Utmaning: Den bästa: Kvinnor i USA

Det blev inget måndagsgrubbel igår eftersom ett långt och intensivt möte med arbetsterapeuten dränerade mig på all energi. Men jag grubblar nästa måndag istället. Idag ägnar jag mig åt Lyrans noblessers utmaning Den bästa. Denna vecka handlar det om kvinnor i USA, ett tema som hänger ihop med det katastrofala valet i USA förra veckan. Så här skriver Lyran:

 Berätta om den bästa romanen skriven av en nu levande amerikansk kvinna. Boken får gärna ha ett kvinnotema, men det är inget krav.

En svår fråga och jag märker när jag bläddrar i min läslista att kvinnliga amerikanska författare är skrämmande få. De jag läser skriver antingen dystopier eller fantasy eller för tonåringar men inte många vuxenböcker. Detta måste såklart bättras på. Idag föll valet på en bok av en författare jag gärna vill läsa mer av och som jag läste när jag var yngre. Tyvärr glömde jag bort henne på vägen men jag har några av hennes böcker stående i min bokhylla, olästa. Mitt val blev:

* Toni Morrison, De blåaste ögonen.
Det är många år jag läste boken men på något märkligt sätt finns det spår av den i mig än idag. Pecola och hennes utsatthet minns jag, inte i detalj men ändå tillräckligt för att veta att Toni Morrisson är en författare värd att ta upp bekantskapen med igen.

En världsomsegling på 366 dagar

Nu har det gått tre månader av året och jag tänkte att jag skulle sammanfatta lite om hur min världsomsegling går. Först besökte jag Etiopien i början av 50-talet där jag fick lära känna en rad intressanta karaktärer på Missing Hospital, därefter åkte jag till Tyskland där jag var med och utredde ett mord. Sedan tog jag ett rejält skutt över till Island för att möta Erlendur och följa med honom när han undersöker ett försvinnande. Sedan tillbaka över havet till Frankrike där jag får undersöka mystiska cirklar tillsammans med polisen Adamsberg.  Från Frankrike är det sedan inte långt till Spanien där jag får följa en familj i flera generationer och se en stad växa och förändras genom seklerna. Sedan åkte jag tvärsöver vattnet igen men denna gång till Columbia där jag får ta del av landets mörka och blodiga historia. En mörk och blodig historia får jag uppleva när jag följer med Astor i hans jakt på det 19:e Fabergéägget.

Det har varit en intressant och spännande resa som jag är glad att jag började. Under tre månader läste jag alltså 7 böcker med annorlunda länder i sig.  Om jag fortsätter såhär så bör jag hinna med mitt löst satta mål på 25 böcker. Dock så har jag under hela mars månad enbart vistats i Sverige faktiskt men i april får det bli ändring på detta.

Hur går det för er andra resenärer? Tänkte gå runt och kolla in läget hos er andra resenärer under dagen.

Snövit ska dö av Nele Neuhaus

Nele Neuhaus, Snövit ska dö

Handling;
En grå och regnig novemberdag finner några byggarbetare skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort därefter blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån. Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll, och deras efterforskningar leder till det förflutna. 

Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenhain. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar – och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias. Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker bringa klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en häxjakt i byn. 

Vad jag tyckte:

Jag blev nyfiken på denna boken när jag läste om den på Johannas deckarhörna. Och när den dessutom passar utmärkt att skriva ned i segelutmaningen så fick den följa med hem från biblioteket.

Det första som jag tänkte när jag började läsa var hur mycket upplägget påminner om brittiska deckare som tex Stephen Booth eller tv-serien Morden i Midsumer.  Där löses brottet med samtal, undersökningar och letande efter pusselbitar, mängder av té och via en krokig väg får vi sakta ihop hela bilden. Så är även upplägget i Snövit ska dö (men med mindre té!).  Samtidigt så känns boken ändå ny och fräsch eftersom landskapet och miljöerna är helt annorlunda än de brittiska scenerierna. Det är spännande att läsa något som känns så välbekant men som ändå upplevs som något helt nytt.

