Handling:
Den andra grisen stannade där hemma …
Den tredje lilla grisen mumsa rostbiff …
Den fjärde lilla grisen fick ingenting me’ …
Den femte lilla grisen ropa ”ack och ve” …
Den vackra Caroline Crale döms mot sitt nekande för att ha mördat sin make och avlider i fängelset. Dottern är övertygad om att modern var oskyldig och nästan två decennier senare söker hon upp detektiven Hercule Poirot för att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan. Kan svaret finnas hos någon av de andra fem
personerna – de “fem grisarna” – som var inblandade i historien? Medan Hercule Poirot försöker lösa ett av sina svåraste fall någonsin blir kopplingarna till en gammal vaggvisa allt tydligare
Vad jag tyckte:
Som vanligt bjuder Agatha Christie på en intressant och klurig gåta där vi tillsammans med Poirot nystar oss fram, ledtråd för ledtråd, till svaret. I denna så är upplägget dock något annorlunda, vi möter Poirot i början där han samtalar med de fem som befann sig på plats den där ödesdigra dagen för 16 år sedan. Därefter skriver de fem varsitt brev där de talar om vad de minns exakt ifrån samma dag. Sedan i slutet återkommer Poirot och lägger fram själva lösningen på gåtan. Ett upplägg som jag inte riktigt kunde med men trots detta så är Fem små grisar en intressant historia. Just hur minnet fungerar och vad man egentligt minns efter att så lång tid gått. Här uppvisar Christie skarpsinnighet inför det mänskliga psyket och vad tiden kan göra med ens minne.
En härlig läsupplevelse med skarpsinnighet och en klurig gåta men kanske inte den bästa enligt mitt tycke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar