Kärleken kommer och kärleken går av Stefan Åberg

Stefan Åberg, Kärleken kommer och kärleken går.
Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

Handling:
Ingen kunde riktigt fånga Ernas hjärta tills Robert kom in i hennes liv. En förälskelse en bit upp i medelåldern. Men det är sju år sedan och visst inser hon att den där första uppblossande passionen inte kan vara för evigt, men därifrån till den verklighet hon nu lever i är steget långt, alldeles för långt.

Men Robert älskar ju Erna. Hur skulle han liv se ut utan henne? Bara tanken känns orimlig. Trots detta tvingas han inse att deras förhållande ofta balanserar mycket nära avgrunden. Kan kryssningen han planerar stoppa den nedåtgående spiralen och bli den vänd-
punkt han hoppas?

Samtidigt uppvisar dottern Cecilias äktenskap oroande tecken. Svärsonen Andre-
as som tog Cecilia med storm sex år tidigare har blivit allt mer kontrollerande och oberäknelig. All hans övertid, handlar den verkligen bara om arbete?

Så dyker Björn upp och Erna ser beundran i hans ögon. Att få sådana blickar från en snygg vältränad fyrtioåring, kan göra underverk för en femtioårig kvinna med begynnande åldersnoja. Att hon samtidigt känner sig mer ensam än någonsin är en farlig kombination.


Vad jag tyckte:
"Kärleken kommer och kärleken går" är en fristående fortsättning på "Vid fyrtio börjar livet" och utspelar sig 15 år senare.  Vi möter helt nya karaktärer här men vi får även träffa Pontus igen vid några tillfällen, vilket gör mig glad då jag undrat så över hur det gått för honom efter att hans berättelse tog slut. Och det verkar som det gått väl för Pontus vilket är skönt att höra. Pontus är i denna bok med enbart som gammal god vän till Robert.

Om vi återgår till den senaste boken där vi får möta Robert och Erna samt deras dotter Cecilia. Jag skulle vilja säga att "Kärleken kommer och kärleken" går är en svensk relationsroman förankrat i det vardagliga livet. Erna och Robert är två helt vanliga människor med vanliga liv och vanliga jobb men det är  väldigt lätt att tycka om både Robert och Erna. Eftersom de känns så levande och trovärdiga i sina sätt att agera och bete sig på. Deras historia rymmer en kärlek som vuxit fram i mogen ålder men där vardagen börjar ta ut sin rätt, efter sju så är det lätt att kärleken drunknar i det vardagsgråa. Jag gillar också Cecilias historia om ett äktenskap som en gång började så bra och lyckligt blev så hemskt. Andreas är en obehagligt skitstövel men även han är berättade på ett så fint sätt att man förstår honom, även om man ändå inte tycker om honom. Cecilia är en stark kvinna som det är mycket trevligt att få lära känna.

Jag blir riktigt förtjust i över hur jag kan se en utveckling hos författaren jämfört med hans förra bok. Kärleken kommer... känns mer genomarbetad och tightare, de olika spåren vävs ihop på ett osynligt sätt men ändå tydligt nog så att man som läsare upplever de olika spåren som en helhet.
Kärleken kommer... är en varm och ömsint berättelse om kärleken och livet, jag upplever det som att författaren månar om sina karaktärer och vill dom väl. Det är en känsla som dyker upp hos mig under läsningens gång.  Jag tycker det är roligt att Robert är blivande författare, undrar om författarens egna mödor finns insprängt i detta.  Jag njuter av läsningen och finner att jag faktiskt kommer ge Stefan Åbergs senaste berättelse full poäng. Mycket för den varma trivsel känslan jag får ut av läsning och hur mycket jag fäste mig vid Robert, Erna och Cecilia. Men också för att jag ser och känner av utvecklingen som författaren gjort, det som störde mig förra boken känner jag inte alls av här. Och ja, jag tyckte boken var riktigt intressant! ( Med hänvisning till det mail jag skrev till författaren och den hälsning författaren skrev i boken till mig)

Så återigen får jag tack författaren för en fin lässtund!