Ann Rosman

Den senaste tiden har jag inte mått så vidare bra och läsningen har gått ned drastiskt. Men mitt i allt detta hittade jag en serie böcker som både var lättlästa, spännande och intressanta. Böcker som verkligen fick igång min läsning igen och där jag kunde känna att det faktiskt gick lätt att läsa igen. Böckerna är skrivna av Ann Rosman och än så länge har jag läst de tre första delarna. Nu väntar jag på den fjärde boken men avvaktar lite med att läsa den för jag vill inte få slut på serien för fort. Jag behöver ha lite backup inför eventuella nya lässvackor under hösten. Jag har börjat läsa andra böcker nu med men det går ovanligt långsamt och jag orkar inte läsa lika mycket längre. Men det viktigaste är att jag i alla fall läser, det hade varit ännu värre om jag inte kunnat läsa något alls.

Ann Rosmans serie utspelar sig i Marstrand och är en mix av nutida deckare och historiska romaner. Huvudpersonen är polisen Karin Adler, en helt vanlig kvinna som löser nutida brott samtidigt som hon är väldigt förtjust i de historiska trådar som de fall hon får har. Alla tre böcker jag har läst har varit otroligt välskrivna där de historiska delarna smidigt vävs samman med det nutida. Det märks väldigt tydligt när man läser de historiska bitarna att författarna lagt ner mycket arbete på research och efterforskning. Något författaren själv bekräftar i sina genomtänkta efterord där hon förklarar bakgrunden till boken och hur hon gått tillväga för att skapa sin historia. Här finns ofta färgstarka och starka kvinnoporträtt men också mängder av levande miljöskildringar av Marstrand och havet däromkring. Segling förekommer en hel del, ganska så naturligt då Karin bor på en båt och älskar att segla. Jag gillar serien skarpt och kommer absolut fortsätta läsa även om jag inte råkar hamna i en ny lässvacka!

Fyrmästarens dotter   

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning en turist- och konferensanläggning. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska åter ställas upp på sin plats. Det är april och invigningen närmar sig. Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom finner de kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge. 

Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Saker och ting blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen, och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Alltmedan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Carolina läser, Bokhyllan, C.R.M Nilsson


Själakistan 

 En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson sitt livs chock när hon får syn på ett kvinnohuvud i sin trädgård, högst upp på en ställning med rosor och luktärter.Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare. 
Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.Kriminalinspektör Karin Adler och kollegorna Folke och Robban befarar nu att det kan finnas fler offer, och snart får de via polisen i Trollhättan upplysningar om ännu ett makabert fynd. En kvinnokropp utan huvud, styckad. I närheten av en grupp lajvare. 

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: ALKB, Bokföring enligt Monika


Porto Francos väktare 

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. 
Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. 
Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.   

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Med näsan i en bok, Bokhyllan, Bokföring enligt Monika

Dimmornas hus av Alix Rickloff

Alix Rickloff, Dimmornas hus  
Översättare: Ing-Marie Höök

Handling:
En mor och en dotter har skiljts åt. På Nanreath Hall flätas deras öden samman.

Sjuksköterskan Anna Trenowyth var bara sex år när hennes biologiska mor gick bort, och minnena av lady Katherine Trenowyth har bleknat. När hon mitt under andra världskriget blir stationerad på militärsjukhuset på Nanreath Hall, det gods där hennes mamma växte upp, ser hon sin chans att komma närmare den familj hon aldrig haft någon relation till.

Snart finner hon sig indragen i släkten Trenowyths snåriga lojaliteter, hemligheter och tragedier. När svaren hon sökt efter så länge äntligen kommer i ljuset är de långt mer omskakande än hon kunnat föreställa sig.

Vad jag tyckte:
Dimmornas hus påminner mycket om Kate Morton om än på ett något blekare sätt. Det är absolut ingen kopia på något sätt men strukturen och berättelsen påminner om hur Morton skriver. Dock så står Dimmornas hus på egna ben även om det i mitt tycke inte håller hela vägen. Emellanåt tappar jag fokuset och intresset för boken. Men på det stora hela så är ändå Dimmornas hus läsvärd på ett behagligt och trevligt sätt.

Vi följer två kvinnor under två världskrig även om själva kriget inte står i direkt fokus i någon av berättelserna. Istället handlar berättelserna om kärlek och sorg, sökandet efter sanningen och om att hitta sin plats i en värld som är upp och nervänd.  Varma gestaltningar och trivsamma miljöskildringar skapar en mycket angenäm lässtund. Språkligt sett är det enkelt skrivet men på ett bra sätt. Lagom mycket detaljer och utsvävningar, en hel del skildringar av miljöer som tillsammans bildar en trevlig kuliss.

Dimmornas hus bjuder på lättläst underhållning som kan passa perfekt nu när är höstrusket är i antågande! Kryp ned i soffan med något varmt att dricka och dröm dig bort en stund!

Betyg: 3+/4
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Bokmysan

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

Ewa Klingberg, Manglade dukar och vikta linneservetter 

Handling:

Utan att riktigt förstå hur det gick till så har Felicia blivit med hus. Inte en vanlig villa, utan en stor fastighet med hyresgäster som nu är hennes ansvar. En av lägenheterna ska hon inreda till sig själv.

När Felicia möter den attraktive antikhandlaren Jonathan som vill fylla hennes bostad med tidstypiska möbler vänds hennes liv upp och ned. Felicia tar tacksamt emot inredningshjälp från Jonathan, men vad varken Felicia eller Jonathan känner till är att en av möblerna döljer en gammal hemlighet … Denna hemlighet leder till Nanny, en ung kvinna som arbetar som piga i ett välbemedlat hem i Karlskrona år 1851.

Ensamheten blir plötsligt ett virrvarr av nya bekantskaper, de gamla murriga väggarna får nytt liv och Felicias sårade hjärta tinar upp. Men hur ska hon hantera en kärlek som är omöjlig redan från början?

Vad jag tyckte:
Manglade dukar och vikta servetter är en otroligt charmig och förtjusande feel-good roman som verkligen tilltalade mig på så många sätt. Vi får följa två olika tidslinjer, en i slutet på 1800-talet och en i nutid. Via ett möblemang kommer dessa två linjer att så småningom att mötas på det mest oväntade sättet. Den historiska delen berättas av Nanny som arbetar som piga/kammarjungfru i en av de finare familjerna i Karlskrona. Jag upplever det som att författaren varit väldigt noggrann med att få de historiska detaljerna att stämma för det känns verkligen som jag förflyttas bakåt i tiden. Med hjälp av små detaljer som möbler, kläder, mat och människorna i sig så får jag mig en fin inblick i unga Nannys liv och svårigheter. I nutiden är det Felicia som står för berättandet. Henne har jag lite svårt för emellanåt, ibland vill jag säga åt henne på skarpen att räta på ryggen och ryt till ordentligt för en gångs skull! Men ändå charmas jag av henne och när boken är slut så känns det riktigt tråkigt att behöva lämna henne. Tur är då att jag vet att där är en bok till på väg!

Ewa Klingbergs språk är behagligt att läsa, mjukt och runt vilket skapar en riktigt angenäm lässtund. Jag såg verkligen framemot att få sätta mig ned och läsa vidare i boken. I Manglad dukar.... ryms också en hel del kärlek och romantik som vävs in på ett väldigt trevligt och lättsamt sätt. Här finns också gott om utrymme för vänskap och en dos allvar som skildras med värme och glimten i ögat.

Manglade dukar och vikta linneservetter är en mysig och charmig berättelse som jag varmt kan rekommendera!

Ewa Klingberg driver dessutom en mycket trevlig bokblogg,  Holavedsbrudar, så kika gärna in där!

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Historiska media, Tack!
Andra som skrivit om boken: I hyllan, Lottas bokblogg, Boktanken, Boklysten

Flickan i glastornet av Elizabeth Fremantle

Elizabeth Fremantle, Flickan i glastornet  
Översättare: Peter Handberg

Handling:
Efter den barnlösa drottning Elisabet I:s död råder politiskt kaos i 1500-talets England.
Lady Arabella Stuart är brorsdotter till drottningen av Skottland och därmed först i tronföljden. Sedan barnsben hålls hon fånge på Hardwick Hall där hennes varje steg kontrolleras och hon hålls avskild från allt vanligt liv. Men längtan efter att styra över sig själv, att kunna bestämma vem hon ska älska, tar över.

Arabellas naiva drömmar om frihet krockar med omgivningens politiska ambitioner. Halva England vill se henne på tronen, den andra halvan vill se henne död.
Vem kan hon egentligen lita på? Den avgudade informatorn? Den mäktige farbrodern Henry? Väninnan Aemilia, poet vid hovet? Men när Arabella ber om hennes hjälp riskerar hon inte bara sitt eget liv, utan också Aemilias.

Vad jag tyckte:
Flickan i glastornet har tagit rätt lång tid för mig att läsa, inte för att boken som sådan är dålig men dock en aningen kompakt på sina ställen. Det har krävt en lite långsammare läsning för min del men har nog mer med mig själv att göra och inte boken som sådan. Flickan i glastornet är en ytterst välskriven och väldigt fascinerande berättelse om en ung kvinnas liv och öde under mitten av 1500-talets England. För mig var Lady Arabella Stuart en okänd figur ifrån det engelska hovet vilket gjorde läsningen än mer spännande. Jag tycker det engelska hovet under denna tiden är väldigt intressant att läsa om men mest fokus har för min egen del legat vid kung Henrik den 8:de och alla hans fruar. Tiden efter det har jag inte läst mycket om så det var mycket spännande att få inblick i det. Elizabeht Fremantle lyckas väl med att även för en okunnig person som mig att förstå skeendet och händelserna vid denna tiden på ett mycket bra sätt. Den stora och tydliga släktkartan i början av boken hjälper mig också att placera in boken i rätt tid och få de olika personernas släktskap att hänga ihop.

Boken har en historisk ram som bygger på verkliga personer och händelser men som återberättas i en fiktiv skepnad. Författaren har läst och studerat de många brev som Lady Arabella Stuart lämnat efter sig så den historiska äktheten finns helt klart där. När jag läser en historisk roman vill jag verkligen förflyttas till den tid boken utspelar sig i samtidigt som jag även vill känna historiens vingslag. Detta får jag verkligen i Flickan i glastornet. Lady Arabella Stuarts liv är ytterst fascinerande att läsa om samtidigt som det ger en stark skildring över kvinnors liv under denna tiden. För Arabella med sitt kungliga blod så var hon i mångt och mycket för många människor en spelpjäs som kunde utnyttjas i diverse intriger och politiska ränker. Med ömsinthet och värme skildrar författaren hennes hårda och väldigt ensamma liv. Längtan efter friheten och kärleken finns där hela tiden. Det långsamma tempot och den lågmälda tonen passar väl in på Lady Arabella som person. Tillbakadragen, tystlåten men samtidigt med en stark inre kärna måste hon spela spelet och hålla masken på så många sätt.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick möjligheten att läsa Elizabeth Freemantles starka skildring som berörde mig starkt. Och jag kan varmt rekommendera boken för alla som är förtjusta i historiska romaner.

Betyg: 4 / 5
Boken kommer från: Rec-ex från Lind & Co, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boklysten

Italienska nätter av Katherine Webb

Katherine Webb, Italienska nätter 
Översättare: Annika Sundberg

Handling:

Året är 1921. Unga, osäkra Clare Kingsley reser genom södra Italiens brända landskap på väg till den lilla staden Gioia del Colle. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.

När Clare stiger av tåget drabbas hon genast av onda aningar. I den lilla staden råder en laddad stämning, och bortom Leandros luxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Stadens fattiga arbetare söker desperat efter arbete och mat, många av dem är veteraner från första världskriget. En av dem är Ettore. Då Clares och Ettores vägar korsas försvinner hennes hemlängtan i ett slag.

Innan sommaren är slut kommer hjärtan att krossas, våldsam fiendeskap gro och omtumlande sanningar att avslöjas.

Vad jag tyckte:
Jag har läst två böcker av Katherine Webb tidigare, En sång från havet och Carolines arv. Både två rymmer två tidsspår, en nutida och en dåtida och båda böckerna kändes för mig som feel-good men med en allvarlig underton. Så när jag började läsa Italienska nätter blev jag först ställd då det inte alls kändes som de böcker jag läst tidigare.  Här befinner vi oss i Italien, närmare bestämt södra Italien och tiden är 1921. Tonen är direkt betydligt tyngre och allvarligare än de böcker jag läst och därför kom jag inte in i boken. Utan jag lade den åt sidan men i helgen bestämde jag mig för att ge den en chans till. Och jag är så glad för att gjorde det. För Italienska nätter kom att bli en hisnande läsupplevelse som bokstavligen tog andan ur mig. De sista kapitlen hetsläser jag nästan och trots att ögonen svider av trötthet kan jag inte sluta läsa. Det finns en febrig, intensiv stämning i boken som hela tiden stegras och slutligen kryper in under skinnet på mig. Precis som hettan och torkan så dallra även luften av återhållna känslor och het passion men också av lidelse och ilska. Språket är lika kärvt och kargt som landskapet runtom Clare och Ettore.

För vi har två röster i denna boken. Den första tillhör unga Clare, en vit engelsk medelklass fru som genom sitt utanförskap i detta land och den historia som pågår bjuder på just ett utifrån-perspektiv. Hennes naiva, lite blåögda röst som i början av boken känns både svag och ängslig växer sig allt starkare genom boken och där hon som kvinna växer och förändras är synnerligt välskrivet med skarp psykologisk skärpa. Ettore däremot tillhör både landet och historien på så många sätt, han är en av många daglönare som sliter hela dagen för några få slantar som kan mätta han själv och hela hans familj i alla fall en liten stund. Ettores röst bjuder på ett inifrån-perspektiv som lyfter fram de historiska händelser och personer som författaren valt att ha med. Dessa händelser och personer har funnits och hänt och de bildar en historisk ram och kontext som den fiktiva berättelsen sedan byggts upp kring. Och detta är så skickligt gjort att det känns som jag verkligen är där medan revolterna sker,  klassmotsättningarna, fattigdomen med arbetarnas plågor och där den politiska kampen om rättvisa pågår.

Här finns också en kärlekshistoria som både känns äkta och levande. I sin utformning känns den trovärdig och jag gillar skarpt hur Clare tillåts att vara kvinna på alla sätt och vilja ta för sig. Känslorna mellan dom är starka och det känns i hjärtat när man läser om.

Italienska nätter bjöd på en annorlunda läsupplevelse som jag är mycket glad för att jag läste trots allt. Jag kan också förstå varför boken är nominerad till Årets bok 2017.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Historiska media, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokmysan,  Johannas deckarhörna, Mina skrivna ord

Den gyllene hårnålen av Maria Gustavsdotter

Maria Gustavsdotter, Den gyllene hårnålen  

Handling:

Tio år gammal lämnas Märta Svantesdotter på Gripsholms slott för att uppfostras med de kungliga barnen. Hon räknas som oäkting, trots att de flesta vet vem hennes adlige far är.

Det dröjer inte länge förrän Märta blir god vän med prinsessan Cecilia, men snart övergår vänskapen till något mer. Är det lek och nyfikenhet? Eller åtrå och kärlek?

Vad jag tyckte:
Jag är väldigt förtjust i att läsa historiska romaner och när jag läste om Den gyllene hårnålen hos förlaget Historiska media kunde jag inte låta bli om att fråga efter ett rec-ex.  I Den gyllene hårnålen så sveps med bort i tiden, långt tillbaka i tiden, ändå till 1550 och landar i Gustav Vasas hov. Här möter vi den unga flickan Märta Svantesdotter, oäkting men släkt med Gustav Vasa efter hennes far är halvbror till Sveriges konung. Här lämnas hon av sin mor och genom Märta får vi även följa prinsessan Cecilia Vasas liv och öde. Den gyllene hårnålen är en fiktiv berättelse men som har en historisk ram som bygger på faktiska händelser och personer. När vi förflyttar oss så långt tillbaka i tiden så det där flyktiga i form av känslor, tankar och det mänskliga kan vara svårt att veta hur det verkligen var. Med faktabitar som är påtagliga och som lämnat spår efter i form av källmaterial och liknande kan man addera fantasin och försöka sätta sig in i Märta och Cecilias liv och skapa en levande och färgstark skildring över deras liv.

Och detta har författaren verkligen lyckats med. När jag läser så förflyttas jag från min soffa till 1550-talet där jag upplever de kalla och dragiga borgarna av sten där värmen aldrig förmår värma de stora salarna, jag luktar och smakar och känner dofterna, textilierna, hör rösterna och ljuden.  Jag upplever de unga flickornas barndom och deras förtvivlan och längtan när de växer upp. Att vara kvinna på denna tiden innebar att man var en handelsvara, ett giftemål var ofta en strategisk händelse som skedde för att stifta fred, utbyta allianser eller bygga nya vänskaper mellan länder. Som prinsessa hade Cecilia Vasa inte mycket egen frihet och bestämmande rätt men unga Märtas liv är än mer begränsat då hon inte heller har några egna tillgångar. Hennes liv bestäms helt och hållet av Cecilias nycker. Mellan de två har en form av kärlek vuxit fram men där maktbalansen helt bestäms av kungadottern.  Den gyllene nålen är kvinnornas berättelse om livet vid det svenska hovet under 1550-talet, starka kvinnor som trots sin begränsade frihet ändå hade stor makt.  Jag fascineras av dessa kvinnoöden som författaren så skickligt målar upp för mig.

Med ett mjukt behagligt språk får jag vara med om en fantastisk resa och lära känna en bit av Sveriges historia som jag inte riktigt kände till.  En ljuvlig berättelse som även om den är fiktiv ändå känns mycket trovärdig och levande tack vare tror jag ett gediget researcharbete.  Det är en färgstark och myllrande berättelse som bjuder på en massa dramatik, spänning och romantik.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Historiska media, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, I hyllan, Västmanländskans bokblogg,

Tiden är inte än av Elin Boardy

Elin Boardy, Tiden är inte än 

Handling:
Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har på bara några år utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. 

Detta är början på en vandring som blir mycket lång, då den kanske inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva. Till pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna, de föräldralösa. Hon får möta såväl vänlighet som illvilja

Vad jag tyckte:
Först hade jag lite problem att komma in i boken, upplevde den som alltför fragmentarisk och hittade inte rätt läsflyt. Men när jag tog mig tid till att sätta mig ned och läsa fokuserat så släppte motståndet och jag sögs in i denna enastående historia som Boardy skapat.

Vi följer en vandrare, vart hen är på väg, vad hen flyr från eller varför hen vandrar vet vi inte i början. Jag väljer att kalla vandraren för hen för ibland är det en hon och ibland en han men alltid samma person. Som kvinna är det nämligen inte alltid så säkert att vara ute och vandra under medeltiden så vår huvudperson Sigrid tar sig emellanåt ett mansnamn för att vara säker. Steg för steg tar vi oss fram genom ett förstört Europa, en plats som är krossad av död och förstörelse. Där digerdöden svept fram och utplånat enorma mängder människor. Via vår vandrare som emellanåt slår sig ned i någon stad får vi lära känna människorna. De vardagliga, enkla människorna som försöker skapa någon form av vardag. Vi möter en pestläkaren, ett värdhuspar och skarprättarens syster bland annat. Genom dom försöker Boardy ge oss en inblick i vilka tankar och känslor dessa människor kunde haft under denna tid. Med sitt enkla, rättframma språk så lyfts dessa människor fram på ett för mig väldigt äkta och levande sätt. Jag kan se dessa människor framför mig och det gör ont i mig när jag ser vad det varit med om. Texten av avskalad men samtidigt på ett märkligt sätt fylld med små, små detaljer som gör att texten skimrar av liv och känslor. Det är en njutning att läsa.

Elin Boardy gör också kortare stycken som lyfter blicken från medeltiden och landar i vår egen tid, här kopplas nuet med dåtiden, det förflutna med det levande. Som i ett stycke där vi möter en människor på 1350-talet som beklagar sig över alla dessa flyktingar, i stycket som visa modern tid så möter vi flyktingar som flyr över Medelhavet. Mycket snyggt att väva ihop det förflutna med nuet för så är det ju, att allt hör ihop i en enda stor gobeläng av händelser, människor, liv och död.

När vi närmare oss slutet så läser jag med bultande hjärta och en klump i halsen, det är så starkt så känsloladdat och så gripande när vi väl får veta allt om vår vandrare att det gör ont i mig.  Tiden är inte än är är en stark berättelse som kräver lite av sin läsare men ändå är den på många sätt också väldigt lättläst. Jag kan starkt rekommendera denna som vill läsa något annorlunda som griper tag och berör.

Ett extra plus för det otroligt vackra omslaget och den fina signeringen inuti boken.

Betyg: 4 + /5
Boken kommer från: Rec-ex från Wahlström & Widstrand, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Boktanken,

Lögnernas träd av Frances Hardinge

Frances Hardinge, Lögnernas träd  

Översättare: Ylva Kempe

Handling:
Fjortonåriga Faiths föräldrar bestämmer sig för att flytta ut till en vindpinad ö vid engelska kusten och hon förstår att det ligger mer bakom beslutet än vad de vuxna låtsas om. När hennes pappa kort därefter omkommer under mystiska omständigheter tror Faith sig veta något som kan ha betydelse. Men hon är bara en flicka, och i 1800-talets England anses hon inte värd att ta på allvar. Om hon ska få någon klarhet i vad som hänt måste hon ta reda på det på egen hand. 

I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd bland sin fars tillhörigheter. Det växer och bär frukt bara om man berättar en lögn för det. I gengäld avslöjar trädet en sanning. Eftersom trädet kan vara hennes enda chans att få reda på vad som hände hennes pappa, sprider hon lögn efter lögn över den lilla ön. Men lögner har en tendens att få eget liv …

Vad jag tyckte:
Lögnernas träd är en mörk, suggestiv berättelse som snärjer in läsaren i en otäck väv av lögner, svek och död. Med ett mjukt men ändå glasklart språk skildrar Frances den unga Faiths desperata längtan efter att bli sedd, både som ung kvinna men också som dotter. Hennes starkaste dröm är att hennes far, en kända och stora vetenskapsmannen ska se även henne, sin dotter och då även se hennes intelligens trots att hon bara är kvinna. 

Lögnernas träd är vacker på ett bitterljuvt sätt fylld med mörker och förtvivlan. En skildring av både barndomens ljuvlighet men också övergången till vuxenhet. Om att vara kvinna i en tid så kvinnor inte räknades och ansågs vara allmänt mindre kunniga.  I mitten när vändningen kommer så skär det i mitt hjärta för allt som Faith måste tacklas med och försöka acceptera. Skildringarna av den karga, vindpinade ön med det ständiga regnet och de misstänksamma öborna som tittar snett på en är kusligt underbara på många sätt. Fatih är en helt fantastisk karaktär som känns både levande och äkta på så många sätt. Hon är komplex, fylld av vetgirighet och längtan. Samtidigt så gillar jag också själva skildringen av relationen mellan Faith och hennes mamma, en relation som i början hamnar i skymundan av den store fadern vars skugga döljer mycket. En relation som växer och förändras under läsningens gång.

