Och så var de bara en

Agatha Christie, Och så var de bara en

En klassisk Christie klädd i nya kläder! Översättaren Helena Ljungmark har skapat en moderna, fräsch nyöversättning av denna klassiska Christiehistoria men utan att tappa tidsandan eller känslan, mycket imponerande. Omslagen i sig är också de väl värda att omnämnas en extra gång då de är galet snygga!

" Tio små tennsoldater åt supe i Rio, En satte i halsen och så var de bara nio...."

Så börjar den barnkammarramsan som ligger till grund för denna historien där tio främlingar möts på en ödsligt beläggen ö. De alla tio har fått varsin inbjudan till ön men alla inbjudningar ser olika ut och ingen av de tio vet vem det är som bjudit dem. Väl på plats på ön så är också de tio avskurna ifrån omvärlden, en storm hindrar alla ifrån att ta sig fram till ön och när så det första mordet inträffar... Då blir det som verkade vara en lustig händelse till något mycket värre. När sedan mord nr 2 inträffar, då blir verkligen otäckt på ön, de är ju tio stycken där och det går inte att gömma sig på en öde ö där det enbart finns ett enda hus. Morden följer den gamla barnkammarramsan som finns med i inledningen av boken och som är den röda tråden genom hela historien.

Jag läser och jag njuter av de snygga språket och känslan av tiden som genomsyrar texten. Det är så skickligt översatt att jag blir djupt imponerad, jag upplever inte heller att själva det typiska för Christie försvinner. Det är klurigt uppbyggt och det var tur att Christie själv bestämde sig för att skriva en epilog med en förklaring för annars vet jag inte om jag kommit på vem som är mördaren. Underhållande läsning med härligt innehåll, smarta ledtrådar och kluriga infall. Jag är väldigt glad över min lilla "plan" att försöka läsa igenom Christies böcker, det finns många fina guldkorn bland hennes böcker och då inte enbart Poirots egna historier visar det sig! Denna historia skiljer sig ju också ifrån Poirot till så vida att det är en mycket mörkare historia som utspelar sig på en öde ö. Själva denna placering av berättelsen tillför mycket till de obehagskänslor man som läsare får när man följer de tio under de där få dagarna som berättelsen sker.  Alla tio har med sig varsin mörk hemlighet till ön men vem är dom är det som utsett till egen utnämnd bödel? Eller finns där någon mer än de tio på ön?