tisdag 11 augusti 2015

Kurragömma av Petrus Dahlin

Petrus Dahlin, Kurragömma

Handling:
Astrid och hennes mamma reser till Spanien för att vandra och för att få tid att umgås efter att pappan omkommit i en olycka. Men det blir inte alls som de tänkt sig. Mamman måste åka iväg ett dygn på en akut jobbgrej och Astrid övertalar henne att hon kan vara ensam kvar i deras hyrda hus. Det skulle hon aldrig ha gjort. Snart börjar det hända märkliga, skrämmande saker. Det är våta fotspår på terrassen, en vit hund dyker upp från ingenstans, mannen i affären säger: "Spökena kommer att ta dig".

Astrid får reda på att sjön hon badar i har en mörk historia. Egentligen är det en vattenreservoar som man anlagt ovanpå en by som man tömde på folk. Fast frågan är om man verkligen gjorde det. Astrid träffar på några barn i byn, de dyker upp överallt och vill leka kurragömma vid dammen. Till en början är de snälla, men snart börjar de bete sig väldigt underligt - vad är det de vill egentligen? Dessutom blir mamman kvar på jobbresan och telefonmottagningen i huset är i det närmaste obefintlig ...


Vad jag tyckte:

För det första måste jag reagera på det faktum att Astrid mamma lämnar sin trettonåriga dotter helt ensam i ett ödsligt beläget hus någonstans i Spanien. Det kändes mycket otroligt att någon skulle göra det och för mig som vuxen läsare blev detta ett störande moment som färgade av sig på själva läsningen.  För om man tar bort den delen så är Kurragömma en riktigt otäck och skrämmande spökberättelse som är skriven på ett riktigt snyggt sätt. Dahlin har ett språk som tilltalar mig och det är hela tiden lättläst.  Jag tyckte mycket om Petrus Dahlins bok Hjärtlös men även där var föräldrarna ett störande moment men dock på ett helt annat sätt än vad det är i Kurragömma.

Kurragömma är en ruskig sommarrysare med mycket spänning och jag gillade den även om där fanns en del störande moment.

måndag 10 augusti 2015

Den sista bonden på Tämmesboda av Lars-Olof Hallgren

Lars-Olof Hallgren, Den sista bonden på Tämmesboda

Länk Här till fotografens egna sida.

Min kära mamma satte denna boken i mina händer och sa att denna skulle passa fint att läsa när ens sinne inte riktigt är helt. En utmattad hjärnan som inte orkar att läsa men detta skulle vara något utöver det vanliga enligt min kära mamma. Och hon hade så rätt så! Mitt i tårar och trötthet som satt sig långt in i själen så fann jag en pärla till bok. Att få läsa om den sista bonden på Tämmesboda var trösterikt och ingav en känsla av nytänk. Där ett annorlunda perspektiv på livet även gav mig insikter om mitt egna liv.

Den sista bonden på Tämmesboda handlar om syskonparet Stig och Berit Aronsson. De har levt och verkat på Tämmesboda gård i över 55 år. Det finns inget rinnande vatten, ingen elektricitet och inget avlopp på gården. Utan Stig och Berit driver sin gård så som de alltid gjort på det gamla sättet. Med hjälp av arbetshästen så sköts gårdens alla sysslor och de två delar jämlikt på alla de sysslor som finns på en liten gård. Fem kor och ett antal hönor samt ett antal får finns att ta hand. Åkrar ska förberedas, plöjas, gödslas och sås varje vår, foderbetor och potatis ska sättas i landet. Varje dag har sina sysslor och varje säsong har sina specifika uppgifter.  Det är fascinerande att läsa om Stig och Berit, de har en så nära samarbete med naturen och gården där de lever. De är uppväxta på gården och de känner sig fullt nöjda med den lott de fått. Emellanåt tar de cykeln, gärna på söndagar till kyrkan men Stig cyklar gärna till olika auktioner runt om Småland.

Lars-Olof Hallgren är en småländsk fotograf som under närmare tio följde Stig och Berit. Med varsam hand och stor respekt skildrar han deras liv på gården. Han är aldrig påträngande eller utelämnande i sitt sätt att berätta om Stig och Berits liv. Utan alltid ömsint och varsamt delar han med sig av ett liv som för oss moderna människor kan te sig märkligt och konstigt men som egentligen är fullt naturligt. En vacker bok med många fina bilder och som lämnar en varm känsla efter sig efter avslutad läsning. En viss klump i magen får man i slutet av boken av det grymma öde som drabbar Stig och Berit.

