Martina är en ung tjej, en sådan som en själv varit eller är, 22 år gammal, timanställd där man jobbar tills man knappt orkar tänka och där framtiden ter sig väldigt vag och diffus. Föräldrar som undrar över ensamheten och kommande planer. Där vännerna från förr, de där nära gymnasiekompisarna, har försvunnit någonstans på vägen. Samtidigt som man har en andra-handslägenhet där man aldrig riktigt vågar känna sig hemma i. Precis så är livet för Martina, ända fram till den dagen hon stöter ihop med sin gamla barndomsvän Tessan. Tessan visar det sig jobbar för en äldre dam, damen ifråga bor på en gammal och lätt nedgången herrgård vid namn Glimmenäs, jobbet är förvisso svart men både boende och mat ingår. För Martina som tröttnat på sitt jobb som hotellstädare och som precis blivit av med sin andra-handslägenhet så kommer Tessans erbjudande om att följa med henne och jobba för den gamla damen i precis rätt stund. Det finns förvisso ett märkligt krav, damen ifråga har en besynnerlig vana och det är att hon lever i tron om tiden är någon gång på fyrtio-talet. Så Tessan och Martina måste klä sig och bete sig som om det vore 1940, men som sagt hyfsat bra betalt och gratis boende och mat, Martina kan inte säga nej. Det visar sig vara ett underbart arbete, lagom svårt och det där med att behöva "fly" till en annan tid, det är visar sig vara rätt så behagligt. Tessan, Martina och den gamla damen bygger upp vanor och rutiner, allt känns så bra. Men så en dag dyker en ung flicka upp, och i samband med hennes ankomst så kommer en kedja av händelser att starta. Händelser som kommer att sluta i en fruktansvärd tragedi.
Jag sugs in i Hermanssons suggestiva och drömska värld, Skymningslandet. Jag grips av Martina och Tessans liv samtidigt som jag berörs av den gamla damens fasta övertygelse om att året är 1940. Det finns en täthet i Marie Hermansson språk som bygger upp en mörk och obehaglig stämning, fast det är sommar med solsken som sipprar ner mellan björkarna och där vattnet i den lilla dammen glittrar. Fåglarna kvittrar och blommorna doftar, ändå så är där något som lurar i bakgrunden. Marie Hermansson skildrar också så otroligt väl den otrygga tillvaron Martina lever i, med timanställning, andra-handskontrakt och ångest över framtiden. Jag förstår Martina och Tessans starka önskan om att få fortsätta leva kvar i det magiskt skimrande Skymningslandet. Jag slukar boken och jag njuter av varenda ord!
Låter som en bra bok! Jag har läst Hermansson, men faktiskt aldrig hört talas om den här boken.
SvaraRaderaJag tyckte också väldigt bra om den!
SvaraRaderaDen ska jag söka efter verkar bra men det kanske inte så konstigt med den recensionen. Du skriver så bra precis när man vill höra vad som händer så vips det får man själv ta reda på genom att läsa boken då vill man ju bara ha den. Så vi får kolla på bibblan.
SvaraRadera