Men jaha? Vad nu då?

Carin Gerhardsen, Hennes iskalla ögon 

Om jag läst denna bok och inte läst några av de fem andra så hade jag nog funnit ut att detta var en hyfsat ok deckare av standar modellen. Men nu har jag läst alla de andra i serien, där de tre första höll hög kvalitet och där jag upplevde att böckerna tillförde något nytt i en genre som lätt bli uttjatad enligt en standar modell. Sedan kom fjärde boken, Helgonet, som jag inte alls tyckte om utan snarare upplevde som tunn och dåligt skriven. Därefter kom då Gideons ring, den gav återigen en känsla av välskriven deckare och där jag kände att Gerhardsens röst ifrån de tidigare böckerna återkommit.

Nu har jag då läst den allra senaste och jag är faktiskt en aningen besviken igen. Som jag sa i inledningen så är det en hyfsat bra deckare av standar modellen men jag upplever intrigen, alltså själva brotten, som röriga och osammanhängande. Jag upplever också att det saknas en känsla av trovärdighet i de båda fallen. Två fall handlar boken om alltså, båda rör sig  kring två helt olika kvinnor som försvinner under samma helg. Men det visar sig snart de båda kvinnorna och de båda fallen inte har en enda beröringspunkt förutom att de är kvinnor och att de försvann under samma tidsrymd.  I det ena fallet förstår jag redan tidigt vem som är mördaren, i det andra fallet så förstår jag inte riktigt syftet med hela fallet. Det andra fallet känns rörigt, med lösa ledtrådar och har en ytterst märklig uppklaring. Teamet av poliserna som vi följer är samma som det alltid varit i de andra böckerna, men i denna så känns de mer pappaktiga och livlösa än tidigare. Och av någon anledning så slänger sig alla i teamet med engelska uttryck mitt i vanliga meningar på svenska. Petra Westman, en av poliserna, säger rent ut så här " WTF" ( What the fuck i översättning) i ett stycke och det känns verkligen inte som något hon skulle säga faktiskt. Textmässigt känns boken tunnare och det är större stil på texten med mer luft mellan raderna. Jag saknar det driv som fanns i de tre första böckerna, de spännande fallen med intressanta karaktärer som känns trovärdiga och levande och jag saknar spänningen som de första böckerna innehöll.  Nu börjar jag rent av bli tveksam om jag ska bry mig att läsa nästa del när den kommer/om den kommer.