En bestående känsla av oförståelse: Dödens märke av Veronica Roth

Veronica Roth, Dödens märke

Handling:
I en galax styrd av flödet, har varje människa en gåva.
CYRA är syster till Ryzek Noavek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva gör att hon med en enkel beröring kan få andra människor att känna ofattbar smärta, något som hennes bror utnyttjar för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, snabbtänkt, och hon vet vad Ryzek fruktar mer än något annat.

AKOS är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av en mycket speciell gåva, men den hjälper honom inte den dag då han och hans bror tillfångatas av Ryzeks hantlangare.

Nu kastas Akos in i Cyras värld. Till en början tycks klyftan mellan dem oöverstiglig, men snart inser de motvilligt att de är tvungna att samarbeta för att överleva. Dessutom har de en gemensam fiende…

Vad jag tyckte:
När jag såg att Veronica Roth skulle komma ut med ny bok blev jag överlycklig! Jag älskade hennes Divergent-serie och såg verkligen framemot att få läsa något nytt av henne. Dessutom så blev jag väldigt glad att Roth byt genre och skiftat från Dystopi till Science Fiction. Så får jag hem boken, börjar läsa, läsa ett par sidor, hittar något annat som bara "måste" göra, läser några sidor, börjar läsa en annan bok.... Och så håller det på i två veckor! När jag kommer fram så att jag har 200 sidor kvar då fastnar jag äntligen och jag läser det sista i en sittning. Så varför fungerade inte Dödens märke för mig? Det fanns så mycket potential tyckte jag med en avlägsen galax, främmande planeter och så två unga människors liv och öden.  Det största problemet jag har är oförståelsen, det är så många saker i boken som jag bara inte förstår och som jag upplever inte får svar på. Jag blir bara frustrerad och trött på det luddiga och tappar lässugen hela tiden.

För det första, vi befinner oss i en galax, långt långt borta. I denna galax finns ett antal planeter av varierande storlek och utseende. Runt denna galax finns det något som kallas flödet. Men vad är flödet egentligen? Vad består det av? Är det någon slags "mur" runt galaxen som ska skydda planeterna? Många frågor men få svar.  För det andra så har vi något slags rådskepp som svävar runt i galaxen som verkar innehålla någon form av styre. Men hur samhället är uppbyggt och hur de olika planeternas samhällsuppbyggnad skiljer så åt vet jag inte och jag förstår inte heller om detta rådsskeppet är så att säga högsta instansen.

Sedan zoomar vi in lite och landar på planeten där Akos och Cyra bor. De båda tillhör två olika folkslag som "delar" på en planet. Dels Thuvhe-folke som Akos tillhör och dels Shotet-folket som Cyra tillhör. De är två nationer på samma planet men det jag inte riktigt förstår är att hos Thuve-folket är det is och snö året runt medan det hos Shote-folket är varmt och torrt hela tiden. Hur stor är egentligen planeten? För vid några tillfällen så passerar vi gränsen mellan nationerna och det verkar vara en passage som går på en dag eller två....Och området i sig består av fjädergräs så varför har inte det sk barbariska Shote-folket redan tidigare angripit Thuve-folket? Så många frågor, så mycket oförståelse och så lite svar. Jag saknar det gedigna världsbygget som Roth har uppvisat i sina tidigare böcker. Jag saknar de noggranna detaljerna och de skickligt sammansatta samhället där lager på lager skalades av under tiden man läste. Genom historien fick vi svaren men i Dödens märke får jag inte tillräckligt med svar.

Om vi dessutom ska lyfta fram Akos och Cyra så blir denna recension ännu lite mer negativ. Jag får inga känslor för dom i början av boken. De känns färglösa och faktiskt rätt mesiga. Jag förstår inte syftet och vad de båda egentligen vill och drömmer om. Först i slutet på boken så dras jag i i historien och jag börjar känna en del gnistor och hetta ifrån Akos och Cyra. Det jag gillar bäst är Cyra och hennes "gåva" som jag upplever som en väldigt stark och insiktsfull skildring av hur det är att leva med dagliga svåra smärtor ( Gå gärna in på Bokhuset och läs hennes smarta inlägg om den debatt som stormat kring just Dödens märke) När vi ändå är inne på gåvorna, vem är det som får dom? Varför får just dom det? Vad är gåvorna för något? Är de sammankopplade med ödet? Eller hur hänger det ihop egentligen?

Om vi bortser ifrån allt som jag känner att inte förstår så finns där en hel del jag gillar med Dödens märke. Jag gillar att vi får en Science fiction berättelse med smarta dialoger och annorlunda historia, dystopi-serier (som jag förvisso älskar) har blivit rätt många på senare tiden. Så det var skönt att få läsa något nytt och fräscht som utgår ifrån ett helt nytt perspektiv. Jag gillar också hur Cyra och Akos är gestaltade, där Cyra är en uppkäftig och råbarkad krigare medan Akos är en mjukare och mildare själ som arbetar med läkeväxter. Dessutom så finns det ingen kärleks-triangel!!! Och det är ett stort plus! Dessutom så anas en liten hint av kärlek mellan två kvinnor, en liten hint men ändå skönt att den får vara med.  Språkligt sett känner jag igen Roths stil och ton, det är behagligt att läsa och det är lättläst.

 Jag önskar verkligen att jag hade tyckt om boken mer och jag hoppas att andra kommer tycka bättre om den. För låt dig inte avskräckas helt av mig utan läs själv och se efter om du tycker likadant!

Betyg: 3- /5
Boken kommer från: Modernista förlag, Tack!
Andra som skrivit om boken: Bam tycker, Prickiga Paula, Mitt bokintresse, Bokhuset