Jag läser och njuter av Lögnernas träd och det känns lite vemodigt att den tar slut så fort. 

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Prickiga Paula, Med näsan i en bok, Carolina läser och Petras bokblogg

Midnattsrosen av Lucinda Riley

Lucinda Riley, Midnattsrosen 

Översättare: Johanna Svartström

Handling:

Historiska romanen Midnattsrosen tar oss från glittrande palats i Indien till anrika herrgårdar i England, från 1911 till nutid.

Elvaåriga Anahita, från en förnäm men fattig indisk familj, inleder en livslång vänskap med den viljestarka och bortskämda prinsessan Indira. Anahita följer med Indira till England som hennes ledsagerska just innan första världskriget bryter ut. I England träffar hon Donald Astbury, motvillig arvinge till den avsides belägna herrgården Astbury, och hans intrigerande mor.

Nittio år senare möter vi den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley. Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 20-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden. Strax efter att filmproduktionen startat på det nu förfallna Astbury Hall dyker Ari Malik, Anahitas barnbarn, oväntat upp, sökande efter svar från sin familjs förflutna. Han och Rebecca börjar tillsammans avslöja de hemligheter som hemsökt släkten… 

Vad jag tyckte:
Midnattsrosen innehåller alla de element som jag älskar att läsa om när jag behöver en riktigt dos verklighetsflykt. Vi har en engelsk herrgård, stadd i lätt förfall, vi har flera olika spår, både i nutiden och dåtiden, vi har förbjuden kärlek, mörka hemligheter och fruktansvärda tragedier. I Midnattsrosen så får också en ytterst förtjusande mix av det furstliga hovlivet i Indien och den engelska aristokratin i början av 1900-talet.  Även de moderna delarna blandar England och Indien i en väldigt trevlig blandning. Jag är också riktigt förtjust i att just de historiska bitarna känns så noga genomarbetade och högst trovärdiga att det även känns som att jag får lära mig något under läsningens gång. Författaren själv säger i sitt efterord att detta är en fiktiv roman placerad i en historisk kontext. Dessutom finns där en lista med källmaterial som författaren använt sig av för att skapa en trovärdig och autentisk historisk miljö. Mycket trevligt!

Jag älskar romaner som denna som delar sig i flera spår med olika berättarröster. Dessutom så gör Lucina Riley som så att de historiska kapitlen som berättas av Anni, en ung indisk flicka sker i långa textsjok som utspelar sig under en längre tid. Medan de nutida berättas av dels Rebecka men också Annis barnbarns barn Ali återges i kortare kapitel och utspelas under en relativ kort tid, ett par dagar. Detta ger variation i läsningen och skapar ett mycket trevligt läsflyt. Författaren har också varit noga med att visa på vem som berättar och när det sker. De tre olika berättarrösten skiljer sig dock åt så även utan hänvisningar hade jag nog kunnat förstå vem som var berättaren och vilket år det var.

Midnattsrosen är en episk kärlekssaga som väcker känslor och som berör mig. Jag sveps in i en värld om först är väldigt okänd för mig. Palatsen i Indien, furstelivet och de kulturella skillnaderna berättas på ett sätt som känns väldigt levande. Jag befinner mig där och då, insvept i främmande dofter och språk. Betraktandes alla detaljer och skildringar av människor. Det vibrerar av liv och jag kan inte annat än älska det! Även de nutida delarna är välskrivna och fulla av liv, jag älskar verkligen skildringen av den förfallna herrgården, Rebeckas svårigheter och Alis försök att hitta sin plats i en värld som delvis är kvar i det gamla samtidigt som den också vill ta plats i den nya moderna världen. Dessutom bjuder författaren på en minst sagt oväntad twist framemot slutet på boken och hon är fått till ett alldeles perfekt slut. Det är inte "och så levde de lyckliga i alla dagar-slut" utan mer "och så levde de nästan lyckliga i alla sina dagar-slut". Underbart är det i alla fall!

Midnattsrosen bjuder på ljuvlig läsning och om du kan hålla dig så länge så tror jag den skulle passa utmärkt i solstolen på sommarsemestern!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bazar förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Bina`s Books

Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith

Betty Smith, Det växte ett träd i Brooklyn  
Översättare: Eva Alexanderson

Handling:

Ett klassiskt litterärt verk som fångar en unik tid och plats lika väl som universella fenomen och levnadsvillkor. 

Francie växer upp i Williamsburg tillsammans med en charmig, men alkoholiserad pappa. Året är 1912. Hennes familj är fattig och vardagens hårda omständigheter överträffar ofta moderna problem. Men Francie är en drömmare som ser ett liv bortom fattigkvarteren, och den svåra uppväxten ger henne en erfarenheter mer värdefulla än all tänkbar materiell standard. Beväpnad med en outsinlig vetgirighet ger hon sig ut för att erövra livet. 

Vad jag tyckte:
Det växte ett träd i Brooklyn är en uppväxtskildring sedd genom en ung flickas ögon. Berättelsen är delvis självbiografisk där författarens egna personliga erfarenheter bidrar med att skapa en äkta och autentisk känsla. Berättelsen inleds med att skildra den fattiga och hårda vardagen för Francie och hennes familj draperat i ett rosa skimmer. Här finns barnets oskuldsfullhet ständigt närvarande och där Francie ser på världen med en barns oskyldiga ögonen. I mitten av boken så börjar det rosa skimret falna alltmedan Francie växer upp till en ung kvinna. Den vuxna världen börjar tränga sig på med sin gråhet och fulhet.

Språket är enkelt på ett väldigt bra sätt, vardagligt men med mjuka undertoner. Där Betty Smith låter oss inte bara få läsa berättelsen utan med sin skicklighet i att måla fram miljöerna, dofterna, rösterna och atmosfären så tar hon oss med till denna fattiga delen av Brooklyn. Jag befinner mig där tillsammans med Francie, betraktande de gamla med sina utslitna tänder och ensamhet, jag lyssnar på positivhalaren med sin lilla apa, jag följer med Francie för att köpa gammal och trasig bröd som ska mäta hela familjen i en vecka.  De vuxnas närvaro finns där hela tiden och den karga kärleken som finns där lyser som ett ljus i den vardag som stundtals är riktigt mörk. Det växte.... är kvinnornas berättelse även om männen finns där i bakgrunden. Men kvinnorna står i fokus och jag fascineras över deras mod och styrka.

Det växte.. är en skimrande vacker berättelse som berör mig starkt och jag längtar verkligen efter att få fortsätta läsa nästa del.  Boken som sådan kom ut redan för 60 år sedan men den håller än idag i denna fina nya utgåva. Berättelsen rymmer så många allmänmänskliga frågor och känslor att det de 60 åren som sådana inte spelar någon roll. Kärlek, grymhet, fattigdom, längtan efter något större och något bättre, är känslor och tankar vi alla kan känna igen oss i. Francies kärlek till böcker är också det något som bidrar till denna fantastiska berättelse. Om hur hennes mormor ger hennes mor Katie ett råd, läs en sida ur Bibeln och en sida ur Shakespeares samlade verk för barnen varje kväll. Ge flickan en bildning så att hon kommer vidare, bort ifrån fattigdomen och svälten.

Det växte ett träd i Brooklyn är en magisk vacker berättelse som jag varmt kan rekommendera.


Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Fru E:s böcker,  Boklysten, Hanneles bokparadis

Vem var Henrietta Lacks?

Rebecka Skloot, Den odödliga Henrietta Lacks  
Översättare: Göran Grip
Originaltitel:The immortal life of Henrietta Lacks

Handling

 januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.

