tisdag 17 november 2015

Men hur har jag kunnat missat detta?

Jag försöker fördriva tiden fram till att vi ska åka till veterinären med vår ena katt, vår äldsta katt är nämligen dålig och behöver kollas igen. Så jag gör det som bokslukar brukar göra, surfar på nätaffärer! Kollar läget lite, tittar efter bra böcker att läsa och ser efter vad som ska komma..

Då hittar jag den här:

Är det bara jag som lyckats missa den? Gillian Flynn är ju numera en älsklingsförfattare hos mig efter de utmärkta böckerna Gone Girl och Vass egg. Denna boken handlar om ( enligt Bokus sida) om hemsökta hus och familjehemligheter! Två ord som triggar igång mig direkt! Släpps tydligen på fredag men jag lär få vänta och se om tomten är snäll och kommer med den till mig. Vill ha NU!



Här är hela handlingen enligt Bokus: "Kvinnliga kunder som kliver in genom dörren till tarotstudion Anden i handen möts av sierskor, kristallkulor och kortlekar. Manliga kunder fortsätter vidare till det potpurridoftande bakre rummet, där studions parallella verksamhet pågår, med en kompletterande stab av olagliga soft-core-prostituerade. Efter att ha drabbats av en förslitningsskada i handen får en av kvinnorna i det bakre rummet - en driftig boknörd med en förkärlek för skräckromaner - hoppa in som medium. Men det som ser ut att bli ett välkommet avbrott tar en oväntad och olycksbådande vändning när en av de välbärgade förortsfruarna som bokat tid berättar en otäck historia som inte tycks vara inbillning."

9 månader av Cia Sigesgård

Cia Sigesgård, 9 månader
Rec-ex ifrån Swedish Zombie Förlag, Tusen tack!

Handling:
Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn.
När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.
Nästan.
Vad jag tyckte:

Om du planerar att bli gravid, är gravid eller om du känner någon som planerar att bli gravid eller är gravid.....Snälla läs då inte denna novell! För hel-vete vad otäckt bra Cia Sigesgård kan skriva. Här har vi en söt liten familj, allt är så mysigt och gullig och de väntar barn och allt är så fint så.....Men nej då snart brakar helvetet lös på allvar. Inte pang på utan smygande, steg för steg, lite i taget så man som läsare sitter med andan i halsen fram till slutet då man slutar andas helt....

Jag har försökt läsa Cia Sigesgårds roman Inga kelgrisar, Inga styvbarn, jag kom halvvägs igenom och jag är ändå inte den som är äckelmagad av mig eller direkt lättskrämd. Jag har läst Stephen King och Dean Koontz redan som ung tonåring så jag är så att säga redan marinerad i skräck. Men Cia Sigesgård tar det vardagliga, förvränger det, lägger till makabra detaljer och slänger ned en slev av vanvett....  Steg för steg leds vi djupare in i det mörka samtidigt som det förekommer vanliga vardag också. Att på så kort sidantal lyckas skapa en så komplett skräckhistoria är imponerande!

9 månader är alltså ruggigt bra och jag kan varmt rekommendera den om du vill bli rejält skrämd!

Felice av Lupina Ojala

Lupina Ojala, Felice
Rec-ex ifrån Swedish Zombie Förlag, Tack! ( e-novell)
Handling;
Längtan finns i en dröm.
Catrin får sällskap om nätterna. Någon eller någonting kommer på besök, smeker och lockar. Sömnen blir lustfylld, men kanske också farlig. Det som börjar som en lek i drömmen blir snart allvar och förändrar hennes liv.
(Text ifrån förlagets hemsida) 
Vad jag tyckte:
Jag upplevde Felice som mer sorglig än skrämmande. Det är en berättelse om kärlek, sorg och svek. Men där hämnd kan komma att ske på det mest oväntade sättet. Lupina Ojala är en relativ ny bekantskap för mig men jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Vardagligt men ändå med en ton av overklighet, där vardagen flätas samman med det overkliga på ett nästan osynligt sätt. Felice är en novell som kryper in under skinnet på en och berör mig väldigt mycket. Jag gillade verkligen Felice och jag tror faktiskt att jag snart kommer läsa om den igen. Bara för att få återuppleva det vackra, det sköra, det mörka och det kärleksfulla som Lupina Ojala skriver så fint om. I Felice finns också många svåra frågor att fundera kring som tex transpersoners utsatthet och andra människors fördomar kring dem. 
Felice är en liten pärla till novell!

