Karriär i ondska av Robert Galbraith

Robert Galbraith, Karriär i ondska

Handling:
Ett paket med en kvinnas avhuggna ben levereras till Robin Ellacott. Hennes chef, privatdetektiven Cormoran Strike, inser att det finns fyra personer från hans förflutna som kan vara involverade – alla fullt kapabla till obeskrivlig brutalitet.

Cormoran Strike blir alltmer övertygad om att polisen i sin utredning fokuserar på fel person, och tar tillsammans med sin assistent Robin saken i egna händer. Jakten leder dem till de tre andra misstänkta männens mörka och skrämmande världar, men medan alltfler fasansfulla handlingar begås, håller tiden på att rinna ut …

Vad jag tyckte:
Karriär i ondska är tredje boken om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott. Första boken heter Gökens rop  och andra boken heter Silkesmasken. Denna tredje boken upplever jag som något mörka än de två tidigare delarna. Själva fallet är väldigt personligt och riktar sig främst mot Strike men även Robin hamnar i fokus för en mycket sjuk människa. Det finns en drag åt det mer makabra i denna tredje bok som är oväntat spännande och skickligt sammansatt.

Jag älskar fortfarande skildringen av London, den där lätta nyansen av gamla klassiska pusseldeckare blandat med en hint av hårdkokt privatdetektiv. Jag sveps lätt med och läsningen flyter på jämt och fint. Intrigen är väl uppbyggd och även om jag tror mig veta svaret så visar det sig att författaren lyckats lura iväg mig på helt fel håll.  Jag gillar verkligen Karriär i ondska och tycker det också är väldigt trevligt att vi i denna bok får veta ännu mer om Strike och Robin. Vi får ta del av en hel del förfluten historia från de båda. Dessutom gillar jag att Robin får en alltmer framträdande roll. Jag känner det som att jag bli alltmer involverad i dessa två personers liv och det är väldigt intressant att se hur Galbraith fördjupar inte bara själva deckargåtan utan också sina karaktärer.

Karriär i ondska är en smart och spännande deckare med en dragning åt det makabra hållet. Välskriven och väldigt läsvärd.

Betyg: 4+ / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Fantastiska berättelser, Mysterierna, Boktokig och Deckarhuset

Nyårslöftestaggen

Fotografen är min sambo och föreställer fyrverkeri tagna på vår gata! 

Jag tycker inte om måsten och löften i samband med läsning men så såg jag denna roliga enkät hos Monikas bokföring. Tänkte det kunde vara kul med en liten enkät, det var väldigt längesedan jag gjorde någon sådan. Sen kan ju det där med löften och måsten vara lite löst hållna, kanske mest som en skulle vilja läsa istället för jag ska läsa! 

1. En klassiker jag lovar att läsa.
Tidsmaskinen av H.G. Wells  kom i min brevlåda strax innan årsslutet och igår landade Stolthet och fördom av Jane Austen i brevlådan. Så det två är tänker jag väl läsa. Kanske också Utvandrar-serien av Moberg.

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta.
Åh herregud! Så många serier som jag har igång just nu så kan jag inte hålla reda på om jag ska avsluta någon detta året. Den enda jag på rak arm kan säga är att jag har sista delen om Spadertvå, boken Hord av Ann Aguirre liggandes bland rec-exen så den lär jag läsa snart. Kanske kan vara värt att försöka lista alla serier man håller på, skaffa sig lite med koll på läget.

3. En bokserie jag lovar att påbörja.
Antagligen en hel hög och lite där till! 

4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av.
Ganska så många faktiskt, har en hel del rec-ex på väg hem och en del som redan kommit hem så är skrivna av författare jag aldrig tidigare läst. Just nu ligger Daniel Svanbergs bok Gruvdamen här bredvid mig så han kan jag ju ta som exempel då.

5. En bok jag lovar att läsa om.
Jag brukar faktiskt inte läsa om böcker.  Så här blir svaret blankt.

6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska.
Romance är väl en genre som jag vanligen inte läser men jag är nyfiken på Frida Skybäcks böcker tex och de hamnar väl i denna kategori 

7. Ett seriealbum jag lovar att läsa.
Längesedan jag läste seriealbum. Men Joe Hills Locke & Key, del två skulle jag gärna vilja läsa.

8. En novell jag lovar att läsa.
Det lär nog bli en del sådan i år med. Jag har en alldeles ny novellsamling av Oskar Källner som väntar på mig, Alpha & Omega heter den. Hoppas hinna läsa åtminstone en av novellerna i helgen.

9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa.
Jag vet inte om Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Sklott räknas som tuff men den har jag länge velat läsa. Eftersom det också är en faktabok och en biografi som jag normalt inte läser så tar jag upp den här.

10. En länge ägd oläst bok jag lovat att läsa.
En.... Ojdå... De där olästa är ju ganska många till antalet men om jag nu ska välja en kan jag ju ta en som jag lyft fram ur högen nyligen. Nämligen Mörka platser av Gillian Flynn.

11. En debut jag lovar att läsa.
Man skulle kunna upprepa svaret ifrån 4 här faktiskt. Många rec-ex på väg hem och en del av debutanter.

12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans.
Diana Gabaldons serie, jag älskade de två första böckerna men ungefär i mitten av tredje så hamnade boken på hyllan. Sedan har den blivit liggande där i flera månader. Så detta ska jag ordna till under året tänkte jag.

13. Tagga någon! 
Den som har lust till det!

Kalldrag av Markus Sköld

Markus Sköld, Kalldrag 

Handling:
Therese har tröttnat på sitt jobb som ekonom i Stockholm. När hennes man John får chansen att bli VD för orten Gränshammars stålindustri, går hon med på att ge orten några år för att fundera på vad hon vill göra av sig själv. Familjen flyttar in i direktörsvillan som ligger vid foten av Lyktberget, bara en liten bit från ett

Gruvan har en mörk historia. För drygt sextio år sedan sprängde en grupp gruvarbetare av misstag in sig i en grotta och släppte lös någonting som tog gruvarbetaren Pär Klang i besittning. Han blev galen och slog ihjäl fyra av sina kamrater med en gruvhacka. Ingen har sett honom vid liv sedan

Therese börjar forska kring händelserna i gruvan för att förstå det märkliga som händer i huset. Hon inser att alla som kommit i kontakt med gruvan eller direktörsvillan på något sätt har dött.

Vad jag tyckte:
Huvaligen vilken skrämmande bok detta var! Med skräck av just det slaget som jag älskar. Den där skräcken som lurar i ögonvrån, den som gömmer sig i skuggorna bakom dörren, den som bara kan anas och där det krypande obehaget sakta växer. Där man inte riktigt vet vad som är verkligt och inte verkligt. Kalldrag innehåller allt detta och under läsningens gång sögs jag in i läsningen så mycket att när en av katterna oväntat hoppade upp i mitt knä så flög jag flera meter! Kalldrag bör läsas med lampan tänd!

Therese och henne make Johan har bestämt sig för att flytta till ett nytt ställe tillsammans med sin fyraåriga dotter. Johan har fått ett nytt arbete på Gränshammars stålverk, han är den som ska försöka rädda företaget från att gå under. Therese tänker använda tiden till att komma underfund med vad hon själv vill arbeta med. De flyttar in i det lilla samhället Gränshammar där de hyr en villa strax utanför byn. Ett hus som redan innan Therese klivit innanför dörren känner obehag för. Gruvhålet med dess mörka hemligheter ligger inte långt ifrån villan och sakta börjar saker och ting hända. Men är det verkligt eller börjar Therese tappa förståndet helt? Therese som är "lyxhustrun" ifrån Stockholm känner sig uttittade av byborna, hon känner sig inte välkommen och utanförskapet tär på henne. Ensamheten kryper tätt intill och gör hela berättelsen än mer otäck. Samtidigt så beter sig hennes äkta make som en riktig skitstövel och sedan har vi ju då katten....Huvaligen igen!

Skildringen av den lilla bruksorten och dess innevånare bjuder på ett fint tillägg till själva skräckhistorien. Mixen av det vardagliga och det övernaturliga är fint gjord. Samt ett stort plus för omslaget, väldigt passande och riktigt läskigt! Kalldrag blir faktiskt årets första fullpoängare, vilket ju känns lovande inför resten av läsåret.


Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I hyllan,  Bokföring enligt monika och Vargnatts bokhylla

Kemisten av Stephanie Meyers

Stephanie Meyers, Kemisten  

Handling:
Hon är en före detta agent på flykt från sina tidigare arbetsgivare. Att hon var anställd av USA:s regering var det väldigt få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, var hon tvungen att gå under jord. Nu lever hon från dag till dag, ständigt på resande fot, ständigt med en ny identitet. Hennes före detta arbetsgivare har dödat den enda hon litade på, och de är ute efter någonting hon vet. De vill se henne död, och det omedelbart. 

När hennes före detta hanterare erbjuder henne en väg ut inser hon att det är hennes enda alternativ för att bli kvitt hotet mot sig själv. Men det betyder att hon måste utföra ett sista uppdrag för sin före detta arbetsgivare. Uppdraget visar sig inte alls vara en väg ut utan snarare göra hennes liv mer farligt. Hon förbereder sig för den största utmaningen hon någonsin ställts inför. Samtidigt för uppdraget henne samman med en man som ytterligare komplicerar hennes möjligheter att överleva. Hon inser att hon måste använda sina talanger på ett sätt hon aldrig tvingats göra förut. 

Vad jag tyckte:
Jag har enbart läst en halv bok från Meyeres mest kända serie, Twiligt och sedan såg jag en halv film med. Men sen räckte det för mig, glittrande vampyrer kändes helt enkelt inte som min grej. Sedan fick höra talas om hennes nya bok, fick ett mail ifrån förlaget om det och handling lät spännande så jag tackade ja.

Kemisten är på så många sätt en typisk fullmatad actionrulle fyllt med konspirationer, paranoia och en hel hög med super-hemliga-lönnmördare-agenter. Det första som slog mig när jag började läsa var att jag påmindes väldigt mycket om Greg Hurwitzs bok Vem är Evan Smoak. Där här vi en supe-hemlig-lönnmördar-agent som måste fly ifrån sin egen enhet och hålla sig gömd. Evan Smoak är macho, mycket manlig, superduktig på lönnmördare-saker och han har mer vapen än en genomsnittligt amerikans vapenbutik ( känns det som i alla fall). Men jag tror faktiskt inte att någonsin läst en sådan här roman som handlar om en kvinnlig super-hemlig-lönnmördar-agent ( rättare sagt super-hemlig-torterar-agent) Så bara det är ett stort plus i kanten tycker jag.

  Alex som är den hemliga-super-torterar-agenten är en smart, skicklig och kickass på många sätt. Och som skiftningen säger i hennes titel så är hon en väldigt giftig super-hemlig-torterar-agent. Alex är dock bara ett av alla namn hon använder, det blir ju lätt så när man är på flykt hela tiden. Efter många år på den hemliga enheten är hon nu jagat villebråd och alla är ute efter henne känns det som.  Denna sorts av böcker tenderar ju lätt att bli lätt osannolika och extrema men det är ok för mig så länge författaren gör det med finess och smarthet. Något jag tycker att Meyers lyckas väl med. Det finns också en romantisk del i denna super-hemliga-agent konspirationen. Möjligen blir just denna bit en aningen för puttinuttig och osannolik men det är ok ändå tycker. Sedan måste jag nämna hundarna, här finns massa hundar med! Einstein och Lola blir snabbt två favoriter. En del humor finns det med, en svart galghumor så jag gillar rätt bra.

Enda nackdelen är själva längden på boken, med ca 570 sidor så är det en tegelsten till bok och jag tror att berättelsen kunde ha blivit lite tightare och mer spännande om man skurit lite i berättelsen. I mitten av boken går det hela lite på tomgång känner jag och sedan tycker jag att själva epilogen var rätt onödig. Kändes tyckte jag mer som att författaren tvunget ville ha ett "och så levde de lyckliga i alla sina dagar slut".  Men i övrigt tyckte jag Kemisten var en spännande historia med en underhållande handling och intressanta karaktärer. Lättläst och fartfyllt!

Betyg: 4- /5
Boken kommer från: Rec-ex från Albert Bonniers förlag, Tack!
Andra som skrivit om boken: Prickiga Paula, Beas bokhylla och Carolina läser

Uppdatering kring kommentarer

Jag skaffade Instagram till bloggen strax innan jul ( testar mest för att se om det kan fungera som komplement till bloggen så är inte så aktiv ännu, jag heter även där midnattsord om ni vill följa! )
Men i alla fall så skickade Vargnatts bokhylla ett litet meddelande om att när jag kommenterar tex på hennes blogg så går det inte att via mitt namn på kommentarerna ta sig vidare till min blogg direkt. Något som jag trodde hände men efter lite utforskning så visar det sig att det stämmer så nu har jag ändrat på mitt namn på kommentarerna och nu ska man kunna komma vidare direkt till min blogg.

Så jag ska surfa runt och kommentera en massa i eftermiddag och så hoppas jag att det hela är löst nu. För givetvis vill jag att det ska smidigt för mina läsare att hitta hit!

Även på Instagramkontot så upptäckte jag att länken till min blogg som finns i min profil inte heller fungerade. Ändrat även på det så hoppas vi på att mina läsare hittar hit nu! =)

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

Sofia Lundberg, Den röda adressboken


Handling:
Livet är som ett pärlband av människor. Vi möts och vi älskar, vi skiljs åt, vi skrattar förtroligt i djup vänskap, vi går igenom nederlag och vi får våra hjärtan krossade.

Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns hennes alldeles egna pärlband av människor som hon mött genom livet. Nu lever hon ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm. De flesta av namnen i adressboken är överstrukna, döda, och de enda avbrotten i ensamheten är hemhjälpens besök och samtalen med systerdotterdottern Jenny på andra sidan Atlanten. En dag börjar Doris skriva ner sina minnen om vännerna i adressboken. Så att Jenny, som blir den enda att minnas Doris, också får tillgång till hennes minnen.