Vad jag tyckte:
Rubriken på detta inlägg syftar till att jag hela tiden döper om denna bok till just Vem var Henrietta Lacks? Dock är det en relativt passande omskrivning eftersom den röda tråden genom Rebecka Skloots bok handlar just om Henrietta Lacks och försöker att ta reda mer om henne. Henrietta Lacks var en ung färgad kvinna som någon gång på femtiotalet fick cancer och där hennes vävnader utan hennes medgivande skördades och tog varas på. Dessa vävnaders celler visade sig vara mycket speciella och det startades en mängd forskning på just Henriettas celler. HELA som dessa celler senare kom att kallas.  Utan sitt medgivande eller hennes efterlevande familjs vetskap så kom dessa celler att skapa enorma förändring inom bla medicinsk vetenskap och där HELA dessutom skickades ut i rymden för att testas.  Under väldigt många år så stod hela hennes efterlevandes familj ovetande till detta. För boken berör inte bara de rent medicinska frågorna kring huruvida celler eller vävnader tillhör dig personligen även efter de har avlägsnats ifrån din kropp eller inte? Boken är också en stark skildring över det färgades situation i USA och deras utsatthet både under femtiotalet men också i modern tid. Henrietta Lacks dotter Deborah är den som fungerar som språkrör för familjen men Rebecka Skloot får verkligen kämpa för att kunna skriva sin bok.

Det är tung läsning men absolut inte dålig, det är bara det att jag är ovan vid att läsa faktaböcker och denna är så sprängfylld med detaljer, både rent historiska detaljer men också vetenskapliga detaljer som ibland känns lite bortom min egen kunskap. Men jag läser vidare, ett kapitel i taget och jag gillar det verkligen. Detta är en stark bok som berör så många frågor och tankar och där jag känner att jag inte riktigt kan få ned alla mina tankar kring boken här i detta omdöme på ett snyggt sätt. Här ryms frågor om identitet och integritet, frågor om livet och döden men samtidigt är detta en skildring över familj, speciellt relationen mellan dottern och modern, det är även en kvinnohistoria sedd ur en färgad kvinnas perspektiv och alltså lyfts även rasism in samt även slaveri. Den odödliga Henrietta Lacks är en komplex bok som bör läsas med tålamod och sakta, där man låter varje del ta in tid och där man hinner tänka klart innan man läser vidare.


Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Beas Bokhylla,  C.M.R Nilsson, Bokmania och Bokblomma

Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck

Cecilia Ekbäck, Midnattssolens timme
Översättare:Ulrika Jannert Kallenberg

Handling:
Sommaren 1856. När Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, att kartlägga området runt Svartåsen i Lappland tjänar det som täckmantel för ett helt annat uppdrag. Tre män – en präst, en lagman och en ännu oidentifierad man – har nyligen hittats mördade i en prästgård i den avlägsna regionen. En äldre same påstås ha utfört dådet och Magnus uppdrag är att försiktigt ta reda på vad det är som har hänt. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter.

Men Magnus svärfar har även ett annat mer privat uppdrag åt honom. Eftersom han starkt ogillar sin dotter Lovisas sätt att leva låtar han henne följa med Magnus på den mödosamma resan norrut. Detta omaka par – en man uppfostrad till att tjäna staten och en ung, rik kvinna som vägrar att leva efter samhällets normer – reser tillsammans från den civiliserade huvudstaden upp till den mytiska trakten kring Svartåsen. Området är befolkat av nybyggare, med sitt grovhuggna sätt att bedriva politik och religion, och samer som med sin förkristliga tro alltid har bott runt Svartåsen. Magnus och Lovisa har ingen aning om vad som väntar dem, men resan in i midnattssolens land och mötet med den äldre samekvinnan Ester kommer att för alltid förändra dem.

Vad jag tyckte:
Då beger vi oss återigen till Svartåsen. Denna mystiska plats någonstans i Lappland där berget ruvar på mörka hemligheter och där gränsen till andra sidan verkar osedvanligt tunn Tiden denna gång är 1856, alltså ca 100 år senare än den första boken I vargavinterns land. Vi har även här den samiska mytologin som flätas in den realistiska vardagslivet i Svartåsen. Herr Magnus Stolle som rest hist från Stockholm för att försöka ta reda på hur det kommer sig att en människor brutalt mördare tre personer i Svartåsens lilla prästbostad och sedan sätter sig ned och inväntar rättsväsendets långa arm. En väntan på 8 dagar då det inte finns några farbara vägar ändå fram till Svartåsen. Med sig i hasorna har Stille dessutom fått unga Louisa, hans hustru syster. Ett så kallad besvärligt fruntimmer ty hon vill inte behaga sig och infinna sig i den rätta kvinnliga formen. Detta är två av rösterna men vi har även den äldre samekvinna Ester samt en kursiv röst som återberättar små stycken instoppat mellan huvudkapitlen.

Cecilia Ekbäcks första bok I vargavinterns land knockade mig totalt. Det gör tyvärr inte riktigt Midnattssolens timme. Men det är inte en dålig bok, tvärtom! Bitvis är det mycket ruskigt där mörkret ruvar under bergets vakande tyngd. Där det isolerade läget bidrar till att skapa en tätt och kuslig ton. Jag är fascinerad över den historiska anknytningen och jag gillar verkligen att få läsa om de samiska traditionerna och myterna. Språkligt sett är även Midnattssolens timme en fullträff. Rakt men ändå på något sätt sirligt och snirkligt men utan att författaren tappar bort oss på vägen. Miljöskildringarna är så vackra och jag blir hänförd av det trolska som döljs i de lappländska skogarna. Även karaktärena är skrivna på ett sätt som gör dom väldigt levande och äkta. Louisas kapitel tilltalar mig mycket då hennes personlighet är minst sagt speciell. Även Esters delar, den äldre samekvinnans historia är både mörk och otäck men som person är hon ytterst fascinerande att få lära känna. Magnus Stille både känns och uppför sig som en typisk man från 1800-talets mitt. Han är korrekt,artig, belevad och väl-lärd samtidigt är till en början helt oförstående om att en kvinna skulle kunna tänkas likna mannen på något sätt. Det historiska känns väl genomtänkt och där detaljerna känns äkta.

Midnattssolens timmar är både välskriven och spännande med en mystisk och trolsk ton där författaren trappar upp spänningen på ett snyggt sätt. Där intrigen långsamt vecklas ut och vi får följa olika ledtrådar och spår.  Det lite lågmälda varvas med mer rafflande och spännande scener som tillsammans bildar en väldigt bra helhet där drivet och lusten att fortsätta läsa aldrig stannar av. Kulturkrockarna mellan det samiska sättet att leva livet, byborna i den lilla avlägsna byn samt Magnus och Louisas livsstil ifrån huvudstadens brus och myller är snyggt skildrade som väcker både känslor och engagemang ifrån mig som läsare.

Anledningen att boken inte knockade mig som första boken är att jag inte riktigt få samma känsla när jag läser boken. Personerna som är med påverkar inte mig lika mycket och den där stämningen som jag fick i första boken vill inte riktigt infinna sig. Men jag vill absolut inte avråda någon från att läsa boken utan snarare tvärtom! Läs själva och njut av en kuslig spänningsroman som utspelar sig i midnattssolens land.

Betyg: 4- /5
Boken kommer från: Rec- ex ifrån Wahlström & Widstrands, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Just nu Just här

Det sjunger i isen av Linnea Dunér

Linnea Dunér,  Vargatider: Del 1: Det sjunger i isen  

Handling:
De tre systrarna Dalin har levt ett lugnt och skyddat liv som döttrar till stadens kyrkoherde, men vintern 1869 förändras allt. Inez är på väg hem från grannsocknen när hon plötsligt befinner sig mitt i mardrömmen. Ensam och utlämnad till den skräckfigur hon bara hört ont om tror hon att hoppet är ute. Men efter hand börjar hon se människan bortom alla illasinnade rykten.

Samtidigt inser Inez att hon för första gången har möjlighet att fatta ett beslut om sitt eget liv. Men valet är inte enkelt. Hur hon än gör måste hon svika någon hon älskar. I och med Inez beslut sätts livet i gungning även för Elsa, som försöker hitta ett sätt att hantera sina skuldkänslor, och för Gertrud, som får se en ny värld öppna sig.

