Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

Emma Ångström, Mannen mellan väggarna

Rec-ex ifrån Piratförlaget, tusen tack!

Handling:
Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna har försvunnit från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma lägenhet. Alla är förbryllade. Var har kroppen gömts under två veckors tid? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten?

Samtidigt sker allt underligare saker i huset. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig lukt sprids i lägenheterna. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna.

Vad jag tyckte:
Jag måste säga att jag verkligen är glad att jag bor i radhus och inte i lägenhetshus när jag läser Emma Ångströms bok!  Det känns riktigt obehagligt att läsa om mannen som smyger mellan väggarna och spanar på folk. Men samtidigt så upplever jag mannen inte som direkt ond utan mer som en sorglig och mycket ensam person. Visst händer det några riktigt otäcka saker men jag känner ändå mer sympati med mannen mellan väggarna än ilska. Emma Ångström har skapat en spänningsroman med skickligt sammansatta karaktärer och med en tätt kuslig stämning som sakta smyger sig på en. Ångströms huvudröst till en liten flicka vid namn Alva, en lillgammal flicka som verkar väldigt brådmogen. Här har jag en invändning mot att Alva hela tiden läser någon sorts parapsykologiskt lexikon och det verkar vara en väldigt svår text, lite för svår kan jag känna för en nioåring egentligen? Dessutom så har författaren valt att ta med långa stycken, kursiverade ifrån detta lexikon. Dessa skummar jag mest då jag inte känner att de tillför något till texten. Sedan måste jag tyvärr säga att jag tyckte slutet kom lite väl hastigt, det blev väldigt abrupt slut på något vis. Dock gillar jag hur snyggt författaren skildrar lilla Alvas utanförskap som stegvis blir allt större och där Alvas känslor mot den egna familjen vänds till rent hat.

Men i övrigt så gillade jag verkligen Mannen mellan väggarna, det är en spännande bok där obehaget ligger på lur hela tiden. Allt är berättat med fin känsla för ord och där texten kändes väl sammansatt. Så jag kan varmt rekommendera den men är du mörkrädd ska ska du nog läsa den med lampan tänd eller under dagtid.

Bokbloggsjerkan 29 april-2 maj

Efter en liten tur till det stora gula och blåa varuhuset med kära systern så är det tid för en kaffepaus innan jag ska ta ut lillkatten på uteplatsen så han får rasa av sig lite. Till kaffet passar det ju fint att pyssla med helgens jerka!

Denna vecka frågar Annika såhär:

Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Det första som dök upp i mitt huvud var Snapphanar! Detta beror nog på att vi imorgon tänkte åka till ett ställe som heter Sporrakulla gård, en välkänd snapphanegård som ligger i mina barndomstrakter som är Östra Göinge, i Norra Skåne. Jag växte upp mitt i snapphane land och snapphanar har funnits med sedan barnsben, mycket via skolan. Där ifrån minns jag en bok som handlade om ett syskonpar som växte upp under snapphanarnas tid. Först kunde jag inte komma på vad boken hette men efter lite googling så fick jag fram det! Det var extra spännande att se att författaren tom är född och uppvuxen i min barndomsby, något jag inte visste om faktiskt. Tyvärr hittar jag inte någon bild på den men författaren är i alla fall Gunilla Kihlgren och boken heter I Snapphaneland. Just denna tidsperiod intresserar mig mycket och jag har läst en del om den också. 

Om man istället tittar på tv-serie så finns det en som handlar om just snapphanar och där delar av serien är inspelad på platser jag tillbringat mycket tid på. Som tex Tykarpsgrottan som syns på bilden nedan, denna bild är tagen av mina kära sambon under den årliga julmarknaden som hålls i grottan. Tv-serien heter helt enkelt Snapphanar.

Vargen: Den jagade jägaren av Henrik Ekman

Henrik Ekman, Vargen: Den jagade jägaren

Henrik Ekman har i sin faktabok Vargen: Den jagade jägaren skapat en fullödig sammanställning över det rovdjur som skapar och har skapat ständiga debatter kring vargens existensberättigande. Med noggrannhet och tydlighet skildrar Henrik Ekman vargens historia från långt tillbaka i tiden ända fram till idag. Fokuset ligger på Sverige men han tar även upp vargens status och situation runtom världen. Detta bidrar till ett genomtänkt helhetsperspektiv som även fördjupas genom de rena faktastyckena om vargen som djur och dess beteende som bryter av mellan de olika kapitlen. I Ekmans bok ryms både politik och den enskilda människans åsikter kring vargens vara eller icke vara. Även myter och legender kring vargen finns med, snyggt invävt i texten. Ett kapitel berör tex frågeställningen om när blev egentligen vargen ond? De många vackra fotografierna gör läsningen till en ren njutning.

Jag tycker Henrik Ekman lyckas hålla en neutral och saklig ton där de personliga åsikterna och känslorna får stå åt sidan, så som det ska vara i en fakta/debattbok. I några stycken så skiner Ekmans känslor igenom men det gör enbart att bokens känns äkta och trovärdig.  Henrik Ekman säger själv i sin bok, ursprungligen sagt av Orwell, att Okunnighet är en styrka. Det är så lätt att hata något eller någon och avfärda det man inte vet något om. Det är dock svårare att argumentera på ett klokt och genomtänkt sätt och här kan säga att kunskap är verkligen makt. Henrik Ekman lyfter fram många argument, både för och mot vargen. Att båda sidorna får komma till tals är bra tycker jag, för en argument/debatt måste innehålla båda sidor och olika perspektiv för att de ska kunna komma något bra ur den.

Vargen: Den jagade jägaren är en kunnig, väl genomarbetad faktabok som ger en många intressanta inblickar i den ständigt pågående vargdebatten. Samtidigt så får vi också lära känna detta mytomspunna djur med intressanta faktabitar om vargens liv. Dessutom så berör den mig djupt, speciellt skildringarna av de olika jakt och fångst metoderna som finns och jag mår illa över den grymhet människan är kapabel till.

Jag kan varmt rekommendera Henrik Ekmans fantastisk bok.

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Clare Mackintosh, Jag lät dig gå

Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?
Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.

Vad jag tyckte:
Med en stark inledning som gör ont att läsa kastar Clare Mackintosh oss rätt in i en handling som med sin stämningsmättade ton får oss att önska att vi kunde stoppa bandet. En sekund, en hand som glider bort, en regntung höstkväll och en bil och så rycks en liten pojkes liv bort. Därefter får vi följa Jenna, en ung kvinna så tyngd av sorg att hon väljer att fly. Fly så långt bort hon kan, kapa alla banden och försöka börja om. Vi landar tillsammans med Jenna i en liten kustby någonstans i Wales och där får vi följa hennes kamp efter att försöka ta sig upp på fötter igen. Samtidigt så följer vi polisen Ray Stevens som kämpar för att försöka lösa den tragiska smitningsolyckan som tog lilla Jacobs liv. Clare Mackintosh har ett levande språk som med sina väl avvägda detaljer och känslor skapar en stämningsmättad och tät berättelse om skuld, sorg, förtvivlan men också om hopp och ljus. Jag älskar skildringar av den lilla kustbyn och dess invånare där havet bildar en ständig kuliss som med sin skiftande natur ökar känslan av behag. 

När boken närmare sig mitten börjar jag fundera över vart boken egentligen är på väg, det började nästan kännas som om vi hade fastnat. Men sen kommer en vändning som i alla fall jag inte hade väntat mig och jag sitter med hakan i marken. Där jag bläddrar bakåt för att se vad för liten detalj jag egentligen missade och som gjorde att jag inte förutsett detta.  Denna vändningen leder oss in på en mycket mörk historia med många hemligheter och ett liv kantat av tragedi och sorg. Denna del av boken gör ont i mig att läsa och jag känner mig så förtvivlad när jag läser om Jenna och hennes liv.  

Clare Mackintosh välskrivna historia lyckas alltså förvirra och lura mig helt och jag gillar det verkligen. När en författare som skriver en psykologisk thriller faktiskt lyckas lura mig så totalt. Att detta är författarens debut gör mig ännu mer imponerad och jag tycker att det märks, speciellt då i polisdelarna, att författaren har erfarenhet ifrån detta området. Författaren har jobbat inom både ordningspolisen och kriminalen. 

