En mörk och förvriden flod.

S.J Bolton, En mörk och förvriden flod 

Detta är då fjärde boken om Lacey Flint och numera så arbetar hon inte längre vid Londons poliskår utan hon har valt att arbeta med flodpolisen. Alltså den polisstyrka som bevakar och tar hand om floden Themsen i London. Samma flod som för övrigt  Lacey numera också bor på, i en husbåt och där hon varje morgon tar sig en simtur.  Det är under just en sådan simtur som hon råkar på ett kvinnolik. När det dessutom visar sig att kvinnan inte dött en naturlig/självvald död så börjar frågorna växa och än en gång dras Lacey in i ett livsfarligt spel. Någon börjar också lämna små presenter ombord Laceys husbåt.  Den kära mannen med de turkosa ögonen har en väldigt liten roll i denna bok men han finns med i ett par kortare stycken, och då är såklart även de turkosa ögonen på plats. I denna bok får dock Dana och hennes flickvän Helen en större roll vilket är väldigt trevligt. Jag gillar Dana och det var spännande att få bekanta sig mer med henne. Även Lacey är härligt att återse, jag tycker att hon faktiskt är en aningen lugnare i denna boken. Det är fint att se att Lacey faktiskt tillåts må rätt bra och att hon får uppleva en hel del lugn. Men det hade inte varit Lacey om hon inte som vanligt kasta sig huvudstupa in i dumma och ytterst farliga situationer. Dock har jag lite svårt för själva historien denna gången, jag upplevde den som lite för vag och för ologisk. Jag fick inte riktigt ihop de olika historierna och spåren till en helhet.

Men det är ändå riktigt spännande läsning med ett högt tempo och många otäcka scener. Bolton är verkligen skicklig på att bygga upp spänningar som skapar rysningar och även ett lätt illamående.  Jag gillar själva temat kring historien, det är nästan så att man skulle kunna säga att själva floden Themsen har en egen roll i historien.  En mörk och förvriden flod lever upp till sin titel, det är en mörk och förvriden historia som utspelar sig mellan dess pärmar. Jag ser redan framemot nästa del i serien.