Så tack till kära mamma som satte denna fantastisk vackra bok i mina händer!

Augusti-enkät

Sitter i kö hos Försäkringskassan, plats 282 just nu.... Så medan jag väntar tar jag och gör en liten enkät. Jag hittade den hos Bokföring enligt Monika men det är Johannas deckarhörna som ligger bakom den från början.

1. De flesta är överens om att sommaren 2015 inte har varit någon höjdare vädermässigt, hittills. En del läser mycket när det regnar, andra sitter mest och trånar efter den där solstolen som inte går att använda. Hur har din lässommar varit? (Hittills, även här, sommaren är ju inte slut ännu.)

Sommaren började med massa jobb för min del och i mitten av juli blev jag sjukskriven i 2 månader. Så vädret har jag inte nämnvärt brytt mig så mycket om. Läsningen har också blivit drabbad av sjukskrivningen men nu i augusti så känns det som att jag hittat tillbaka till läsningen. Men i en liten annan form än tidigare, jag läser långsammare och i mindre mängder. Orken finns inte till att läsa och jag väljer mer noggrant just nu. 

2. Nämn tre böcker du bara måste läsa i augusti (gamla eller nya)

Jag väntar otåligt på Elly Griffiths senaste De öde fälten och på Stephen Kings Mr Mercedes. Står i kö på biblioteket just nu. Därefter tror jag att Harper Lees Ställ ut en väktare blir min främsta läsning i augusti.

3. Vilka nya böcker som kommer i augusti längtar du mest efter?

Jag har inte någon direkt koll på vilka böcker som kommer i Augusti faktiskt. Jag har ännu inte kollat in vad som kommer framöver. Jag måste vara försiktig så att min läslust inte dör ut helt men där finns säkert några riktigt bra böcker som jag kommer läsa när jag orkar.

4. Kräftor eller surströmming? I augusti är det premiär för dessa "delikatesser". Vilket väljer du helst?

Inget av det faktiskt!

5. Vilken är den bästa boken du har läst i sommar?

Maria Turtschaninoffs magiskt vackra bok Arra: Legender ifrån Lavora. Det var denna boken som fick mig att börja läsa igen och som gav mig insikten om att läsa långsamt faktiskt kan vara riktigt befriande. Läsningen är ju inte en tävling.

6. Finns det någon för dig ny författare som du är sugen på att läsa i höst?

Jennifer McHanons Vinterfolket är jag väldigt sugen på.

7. För många är ju också augusti förknippat med skolstarten. Har du något starkt läsminne från skolåren?

Det måste varit under lågstadiet och min lärarinna gav guldstjärnor för varje utläst bok. Jag låg länge högst upp med mängder av guldstjärnor! Sedan minns jag även sommarläsningen som anordnades av biblioteket, där man fick en helt gratis bok om man läste ut ett visst antal böcker! 
8. Semestern är kanske slut snart, men hur gör du för att hålla liv i sommarkänslan lite till?

Jag gillar faktiskt augusti månad, just nu är det lagom varmt med fina kvällar. Många gånger åker vi ut till en sjö efter kvällsmaten och dricker kvällskaffet vid sjöstranden medan solen går ned. Jag njuter av varje dag och tar varje dag som den kommer just nu.  Snart nog är vintern här och då gäller det att ha tankat sig full av varma och fina sommarminnen. Sedan är jag en sådan person som gillar just augusti och september riktigt mycket. Lagom varmt och det går att vandra långa turer i skogen utan att bli helt slutkörd av värmen.

9. Anta att det börjar komma en hel del höstböcker hem till dig, men du är ju inte färdig med de böcker du hade planerat att läsa i sommar ännu. Samtidigt vill du kasta dig över nyheterna. Hur prioriterar du?

Just nu kommer det inte så många recensions-exemplar hem till mig. Och just nu försöker jag hålla nere på kraven när det gäller läsningen. Jag har ett antal rec-ex jag fått tidigare under sommaren som jag inte orkat läsa ännu men jag hoppas på att snart kunna ta tag i dom. I normala fall försöker jag prioritera rec-ex och låneböcker först och läsa utefter turordning.  

10. Till sist, vilken är höstens allra mest efterlängtade måste-läsa-direkt-bok för dig?

Laini Taylors Gudar och monster!


Lite augustibilder! 


fredag 7 augusti 2015

Nattens barn av Dan Simmons

Dan Simmons, Nattens barn

Handling:
Dracula lever!

Valakiets blodiga medeltida härskare Vlad Dracula Tepes, Drakens son, Spetsaren, lever inte bara i Rumäniens legender...

I ett av de ökända rumänska barnhemmen står han i begrepp att få nytt liv när en kvinnlig amerikansk läkares hängivenhet stör den noga uträknade planen.

Den sällsynta blodsjukdom som pojken Joshua verkar lida av kan botas i USA, varför läkaren adopterar honom för att kunna ta med sig honom hem - och samtidigt kommer hon ett okänt medicinskt fenomen på spåret, ett genomen som lovar bot mot både cancer och AIDS.

Men äldre och mindre välvilliga krafter vill använda Joshua för andra syften, och från det amerikanska forskningslaboratoriet leder spåret tillbaka in i Rumäniens blodiga hjärta, där Nattens barn, Vlad Dracula och hans gelikar, aldrig har dött...

Vad jag tyckte:
Jag hittade denna bok på en loppmarknad förra sommaren och eftersom Simmons ofta nämns i samma andetag som King så tänkte jag att jag måste prova och se efter själv. Jag har aldrig läst Dan Simmons tidigare men älskar ju King så mina förhoppningar var väl rätt höga. Baksidetexten låter ju inte så lockande och den åkte faktiskt in i olästa-böcker-hyllan och stod där i ett helt år innan jag läste den.  Jag kan inte precis säga att boken lyckade övertyga mig om att läsa mer av Dan Simmons.... Eller jo på ett sätt gjorde den nog det för jag märker att Simmons är en skicklig författare, han skriver väldigt bra med ett rättframt och säkert språk. Men själva berättelsen han berättar är för mig bara märklig och konstig. Vi har alltså en grupp av människor som kallar sig Nattens barn, de är ett slags vampyrer men de suger inte blod direkt ifrån människor. De bara tappar dom på blod och dricker det senare. Dessa människor lever onaturligt länge, blir ofta väldigt starka och oftast väldigt onda. Gruppen leds alltså av självaste Vlad Tepes, den ökände härföraren ifrån Transsylvanien. Den man som många Dracula-legender hämtar inspiration ifrån.  Vi får via kursiva tillbakablickar/drömmar veta mer om Vlad Tepes liv då han återberättar detta i väldigt tydliga detaljer och med mycket exakthet i alla de grymheter han gjort ( märkligt nog säger författaren i efterordet att dessa stycken är hämtade ifrån äkta anteckningar skrivna av Vlad Tepes...)  Dessa stycken är röriga och osammanhängande, de passar inte in i resten av berättelsen tycker jag. Sedan har vi själva huvudspåret med den unga läkaren Kath som beger sig ut på en galen jakt för att hitta den unge pojke hon redan en gång räddat ifrån Rumänien. 

Kanske passade inte boken mig just nu för jag känner mig mest negativ inställd inför den. Dessutom innehåller boken mängder av läkarvetenskapliga dialoger och förklaringar som i alla fall jag inte förstod mycket av. Men som sagt när jag läste denna så var jag mitt i en brytpunkt och kanske är jag för hård mot den. Läs själva och se vad ni tycker! Jag kommer leta efter andra böcker av Dan Simmons och se vad han mer har att erbjuda.

torsdag 6 augusti 2015

3* hemsökta husberättelser för unga!