Jag lät dig gå är en bok jag verkligen kan rekommendera, den är smart, underhållande, känslosam och bjuder på en rejäl twist som ställer allt på sin spets. Jag lät dig gå bjuder på en historia som kryper in under skinnet på dig och där du inte kan lägga dig ifrån boken, även om klockan är långt efter sovtid. Jag kan inte säga annat än: Läs den!!!

Prins JumJum

Idag skulle vår älskade JumJum fyllt 13 år.  1 år och 5 månader har det gått sedan min älskade vän vandrade vidare utan mig. Så många tomma dagar, så mycket smärta och oändligt många tårar. Saknaden är stor även om vi börjar lära oss att leva utan JumJum. Mitt hjärta kommer alltid ha ett JumJum format hål.

Jag skriver en bok om mitt liv tillsammans med JumJum, en läkningsprocess för sorgen men också för att avsluta vissa delar av mitt liv.  Såhär har jag skrivit i den om mitt första möte med JumJum:

"Vi fann många fina hundar men ingen av dom kändes rätt. På något sätt anade jag att det fanns en speciell hund där ute som väntade på mig och ingen av de hundar jag träffade var den hunden.

Så en dag ringde en ung familj, som bodde i en större stad några mil söderut och de hade en stor hund som de inte hann med. De älskade honom på sitt sätt men i en lägenheten mitt i stan så fanns det inte riktigt utrymme för en så levnadsglad och sprallig hund som de hade. Jag bad dom komma till oss så fort de kunde och någonstans inom mig fladdrade hoppet. Under mitt samtal med familjen så hade ett hopp växt, det kändes som om just denna hunden var den jag letade efter. Dagarna innan de kom var jag så nervös, nästan som om jag skulle på en blinddate!

4 tassar, en rumpa, 25 kg chokladbrun hund ramlar in i min lägenhet och rusar fram till mig och i princip välter omkull mig av ren och skär glädje över att se mig.  Hans bärnstensfärgade ögon kikar upp på mig, tungan hänger som en slips utanför och med en svans som effektivt sopar rent allt som befinner sig i rumphöjd bakom honom. Då var jag fast! Jag blev djupt förälskade där och då! Och jag visste där och då att jag och JumJum var menade för varandra. Detta var den hund som jag väntat på."

11.22.63 av Stephen King

Stephen King, 11.22.63

Handling:
Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.

Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.
Efter en "provtur" accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963.

Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas - blir den vad den döende vännen drömt om?

Vad jag tyckte:
Jag hade dragit mig lite för att läsa 11.22.63, inte för det mastiga omfånget men för att det just skulle handla om tidsresor. Jag är inte så förtjust i tidsresor av någon anledning och var osäker på om jag faktiskt skulle gilla denna. Men det är ju Stephen King vi pratar om så självklart var jag ju tvungen att läsa! Och Stephen King tar mig vid handen och leder mig rätt in i ett makalöst äventyr som sprudlar av berättarglädje och där jag emellanåt sitter som på nålar för det är så ohyggligt spännande Jag sitter med ett leende på läpparna för det är så fantastiskt roligt att läsa en bok där man verkligen kan känna hur fantastiskt roligt författaren måste haft det när han skrev boken. Där hantverksskickligheten lyser igenom i varje ord och mening, där varje sida sprudlar av berättarlust och där jag som läser bara njuter av varenda stavelse och fylls av beundran inför den enorma skicklighet som författaren besitter.  Stephen Kings extrema noggrannhet med detaljer som stämmer tidsmässigt in är extremt välgjorda, det känns verkligen som vi är på 50-talet där möbler, mat, dricka, uttryck och begrepp, kläder och tidsandan verkligen stämmer in. Jack som är en modern man reagera häftigt på de snäva könsrollerna, rasismen som finns överallt, antisemitismen och där Jack bidrar med en del anakronismer och udda begrepp som tillhör 2000-talet och inte 50-talet

