Äntligen!!!

Nu känner jag att det hela har blivit officiellt och underskrivet så jag vågar nu tala om att jag äntligen fått en arbetsträningsplats! Har inte vågat säga för mycket för att jag varit så rädd att jinxa och ropa hej innan jag är över bäcken och allt det där! Men nu är allt bestämt och klart, jag har varit på studiebesök och startdatum är bestämt!

För mig så blir detta startpunkten för en ny fas i den väldigt långa processen i att lära mig att leva ett liv jag själv inte valt själv. Processen i att lära sig att leva med en kronisk smärtsjukdom som innebär begränsningar och att de drömmar man egentligen vill fullfölja, de drömmar man kämpat för att nå fram till i nära 3 års tid gick i kras under våren-2016. Det har varit en sorgeprocess men samtidigt också en berikande tid. En tid då jag kommit att förstå mig själv bättre och kommit mig själv närmare samtidigt som jag kommit mycket närmare min familj och min sambo.

Jag har fått lära mig att drömmar måste ibland gå i kras för att man ska kunna finna nya drömmar. Och där är jag alltså nu, vid startpunkten för något som kan leda fram till nya drömmar om framtiden och om jobb.  Så nästa vecka ska jag få prova på administrationsarbete för att se om denna form av yrke kan fungera för mig. Så att jag, även med min kroniska smärta, faktiskt kan arbeta och få tillbaka en del av min stolthet och självkänsla. Och jag är så lyckligt! Och så nervös! Men jag längtar verkligen till nästa vecka, dock får jag väl förvarna om att bloggen kan bli något tystare första veckan eller så. Det lär ta hårt på krafterna att börja arbeta igen när man gått hemma i nästan ett år.