Monogrammorden

Sophie Hannah, Monogrammorden.

Sophie Hannah fick tillåtelse av Agatha Christies efterlevande att skapa ett nytt fall med Hercule Poirot.  Monogrammorden är alltså då den bok hon skrev, det första nya fallet med Poirot på 39 år. Vi befinner oss i London, 1920-talet, Poirot befinner sig på Pleasant Coffe house, en nya vana han tagit upp. In på kaféet störta så en ung kvinna, hon är jagad, rädd och påstår att hon kommer bli mördad. Hon säger även att mordet på henne är det enda sättet att skipa rättvisa. Hon försvinner innan Poirot hinner göra något. Kort därefter under samma dag inträffar de tre första monogrammorden på Bloxham Hotel.

Ärligt talat är jag inte helt tillfreds med att möta Poirot på detta nya sättet. Jag märker ju att Sophie Hannah är en skicklig författare, hon är duktig på de små detaljerna och på att bygga upp en historia. Dock så har tycker jag Poirot förändras för mycket för att jag ska kunna tycka om denna boken på allvar.  Hade Poirot inte hetat Poirot så hade jag nog gillat historien bättre. Om dessutom polisen som ska lösa morden varit någon helt annan så hade historien verkligen lyft, jag var så irriterad på denna polis under hela läsningen. Gnällig och en stor barnrumpa tyckte jag att han var, jag har tom lyckats glömma bort vad han heter. Andra har läst och gillat den bättre än vad jag gjorde, kanske är det rent av så att boken inte passade mig just nu och det har gjort mig mer kritisk mot den. Jag gillade ju trots allt delar av den och Hannah är som sagt skicklig på det hon gör. Det märks trots allt att hon läst på flitigt om Poirot och om Christie men jag köper inte det helt och hållet.  Sedan tycker jag är boken blir något för långdragen, historien hade nog mått bra av att kortas ned något.  Dock ser jag ändå framemot en ev nästkommande bok om Poirot skriven av Sophie Hannah. Jag tror nog att om bara Hannah blir lite varm i kläderna och våga släppa fram sig själv lite mer så kan det bli riktigt bra.