Noah och Jude, Jude och Noah, tvillingar som en gång var oskiljaktiga åt och de allra bästa vännerna, olika som dag och natt men ändå så lika. Men som p.g.a. en fruktansvärd tragedi splittras åt och där livet som de en gång kände till förändras till något de inte kan förstå och ännu mindre kan de läka de sår som uppstått. Noah som målar varje ögonblick och känslor, som låter sina tankar och ord får färger så sprakande. Jude som gör sandkvinnor som verkar kunna flyga iväg vilken sekund som helst. De båda skulle börja på konstskola men efter det hemska som hände så målar inte Noah längre och Jude försöker desperat att läka hela världen.
Jandy Nelson skildrar två unga människors försök att åter hitta sig själva och om att läkas. Jag ger dig solen är en uppväxtskildring samtidigt som det är en kärleksförklaring till konstens skönhet och dess fulhet, om konsten som läker och om konsten som fördärvar.
Jandy Nelsons språk bubblar, spritter och slingrar sig framåt, hennes ord är stundtals så vackra att det gör ont i en samtidigt som de också får en att le med hela hjärtat. Noah, denna unga kille som så förtvivlat försöker förstå sig själv och som älskar så innerligt, om hur han älskar Brian så mycket men inte vet hur han ska tacklas med att hans hjärta vill vara hos Brian, denna märkliga pojke som är så besatt av rymden. Jag tar Noah till mitt hjärta men Jude är nog ändå den som jag tar till mig extra mycket, lilla trasiga Jude som bär runt på lökar i fickan tillsammans med en arsenal av andra skyddsamuletter. Allt hämtat ifrån farmor Sweetvines Hokuspokusbibel, samma farmor som numera även spökar för Jude och guidar henne på ett lätt sarkastiskt sätt genom alla problem. Jude som vill försöka laga hela världen och göra så att allt blir bra igen. Boken växlar mellan Noah och Jude, Noahs kapitel är ifrån när de var 13-14 år och Judes är ifrån när de är 16 år. Noahs kapitel innehåller insprängda titlar på tavlor han tänker sig måla i olika situationer medan Judes kapitel innehåller tips ifrån farmoderns bibel, intressant grepp som är väldigt fint gjort.
Jag älskade verkligen Jandy Nelsons första bok Himlen börjar här men denna nya bok är faktiskt snäppet bättre! Jandy Nelson lyckas att med ömhet och varsamhet lyfta fram alla de mörka snår, såriga hemligheter, svek och lögner som finns mellan och omkring tvillingarna och få dem att växa och slutligen läkas. Jag faller som en fura och låter boken svepa med mig på en färgsprakande och innerligt vacker färd, den lägger sig som bomull kring hjärtat och jag går länge runt med en varm känsla i kroppen efter att jag läst ut den.
När jag läste den så var mitt eget hjärtat sargat och sorgen så fruktansvärt tung, men denna boken smög sig in i mig och lade sig som en värmande filt runtomkring mitt hjärta och den skänkte mig lindring när mina egna tårar bara föll och föll. Böcker som kan ge en det ska man vara rädd om och jag vill köpa denna boken så att jag se den i min egen bokhylla och ta fram den och läsa om den.
( Kaosutmaningen: 9: Läs en bok som har en hbtq-huvudperson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar