John Green är den författare som gav mig förra årets största upplevelse och gråtfest i form av boken " Förr eller senare exploderar jag". Detta är då en ny bok av honom och det var med viss tvekan jag började läsa den. För tänk om den inte var alls bra? Tänk om John Green skulle visa sig falla ned ifrån sin piedestal där jag placerade honom efter förra boken? Tänk om? Farhågorna var stora och förväntningar lika stora. Så började jag då läsa och jag hade inte behövt oroa mig. Visst är detta inte " För eller senare..." men det är dock en bok som kan stå på egna ben och som rymmer en historia som även den ger en förträfflig upplevelse.
I denna boken möter vi Quentin, kallad Q och han är på väg att gå ut high-school. Hans närmsta vänner är Radar och Ben, som ägnar enligt Q orimligt lång tid åt att planera inför Balen. En bal Q vägrar gå till eller ha något att göra med ens. I huset bredvid Q bor Margo, de båda växte upp tillsammans och var vänner som små. Tiden gick och deras vägar skiljer sig åt. Tills den natten så hon knackar på hans fönster och ber om hans hjälp. Q ställer upp såklart, han har aldrig slutat vara lite förälskad i Margo. Margo som har en vild själ och en evig längtan efter något mer och större. Margo som jämt rymmer men som alltid kommer hem igen. Efter den natten då Q hjälper Margo så försvinner Margo och hon kommer inte hem igen. Men Q hittar hennes ledtrådar, utspridda över hela staden och dessutom väldigt svåra att förstå. Hans vänner blir även de inblandade i sökandet efter Margo.
Det är en fin historia om att växa upp och om att hitta sig själv, för i Q:s sökande efter Margo så lär han sig även mycket om sig själv. John Greens karaktärer är alltid så trovärdiga, de känns alltigenom äkta då de är så mångsidiga och har både bra och dåliga egenskapare. De är komplexa på ett sätt som känns naturligt. Jag gillar verkligen Q och hur hans sökande efter Margo även leder honom till frågan, Vem är egentligen Margo? Och hur den frågan leder Q till frågan, Vem är egentligen Q? Jag älskar humorn i boken och jag gillar Q:s båda vänner Radar och Ben. Det är en härlig läsning där jag ler, myser av välbehag och där jag berörs av historien. John Green behåller sin plats uppe på sin piedestal =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar