Sommarlov med Kulturkollo: # Vacker

*Vacker*, ett ord med många associationer knutna till sig och med många känslor invävda i sig. För vad är vackert är högst personligt för var och en, det jag tycker är vackert tycker någon annan är fult. Det jag faller i beundran för dess skönhet tycker någon annan är trivialt.

När det kommer till böcker så finns det böcker där ordet vacker dyker upp i mitt huvud och då ofta knutet till det språkliga. Bokens språk känns vackert för mig, det finns en melodiös känsla i texten när jag läser och det känns behagligt att läsa. Det vackra kan också ligga i beskrivningar eller detaljerna, jag gillar det jag kallar för ett "blommigt" språk. Alltså ett språk som är precis som det jag nämnde tidigare, mjukt, behagligt, melodiöst.  Men bara i rätt sorts bok, detta språket passar inte riktigt in deckare eller skräck om inte författaren är skicklig på att fläta in det och få till en snygg kontrast. Här skulle man kunna nämna Peter Lewis som exempel på lyckad kontrast. Andra exempel på vackert språk kan man säga att Cecilia Samartin har in sin bok Sénor Peregrino. En annan som skrivit en spökhistoria för barn men som rymmer ett vackert språk är Jonna Björnstjerna med boken De tysta stegen bakom. Även den enastående Istvillingarna av S.K Tremayne innehåller ett vackert språk och så även M. Stedmans fantastiska bok Fyren mellan havet.


Vi avslutar detta inlägg med några bilder på sådant jag tycker är vackert att titta på! Alla bilder är tagna av mig och där Chili och Mio får symbolisera det vackra i att se en katt sova!