Vad jag tyckte:
Det är alltid lite vanskligt att läsa en bok som en nära familjemedlem eller någon annan ber en att läsa med orden " Det är en så fantastik bok, jag älskar den verkligen!". För tänk om man inte själv gillar boken alls? För mig i alla fall känns det lite svårt att tycka illa om en bok som är en annan persons favoritbok. Så är fallet med denna boken, min kära mamma läste denna och hyllade varmt. Hon ville gärna att jag skulle läsa den. Så till slut gjorde jag det, lite små ängslig. Men det visade sig att jag inte behövt vara orolig. I detta fallet så visade det sig att jag och kära mamma tyckte lika mycket om boken.

Den röda adressboken är varmt och ömsint skildring över ett liv som sträcker sig från 1928 och fram till våra dagar.  Livet som skiftar ifrån Stockholm till Paris, sedan New York och en stund i England för att återvända hem till Stockholm. Vår berättarröst tillhör Doris, kvinnan som ung flicka fick den röda adressboken i present. I den har hon noggrant antecknat alla personer som kommit och gått i hennes liv. Numera är de allra flest namn överstrukna med kommentaren Död i kanten. Så många liv som skymtar förbi och så många öden vi får ta del av.

Med varsam hand och ett fjäderlätt språk berättar Sofia Lindberg sin historia. Hon skildrar den gamla Doris vånda inför ålderdomen och om hennes ensamhet när alla hennes kära försvunnit. Systerdottern som bor i USA finns ändå där, ständigt närvarande. Med närvaro och känslosamhet lyfter författaren fram sina karaktärer. Den röda adressboken är en finstämd och vacker skildring över flera människors liv och öden. Sorg och ensamhet varvas med vänskap och kärlek i en berättelse som jag kommer bära med mig länge.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Mamma =)
Andra som skrivit om boken: Cissigrip, Bokstunder  och Endast Eböcker 

Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman

Ninni Schulman, Vår egen lilla hemlighet  

Handling:
En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från sitt arbete och hennes make anmäler henne försvunnen. Han vet att hon har blivit hotad på sitt jobb och fruktar det värsta.

Dagen därpå hittas Anna-Karins bil övergiven vid vägkanten några mil utanför Hagfors. Polisen hittar spår av blod i bilen och man misstänker att hon har utsatts för ett brott. Anna-Karin verkar ha levt ett helt vanligt liv med man och barn, men när man börjar skrapa på den prydliga ytan upptäcker man att hon har många hemligheter. Kan de ha lett till hennes försvinnande?

Vad jag tyckte:
Ninni Schulman skriver vardagsdeckare tycker jag där det vardagliga livet med det ständiga livspusslet varvas med någon form av deckarinslag. Så är det även här i Vår egen lilla hemlighet. Vi möter Christer ( polisen) som tampas med en svartsjuk flickvän, Magda som ständigt oroar sig över om henne jobb på den lilla lokala avdelningen på tidningen kommer finnas kvar samtidigt som hon oroar sig över hon ska få familjelivet att gå ihop. Petra (polis även hon) kämpar mot sjukdomar och det kommer en minst sagt oväntad vändning på hennes historia. Vardagliga problem i den lilla småstaden Hagfors där alla känner alla och livet går sin stilla lunk. Men i Vår egen lilla hemlighet tar Ninni Schulman upp ett betydligt mörkare och allvarligare ämne än vad hon gjort tidigare. I Vår egen lilla hemlighet så är det våld och övergrepp i det egna hemmet som står i fokus. Bakom två stängda dörrar i det lilla samhället pågår det hemska saker som i slutänden kommer leda till fruktansvärda tragedier. Där vuxna och barn känner sig hotade och otrygga i en miljö där de egentligen skulle känna sig som allra tryggast. Detta är styrkan i Ninni Schulmanns deckare, att hon lyfter fram ämnen som ligger väldigt nära vår verklighet. Här finns inga galna seriemördare eller ondskefulla monster. Här finns monster som kan hittas på vår egen gata, i vår egen närmiljö och det gör det hela än mer skrämmande och otäckt.

 En liten parentes här, lilla Marios ångestskrik i slutet på boken ekar fortfarande i mitt huvud....

Vår egen lilla hemlighet är alltså en välskriven vardagsdeckare med trevligt persongalleri och stämningsfulla miljöer. Men med en mörkare ton och ett större allvar än tidigare. Ninni Schulman växer med denna bok som författare för mig och jag kommer absolut fortsätta läsa hennes deckare.


Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Mysterierna och Maddes bokblogg