Vad jag tyckte
Jag brukar envist hävda att jag inte läser romantiska böcker men jag måste nog ta och omvärdera det något tror jag. Med romantiska böcker så tänker jag på själva genren Romantik ( eller romance som det kallas på engelska) Romantik är för mig en egen genre där fokuset är just romantiska berättelser och jag känner att feel-good och Chick-lit är egna genre som förvisso kan innehålla både romantik och kärlek men ändå är av annan karaktär.  Jag säger alltså att jag inte läser Romantiska böcker men jag måste nog ändra det till: Jag läser inte romantiska romaner som utspelar sig i nutid men gärna romantiska romaner med historisk anknytning"! ( Allt detta kunde jag skriva mer om men nu var det själva boken jag skulle försöka skriva om!)

Jag upplever att Det sjunger i isen är just en romantisk roman som utspelar sig i en historisk tid och som jag föll för detta! En av mina första känslor när jag började läsa boken var hur jag påmindes om Sagan om Isfolket. Måhända inte så mycket rent historiemässigt sett men själva känslan jag fick när jag läste Isfolket-sagan dök upp när jag började läsa Det sjunger i isen. Känslan av svepas in i en varm, fluffig filt av snällhet och varma känslor.  Hur njutningsfullt det var att svepas med i känslosamma livsöden och brinnande hjärtan och hur underbart ljuvligt det var att få läsa om trånande kärlek och hur ens eget hjärta klappade så hårt för alla de motsättningar kärleksparet fick utstå. I Linnea Dunérs roman så har vi tre systrar som är döttrar till den lilla byns kyrkoherde. Det är Inez, Gertrud och Elsa, alla tre är med i denna första boken men fokuset ligger på Inez och hennes möte med Demonen från Svartmyren! Så underbart ljuvligt att läsa om! Allt det där som jag älskade när jag läste Isfolket får jag även här i serien Vargatider. Ibland behöver en mörkerälskande skräckläsare lyfta blicken och foten ifrån fantasyträsket och de dystopiska vidderna behöver bytas ut till något mer kärleksfullt och vänligt.  Som jag sa innan, man behöver bli inbäddade i en varm och fluffig filt av kärleksmys och romantik.

Jag måste också får nämna hur imponerad jag är av Linnea Dunér då jag inte kan förstå att hon faktiskt är debutant! Och att boken är egenutgiven. Den är snyggt formgiven, noggrant korrekturläst, passande och tjusigt omslag, bra textsättning och typsnitt. Samtidigt så är Dunér en mycket skicklig författare som verkligen behärskar skrivkonsten på ett ypperligt sätt. Språket är milt och mycket tilltalande, mjuka meningar och runda ord skapar en text som porlar fram likt en bäck. Stillsamt men ändå hörbart. Jag finner Dunérs sätt att skriva på väldigt tilltalande i just denna mjuka framtoningen och det är väldigt behagligt att läsa boken.

Detta är en historisk roman och för mig är det då viktigt att berättelsen, karaktärerna och miljöerna känns tidsenliga och äkta. Alla små detaljer behöver väl inte vara historisk korrekta men är en berättelse hämtad ifrån vår egen svenska historia så bör det åtminstone finnas en trovärdig bakgrund och tillräckligt med historisk autenticitet så att jag som läsare känner att det känns rätt. Och det gör det i Det sjunger i isen, här kan känna en historisk anknytning som känns både trovärdig och äkta. Där det känns som att författaren tagit sig tid att göra research om den tidsperiod hon skriver om men där hon också tillåter sig att sväva ut en del för att färga och göra tiden levande för mig som läsare. Det är ju ändock en fiktiv bok jag läser, vill jag veta korrekt fakta så är det ju en faktabok jag vänder mig till!

Sammanfattningsvis kan jag alltså säga att jag med värme kan rekommendera boken! Det sjunger i isen är en söt chokladpralin och jag hoppas innerligt att det kommer fler delar snart.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Humle förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  Försvinner och stannar kvar

Maresi: Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff

Maria Turtschaninoff, Maresi: Krönikor från det röda klostret  

Handling:

På en liten ö ligger Röda klostret, en tillflyktsort för förföljda och utsatta flickor och kvinnor från alla de kända länderna. Där bevaras hemlig kunskap om Gudinnan och hennes tre ansikten: Jungfrun, Modern och Haggan.

Maresi är en trettonårig, evigt hungrig flicka som kommit till Klostret fyra år tidigare på flykt undan svält. Här har hon funnit ett nytt hem, vänner och framför allt böcker i det stora biblioteket i Kunskapens hus. Maresi är eftertänksam och empatisk och tar hand om de yngsta noviserna.

Klostrets fridfulla liv skakas när Jai, en flicka med ett mörkt förflutet anländer till ön. Jai är på flykt från sin far. En dag dyker ett skepp upp vid horisonten. Våldet stiger i land. Maresi måste stiga ut ur böckernas trygga värld och göra det hon är mest rädd för: handla.

Vad jag tyckte:
Maresi är tredje boken som utspelar sig i samma värld skapad av Maria Turtschaninoff . Alla delar är dock fristående och går utmärkt att läsa i fel ordning så att säga. Varje bok rymmer en ny historia, en ny tid och nya människor. Det gemensamma är att de utspelar sig i samma värld. Jag har tidigare läst Arra av Maria Turtschaninoff och jag älskade den verkligen. Om man nu helst vill läsa dom i rätt ordning så tror jag att man ska börja med Arra, därefter Anaché ( som jag ännu inte läst), sedan Maresi och sist den alldeles nya boken Naondel (som jag håller på att läsa i just nu!)

Men som sagt jag har inte läst dom i rätt ordning och det har fungerat alldeles utmärkt. Det är som sagt fristående delar med helt nya människor och historier. I Maresi: Krönikor från det Röda klostret så befinner vi oss på en ö långt bortom civilisationen. Här gömmer sig kvinnor som av olika skäl är förföljda eller utsatta. Här bli de unga flickorna noviser för att kunna tjäna Gudinnan och bevara alla hennes hemligheter och kvinnor. Män är inte tillåtna på ön, de handlar en del varor som de inte kan producera själva men handlarna får inte stiga i land. De är inte världsfrånvända och alla från de allra yngsta till de äldsta noviserna är självständiga och fria individer. Röda klostret är deras hem och trygghet. 

Jag njuter verkligen när jag läser då Maria Turtschaninoffs språk är skimrande vackert. Det känns som varje ord är framplockat med noggrannhet och där varje detalj känns genomtänkt. Det finns ett skimmer över hela berättelsen och en magisk känsla av frid och värme. Kvinnorna är utsökt frammejslad i fantastiska gestaltskildringar som gör att varje flicka eller kvinna känns som en egen speciell individ. Traditionerna och legender som vävs in i berättelsen känns så naturliga och äkta att jag faktiskt tror på det som skildras. När vändningen kommer i boken så grips av en plötslig ovilja att fortsätta läsa, jag vill inte att denna vackra och magiska plats ska förstöras. Det tar rent av emot att fortsätta läsa men som tur är gör jag det för författaren lyckas väl med att både riva ned och bygga upp igen på ett sätt som helt rätt. Skildringen av livet på klostret är trivsamt att läsa om och Maresi som karaktär är alldeles underbar att får stifta bekantskap med. Hennes brinnande kärlek till böcker är underbar att läsa om. Små detaljer som hur hon kallar biblioteket för skattkammare gör boken till ännu bättre läsning. Vänskapen mellan kvinnorna och framförallt då mellan Maresi och Jai är finstämd och varmt skildrad.

