Handling:
Det är en mörk och regnig novemberkväll. Gatorna är öde, inte ens en hundägare har vågat sig ut. Med kippande stövlar och klädd i en sliten grön parkas styr Charles "Charlo" Olav Torp stegen mot Harriet Krohns hem. Planen är närmast genial, den vackra blomsterbukett han har med sig är hans inträdesbiljett. Men det hela förlöper inte riktigt som Charlo tänkt sig och han lämnar hastigt lägenheten med blod på händerna.
De korta tidningsnotiserna om Harriet Krohns död invaggar Charlo i falsk säkerhet, fullkomligt omedveten om att utredningen leds av kriminalkommissarie Konrad Sejer - en polisman med få ouppklarade fall på sin meritförteckning.
Vad jag tyckte:
Jag fortsätter min omläsning av Karin Fossums deckare och i min hylla fann jag då denna, en bok som jag trodde jag läst men det visade sig att jag inte läst hela. Eller så är mitt minne dåligt för jag kom inte ihåg den andra hälften av boken alls.
Konrad Sejer förekommer i boken men mest i bakgrunden. Istället får vi följa Charlo genom hans mörka resa och hur hans desperation leder honom rätt in i brottets bana. Det är ett starkt porträtt över en mördares inre och dess tankar. Skulden och det dåliga samvetet tär på Charlo och han förs snabbt mot ruinens brant. En skickligt berättad historia som också uppvisar hur stark kärleken till ett barn kan vara. Men jag saknar något, det driv som finns i Fossums andra böcker och som bygger på Sejers röst finns inte i denna. Mordet på Harriet Krohn är en välskriven bok men det saknas något för mig som gör att jag inte tycker det blir så bra. Kanske var det därför jag inte läste ut den förra gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar