Cress av Marissa Meyer

Marissa Meyer, Cress

Handling:
Cinder och kapten Thorne är på rymmen med Scarlet och Wolf i släptåg. Tillsammans planerar de att störta drottning Levana och hennes armé. Deras största hopp ligger hos Cress, som sedan barnsben varit instängd i en satellit med bara dataskärmar som sällskap. All denna tid framför datorer har gjort henne till en lysande hacker. 

Men tyvärr har hon precis fått order från Levana om att spåra upp Cinder och hennes snygge medbrottsling. När ett våghalsigt räddningsförsök slår fel splittras gruppen. Cress får till sist sin frihet, men den visar sig ha ett högt pris. Samtidigt kommer drottning Levana inte att låta något stå i vägen för sitt äktenskap med kejsare Kai. 

Cress, Scarlet och Cinder har inte precis bett om att få rädda världen. Men de är nog de enda som kan göra det.
( Text ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:

Jag älskade verkligen både Cinder och Scarlett, framförallt det faktum att det är sagor fast i en futuristisk tappning. Cinder bygger på Askungen och Scarlett på Rödluvan.  Cress i sin tur bygger på Rapunzel och det är så himla snyggt gjort och så otroligt lekfullt! Att ta en klassisk saga som många känner till, addera dystopisk framtid, cyborger och androider, ett krig mellan jordbor och månfolket och så placera Rapunzel/ Cress i en satellit! 

Jag upplevde Cress som mycket mörkar än de två tidigare böckerna. Här finns både extrem våld och rent av tortyr, den där scenen med skalbaggar (eller vad det nu är) får det fortfarande att krypa i mig. Mayers har ett rättframt, fartfyllt och starkt språk fylld med detaljer men utan att för den sakens skulle proppa en som läsare full. Författaren verkar lita på sina läsare och håller inte på att förklara saker i det oändliga, istället väver hon in det vi som läsare behöver veta för att förstå denna värld och dess karaktärer på ett mycket snyggt sätt i själva berättelsen.  Jag älskar också hur de olika karaktärena får växa fram genom serien och bygga ut sina färdigheter under resans gång. De har ju alla på ett sätt blivit påtvingade varandra men genom svårigheterna så kommer en stark vänskap att växa fram. Och ingen kärlekstriangel!!!!!!! Underbart! Jag älskar Cinders mod och rättframhet, tycker mycket om Wolf lojalitet och hans kamp mot sig själv, Thorne är macho men på ett bra sätt och så har en härlig humor, jag gillar även Kai, den unge Prinsen, som sliter både med sig själv och för att skydda sitt land och jag älskar Ikos charmig och busiga personlighet. Jag kommer också att tycka väldigt mycket om Cress, så naiv och så blyg, så världsfrånvänd men samtidigt så oerhört stark när det väl gäller.  Framemot slutet introduceras vi även för en ny karaktär, Winter ( Snövit) som nästa del i serien kommer handla om. Och denna introduktion får mig att längta som en galning efter del två!

The Lunar-Chronicles ( som serien heter på engelska) är väl värd att läsas då det är helt underbar läsning som både är spännande, allvarsam, mörk och hoppfull samt även rolig!

Men en sak jag undrar över är förlagets val att ändra omslag på serien, de passar faktiskt inte alls in och jag gillade de tidigare omslagen bättre.  Den bild som ligger där uppe till höger är det nya omslaget, bilden här nedan är de gamla. Och jag gillar de gamla mycket bättre faktiskt.