg kommer enbart handla om Alex.

För elva år sedan föddes ett litet ulligt och svart knyte, det var Sagas första kull och kullen blev ABC-kullen. Du var först ut så då blev du A, dina bröder blev Baloo och Cosmos. Jag hade många kullar under några år men det var bara ett litet antal av er som letade sig in i mitt hjärta och byggde bo. Det var Tiger, min lilla vilding som aldrig trivdes som vanlig huskatt, det var Chili vår fighter och som har ett lejons mod, det var fräcka och kaxiga Lilleman som tyvärr försvann, sen var det Alice som är som bara Alice är. Och den första av alla att bygga ett bo i mitt hjärta var du Alex. Ditt första steg in i mitt hjärta tog du när du var ca 12 veckor gammal. Sessan hade skadat sig och klämt sig illa, och när hon kom hem ifrån djursjukhuset så var hon förlamad i bakbenen. Vi ställde korgen på golvet och du kröp direkt ner till henne och började tvätta henne, sedan vek du inte ifrån hennes sida förrän hon var frisk igen. Sedan hade du mig fast, jag behöll dig och du kom att bli min vän och mitt stöd under elva långa år.

Du fortsatte med ditt omhändertagande även i fortsättningen, när JJ blev sjuk i UVI gav du dig den på att du skulle pyssla om och tvätta alla de 30 kg som Herr Hund består av. Du hämtade mat åt honom, tyvärr hämtade du katt-torrisar som inte var så populärt hos Herr Hund. Så fort jag var sjuk eller hade migrän begav du dig ut på jakt för att hämta hem byte åt mig. När någon i familjen vart oroliga eller ledsna eller arga skrek du indignerat åt oss med ditt speciella ljud. Du kunde inte jama utan du lät mer som du skrek, ett MEE-ljud. Om vi inte lyssna på dig i dessa situationer så klev du fram och bet tag, väldigt försiktigt, i första lämpliga kroppsdel och sen ryste du lätt. Som om du ville säga åt oss att allt är ok. Du vaktade även din flock och du var väldigt duktig på att stirra ut olämpliga personer som du inte godkände. Men en person som du direkt tog till dig och inneslöt i vår flock var nya Husse. Du studerade honom noga och du godkände honom direkt. Från den dagen var även nya Husse inräknad i din flock och vår familj. Även när JJ kom in i bilden några år innan nya Husse, så trots att han var av en annan sort och av en större storlek så godkände du honom direkt och han blev din vän.

Du var Mr Cool King, med ett lugn som var mycket svårt att rubba. Ända gången vart om vi inte var snabba nog med att släppa in dig eller ut dig eller om maten inte serverades på rätt tid.

 Du var även väldigt vaksam över din flock, Luna är drottningen här hemma som styr och ställer på järnnypor. Men det var du som var centrumpunkten i hela flocken, det var du som såg till att allt var lugnt i flocken och att alla mådde bra. Nu har vi förlorat vår centrumpunkt och vi är vilse. Vi måste omforma vår familj och flock utan vår trygga centrumpunkt. Hur ska vi göra det? Vem ska nu se till att vi alla mår bra? Vem ska bita oss i armen eller benet för att förmedla att allt är ok? Vi är som skeppsbrutna just nu hela din familj.

I elva långa år fanns du vid min sida, igenom mörker och svårigheter, i ur och skur och när livet självt kändes omöjligt. Vi gick igenom mycket, du och jag. Många förändringar och många svårigheter, men vi var även tillsammans när livet blev bättre. Du fanns där när jag fann din nya Husse och du fann en ny vän. Du byggde dig ett bo i mitt hjärta och det boet är nu tomt. Jag har ett Alex format hål i mitt hjärta och det gör så ont.  Du var min vän och en del av min familj, du var en av oss.  Vi är som sagt
skeppsbrutna nu och helt vilse. Dina fyrbenta vänner Luna, Chili, Alice och JJ sörjer dig djupt. Och din nya Husse saknar dig även väldigt mycket.


Vår älskade Alex som fick somna in den 21 mars 2013, en dag som för alltid kommer vara inristade i våra hjärtan. Jag hoppas du har det fint därborta på andra sidan regnbågen tillsammans med de av vår familj som redan finns där. Jag hoppas där finns mycket mat, varma filtar och mängder av skog och mark för dig att springa i. För du älskade verkligen livet utomhus, du älskade att känna det mjuka gräset under dina fötter, du älskade känna vinden i dina morrhår och du älskade när solen smekte din svart päls.

Jag älskar dig min Svarta Faran, min Fisen, min Mr Cool King, min Alex och jag saknar dig så oehört mycket.


2 kommentarer:

  1. Mycket fint skrivet. Han var en vacker katt. Så stotlig och fin. Inget rubbade hans lugn. Våran vackra alex.

    SvaraRadera
  2. Vad jag gråter med dig. Det är så fruktansvärt orättvist att just du, att just dina fyrbenta vänner och även husse ska få behöva uppleva detta. Alex skulle säkert haft några år till. Det enda och som känns mest kylschigast är att han inte behöver lida, jag vet inte vad som är värst att mista en fyrbent vän överkörd i språnget eller som Alex. Det spelar ingen roll det gör så ont. Om det är någon som vet vad dessa djur betyder för dig så är det jag. Just nu förstår jag inte hur detta skall mildras men jag tror att du är så mycket starkare nu att du kommer att klara det. Glöm nu inte heller de andra djuren det är nog lätt att göra det. Njut av dem som finns kvar, för de är också gamla. Nu vet du hur fort det kan gå utan att man kan göra någonting förutom minska smärta för dem. Älskar dig och tänker på dig och Alex.

    SvaraRadera