lördag 24 september 2016

Istider av Fred Vargas

Fred Vargas, Istider

Handling:
“ – Bekymmer i natt, Adamsberg? – En död i Vallée de Chevreuse. Ett antal förhör, en nervös son vacker som en flicka, en begåvad sekreterare med ett märkvärdigt minne, ett stuteri, ett råskinn som driver det, en kvinna boendes i en stuga i skogen, ett vildsvin, det lokala värdshuset, Ludvig den sextondes giljotin, ett torn fullt med kråkspillning som det vilar en förbannelse över, och alltihop på en plats som man kallar Le Creux och som inte finns på kartan.”

En gammal sjuk kvinna hittas livlös i sitt badkar, fullt påklädd och med uppskurna handleder. Alla bevis pekar mot självmord, förutom att det i närheten av kroppen har tecknats en märklig symbol i form av en giljotin. En vecka tidigare hade hon trots sitt tillstånd gjort förtvivlade försök att posta ett brev. Vad kan det ha innehållit? Den komplicerade utredningen för med sig kommissarie Adamsberg och hans kollegor från Paris gator till en dimmig ö utanför Islands kust. Allt ställs sedan på ända när det dyker upp en koppling till ett mystiskt hemligt sällskap som vurmar för Robespierre och Franska revolutionen.
( Hämtat ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:
Fred Vargas serie om kriminalkommissarie Adamsberg är jag extra förtjust i då det är en så säregen och märklig serie. Böckerna klassas som deckare men rymmer så otroligt mycket mer än den vanliga deckare-mallen. Eller rättare sagt så rymmer de standar delarna i en deckare med en kriminalkommissarie i fokus, ett brott/mord som sker och ledtrådar att hitta och misstänkta att misstänka. Men det är sättet de berättas på som fascinerar mig och hur personerna i böckerna framställs. Berättelsen slingrar sig fram på mycket krokiga vägar och Adamsberg är en mycket besynnerlig man som väljer att följa den krokiga vägen och räds inte avvikande spår eller underliga person som kommer i hans väg.

 Fred Vargas är historiker och arkeolog med medeltiden som specialitet och det färgas av i hennes böcker om Adamsberg tycker jag. I berättelserna finns ofta historiska anknytningar gärna med inslag av det mytiska och av legender och där det övernaturliga faller på plats i det verkliga på mycket märkliga sätt. Jag läser och jag njuter av Fred Vargas förunderliga språk och även om jag ofta känner mig vilsen under tiden så vet jag att jag i slutet kommer att ha förstått en hel del och en del kommer var lika vilset som i början av boken. Men det gör inget för det är så Fred Vargas böcker är. Det är skönt att läsa något som verkligen sticker ut i en genre där böckerna lätt blir stereotyp och alltför lika varandra. För även om det är slingrigt och snårigt så är ändå boken lätt att ta sig till och spänningen är hög hela tiden. Så vill du läsa något annorlunda och älskar deckare kan jag varmt rekommendera Fred Vargas.

1 kommentar:

  1. Håller helt med. Jag har fyra författare som jag följer och letar upp allt nytt från. Fred Vargas är en. De andra är Denise Mina, Gillian Flynn samt Åsa Larsson. Samtliga är kvinnor vilket jag tycker säger en hel del. Män tenderar att fastna i en formel som blir trist i längden. Åsa med sina naturbeskrivningar och andliga tankar, Denise med sina hysteriska oneliners (speciellt i de första böckerna) som får vuxna män att rodna, Gillian med sina makalösa berättelser och Fred Vargas språk som får en att känna sig som att man befann sig i Paris gamla, mörka gränder. Samtliga dessas fulla produktion kan varmt rekommenderas.

    / Stefan

    SvaraRadera