lördag 13 augusti 2016

Temainlägg: Tre nordiska deckare

Här kommer då det fjärde temainlägget och denna gången blir det tre nordiska deckare.

Vi börjar i Danmark:
Den gränslöse av Jussi Adler-Ohlson


För sjätte gången hälsar jag på hos kriminalkommissarien Carl Mörk och hans kollegor Assad och Rose. Avdelning Q får en förfrågan ifrån Bornholm, en gammal bekant till Mörk som ber om hans hjälp med ett gammalt fall. En ung kvinna som mystiskt försvann och senare hittades död på Bornholm. Inget som får Mörk att rusa iväg för att hjälpa sin kollega. Något han snart får ångra. Dessutom följer vi en sidohistoria om en ung kvinna som fastnar i en sekts långa tentakler. Dessa två historier ska mot slutet flätas samman men denna gång tycker jag att historien som Adler-Olsen berättar är ovanligt segdragen. Det mesta står och stampar på samma ställe i en evighet innan den gamla historien kopplas ihop med den nutida historien. Den gränslöse känns lite dammig helt enkelt och jag är rätt glad när boken väl tar slut. Visst kan Adler-Olson skriva, det är det ingen tveka om. Språket är rappt och tätt skrivet, dialogerna flyter på fint och karaktärerna är lika underbara som vanligt. Assad är en kär favorit hos mig, hans förflutna gömmer nog på många hemligheter. Så jag läser gärna men det tar emot en aningen framemot slutet. Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar om Avdelning Q och att det där läs-drivet som fanns i de första delarna, det där drivet som gör att man bara måste läsa ett kapitel till och ett till och ett till, kommer tillbaka.


Vi tar ett skutt över sundet och landar i Sverige:
Paradisoffer, Kristina Ohlsson

Paradisoffer är en deckare som på ett kusligt sätt kom att nästintill verklig, jag läste denna strax innan tragedin i Nice inträffade och med de senaste årens ständiga bombningar och terrorism färskt i minne så är Paradisoffer oerhört skrämmande. Här är det ett Boeing 747 som lyfter ifrån Stockholm, ankomst stad New York som blir kapat. Ett bombhot hittas ombord planet strax efter det lyft från marken. Hotet säger att planet inte får landa förrän ett antal krav har infriats, om planet landar sprängs det i luften. Vi möter här igen Fredrika Bergman som numera arbetar på Justitieministeriet och Alex Recht som fortfarande jobbar inom polisen men där han leder ett helt nytt team. Dessutom möter vi Eden Lundell som arbetar på Säpos kontraterrorenhet, en mycket trevlig ny bekantskap måste jag säga. Att författaren själv har arbetat och har erfarenheter inom Säpo så blir också skildringen av det kapade planet så mycket mer äkta. Paradisoffer är en vansinnigt spännande berättelse som är omöjlig att lägga ifrån sig, kaparna har satt en tidsgräns och den följer även vi som läsare. Kristina Ohlsson är en skicklig författare som kan konsten att skapa driv i sin berättelse, fylla ut den med välgjorda karaktärer och trovärdiga miljöskildringar.

Vi förflyttar oss över gränsen och beger oss till Norge:
Ugglan dödar bara om natten, Samuel Björk

Samuel Björk skrämde slag på mig i sin första bok, som heter Det hänger en ängel ensam i skogen och i bok två lyckas han återigen skrämma slag på mig. Ugglan dödar.... är en otroligt skickligt skriven berättelse med en tät intrig och helt oväntade vändningar. Här lurar mörkret precis under ytan och ondskan är mitt ibland oss alla. Jag slukar Ugglan dödar... och de sista kapitlen sitter jag med andan i halsen. Vi får möta kriminalkommissarien Holger Munch igen tillsammans med hela sitt team. Mia Kruger är även hon på plats om än väldigt trasig som person. Det är ett udda team Munch styr över men de är alla experter på samma område nämligen ond bråd död och den mörkaste ondskan. Här hittas en ung flicka, naken och täckt med fjädrar i en dunge. Runt hennes kropp finns ett pentagram i form av levande ljus. När en anonym hackare råkar komma över en film som visar hela mordet i all sin brutalitet så får utredningen en otäck vändning och teamet måste börja sin jakt på en av mest bestialiska mördaren de någonsin mött. När man läser Ugglan dödar... behöver man starka nerver och en tålig mage för det är en otäck berättelse som berör mig väldigt mycket.


4 kommentarer:

  1. Jag är nyfiken på den norska boken. Gillade "Det hänger en ängel..." eftersom den inte var alltför stereotyp. Kul att uppföljaren höll måttet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs gärna bok ett först "Det hänger en ängel ensam i skogen". Man tappar nog en del om man inte läser dom i ordning. Jag upplever dom fräscha och annorlunda jämfört med den vanliga deckarfloden.

      Radera
    2. Ja, alltså jag HAR redan läst den. Och nu är jag nyfiken på tvåan. Det var så jag menade :-)

      Radera
    3. Sorry, jag läste nog för snabbt eller så är tankarna lite borta idag. Mycket däruppe just nu nämligen. Förstår vad du skrev nu =) Då tror jag du kommer gilla denna med eftersom du gillade ettan! =)

      Radera