Maresi är en annorlunda fantasybok med ett lågmäld ton och ett skimrande magiskt vackert språk som är en njutning att läsa. Jag skulle hellre vilja säga att Maresi är en historisk roman som förvisso utspelar sig i en främmande värld men är mer åt sagohållet än renodlad fantasy.  Så även om du inte gillar fantasy så skulle jag vilja påstå att denna bok kommer du gilla!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Kattugglan läser, Carolina läser och Fiktiviteter

Sjöfararen av Diana Gabaldon

Diana Gabaldon, Sjöfararen  

OBS: Tredje delen i Outlander-serien. Läs Främlingen först, sedan Slända i Bärnsten och därefter Sjöfararen, sedan kan du komma tillbaka hit =)

Handling:
När Claire återvänder till sin egen tid är hon gravid. Äktenskapet med Frank Randall återupptas och hon föder dottern Brianna, som är en avbild av sin far, den rödhårige skotske ädlingen Jamie.

Åren går men med dottern Brianna som en ständig påminnelse om Jamie bleknar kärleken aldrig. När Frank dött gör Claire efterforskningar vilka tyder på att Jamie har överlevt det blodiga slaget vid Culloden. Claire vågar språnget och ännu en gång vill ödet att hon förenas med Jamie. Tillsammans får de åter fly från det jakobitiska Skottland. De hamnar i det exotiska Västindien där politiska intriger och voodomagins mörka mysterier drabbar dem

Vad jag tyckte:

De böcker jag har i Outlander-serien är de äldre utgåvorna, de är mina kära mammas böcker. Och Sjöfararen är där delad i två delar, omslaget här uppe visa bok två men bok ett ser exakt likadan ut. I de nya utgåvorna, gjorda av Bookmark förlag är omslagen uppiffade och Sjöfararen är en enda del, precis som i originalet.  Även de andra två jag läst i serien har de äldre omslagen men när jag skrev de omdömen orkade jag tydligen inte leta rätt på rätt omslag.

Sjöfararen är alltså del tre i serien och i föregående bok så skildes Clarie och Jamie åt på grund av fruktansvärda händelser. I Sjöfararen återser vi Claire i nutid ( 1960-talet) då hon tillsammans med sin numera vuxna dotter återvänder ifrån USA till Skottland för att kanske återfinna Jamie. Att ta reda på vad som hände honom efter det att de två skilts åt. Andra boken fokuserar sedan på det som händer därefter vilket innefattar en seglats över Stilla havet, ett par besök i Västindien och en tripp till Amerika. Sjöfararen är smäktande romantiskt, fartfyllda äventyr och ren underhållning! Det är lättläst och lättsmält av riktigt hög kvalitet. Diana Gabaldon kan verkligen berätta en historia på ett sätt som gör att i alla fall jag är som fastklistrad. Serien om Jamie och Clarie är perfekt verklighetsflykt och sådana böcker behövs ibland tycker jag. Ren och skär "quilty pleasure"!

I den nya utgivningen är det lite mer än 1000 sidor av just sådan läsning! I den gamla utgåvan som jag har är det två delar där jag läste del ett och sedan lades boken på is bra länge. Två eller tre månader tog det innan jag tog tag i den igen. Men det gick att hänga på direkt utan att behöva läsa om första delen. Möjligen blev det så för att första halvan av boken kändes mer som en transportsträcka inför det som sker i andra halvan av boken.  Här blir det istället en himla massa som händer på en och samma gång och dessutom lite för mycket av allt. Men jag gillar serien ändå och kommer definitivt fortsätta läsa.

Språket är lika levande och intensivt som i de förra delarna men i denna del så krockar min syn med de gammalmodiga uttryck och rasistiska tillmälen som användes förr i tiden med varandra. Jag tycker nog att Gabaldon kunde värjt undan detta en aningen bättre.

Nästa del i serien är också i min utgåva delad i två delar, de kommer jag dock se till att läsa i ett svep.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lån ifrån kära mamma
Andra som skrivit om boken: Hyllan,  C.R.M Nilsson och  Läsfåtöljen

Tjockskallarnas uppror av Kalle Holmqvist

Kalle Holmqvist, Tjockskallarnas uppror

Handling:
På 1600-talet var det krig nästan jämt. Sverige var osams med dansken, fransken, ryssen, polacken, österrikaren och brandenburgaren. Och med dom flesta andra. Om älgarna hade haft ett eget land så hade väl Sverige lämnat in en krigsförklaring mot dom också.

I maj 1659 får prästen herr Petrus i Uggledalen i norra Uppland ett brev från landshövdingen. Femton unga män från Uggledalen ska bli soldater och skickas ut i kriget mot Danmark. Det har kungen bestämt. Men bönderna i Uggledalen vill absolut inte vara med i kriget. Danskarna har väl aldrig gjort dom något ont? Vore det inte bättre om alla fick vara hemma och sköta sina åkrar som vanligt?
Nu gäller det att lura arméns rekryterare på något sätt. Ungdomarna Jon och Sigrid försöker komma på en smart plan.

Vad jag tyckte:
Tjockskallarnas upprop är en charmig och rolig berättelse i form av en historielektion. Här får vi alltså ta del av uggledalingarnas motstånd till att tvingas göra såsom kungen bestämt. Tjockskallarnas upprop är en lättläst bok som går snabbt för mig som vuxen att läsa. Enkelt språk som passar väl in på åldersgruppen, 9-12, som boken är tänkt för.  Med lätt hand skildrar författaren det vardagliga tunga livet i en liten bondby. Där Jons drömmar om att blir kyrkomålare inte kan tas på allvar, han är ju en bondson och som ensamt barn är det han som ska ta över gården. Kalla Holmqvist skildring av folket och deras liv känns helt rätt för sin tid. Det finns en verklighetsbakgrund till de historiska skeenden men berättelsen som sådan är helt fiktiv.

Tjockskallarnas upprop är väl värd att läsa och passar fint som ett lättsam och rolig introduktion till historiska berättelser och böcker. Jag måste också nämna Herr Petrus, den nya prästen som kommer till byn. Han har det inte lätt och byborna driver han till vansinne!

Betyg; 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Murbruk förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Tickmicks bokblogg, Kerstins bokblandning

Morden på Mangle Street av M.R.C Kassian

M.R.C Kassian, Morden på Mangle Street 

Handling:
Året är 1882 och den unga, föräldralösa March Middleton har precis rest till London för att bosätta sig hos sin förmyndare Sidney Grice efter sin fars död. Sidney är landets mest berömde privatdetektiv och March har knappt hunnit anlända förrän han får ett nytt fall på halsen
.
En ung kvinna har blivit brutalt mördad och allt pekar på att hennes make är den skyldige. Offrets mor är dock övertygad om motsatsen och March erbjuder sig att göra ett försök att rentvå honom.
Spåren tar dem på en resa från East Ends mörkaste gränder till de ståtliga viktorianska villorna i Bloomsbury. Varje ny ledtråd gör Sidney övertygad om klientens skuld, men snart blir det även uppenbart att fallet riskerar att krossa hans goda rykte som privatdetektiv 

Vad jag tyckte:
Jag är mycket förtjust i historiska deckare, speciellt om de utspelar sig i det viktorianska England. Dessutom gillar jag originella karaktärer och jag gillar pusseldeckare med en klurig intrig. Morden på Mangle Street borde därför passa mig utmärkt.  Det viktorianska England finns där, det är en pusseldeckare med en klurig intrig och man märker en stark influens ifrån Sir Arthur Conan Doyles klassiska deckare Sherlock Holmes och Dr Watson. Ibland blir det lite väl övertydligt kan jag tycka som tex när March stukar foten och får träffa en läkare vid namn Arthur Doyle....

Men sen kommer det stora men:et och det är de originella karaktärerna..... Fröken Middelton är en charmig och kaxig ung dam som jag gillar skarpt. Hon är smart och inte vidare räddhågsen av sig. Men den där privatdetektiven Sidney Grice......Jag kan inte med karlen! Han är arrogant, självisk, kall och rent av elak. Jag förstår syftet bakom honom, jag märker liknelserna med just Sherlock Holmes men det finns inte något hos denna person som jag tycker om. Med tex Sherlock Holmes finns där några mjukare sidor, några nyanser av godhet hos honom som gör honom mänsklig trots hans arrogans och kylighet. Men hos Sidney Grice hittar jag inte något sådant, jag tycker helt enkelt genuint illa om honom...

