Jack och Mabel är ett par i medelåldern som väljer att börja om, en djup sorg efter ett förlorat barn och förtvivlan över att det inte lär bli fler barn är en av de drivande krafterna. Men även de viskningar, blickarna och skvallret bakom ryggarna på de. Året är 1920 och att inte kunna få barn är helt enkelt fel. De båda väljer att börja om någon annanstans så långt bort de kan. Det blir Alaska, ett landskap som möter dem med en karg miljö, obarmhärtigt klimat men också med en skönhet som slår det mesta. Alaska rymmer många skatter och har mycket att ge till den som väljer att bosätta sig där men Alaska ger inte ifrån sig det lätt. Jack och Mabel sliter hårt för att bygga ett nytt liv, där sorgen efter de barn de inte kan få ligger som en tunn hinna mellan dem. En iskall vinterdag bygger de en liten snöflicka, klär henne i kappa och halsduk. Nästa dag får de syn på en lite flicka springande i skogskanten, men är hon på riktigt? Eller är hon en flicka gjord av snö och is?
Jag njuter av Eowyn Iveys vackra roman om Mabel och Jacks hårda liv i Alaska, språket är sirligt och mycket vackert. Men det behåller ändå en enkelhet i sig, det blir aldrig överbelastat av söthet och sirlighet. Jag gillar verkligen den ton av saga som ligger över hela boken, där realism blandas med myt. Det är en intressant berättelse och jag uppskattar de vackra skildringarna över Alaska och dess miljö. Personerna är levande för mig och har djup i sig. Allt löser sig inte på ett enkelt sätt utan det krävs en hel del mod och vilja för att nå en förändring. Sorgen och vemodet bildar en finstämd bakgrund som dessutom förstärks av det hårda klimatet i Alaska. Kylan och snön lyfter historien och ger den ytterligare ett djup. Jag gillar även att få följa den förändring som sker mellan Jack och Mabel, de har en stark relation som känns äkta och stundtals är den oerhört innerlig och värmer ens hjärta.
En mycket stark debutbok, jag ser framemot författarens kommande böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar