tisdag 21 juni 2011

Gayle Forman, När jag lät dig gå

SPOILER: Har du ännu inte läst Formans första bok Om jag stannar så sluta läs då för det är omöjligt att skriva om bok nr 2 utan att ge bort lite för mycket information.






3 år har gått sedan den hemska olyckan då Mia förlorade hela sin familj och hon tvingades till ett val. Mia är nu en berömd cellist och hennes pojkvän från då Adam är en mycket berömd rockstjärna i bandet Shoting Star. Men deras vägar har lett till att dom splittrats och för Adam innebär det en fruktansvärd sorg då han inte förstår varför hon gick eller han kanske förstår men han vill inte förstå. För att vara utan Mia är som att försöka andas under vatten. Men en dag så råkar dom mötas i New York...

Så i denna bok nr 2 så är det Adam som är berättaren och han är så trasig och så vilsen. Livet snurrar på för fort för honom och den musik som en gång betydde allt för honom är nu bara tungt och hjärtlöst. Återigen så har Forman skrivit en varm, innerlig och vacker historia.Jag gillar verkligen att en del kapitel börjar med ett kort stycke ur någon av de texter Adam skrev, just ur dom låtar han skapade när han var som mest nedbruten efter att Mia lämnat honom och just dom låtarna som gjorde så att Shoting Star blev ett stort och känt band.  Som detta stycke ifrån sidan 81;

"The clothes are packed off to Goodwill
I said my good-byes up on that hill
The house is empty, the furniture is sold. 
Soon your smells will decay to mold, 
Don`t know why I bother calling, ain´t nobody answearing,
Don´t know why I bother singing, ain´t nobody listening"

Tonen är mycket mörkare i denna bok och den är vuxnare med. Karaktärerna har förändrats, mognat och blivit äldre. Och det känns fint att den övergången går så smidigt, från bok ett till bok två, det känns naturligt och äkta.Jag hoppas Gayle Forman fortsätter skriva för detta är ett författarskap jag vill följa och fortsätta läsa. Bok ett Om jag stannar är på väg hem just nu, fast på engelska då. Ska bli intressant att se om där är några skillnader i språket. Översättare till denna bok är Lena Karlin som enligt mig gjort ett fint arbete, det känns trovärdigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar