måndag 23 november 2015

Odd och Frostjättarna, Neil Gaiman

Neil Gaiman, Odd och Frostjättarna


Handling:
Vikingapojken Odd längtar efter våren. Han har längtat länge. Det verkar nästan som om någon bestämt att det ska vara vinter för evigt. Världen är mörk och kall. Alla vikingar håller sig inomhus och väntar otåligt på våren. Odd är tolv år gammal och är en envis och listig pojke som helst håller sig för sig själv. Hans riktiga pappa är död.

En natt när han övernattar i sin pappas gamla skogshuggarkoja händer det något märkligt. Något som är så fantastiskt att det är tur att det händer just Odd, som inte bara är listig och klok utan också ovanligt hjälpsam. Odd blir nämligen väckt av tre djur den där natten i kojan. En räv, en örn och en björn. De har kommit för att be Odd om hjälp mot de hemska frostjättarna som vill att det aldrig mer ska bli vår.

Vad jag tyckte:
Med denna lilla pärla till bok så seglade Gaiman rakt in på min nya Älsklings-lista!  Jag älskar Gaimans magiska, lekfulla och fantasifulla penna som verkar kunna skapa den ena bra boken efter den andra! I Odd och Frostjättarna tar han sig an den nordiska mytologien och han gör det med bravur!  Odd, denna lilla kille som haft så mycket otur råkar ut för en samling djur och där det kommer visa sig att det är bara Odd och hans nya vänner som kan sätta stopp för den eviga vintern. Gaiman väver inte både vänskap och mod i denna korta lilla bok. Jag gillar verkligen hur Gaiman tar de traditionella dragen i en saga och stöper om dom i en egen Gaimansk form av det hela. I Odd och frostjättarna får vi också prov på den Gaimanska humorn som alltid är närvarande i hans böcker. En humor som drar åt det burleska hållet utan att för den sakens skulle bli för mycket.

Odd och frostjättarna är en charmig och fin liten berättelse. Där berättelsen lyfts fram genom de vackra svart-vita bilderna som är ritade av Mark Buckingham.

söndag 22 november 2015

Den ökända historien om Frankie Landau Banks av E Lockhart

E. Lockhart, Den ökända historien om Frankie Landau Banks
Rec.ex ifrån Lavender Lit förlag, Tusen tack!

Handling:
Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston.
I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap, ett sällskap där bara killar är välkomna.
Frankie vägrar låta sig nedvärderas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är smartare än killarna.
Vad jag tyckte:
Jag älskade E.Lockhart förra bok " Kanske är det allt du behöver vet" men jag föll inte lika pladask för denna boken. Istället fick jag låta boken växa fram och nu när det gått en tid sedan jag läste ut den minns jag den med värme och den har även mognat en del. Så mitt omdöme blir nog högre idag än om jag hade skrivit om den direkt faktiskt.

Jag blir störtförtjust i uppkäftiga och kaxiga Frankie. Frankie som vill gå sin egen väg och absolut inte tänker hindras av att hon inte är en kille. Den ökända.... är en stark feministisk bok som är både smart och rejält underhållande samt riktigt uppkäftig.  Men det feministiska blir en pekpinne-aktigt eller propagerande utan Lockhart smyger in det i texten, väver skickligt in det i berättelsen så att det känns helt naturligt och äkta. Den ökända.... rymmer också vänskap och vänskap som skildras på ett varmt och humoristiskt sätt. Men kärleken är sådan att Frankie inte låter sig förminskas av sin kille, hon vägrar vara någons "Lilla gumman". Starkt och häftigt! Och väldigt välbehövligt med en sådan stark karaktär som Frankie. Och allt detta utspelas i en internatskolmiljö! Älskar internatskolmiljöer!

"Det är bättre att vara ensam, resonerar hon, än att vara med någon som inte ser vem man är. Det är bättre att leda än att följa. Det är bättre att ta till orda än att hålla tyst. Det är bättre att öppna dörrar än att stänga folk ute. Hon tänker inte vara enkel och rar. Och tänker inte vara den folk säger åt henne att vara. Lilla gumman är död.”" Sagt av Frankie! 

lördag 21 november 2015

Löftet av Marie Åberg

Marie Åberg, Löftet
Rec-ex ifrån författaren, Tack!