Jonna Björnstjerna, De tysta stegen bakom

Handling:
Elsa vet att hon kommer sakna alla kompisarna hemma i stan. Varför måste hon flytta ut på landet bara för att mamma och pappa har bestämt sig för att starta ett pensionat? Såklart också att nya huset är ett riktigt kråkslott med knakande golv och väggar och dystra rum med vindlande gångar. Inte ens den gamla trädgården med sin labyrint att gå vilse i och konstiga stenstatyer känns roligt att utforska.
Inte blir det bättre av att mamma och pappa verkar tycka att hon mest hela tiden är besvärlig, bråkig och ljuger om allting. Dessutom tycker de att alla märkliga olyckor som har skett på sistone är hennes fel. Elsa är säker på att de egentligen önskar att de hade ett annat barn, någon som alltid är snäll och hjälper till ...
Vad jag tyckte:
En liten tjockare spökhistoria för unga läsare men som ändå är lättläst. En mörk, suggestiv berättelse där det otäcka smygs fram. De tysta stegen bakom dig, en glimt i ögonvrån och ett vinddrag över nacken. Otroligt välskriven med ett sirligt och vackert språk som är mycket tilltalande att läsa. Berättelsen förstärks av vackra svart-vita teckningar som skapar ytterligare spänning åt historien.  Jag njuter av läsningen! Vänskap är även den ett fint tema i denna spökhistorien som vävs in på ett bra sätt i själva berättelsen.


Rebecka Åhlund, Flickan på tavlan


Handling:
Det ser ut som ett vanligt torp, rött med vita knutar. Men Ella känner sig iakttagen. Kanske har det med flickan på tavlan att göra, hon som följer en med blicken vart man än går

Vad jag tyckte:
En berättelse som är än mer otäck än den föregående boken i detta inlägg. Själva spökberättelsen är mer framträdande och nästan lite hotfull i sitt sätt att visa upp sig. Samtidigt rymmer denna berättelsen också en stark skildring av en ung killes utsatthet i en familj med svåra problem. Både alkoholism och barnmisshandel är ämnen som tas upp på ett lättsamt sätt men ändå med allvarlig ton. Ella själv har en bra familj men befinner sig i brytpunkten mellan ung flicka och ung tonårstjej, en brytpunkt som också kan vara svår på sitt sätt. Den unga killen blir vän med Ella samtidigt som Ella upptäcker hemskheter kring det torp hennes föräldrar köpt. En säregen berättelse som är mycket tilltalande och som bjuder på en stark läsupplevelse.


Katarina Genar, Röda spår


Handling:
Så fort Samuel får syn på huset känner han att det är något som inte stämmer. Men pappa tycker bara att  allt är härligt. Det är sommarlov och Samuel och hans pappa har hyrt ett gammalt hus mitt i skogen utanför en liten by. Där finns inga grannar och ingen täckning på mobilen… För över hundra år sedan bodde där en konstnär. Hans dotter försvann spårlöst och sedan dess har huset stått tomt.

Plötsligt börjar mystiska saker hända. Samuel hör viskningar om natten, en gammal gungstol börjar gunga utan anledning och i tornrummets fönster anar Samuel ett blekt ansikte. Hur är det möjligt? Tornrummet har ju varit låst ända sedan konstnären flyttade ut.

Vad jag tyckte:

Detta är den bok som är mest lättläst av dessa tre, luftig text och relativt kort. Men det är också en riktigt välskriven mysryslig spökhistoria som Katarina Genar bjuder på. Det övergivna kråkslottet, skogen, den tossiga mannen på kyrkogården, sommarvarma gräsmattor och mystiska händelser. Jag gillar hur Samuels pappa tar en bra plats i berättelsen, han känns som en trygg och säker pappa. Själva spökberättelsen är finstämt berättad och bjuder på en del kalla kårar.  En klassisk spökberättelse!








onsdag 5 augusti 2015

Inga gudar jämte mig av Caroline Eriksson

Caroline Eriksson, Inga gudar jämte mig

Handling:
Värmland, 1865: En grav har öppnats på Silbodals kyrkogård. Provinsialläkaren påbörjar obduktionen av den döde efter att ha nåtts av rykten om att han inte har avlidit av naturliga orsaker. Och de visar sig stämma mannen har blivit arsenikförgiftad. Snart står det klart att han inte är den enda i bygden som blivit giftmördad. Men ingen anar vem som ligger bakom.
Anders Lindbäck är en karismatisk kyrkoherde med stort engagemang för traktens fattiga. Att han lever med två kvinnor är något man har överseende med. Men prästens beteende blir alltmer nyckfullt, han jagas av problemen i socknen och dessutom av det förflutna.


