Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt, Den stumma flickan Handling:
En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Vad jag tyckte:
Jag hade sett framemot att få läsa vidare om Sebastian Bergman och hans kollegor vid Rikskrim men tyvärr måste jag säga att jag blev något besviken. Det är en spännande historia men samtidigt upplevde jag att den även bestod av delar som mest kändes tråkiga och slentrianmässiga. Sebastian Bergman, en skitstövel på många sätt, blev i denna mest tjatig och tråkig. Även de andras alla problem tog för mycket plats. Visst läser jag och i slutänden tycker jag det är en helt ok deckare med vissa spännande inslag och action. Men det är inte i samma nivå som bok nr 1, Det fördolda. Den lilla flickans historia är den del som fångar mitt intresse mest och det är hon som gör att jag orkar läsa hela boken. Många andra har läst och gillat den bättre än vad jag gjorde så avskräcks inte av mitt något negativa omdöme. För Den stumma flickan är absolut inte dålig, det blir bara lite segt emellanåt och jag saknar den där skärpan som jag upplevde att de tidigare böckerna hade. Och jag kommer definitivt läsa nästa del i boken, mycket för det ohyggliga slutet på boken som bjöd på en rejäl cliff-hanger. Så sammantaget så är det en habil deckare med ett visst driv och spänning i sig, välskrivet med intressanta karaktärer men något seg emellanåt och där jag känner att historien och karaktärerna fastnat i gamla hjulspår.
Jag har taggat dig i en frågegrej om du har tråkigt och behöver något att göra :-)
SvaraRadera