Det är ingen vansinnig action med skottlossningar och biljakter och med mängder av blodiga detaljer. Istället är det en historia som tar lite tid på men utan att för den skull vara tråkig. Det är riktigt spännande att följa denna historien och dess karaktärer. Fram allt de kopplingar bakåt i tiden som finns är intressanta och snyggt invävda i texten. Jag tyckte mycket om just Tobias och hans historia, det han får utstå när han återvänder till den lilla byn och hur även hans föräldrar får utstått så mycket ifrån människor som en gång påstod sig vara vänner till familjen. Författaren gör detta på ett sätt som verkligen känns realistiskt och trovärdigt där man verkligen kan känna den hätska stämningen i den lilla byn.

Författaren lurade dock mig rejält i början av boken och fick mig att känna mig riktigt besviken då jag trodde författaren på ett något klumpigt sätt lyckats avslöja brottslingen alltför tidigt. Som tur var så var det jag som läsare som gick på författarens snygga luring!  Detta är istället en historia där man inte blir helt säker förrän slutet närmare sig.

Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein är välgjorda och intressanta karaktärer som känns trovärdiga i sitt beteende och agerande. Författaren väver in alldeles lagom mängd av deras privata liv för att vi som läsare ska lära känna dom och förstå oss på dom. Men utan att det tar över själva huvudhistorien.

En mycket spännande och intressant deckare som tillför något nytt genom att den utspelas i Tyskland.  Jag kan varmt rekommendera Snövit ska dö!

Skära för sten av Abraham Verghese

Abraham Verghese, Skära för sten

Handling:
Tvillingpojkarna Marion och Shiva Stone är frukten av den omöjliga kärlekshistorien mellan en indisk nunna och en brittisk kirurg. Från den dagen de föds i Addis Abeba 1954 har de bara varandra, föräldralösa, då modern dör i barnsäng och fadern försvinnner spårlöst.

Oskiljaktiga och med en gemensam passion för läkaryrket växer de upp i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos. Men kärleken till samma kvinna splittrar bröderna och Marion flyr till New York, där han kastar sig in i det hektiska arbetet som underläkare på ett sjukhus i Bronx.

När så det förflutna kommer ikapp honom tvingas Marion anförtro sitt liv åt de två personer han litar minst på i hela världen; fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Vad jag tyckte:
Skära för sten är en bok som myllrar av liv och röster, av dofter och smaker med målande beskrivningar av ett land som författaren själv är välbekant med. Abraham Verghese är född och uppvuxen i Etiopien under samma tid som boken utspelar sig i så hans beskrivningar av landet får med tyngd i sig.  När man läser baksidetexten får man veta något som sker först 200 sidor in i boken, tvillingpojkarnas födsel sker alltså inte förrän 200 sidor in i boken. Till en början störde detta mig då jag blev otålig men när jag släppte baksidetexten och började njuta av läsningen så växte en episk berättelse fram. En berättelse där många röster kommer till tals, dessa röster tillhör de många människor som befolkar Missing Hospital. De är vinddrivna och trasiga själar som kommit till Etiopien för att arbeta och de hamnar alla på Missing Hospital. Jag upplever det som att även denna plats innehar huvudrollen i själva berättelsen, Missing Hospital är själva navet som hela berättelsen kretsar kring. Kring detta nav växer en berättelse om faderskap, livet,, frihet, svek, kärlek och syskonband fram, Skära för sten är en berättelse som berör och griper tag i en som människa. Det väcks många känslor och tankar när man läser Skära för sten. Boken spänner över två generation och täcker tre hela kontinenter så det är en berättelse med omfång och med ett sidantal över 800. Möjligen hade boken mått bra av lite tuffare skärning, en del händelser känns lite som utfyllnad och gör att läsning blir något seg på sina ställen. I övrigt så njuter jag av författarens sprudlande berättarglädje som tillsammans med ett vackert språk bjuder på en helt fantastisk historia.

Bokens centrala ämnen är medicin och läkekonsten, författaren själv är kirurg så även detta blir återberättat med trovärdighet och äkthet. Det är inte bara det rena vetenskaplig som får ta plats i boken utan Verghese försöker också förmedla det svåra i att vara läkare. Han försöker visa på det som gör detta yrket så komplicerat men samtidigt så givande. Det jag kommer bära med ifrån detta är främst det som en läkare i boken nämner som den allra viktigaste första hjälpen behandlingen en läkare kan ge sin patient nämligen "Tröstens ord". På Missing hospital finns det utrymme för alla som behöver medicinsk vård och  de som arbetar på sjukhuset kämpar verkligen för att ge det etiopiska folket rätt vård och hjälp. Här ryms allt ifrån rebeller till generaler men också de allra fattigaste och framförallt kvinnorna som möt så mycket i deras liv.

Samtidigt ger också Skära för sten oss en historisk lektion där många av de händelser som skedde i Etiopien återberättas. Jag själv kände inte till mycket av detta innan så det gör att läsningen av Skära för sten även blev en lärorik läsning.

Mitt första stopp på världsomsegling blev verkligen lyckat och det gav mersmak inför att leta efter läsning bland mina egna olästa böcker.

En världsomsegling på 366 dagar!

En världsomsegling på 366 dagar är en utmaning som Johannas deckarhörna har skapat och detta var en utmaning som verkligen lockade mig ( Bloggvärlden kryllar ju verkligen av utmaningar just nu!) Men just detta skulle passa så väl in på min egen önskan om att läsa böcker ifrån andra länder än de gamla vanliga! Jag ska i helgen ordna en egen sida åt denna utmaningen och jag kommer inte sätta något antal på hur många länder jag ska besöka. Utan jag läser på och försöker vara lite extra noga när jag väljer böcker för att hitta fram till fler länder att besöka under 2016! Möjligen skulle man kunna säga ca 15-20 böcker ifrån andra länder än vad jag vanligen läser. Och om jag hinner ska jag göra en avstämning en gång i månaden för att visa på hur det hela fortlöper.

Såhär skriver Johanna själv om utmaningen:

• Allt du behöver göra för att delta är att anmäla dig före den 15 januari genom att kommentera det här inlägget eller infosidan (under kartan) i vänstermenyn. Sedan behöver du: Alternativ 1: En sida på din blogg som du kallar En världsomsegling på 366 dagar där du för statistik över de länder du har besökt och de böcker du har läst. Här kan ni se hur min sida ser ut. Alternativ 2:Föra denna statistik på din redan befintliga ”Läst 2016” sida genom att på något sätt markera vilka böcker som räknas till världsomseglingen och vilket land de utspelar sig i. (Markera dem med fetstil, ange landet inom parentes efter boken eller liknande) Man kan även göra en egen avdelning för En världsomsegling på 366 dagar om man har en sida man kallar ”Utmaningar 2016”. Det viktiga är att man någonstans kan se vilka böcker och länder du har läst om!

• Jag kommer att länka till den sida du antecknar dina länder på i min vänstermeny under rubriken ”Medresenärer” så att vi kan besöka varandra och få tips och inspiration. I slutet av året vill jag också att du skriver ett inlägg och summerar.

• Meningen är att vi ska upptäcka nya saker och vidga våra vyer, så därför räknar vi INTE med böcker som utspelar sig i Sverige, USA och Storbritannien eftersom det är länder som de flesta redan är välbekanta med. Det är var bokens handling utspelar sig som räknas, om det är författarens hemland eller ej spelar ingen roll i det här sammanhanget. Utspelar sig boken i flera länder kan man räkna båda, men det måste vara en påtaglig del av handlingen som är förlagd till landet, inte bara något kapitel eller några sidor. Eftersom även fiktiva världar kan bidra med läsning långt bortom vår egen vardag är det okej att räkna med sådana (t ex Narnia), men för att det fortfarande ska bli en världsomsegling ser jag helst att även ”riktiga” länder förekommer hos er. Även utdöda riken (t ex Romarriket) och udda platser som rymden och havets botten räknas.

• Vill man ha en utmaning kan man sätta upp ett mål för hur många länder man vill besöka, men det är inget måste. Det är helt okej att ta det som det kommer får man se vilka platser böckerna tar oss med till!

