Brandon Sanderson, Uppstigningens brunn, Del 1
Brandon Sanderson, Uppstigningens brunn, Del 2
Rec-ex ifrån
Modernista förlag, Tusen tack!
Spoiler kan förekomma nedan då detta är bok två i en serie.
Handling:
Ondskan är besegrad. Men kriget har bara börjat...
De gjorde det omöjliga: de lyckades övervinna den gudalika varelse vars brutala regim hade pågått i tusen år. Nu måste Vin - tjejen från gatugänget som blivit landets mäktigaste dimfödde - och Elend Venture, den idealistiske unge adelsmannen som är förälskad i henne, bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet.
De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar, så är det ingen som vet hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den
består en med.
Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen...
Vad jag tyckte:
Av någon anledning har förlaget valt att dela in den svenska utgåvan av bok två i serien Mistborn i två delar. Jag skriver dock om dessa två delar som en bok, eftersom det är det i originalet.
Här kan ni läsa mitt väldigt långa inlägg om bok ett i serien, Det sista riket. Detta inlägg kommer av olika skäl bli något kortare, detta beror helt på brist på ork hos mig och inte på boken. För boken förtjänar verkligen ett långt hyllningsinlägg. Men jag ska försöka göra så gott jag kan på kortare utrymme! I Uppstigningens brunn så har det gamla imperiet störtats och den ondskefulle ledaren har dödats. Men hur bygger man upp ett land igen? Hur får man tusentals år av förtryck att förändras och hur får man två sorters av människor, ädlingarna och skaan att förstå att det råder nya tider nu. Hur blir man en bra och rättvis ledare utan att använda makt och kontroll? Alla dessa frågor kämpar Elend med och det visar sig inte vara fullt så lätt som de kanske trott. För tron att om bara tyrannen försvinner så blir allt bra igen visar sig vara en något naiv dröm. Uppstigningens brunn bjuder på mycket politiska intriger och debatter som är extremt intressanta att läsa och som verkligen bjuder på Brandon Sandersons enorma skicklighet att berätta på ett trollbindande sätt.
Vin blev en kär favorit i första boken och jag fäster mig än mer vid henne i denna andra boken. Hon är en tjej som haft det fruktansvärt tufft och som nu dessutom måste lära sig förstå vad det innebär att vara dimfödd. Känslan av att vara ett vedervärdigt monster som bara kan en enda sak, nämligen att döda är svarta tankar som Vin brottas med. Dessutom så är det svårt för henne att förstå hur hennes och Elend relation ska hålla ihop och hur Elend kan älska någon som henne. I första delen av boken får vi också ta del av och lära oss ännu mer om magin som förekommer i denna värld, alltså själva allomantiken. Spännande och fascinerande är det, om än något långdraget emellanåt.
De två delarna som utgör bok ett rymmer ca 900 sidor och jag slukar dom. Jag älskar detta och är djupt imponerad över Sandersons skicklighet. Världen med sin lätta dystopiska känsla är djupt fascinerande att läsa om och Sanderson besitter verkligen kunskapen att bygga en komplex och intressant värld. Dessutom de två huvudkaraktärerna rymmer bok två precis som i första boken en rad underbara karaktärer, Tjuvgänget som vi lärde känna i första boken som med ledaren Kelsier vann mitt hjärta i förra boken. De finns kvar även här och precis som mig kämpar de med sorgen efter Kelsiers död i slutet på förra boken. Sazeed är en terrisman, en Bevarare, man skulle nästan kunna säga att han är som en vandrande levande sökmotor! Sazeeds liv går ut på att bevara kunskap och det i enorma mängder. Det är intressant att få lära känna honom bättre. Dessutom så har vi OreSeu, hunden som inte bara är en hund, en komplex karaktär som är både slug och lurig.
Själva handlingen är smart uppbyggd med ledtrådar som för oss åt olika håll och insprängt finns inte bara ett mysterium utan två. Länge är jag osäker på hur det kommer sluta och själva slutet bjuder på en minst sagt oväntad vändning.
Uppstigningens brunn är rakt igenom galet bra och jag älskar varenda minut av min läsning. Jag längtar verkligen efter bok tre.
Rec-ex ifrån Mörkersdottir förlag, Tusen tack! 
