Jag ber om ursäkt för att jag citerar Strindberg i rubriken, men ha lite tålamod med mig. Det är mitt i natten och jag känner just nu en viss förtvivlan och frustration. Jag fortsatte att fundera kring de tankegångar som dök upp efter mitt föregående inlägg och under kvällens gång så snurrar det en hel del tankar i mitt huvud. Jag kände att jag behövde skriva av mig, formulera mina tankar och sen kanske allt blir glasklart igen. Eller så förblir det en enda röra, vem vet. Dessa tankar berör ju på ett sätt även bloggens vara eller icke vara. Läs vidare om du orkar.
Läsningen har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv, jag har alltid läst och slukat böcker i mängder. Redan detta har skapat och skapar en viss svårighet, för när man ständigt möts med kommentarer, (måhända sagda i vänlig ton men en del gånger även mer retsamt tonläge) om hur mycket jag läser, ifrågasättande huruvida jag verkligen läser allt och hur jag kan hinna med att läsa allt, kan i längden bli väldigt tröttsamt. Jag läser fort och ibland läser jag långsamt, allt beror på boken ifråga. Men jag läser alltid ut en bok, om jag inte aktivt väljer att avbryta boken i förtid men då sätts den inte upp på någon lista heller. Jag hinner för att jag väljer läsningen framför andra saker såsom tex tv-tittande och surfning på nätet. Jag läser för att det är lika självklart för mig som det är att andas.
Läsningen har påverkat mig på otroligt mycket på många olika sätt genom åren och den fortsätter påverka mig nu med, nu citerar jag Gustave Flaubert ( Jag är ganska säker på att det är han som sagt det men återigen är det mitt i natten och just den boken med detta citat vet jag inte vart den är just nu) men det är ett citat som jag tycker påvisar min känsla för litteratur och läsningen:
" Läs för att leva och lev för att läsa".
Jag är absolut inte någon beläst eller bildad person men ca 24 års läsning med en väldigt bredd på själva böckerna har nog gjort mig en smula beläst och bildad. All min läsning gör också att jag många gånger får leta svar på andra ställen, jag läser kanske en bok som utspelar sig i romarriket och då brukar jag söka vidare efter fakta om vissa saker som väcker min nyfikenhet eller som jag saknar kunskap helt om. Alltså lär jag mig en hel del genom min läsning, min läsning leder mig på först in på raka vägar som sedan leder mig till slingriga och snåriga avvägar som i sin tur leder mig in på helt nya stigar.
Min läsning sträcker sig ifrån Hjalmar Söderberg via Dostojevski via Charles Dickens via Voltarie vidare framåt i tiden till Karin Boye via Dorothy Sayers via Joyce Carol Oates via Siri Hustvedt via Paul Auster via Håkan Nesser, däremellan trängs allt från fantasy såsom Tolkien till tonårsböcker såsom John Green och Suzanne Collins. Där finns även tex Lee Child, S.J Bolton och där finns även en hel hög med skräckförfattare såsom Stephen King och Amanda Hellberg. Där finns såklart även Sir Arthur Conan Doyle. Jag begränsar inte min läsning eftersom en stor drivkraft i min läsning är nyfikenhet och kunskapstörst. Men läsningen är även en avkopplingszon, ett sätt att hitta andrum och för att bli underhållen för en stund. I andra stunder vill jag ha böcker som bjuder på motstånd, som stimulerar mig, som väcker nya tankegångar och funderingar.
Men jag känner ofta att min läsning och min brinnande iver att samtala om allt detta möts med ett visst motstånd, att min läsning mest ses som en trevlig hobby-syssla, ett intresse som ses som lite udda. Det känns inte som jag blir tagen på allvar men för mig är min läsning inte bara en lättsam fritidssyssla utan min läsning är även allvarlig och där finns ofta en tanke bakom min läsning. Jag är inte ute efter att anklaga någon eller påtvinga någon att vilja samtala eller diskutera läsningen, en del rädslor finns kanske bara hos mig men just nu känns det så starkt att jag behöver reda ut detta. Kanske är det bara inför mig själv jag behöver reda ut, men jag drivs väl även av en önskan att blir tagen på allvar. Det är ju ändå litteratur och läsning som var den dröm jag hängde upp mitt framtida yrke på, att bli bibliotekarie. Men just nu känns det som den drömmen förvandlats till en ballong som det gått hål på, luften gick ur den och nu vet jag inte längre om det är någon ide att fortsätta.
Allt jag vill är bara att bli tagen på allvar.
Naturligtvis så är jag väldigt,väldigt stolt över dig och din läsning,att din läsning inte endast är för nöjes skull eller för den delen bara en hobby,det vet jag om. Jag vet oxå om hur mkt läsningen betyder för dig,som du själv säger här i bloggen,att det är en andinigszon,avkoppling,men även ett sätt för dig att lära dig saker. Att diskutera en bok med dig är väldigt intresant,att se dig söka efter fakta om något du läst är facinerande. Och du tas definitift på allvar. älskar dig in alots of masse
SvaraRadera