• Man väljer själv när man vill titta in och se vad medresenärerna har läst för böcker, men några gånger under året kommer jag att skriva ett inlägg och berätta lite hur det går för mig. Då får man gärna hänga på och berätta i ett eget inlägg och lämna en länk i kommentarerna så vi hittar varandra. Detta är dock inte obligatoriskt, har man inte tid, lust eller är i en lässvacka kan man hoppa över det momentet. Tips på vad man kan berätta om är vilka länder man läst om, om boken/böckerna var bra, om författaren lyckades fånga miljön (kunde man se platser framför sig, känna smaker, dofter?), om man har lärt sig något nytt om ett land eller en kultur, om det var en plats som kändes exotisk eller som liknade vårt samhälle, osv.

Sommarlov med Kulturkollo #novell

Sommarlov med Kulturkollo #novell

Dagens sommarlovsord är alltså novell, ett format jag verkligen gillar. Det är en konst att lyckas få till något riktigt bra på ett så pass begränsat utrymme som en novell är.

Jag skulle faktiskt vilja slå ett slag för Zombie Förlag som jag läst många noveller ifrån på senaste tiden.  Är man sugen på riktigt bra välskriven svensk skräck i novell-format bjuder de nämligen på många godbitar. Dels har vi antologin Svarta sagor som erbjuder 13 skräck-noveller av vitt skilda slag men de har också enskilda noveller såsom Johan Ring fantastiska Rent-a-claus, den otäcka Stalaktit av Stewe Sundin eller den obehagliga Grottan av Eva Ullerud.

Skräckläsning under sen sommarkväll, en härlig kombination!

Sommarlov med Kulturkollo #chicklit

Sommarlov med Kulturkollo #chicklit

Enligt Wikipedia så är chicklit, " en litterturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern. Genren etablerades år 2000. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Karaktärerna är inte sällan över-analyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet."

En ganska nedlåtande syn på vad chicklit är tycker jag men det har också varit enligt denna syn jag sett på chicklit tidigare. Vänder jag mig istället till sidan ChicklitBooks.com, en sida som ägnar sig åt just chicklitböcker med recensioner och förklaringar till vad Chicklit är. De säger så här om Chicklit: "Chick lit is smart, fun fiction for and/or about women of all ages.  Many of these books are written from a first-person viewpoint, making them a bit more personal and realistic. The plots can range from being very light and fast-paced to being extraordinarily deep, thought-provoking and/or moving."

Nu låter det helt plötsligt mycket bättre och som en genre jag faktiskt emellanåt läser. Man skulle här kunna säga att både Jojo Moyes böcker, vissa av dom tillhör denna genre men också Cecelia Ahrens böcker och även Liza Jewells böcker kan inräknas här. Ibland är det faktiskt skönt att få läsa något lättsmält och lättläst men som inte är lättvindigt eller bara en massa fluff. Ett stråk av allvar, en nypa salt eller lite mörker behövs oftast för att skapa en god balans. 

Jag är själv ute efter välskriven och underhållande chicklit, så kom gärna med era bästa tips på sådana böcker!

Sommarlov med Kulturkollo # fredagsmys

Sommarlov med Kulturkollo #fredagsmys

På fredagar har jag och sambon en helig tradition, en tradition som hållit i nästan fem år nu och det är vi tillsammans åker och helghandlar. Köper något gott att tugga på och mat till helgen. Sedan åker vi hem och så gör vi tacos tillsammans. Med min hemmagjorda vitlökssås och tacoköttfärs och mängder av tillbehör! Därefter äter vi framför tv:n faktiskt, enda dagen i veckan vi gör det. Vi ser gärna på de underhållningsprogram som går på fredagar, På spåret, Doobido eller liknande. Gärna en bra tv-serie om det går. Vi myser bara vi två, min familj vet detta nu och ringer endast om det någon kris, annars är alla telefoner avstängda, face-book utloggat och datorn avstängd. Denna kväll laddar vi batterierna totalt!

Förra fredagen började Kanal 1 sända en repris på den gamla klassiska Saltön! Så den såg vi och jag minns en sommar för några år sedan då jag bodde i och slukade Viveca Lärns underbara serie om Saltöborna! Det är kanske läge för omläsning snart? Jag gillar dessa för de är varma, snälla och underhållande. Mysig läsning helt enkelt.Tydligen ska det komma en ny bok i serien till hösten, den ska heta Södra vägen till Saltön.  Här verkar hennes böcker om Göteborg även vara en del av så det blir till att låna de böckerna. Det ska även verkar det som komma ännu en säsong med tv-serien med.

