Uppstigandet

Karen Bao, Uppstigandet
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tack så  mycket!

Sedan många år tillbaka så lever en stor del av människorna i kolonier på månen, kvar på jorden finns några människor som dock lever i krig och fattigdom. På månen så styr regeringen med järnhand, tex så har alla en handskärm inopererad på vänsterhanden. Phaet är en femtonårig tjej som lever på Månen,  hon talar gärna inte och har inte gjort sedan hennes far omkom i en olycka för 9 år sedan.  Hon arbetar hårt i kolonins stora växthus, låter sin vän Umbriel föra hennes talan och hon försöker ligga lågt så att regeringens radar inte ser henne. Men sedan blir hennes mamma arresterad och Phaet tvingas gå in vid milisen för att försöka få ihop pengar som kan rädda mamman och hela Phaets familj. Denna bit där Phaet påbörjar sin träning vid milisen påminner en del om Divergent och om Trishs träning i de Tappra. Utseendemässigt upplever jag även att dessa två unga tjejer är, korta, tunna och väldigt unga.  Men jag tycker att Karen Bao ändå lyckas skapa något eget, en plats som Månen skapar ju en rätt annorlunda miljö med säregna egenskaper.

Jag gillar verkligen Phaet, hennes inbundna tystnad och hennes starka vilja är egenskaper som känns passande. Även Wes som hon lär känna under träningen är en intressant och annorlunda karaktär, så även Umbriel, Phaets käraste barndomsvän. Och hör och häpna, det finns inte en enda kärlekstriangel i boken! Hoppas bara att Bao vågar hålla sig långt borta ifrån den även i nästa bok!  I mitten av boken tappar historien styrfarten tycker jag och jag blir faktiskt riktigt irriterad på karaktärernas ologiska och barnsliga beteende. Dock lyckas Karen Bao samla ihop det hela så att avslutningen blir riktigt bra. Detta är en annorlunda dystopi som utspelar sig i en främmande miljö, snyggt skriven, spännande på sina ställen och det är underhållande läsning. Jag gillar också hur Karen Bao låter det vetenskaplig vävas in i Phaets sätt att bete sig och hur hon tänker, att människors föreställningsvärld blivit förändrade pga att de lever på månen blir på detta sätt tydligt men inte för tydligt. Detta märks också genom att Karen Bao skapat egna ord och uttryck som växte fram under den där första tiden människorna började kolonisera månen.

Så Uppstigandet är en bok jag gillar, samtidigt som där finns några delar som känns ojämna och inte helt rätt. Jag kommer dock läsa bok nr två så fort den kommer ut då jag gärna vill se vad Karen Bao gör av med historien och se hur den utvecklas.


( Kaosutmaningen 2015:  29: Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt, för den som vill använda tex Uppstigandet för att pricka av den här).