  Dessutom så lyckas även King skapa ett par riktigt fina och starka kvinnor, något han ofta kan vara dålig på. Men i 11-22-63 så finns det ett par kvinnor som är trovärdiga, rejäla och riktigt intressanta, Mimi och Sadie Dunhill. Dessutom lyckas han skapa en riktigt vacker och ömsint kärlekshistoria som berör mig djupt. En kärlekshistoria som känns äkta och ytterst trovärdig. Jag gillar också hela idén med boken, vad händer om man kan gå tillbaka i tiden och ändra på det förflutna? Hur påverkas framtiden då? Vilka blir konsekvenserna? Det är intressant att följa Jack när han försöker reda ut vem Lee Oswald är för en person och hur han ska kunna stoppa honom.  I dessa delar kan det emellanåt bli lite småsegt, det är ju ändå närmare 800 sidor vi ska ta oss igenom. Men det är ok för jag tappar ändå aldrig helt intresset utan 11.22.63 förblir en helt igenom fantastisk bok hela vägen igenom. Och slutet måste jag få säga är ett av de bättre sluten jag läst på väldigt länge.

Glastronen av Sarah J Mass

Sarah J Mass, Glastronen
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tack!

Handling:

I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda. Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

Vad jag tyckte:
Jag hade höga förhoppningar på Glastronen eftersom jag tyckte det verkade spännande med en lönnmördare som huvudkaraktär. Sedan gillar jag ju fantasy så jag hoppades på något riktigt bra. Men tyvärr fick jag inte det. Det har kommit en rad spännande och intressanta fantasyböcker som verkar rikta sig mot unga vuxna på sistone, Röd drottning av Victoria Aveyard är en av dem tex och jag hade väl trott att Glastronen skulle vara något åt det hållet. Men Glastronen lyckas inte få till det helt och hållet, det griper inte tag ordentligt och fångar inte mig som läsare ordentligt.

 Jag gillar Celaena som karaktär men tycker att hon hålls tillbaka och får inte visa vem hon egentligt är. Det blir för mycket förklaringar och för lite gestaltningar tycker jag. Författaren pratar väldigt mycket om hur farlig Celaena är och hur mycket ondska som verkar ruva i det märkliga glasslottet men hon visar aldrig det för mig. Utan istället hamnar fokuset på romantiskt tjafs mellan kronprinsen och Celaena med en svartsjuk kapten Chaol som inte verkar veta om han tycker Celaena är det mest avskyvärda som finns eller det ljuvligaste som finns.... Där i mellan så spelas det också lite biljard.... Den karaktär jag finner mest spännande är Prinssessan Nehemia men hon har bara en sidoroll än så länge. Denna biten jag gillar jag väldigt mycket är om hur Celaena och Nehemia sakta bygger upp en varm och innerlig vänskap, trots alla de mörka hemligheter de bär på.

 Jag saknar också mer tydliga skildringar över landet och miljöerna, jag får inte tillräckligt med information för att bilda mig en tydlig bild av landet Adarlan.  En sak jag verkligen gillar är att Celaena  älskar böcker, det är fin detalj.

Sedan vet jag inte om det är författarens egna språk eller om det är översättning som inte håller för språket känns så uppstyltat och stelt. Det finns inget jämnt flöde i texten utan det känns som jag hela tiden fastnar när jag läser. Dessutom finns det märkliga direktöversättningar som tex att Celeana byter om och helt plötsligt står i bara småkläderna.... det engelska ordet är väl smallclothes och betyder underkläder så varför översätta det med småkläder?

Trots att jag låter så negativ så tyckte jag ändå på det stora hela att det var en bra bok,  inte den bästa jag läst men jag gillade det ändå så pass mycket att jag kommer läsa bok två. För jag vill gärna veta vad som händer med Celaena, Dorian och Chaol. Glastronen är en mörk berättelse om en maktgalen kung som terroriserar sitt folk och tvingar dom till lydnad samtidigt som han själv lever i ett lyxigt glasslott. Sarah J Mass lyckas väl med att väva in både humor och värme i det mörka och det blir rätt bra framemot slutet trots allt. En hyfsat bra fantasy bok som jag hoppas på ska utvecklas i bok nr två,