Sommarlov med kullturkollo: En lång lista ord!

Sommarlov med Kulturkollo

Under hela veckan så har jag tillbringat den mesta tiden i sängen, jobbat några få timmar men resten i sängen. Det häftiga väderomslaget är inte skönt för en kropp med fibromyalgi...

Så idag,  när jag äntligen kommit ut på andra sidan och mår lite bättre så kör jag av ett batteri med sommarlovsord! En slags Twitter-variant fast på bloggen!


#Läser just nu
Just nu i skrivande stund är jag faktiskt mellan böcker! Förvisso har jag börjat på för ett tag sedan James Dashners I dödens stad men den har legat på is nu ett tag. Möjligen dags att ta tag i den i helgen. Annars har jag tre högar med massa fina böcker som väntar på sin tur, vi har rec-exhögen, lånehögen och olästa högen. Tillsammans finns där väl ett 60-tal fina böcker som väntar på sin tur!

# Läsplatta
Nopp, det äger jag ingen! Är inte direkt sugen heller men motståndet mot den har i alla fall minskat den sista tiden. Jag har fått en del rec-ex i digital form och de har jag läst på min smart-phone med det blir lite liten text på den bara. Så vi får se i framtiden om jag tar och skaffar en läsplatta som komplement till de vanliga böckerna.

#Nyutgivet
Jag säger här Jamie Fords Dröm en liten dröm för det är den senaste boken som jag fick hem. Och en bok som jag gärna vill läsa snart.

#Klassiker
Det finns en hel del klassiker i min olästa hög som väntar på sin tur men den jag främst tänker ta tag i, kanske redan i helgen är Per-Anders Fogelströms Krigens barn. Därefter tror jag att det är hög tid för mig att läsa Utvandrar-serien.

Sommarlov med Kulturkollo: # Vacker

*Vacker*, ett ord med många associationer knutna till sig och med många känslor invävda i sig. För vad är vackert är högst personligt för var och en, det jag tycker är vackert tycker någon annan är fult. Det jag faller i beundran för dess skönhet tycker någon annan är trivialt.

När det kommer till böcker så finns det böcker där ordet vacker dyker upp i mitt huvud och då ofta knutet till det språkliga. Bokens språk känns vackert för mig, det finns en melodiös känsla i texten när jag läser och det känns behagligt att läsa. Det vackra kan också ligga i beskrivningar eller detaljerna, jag gillar det jag kallar för ett "blommigt" språk. Alltså ett språk som är precis som det jag nämnde tidigare, mjukt, behagligt, melodiöst.  Men bara i rätt sorts bok, detta språket passar inte riktigt in deckare eller skräck om inte författaren är skicklig på att fläta in det och få till en snygg kontrast. Här skulle man kunna nämna Peter Lewis som exempel på lyckad kontrast. Andra exempel på vackert språk kan man säga att Cecilia Samartin har in sin bok Sénor Peregrino. En annan som skrivit en spökhistoria för barn men som rymmer ett vackert språk är Jonna Björnstjerna med boken De tysta stegen bakom. Även den enastående Istvillingarna av S.K Tremayne innehåller ett vackert språk och så även M. Stedmans fantastiska bok Fyren mellan havet.


Vi avslutar detta inlägg med några bilder på sådant jag tycker är vackert att titta på! Alla bilder är tagna av mig och där Chili och Mio får symbolisera det vackra i att se en katt sova!

Sommarlov med Kulturkollo: # Vänskap

Sommarlov med Kulturkollo: " Vänskap

Här skulle jag vilja lyfta fram Stormvinge av Oskar Källner. Hans bok om Minna och den svarta hingsten visar många prov på vänskap. Både vänskapen mellan ett djur och en människa men också vänskapen mellan människor. Om hur vänskapen kan sättas på prov men ändå överleva, kanske förändrad men ändå den densamma som innan.

Boken belyser också om hur viktig vänskapen kan vara till ett djur. Att när man är ensammast i världen så kan ett djur, en hund, en häst eller en katt kanske, vara det som gör att man orkar fortsätta. Ifrån djur får man en villkorslös kärlek och lojalitet. Ibland kan det behövas när ens omvärlden är avvisande och oförstående.