Olika omslag på samma serie

Jag nämnde i min recension av Cress, Marissa Meyer om att jag inte gillade det nya omslaget. Här kommer då alla omslagen, både de gamla och de nya.

Vilka tycker du är snyggast?

De gamla:


De nya:

Nu till några frågor: Vem är de där docksöta små flickorna på dessa nya omslagen? Jag ser inte Cinder i den där blonda lilla saken i vacker klänning på första omslaget, inte heller ser jag Scarlett i nästa bild, den röda capen förstår jag eftersom det är Rödluvan som boken bygger på. Inte på den sista så förstår jag någonting. En naken docksöt flicka med långt guldfärgat år och tårar i ögonen.... Alla tre små dockor på dessa omslag ser ju att vara på vippen att bryta samman.... Jag begriper dom inte alls, de passar inte med karaktärerna eller med historierna alls tycker jag.

 De gamla omslagen passade så mycket bättre in tycker jag. Där det första omslaget visar en fot, en cyborg-fot vilket passar in på Cinder och historien väl.  Det andra gamla omslaget visar en fladdrande röd cape, något tråkigt kanske men ändå bättre än det nya. Och det gamla på Cress visar en lång fläta med rött band. Jag gillar också hur de gamla hör ihop just med den där röda detaljen som finns i varje omslag.

Cress av Marissa Meyer

Marissa Meyer, Cress


Handling:
Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. 

Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling. När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. 

Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.
( Text ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:

Jag älskade verkligen både Cinder och Scarlett, framförallt det faktum att det är sagor fast i en futuristisk tappning. Cinder bygger på Askungen och Scarlett på Rödluvan.  Cress i sin tur bygger på Rapunzel och det är så himla snyggt gjort och så otroligt lekfullt! Att ta en klassisk saga som många känner till, addera dystopisk framtid, cyborger och androider, ett krig mellan jordbor och månfolket och så placera Rapunzel/ Cress i en satellit! 

Jag upplevde Cress som mycket mörkar än de två tidigare böckerna. Här finns både extrem våld och rent av tortyr, den där scenen med skalbaggar (eller vad det nu är) får det fortfarande att krypa i mig. Mayers har ett rättframt, fartfyllt och starkt språk fylld med detaljer men utan att för den sakens skulle proppa en som läsare full. Författaren verkar lita på sina läsare och håller inte på att förklara saker i det oändliga, istället väver hon in det vi som läsare behöver veta för att förstå denna värld och dess karaktärer på ett mycket snyggt sätt i själva berättelsen.  Jag älskar också hur de olika karaktärena får växa fram genom serien och bygga ut sina färdigheter under resans gång. De har ju alla på ett sätt blivit påtvingade varandra men genom svårigheterna så kommer en stark vänskap att växa fram. Och ingen kärlekstriangel!!!!!!! Underbart! Jag älskar Cinders mod och rättframhet, tycker mycket om Wolf lojalitet och hans kamp mot sig själv, Thorne är macho men på ett bra sätt och så har en härlig humor, jag gillar även Kai, den unge Prinsen, som sliter både med sig själv och för att skydda sitt land och jag älskar Ikos charmig och busiga personlighet. Jag kommer också att tycka väldigt mycket om Cress, så naiv och så blyg, så världsfrånvänd men samtidigt så oerhört stark när det väl gäller.  Framemot slutet introduceras vi även för en ny karaktär, Winter ( Snövit) som nästa del i serien kommer handla om. Och denna introduktion får mig att längta som en galning efter del två!

The Lunar-Chronicles ( som serien heter på engelska) är väl värd att läsas då det är helt underbar läsning som både är spännande, allvarsam, mörk och hoppfull samt även rolig!

Men en sak jag undrar över är förlagets val att ändra omslag på serien, de passar faktiskt inte alls in och jag gillade de tidigare omslagen bättre.  Den bild som ligger där uppe till höger är det nya omslaget, bilden här nedan är de gamla. Och jag gillar de gamla mycket bättre faktiskt.



lördag 14 november 2015

Snöleoparden, ett mycket skyggt djur.

Jan Fleischmann & Jonathan Borling, Snöleoparden

Handling:
En dröm om att finna de vilda bergens skygga kattdjur – en dröm om att rädda snöleoparden.
Följ med på ett storslaget äventyr i norra Indiens och nordvästra Pakistans bergsdalar där Jan Fleischmann och Jonatan Borling letar efter den mytiska snöleoparden. Som ett grått spöke smyger den i bergen på sin jakt efter vildgetter. Snöleoparden är ett djur som alltför få människor har sett i vilt tillstånd och än färre har lyckats fotografera.
De träffar forskare, spårare och stugägare som alla försöker rädda snöleoparderna, upplever den hårda naturen i bergen hos Kalashfolket i nordvästra Pakistan och hos invånarna i Ladakh i norra Indien.
Vi får även veta vad som görs i Sverige där zoologerna samarbetar med utländska bevarandeorganisationer, så att vi kan samexistera med de magnifika 
rovdjuren
( Text ifrån Votum förlag)
Vad jag tyckte:
Fotografen och skribenten Jan Fleicshmann har tillsammans med djurvetaren Jonathan Borling skapat en otroligt vacker fotobok över ett av de mest skygga djur som finns där ute. Snöleoparden lever i de Himalayiska bergskedjan, sammanlagt täcker deras levnadsområde tolv länder. Snöleoparden är en ett djur som forskare och naturvetare vet väldigt lite om, det har varit svårt att hitta djuret då det lever i väldigt otillgängliga områden som dessutom ligger i länder som det kan vara svårt att få tillträde i. Och en del av bilderna i denna boken är också tagen i en park, nämligen Orsas vilddjurspark.

Det jag finner väldigt intressant med boken är att Fleischmann inte bara berättar om djuret utan flätar in detta djur existens med de människor som också befolkar samma områden. Vi får lära känna bergsfolk som lever på ett helt annorlunda sätt än vi och som på många sätt försöker samleva med detta rovdjur. Ett samarbete som inte alltid fungerar så väl och som också lett till att stammen med snöleoparder minskat kraftigt. Det pågår dock många projekt för att dels rädda djuret men också för att skapa möjligheter för människorna att kunna fortsätta sina liv trots att de delar land med ett rovdjur.

Snöleoparden är en fascinerande och mycket intressant bok med många vackra fotografier. Snöleoparden är en så otroligt vackert kattdjur, se bara på bokens omslag! Så otroligt mäktig!

fredag 13 november 2015

Min första Muminbok!

Tove Jansson, Kometen kommer


Handling:
Sommaren är varm och trevlig som den brukar i Mumindalen. Muminpappan sitter på verandan och Muminmamman lägger snäckskal runt rabatterna. Så en dag upptäcker de ett märkligt sken på himlen. Filosofen Bisamråttan säger att en komet ska träffa jorden. Alla små knytt packar ihop sina saker och flyr i panik. För var dag blir det stora, röda ögat på himlen allt större Men Mumintrollet och Sniff packar ner plättjärnet och saft, och beger sig rakt ut i farligheten
( Text ifrån förlaget Raben & Sjögren sida)

Vad jag tyckte:

Visst känner jag till Tove Jansson och hennes älskade mumintroll men jag har dock aldrig själv läst något om dessa troll. Men i somras ( jösses vad tiden går fort!) så läste jag då min första muminbok och det var en mycket angenäm upplevelse!

Kometen kommer är varm, ömsint, underfundig och vacker berättelse om mod och vänskap. Om att våga fast man kanske bara är en pytteliten Sniff. En härlig berättelse som rymmer många vackra meningar, meningar jag vill spara!  Tove Jansson verkar ha varit en mycket klok kvinna och jag förstår nu att Mumintrollen inte bara kan läsas av barn utan även jag som vuxen kan få ut mycket av dessa böcker. För under ytan av barnbok så ryms också mörker och svåra ting, saker som kanske inte ett barn ser men som jag som vuxen ser. Detta gör att denna lilla boken rymmer så många nyanser att den säkert tåls att läsas om flera gånger.

 Den bok jag läste var också fint illustrerad av Tove Jansson själv, så vackra bilder som man kunde titta på länge.  Så nu ska jag ta och läsa fler böcker av Jansson när jag behöver något som värmer själen. Samtidigt finns det också en härlig humor i boken som tilltalar mig väldigt mycket!