Boken som sådan är välskriven med finstämda detaljer och stämningsfyllda miljöer med en spännande intrig och klurig gåta. Dessutom finns här en syrlig torr humor som jag gillar väldigt mycket. Dessutom gillar jag March Middelton väldigt mycket så jag kommer nog ändå att läsa nästa del i serien med och hoppas på att den där Sidney Grice blivit en aningen trevligare...

Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Beas bokhylla och Bokstunder

Yxmannen av Ray Celestine

Ray Celestine, Yxmannen

Handling:
New Orleans 1919. Den beryktade seriemördaren Yxmannen sätter skräck i staden med sina bestialiska mord. 

Kriminalinspektör Michael Talbot utreder fallet men har svårt att hitta ledtrådar. Dessutom bär han på en hemlighet, som till intet pris får komma ut. Luca DAndrea, Michaels tidigare chef, har fått i uppdrag av maffian att ta reda på vem Yxmannen är. Nittonåriga Ida jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv, och när hon snubblar över ledtrådar som kan leda till avslöjandet av Yxmannens sanna identitet kan hon inte låta bli att på egen hand försöka utreda mysteriet. 

Yxmannen bygger på de händelser som skakade New Orleans mellan 1918 och 1919, då en seriemördare härjade i staden. De brev som förekommer i romanen är autentiska och tros ha skrivits av den verklige Yxmannen. 

Vad jag tyckte:
Jädrar vilken bra bok detta var! På bara några sidor fångar författaren mig och för mig till en skitig, ruffig och färgstark stad samtidigt som jag förs bakåt i tiden.  Och sedan är jag fast där!

Yxmannen är en skickligt skriven deckare som lyckas väl med att blanda fakta med fiktion på ett riktigt snyggt sätt. Ray Celestine skapar ett färgstarkt galleri med karaktärer som är både intresseväckande och fascinerande. Intrigen bygger Celestine upp på ett alldeles utmärkt sätt och där varje vändning får mig att vilja läsa bara ett kapitel till. Jag sugs in i berättelsen och det går rasande fort att läsa boken. Kriminalinspektören Michael med sin stora hemlighet, unga Ida som vill lyckas i en värld där kvinnor inte alltid är välkomna samt hennes unge vän som drömmer om att bli jazzmusiker. Här finns också en stark skildring av rasmotsättningar och fördomar insprängd i historien som gör en både arg och upprörd på samma gång.

Yxmannen är en deckare som verkligen sticker ut ur mängden och jag kan varmt rekommendera den.

Drömmen om Everest av Jeffrey Archer

Jeffrey Archer, Drömmen om Everest

Handling:
Francis Drake, Robert Scott, Percy Fawcett, Charles Lindbergh, Amy Johnson, Edmund Hillary och Neil Armstrong är alla exempel på människor som lyckats förverkliga till synes ouppnåeliga drömmar. De har hyllats och ärats och alla har de blivit legender med en självklar plats i historieböckerna.

George Mallory hade en lika stark dröm och kanske lyckades han också uppfylla den. Fast det inte finns några bevis. Allt som talar för att han nått sitt mål är en sedan länge död kropp och ett saknat fotografi av en älskad hustru.

Vad jag tyckte:
Som jag i tidigare inlägg skrev så fastnade jag för bergsbestigning när jag såg filmen The Summit och på försökte hitta böcker om detta på biblioteket. Drömmen om Everest var en av de jag hittade. En fiktiv berättelse om  George Mallory, mannen som eventuellt kan ha varit den första människan som besteg Mount Everest. Något som inte kan bekräftas eftersom han försvann i samband med sitt försöka att bestiga berget. Den allra sista synen av Mallory så befann han sig 400 fot ifrån toppen av Mount Everest. Detta var kring år 1924. Först 1999 hittades hans kropp medan hans klättringspartner Andrew Irvine fortfarande än idag är försvunnen.

Drömmen om Everest är som sagt en fiktiv berättelse om en verklig person och jag tycker Jeffrey Archer lyckas otroligt väl med att skapa en levande skildring av denna person utifrån ett fiktivt perspektiv.  Jag upplever det som att Archer har gjort en gedigen research kring av dels Mallory men även av de övriga personerna och händelserna som skildras i boken. Det märks tydligt att Archer vill ligga så nära de historisk korrekta detaljerna men även att han samtidigt vill göra en läsvärd och spännande historia.

Jag älskar verkligen läsa om tidiga äventyrare som i en tid utan alla moderna hjälpmedel som gav sig ut för att utforska den okända världen. Äventyr i kombination med bergsbestigning blir verkligen en spännande kombination. Jag gillar också att Archer tar sig tid att skildra Mallorys liv inte enbart under själva expeditionen utan att vi får följa han längs hela vägen fram till denna största utmaningen av de alla. Det är ett välskrivet porträtt över en stor man och det märks att Archer hyser en stor beundran för Mallory och hans liv.  Drömmen om Everest är spännande och underhållande hela vägen igenom och jag kan varmt rekommendera den.

Sagan om Turid- Kungadottern av Elisabeth Östnäs

Elisabeth Östnäs, Sagan om Turid- Kungadottern

Handling:
Turids värld är en hård vikingavärld. Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva – och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!  Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!

"Jag vill inte gifta mig. Jag vill lära mig att skriva. Jag vill se andra platser. Mer än den här lilla byn. Far är gammal nu och jag vet att jag ska bli drottning efter honom. Min fostermor vill att jag ska bli en völva, en spåkvinna, som hon. Men jag vill inte! Jag vill leka ett tag till, med Sten, med Njord. Jag vill att allt ska vara som förut
Vad jag tyckte:
Sagan om Turdi är en stark skildring av vikingatiden och där författaren inte väjer för det hårda och svåra. Där verkligheten som beskrivs känns trovärdig just pga att författaren skildrar Turids liv utan att väja för att faktiskt fanns trälar vid denna tiden, där det kunde ske övergrepp på unga kvinnor bara för att det var en del av vardagen, svälten som förekom skildras även den tydligt.  Men det var inte bara svårt och eländigt på vikingatiden och Turids liv rymmer många fina stunder. Som när smeden lär henne skriva och läsa de latinska bokstäverna eller hur hennes styvmor är en respekterad völva och hur Turid ska gå i hennes fotspår. Just detta att Turids vardag inte romantiseras eller förskönas gör läsupplevelsen extra stark. Det är stundtals rått och otäckt men ändå skildrat med varsamhet såsom bloten som genomförs för att blidka gudarna eller hur trälarna lever sina liv. Det blir både lärorikt och intressant att följa Turid.

 Jag upplever att författaren gjort noggrann research kring just denna tiden för det märks i de små detaljerna såsom maten, kläderna och bostäderna. Sagan om Turid skulle mycket väl passa in i skolan att läsa under historielektionerna. Turid är en stark karaktär som jag gillar väldigt mycket, hon känns både levande och äkta.  Sagan om Turid är på många sätt läsvärd även för mig som är vuxen, den riktar ju sig egentligen till yngre läsare. Men även jag som vuxen kan få något ut av boken. Jag gillar också hur författaren vågar hålla språket lite svårare. Det är så lätt har jag märkt att böcker för yngre håller en mer förenklad ton och språket är lite väl enkelt. Elisabeth Östnäs använder sig av ett fylligt språk och de ord som kanske kan upplevas som svåra att förstå, mest begrepp och ord som berör just vikingatiden, finns listade längst bak i boken med tydliga förklaringar. Saga om Turid blev en riktig läsupplevelse och jag ser framemot nästa del i serien.