Sommarlov med Kulturkollo: # Sommarläsning

Sommarlov med Kulturkollo: # Sommarläsning

Jag läser faktiskt inte annorlunda under sommaren jämfört med resten av året. Det kan ha att göra med att jag faktiskt ännu inte haft någon riktig semester. I många år var jag sjukskriven därefter har jag de senaste åren studerat och då har jag ofta läst hela sommaren också. Förra året hade jag två veckor ledigt mellan två kurser men jag läste inte annorlunda för det, troligen för att jag var för trött för att läsa de två veckorna.

Det låter så härligt när folk planerar sin sommarläsning och gör långa listor på semesterpackning.  Förvisso har jag i många gånger packat ned speciella böcker när jag och kära sambon reste hem till mina föräldrar, då när vi bodde upp i Västmanland och föräldrarna här nere i Skåne.

Denna sommar så jobbar jag hela tiden men jag har planerat att de lediga stunder jag har och där tiden inte är ockuperad av annat ska ägnas åt att läsa. Gärna långsamt och länge, och allra helst på uteplatsen i skuggan under parasollet!

Nästa år kanske jag kan få min första riktiga semester och då ska jag minsann göra en sommarläsnings-lista!

Sommarlov med Kulturkollo: # Upptäckarlust

Sommarlov med Kulturkollo: # Upptäckarlust

Inspirerad av Annas inlägg om Upptäckarlust och framför allt frågan hon ställer: Hur är det i er närhet – har ni något oupptäckt precis runt knuten som bara väntar? 
Upptäckarlust är ett fint ord och många turer har jag, kära sambon och hunden gjort tillsammans. Vi älskar verkligen att bege oss ut i vårt närområde och finna spännande platser. Gärna platser med historisk/kulturell anknytning. Och gärna i kombination med vandringsmöjligheter.  Vi har tex precis utanför byn en fem kilometer lång kulturrunda som bla går förbi en gammal pestkyrkogård!

Förra året så fick tillgång till bil då sambon tog sitt körkort vintern 2013 vilket öppnade upp helt andra möjligheter än tidigare.  Hela förra året åkte vi runt i vår hemtrakt nästan varje helg. Det var en enda lång avskedsresa på många sätt. Vi anade då att tiden för JumJum, vår älskade hund, höll på att ta slut och vi ville göra så mycket som möjligt innan det var försent. JumJum älskade att åka bil, det var bland det allra bästa som fanns. Vi behövde egentligen inte stanna någonstans för att han skulle bli lycklig så länge vi åkte bil!  Det var fint att kunna göra detta för honom och tillsammans med honom.

Men i år så har upptäckarlusten än så länge varit på noll, det har inte känts spännande längre och det har tagit emot. Nu när sommaren börjat komma så börjar den dock försiktigt att väckas men i lite annorlunda tappning. Vi vill gärna se historiska platser och vandra men vi försöker också hitta ställen som loppisar, lantkafér och museum, ställen vi inte kunde åka till med JumJum.

Här nedan kommer en del bilder ifrån våra hemtrakter och en del på JumJum med sin bästa kompis Gibbe, mina föräldrars hund:

Sommarlov med Kulturkollo: # läsro

Sommarlov med kulturkollo: # läsro

Dagens ord är ett av de finaste ordr jag vet. Efter en halv dags arbete så finner jag läsro på detta sätt:

En uteplats, skugga under parasollen, en eller två bra böcker, en kopp kaffe och en glass.

Sommarlov med Kulturkollo: # Juli

Sommarlov med Kulturkollo: # Juli

Ja då var det redan juli månad och Carolina på Kulturkollo skapar längtan med sitt inlägg idag. Jag har ingen sådan speciell plats att åka till men vi hittade ett ställe, jag och kära sambon, i helgen som nog kan bli en sådan plats. Ett smultronställe beläget vid en sjö ( bilden nedan visar en solnedgång över denna sjö) Både jag och sambon jobbar hela sommaren så vi får försöka ta lediga kvällar och helger till att åka dit med fikakorg och böcker. För att vila och varva ned, finna ro och lugn.

Juli månad inleds också på ett mycket speciellt sätt då en av världens finaste personer fyller år imorgon! Nämligen min alldeles egna kära sambon! Han som vände upp och ned på min värld för fem år sedan och rubbade alla cirklar. Som blev min trygga hamn och min kompass.

"No matter what" till min käraste sambon!( bilden nr 2 visar honom när han fotar under vår traditionsenliga midsommarvandring, det är även han som tagit solnedgångsbilden.)

Sommarlov med Kulturkollo: # Hemligheter

Sommarlov med Kulturkollo: # Hemligheter

Hemligheter kan både vara små och stora, de kan sakna betydelse i det långa loppet men de kan också vara livsavgörande. Hemligheter ha vi nog alla, stora eller små.

 Jag tipsar idag om två böcker där hemligheter spelar en stor roll och där hemligheterna kommer att både förgöra och bygga upp. Hemligheter som gör att du som läsare tappar hakan och läsa om de senaste sidorna för att du tror att du missat något. Båda böckerna är otroligt välskrivna, smarta och riktigt bra. Läs dom båda och njut!

E.Lockhart, Kanske är det allt du behöver veta:
Så här skriver förlaget: "En vacker och välbärgad familj.  En privatägd ö. En smart, men trasig tjej och en passionerad kille med högtflygande drömmar. Fyra vänner vars vänskap blir destruktiv. En revolution. En olycka. En hemlighet. Lögnerna. Kärleken. Läs den.

Och om någon frågar hur den slutar – LJUG."

Min recension kommer i slutet av veckan.

Karen Joy Fowlers, Vi är alla helt utom oss:
Så här skriver förlaget: " Som barn pratade Rosemary oavbrutet. Så mycket att hennes föräldrar bad henne börja i historiens mitt varje gång hon ville berätta något. Nu har Rosemary börjat på universitetet och hon pratar inte längre oavbrutet. Minst av allt pratar hon om sin familj.

Hon växte upp med två syskon: Lowell och Fern. Båda djupt älskade och båda numera försvunna ur hennes liv. Någonting hände som lämnade familjen i spillror. Sedan dess är Lowell på flykt, deras en gång så levnadsglada mamma är en skugga av sitt forna jag och deras pappa likaså. Och Fern, Rosemarys älskade syster, vad hände med henne? Ingen av dem hade kunnat föreställa sig hur Ferns öde skulle påverka dem. Då, nu och för alltid."

Läs min rec Här

Sommarlov med Kulturkollo: # Blommigt

Sommarlov med Kulturkollo: # Blommigt

Dagens ord är alltså blommigt och jag går på min första tanke! Och det är ett tips på en bok som rymmer väldigt mycket blommor! Nämligen Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh. Så här skriver Bazar förlag om den: 

"Det viktorianska blomsterspråket användes för att förmedla känslor. Kaprifol för tillgivenhet, azalea för passion och röda rosor för kärlek. För Victoria Jones hade det varit mer användbart att kommunicera sorg, misstänksamhet och ensamhet.

Victoria är 18 år och fri från det barnhem som hon levt på de senaste 10 åren i San Francisco. Ända sedan hon blev övergiven, tre veckor gammal, har hennes liv varit en lång följd av dåliga fosterföräldrar och brutala barnhem. Med enda undantaget när hon bodde ett år hos fostermamman Elizabeth. När hon nu ska stå på egna ben får hon sova några nätter i parker innan hon inser att hon måste ordna upp sitt liv på egen hand. Genom sin talang för blomsterdekorationer får hon jobb som florist och hon lär sig att använda det glömda blomsterspråket från den viktorianska eran där varje blomma har en betydelse. En dag möter hon en ung bonde på marknaden och blir tvungen att konfrontera de minnen som hon länge levt med och bestämma sig för om det är värt risken att försöka bli lycklig igen."

Det låter onekligen väldigt sött och gulligt men det är en bok som faktiskt är mörkare än vad man tror. Jag har läst den men upptäckte att jag inte skrivit om den här. Men jag vill minnas att jag gillade boken och att den gav mig en trevlig läsupplevelse.

Sommarlov med Kulturkollo: #Himmel

Sommarlov med Kulturkollo: # Himmel

Gårdagens Sommarord ifrån Kulturkollo var Himmel. Först tänkte jag på blåaste blåa himlen med solsken, något som hade varit välbehövligt just nu.

Men när jag tänkte mer kring himmel så kom jag att fastna i en välkänd mening, sjungen av Hasse Andersson, och det är om hundar som dö får komma till himlen? 6 långa månader har gått sedan vår älskade JumJum vandrade över till andra sidan och jag undrar vart han är. Finns det en himmel för hundar? Finns det en himmel för katter med? Då vår hankatt Alex gick hastigt bort för två år sedan. Jag hoppas de är tillsammans och väntar på oss, på andra sidan regnbågen.

I bokväg kan man läsa Marley och jag av John Grogan och gråta ögonen ur sig när slutet kommer. Eller så kan man försöka läsa Mandarinstunder av Lilian Bäckman men tvingas ge upp för att det gör för ont. Kanske kan man läsa nästan hela boken om katten Dewey av Vicki Myron men inte våga läsa slutet för att man är livrädd för att boken ska sluta sorgligt. Sedan finns där en bok som jag såg första gången hos Vargnatts bokhylla och det är Får hundar som dör korv i himlen av Sara Gali och Mats Mollid. En bok som jag går milslånga rundor runt, även om jag hört att den ska vara fantastiskt fin. Men då jag knappt kan läsa en bok som innehåller en hund som inte dör så får den vänta.

Så dagens ord blir sorgefyllt och vemodigt, med en djup saknad och ett tomrum så ofantligt stor. Tänk att en "liten" vovve kan skapa sådan stora spår hos en. JumJum var min trofasta vapendragare och kämpe.  Jag känner mig fortfarande halv, som ett trasigt urverk som saknar vitala delar för att fungerar.

                                                           Detta är den sista bilden på JumJum

Sommarlov med Kulturkollo: # Deckare

Sommarlov med Kulturkollo: # Deckare

En av mina favorit genrer! Jag är väldigt förtjust i deckare och slukar väldigt många.  Både äldre deckare slinker ned tillsammans med nutida deckare. Gärna deckare som utspelas på speciella platser som Laos eller Yttre Hebriderna!  Jag gillar både mysdeckare som Ann Cleeves, Louise Penny och Agatha Christie och blodiga deckare i stil med Mo Hayder och James Oswald.

  På sistone har det inte blivit fullt så mycket deckare men jag hoppas på en ändring på det nu under sommaren! Jag har en hel del här hemma som jag längtar efter att läsa. Jag har dels Peter Robinsons Redan död, Alan Bradleys Mord är ingen barnlek och Caroline Erikssons Inga gudar jämte mig i min lånehög.  Jag väntar dessutom på Jussi Adler-Olson och Anna Lihammers senaste böcker med.

Så deckarbehovet lär bli stillat även denna sommar!

Sommarlov med Kulturkollo: # Strandbryn

Sommarlov med Kulturkollo: # Strandbryn

Mina tankar går faktiskt inte direkt till havet utan istället till en liten insjö djupt inne i en skog. Med en tätt skog runtomkring, en mörk sjöspegel och en mättad tystnad. Det är den platsen jag föredrar framför havet.  När jag och kära sambon är ute och vandrar så är våra favoritrundor förlagda runt eller till en sjö.

Läsningen då? Vilka böcker utspelas vid en sjö? För att härma Anna på Kulturkollo lite så kan man ju välja Marie Hermansson även här, hennes fantastiska roman Skymningsland utspelar sig på en herrgård som ligger vid en sjö. En sjö som kommer spela en viktig roll i bokens handling.

 Jag tänker mig här en bok som har en lite mörk suggestiv stämning, en sommarkänsla med varma dagar och ljumma nätter, en herrgård/slott som ligger ödsligt till och så en sjö eller en damm.  Jag tror Carol Goodmans De döda språkens sjöar också kan passa in här.

Kan du komma med något tips som stämmer in på detta? Min sommartrötta hjärna vill inte komma på fler även om jag vet att jag läst flera böcker som har en sjö i sig.

Bilden är min och tagen i år på Midsommarafton.