Vad jag tyckte:

Detta är då Caroline Erikssons andra bok om svenska mord, hennes första bok heter Djävulen hjälpte mig och bygger på Yngsjömordet.  Precis som den boken så är Inga gudar jämte mig välskriven fiktiv berättelse baserad på en äkta historia. Eriksson lyckas väl med att skapa en suggestiv och mörk berättelse med rötterna i det som faktiskt hände då i mitten av 1800-talet i Silbodals. Jag gillar blandningen av dokumentär, deckare och historisk skildring. För vi får i Inga gudar jämte mig förutom det spännande i själva deckardelen också en skildring över hur livet kunde te sig på den svenska landsbygden i mitten av 1800-talet. De social frågorna som fattigdom, dryckenskap och armod är centrala teman i boken. De utgör ju i självverket huvudpunkten för det som kommer att ske. 

Även i denna, precis som hennes första bok, så står det religiösa i centrum. Anders Lidbäck är närmast fanatisk i sin religiösa nit och övertygelse vilket gör att det att det känns djupt obehagligt att följa hans tankegångar. Jag gillar också hur Caroline Erikson låter de båda kvinnorna i Anders liv också få varsin röst, det ger mer nyanser åt berättelsen och vi får se på sakerna som sker ur olika perspektiv.  Caroline Eriksson är mycket skicklig på ett återge det psykologiska spelet hos dessa människor och genom att blottlägga deras innersta får vi se hur det mänskliga psyket är konstruerat på ett mycket träffsäkert sätt. Att följa Anders Lindbäck allt djupare in i hans galenskap är ruggigt välskrivet samtidigt som det gör att man som läsare får väldigt svårt att tycka om honom. Han lider av förföljelsemani och han anser att det är han som bestämmer. Titeln säger det mesta om hans tillstånd.  Erikssons täta språk skapar spänning samtidigt som hon också skickligt återger den tidens anda med hjälp av tidstypiska detaljer och beteende. 

Jag tyckte mycket om Inga gudar jämte mig och ser framemot att få läsa mer av henne snart igen. För jag hoppas att hon fortsätter skriva om svenska mord!

Juli månad

Juli började bra men i mitten av månaden tog det tvärstopp, både i livet och med läsningen. Månaden startade med några riktigt bra böcker men vart efter som min läslust dog ut så blev också böckerna mindre bra. Slutet på juli ägnades åt omläsning av en kär favorit samt åt att läsa en helt fantastisk faktabok om ett annorlunda liv. Läsningen går sakta framåt, jag har läst om boken om Bilbo och första boken i Sagan om ringen. De andra två delarna får jag se om jag läser om eller inte, jag har under de första dagarna under augusti kunnat läsa något helt annat så vi får se vad augusti bjuder på för läsning och hur mycket. 

  1. S.K Tremayer, Istvillingarna, T, ****
  2. Qaiser Mahmood, Jakten på svenskheten, F ****
  3. Caroline Eriksson, Inga gudar jämte mig, T **** ½
  4. Cecilia Ekebäck, I vargavinterns land, T ****
  5. Stewe Sundin, Stalakit, S/e-novell *** ½
  6. Emanuel Blume, Valrossen, S / e-novell, *** ½
  7. Nils Håkansson, Järnskallen, *** / ****
  8. Peter Robinson, Redan död, De ****
  9. Dan Simmons, Nattens barn, S ** ½
  10. Rebecka Åhlund, Flickan på tavlan, S/ung ****
  11. Marita Conlon-McKenna, En liten hattaffär på hörnet, R ***
  12. Lars-Olof Hallgren, Den sista bonden på Tömmesboda, F ****
  13. J.R.R Tolkien, Bilbo- En hobbits äventyr, Fa ****
  14. J.R.R Tolkien, Ringens brödrarskap, Fa ****
  15. Tove Jansson, Kometen kommer, ****
Månadens bästa: Den sista bonden på Tömmesboda bjöd på en finstämd upplevelse om ett annorlunda liv.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Dan Simmons Nattens barn var en minst sagt märklig bok.
Månadens deckare/thriller:  Stephen Boths Redan död där vi får möta en svårt sargad Ben Cooper
Månadens finaste:Tove Janssons Kometen kommer var en riktigt fin liten berättelse
Månadens oväntade: Både Caroline Eriksson och Cecilia Ekebäck bjöd på två otroligt spännande berättelser av det mer annorlunda slaget.
Månadens antal:   15 böcker blev det trots allt. Men jag är nöjd med att läsningen inte dog ut helt och hållet. Samt att jag fick chansen att återupptäcka att omläsning faktiskt kan vara riktigt skönt ibland.