Handling:
Det handlar om den unge Görans uppväxt före och under andra världskriget i Hälsingland och Stockholm. Huvudpersonen är inspirerad av författarens egen fars levnadsöde men är fiktion.
När kriget bryter ut förändras sågverksarbetarsonen Görans liv. Han byter det slitsamma livet som utauktionerad arbetskraft till det hårda livet som soldat. Göran anmäler sig som frivillig under Finska vinterkriget och blir spanare bakom fiendens linjer.
( Text ifrån författarens hemsida)
Vad jag tyckte:

Jag läste för rätt länge sedan Marie Åbergs första bok i en planerad trilogi, boken var Och kvar stod en röd resväska. Jag blev väldigt förtjust i den bok och jag hade del två hemma men av olika skäl så blev den liggande.

Nu har då äntligen läst den och jag är återigen imponerad av Marie Åbergs skicklighet i att skildra svenska modern historia på ett så förträffligt sätt. Göran är en ung man som under sin uppväxt fått slita hårt och där familjelivet inte alltid var så lätt. Här får vi veta mer om barnauktioner som faktiskt förekom ända in på 20-talet här i Sverige. Tänk dig att stå som ett litet barn på 5-6 år eller som Göran 12 år, en mängd främmande människor står och budar om dig, den som lägger högst bud får ta med dig hem..... Oftast blev det nog så att dessa föräldralösa barn hamnade på ställen där de utnyttjades som gratis arbetskraft. Marie Åberg skildrar detta väl med ett enkelt och rättframt språk. Ett språk som emellanåt känns rätt kärvt men just denna känsla passar väl in på historien och Göran. Porträttet av Göran är väldigt levande och själva skildringen av hans liv känns realistisk

Löftet bjuder också på en trovärdig historisk skildring av en tid som ligger relativt nära oss själva. Jag trivs bra med Marie Åbergs sätt att skriva och hennes språk tilltalar mig mycket. Det känns vardagligt och äkta, realistiskt och ömsint.

Så om du vill ha en levande, trovärdig och intressant skildring av svensk historia sedd ur helt vanliga människors perspektiv så ta och läsa Åbergs båda böcker.  Böckerna är också inspirerade av Marie Åbergs egna föräldrars livsöden vilket tillför ytterligare en nyans till själva berättelsen.

fredag 20 november 2015

In i skogen av Jean Hegland- En skimrande vacker bok!

Jean Hegland, In i skogen
Rec-ex ifrån Magic Wonders förlag, Tusen tack!



Handling:
Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.
Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.
I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?   ( Text ifrån förlagets sida)
Vad jag tyckte:

Jag fick en fråga ifrån Vanja Persson om jag var intresserad av att läsa deras första översatta bok. Och det  var ju då denna, en nyutgåva av Jean Heglands bok In i skogen.  Så nu har jag läst och är helt matt av lycka då detta är en helt otrolig bok. Den är hjärtskärande vacker, så oändligt sorglig men också så glimrande hoppfull. Nu denna veckan med attackerna i Paris i färskt minne, IS framfart över Europa och ett Sverige som höjer terrorhotnivån till den näst högsta så blir det också en skarp samhällskritik bok.  Nell och Evas värld har ju fallit samman av krig, miljöförstöring och slöseri av jordens resurser, tre element som klingar alltför verkligt även utanför bokens värld.

Att få följa Nell och Eva på deras resa är en säregen upplevelse, berättelsen skildrar väldigt långsamt där saker och ting får ta sin tid. Själva kollapsen av samhället sker inte över en natt, det sker gradvis där en sak efter en annan försvinner.  Nell och Eva bor redan i avlägset beläget hus tillsammans med sina föräldrar och efter kollapsen blir de än mer isolerade. Det är Nell och Eva vi får följa, världen utanför är mest ett brus där man bara får fragmentariska bitar om vad som egentligen pågår. Så detta är inte en actionspäckad apokalyptisk  skildring. Nej istället är det en vardaglig skildring över vad som faktiskt  kan ske när det som man är van vid kollapsar, när sjukhus stängs, elen försvinner, bensinen tar slut, när affärerna stänger för att all mat är slut, skolor slår igen och där regeringen står handfallna inför det faktum att deras samhälle har gått under. In i skogen får vi följa två vanliga systrar, Nell som drömmer om att komma in på Harvard och Eva som drömmer om att bli balettdansös.  Nell och Eva är precis som du och jag faktiskt, vanliga människor som försöker överleva i en förändrad värld.

Jag älskar verkligen denna boken, den borrade sig in under huden på mig och rätt in i hjärtat. Vid vissa scener flödar tårarna, inte fulgråt utan istället stilla tårar av förtvivlan och sorg. Jag gillar hur författaren lyckas mejsla fram sina karaktärer så intensivt levande framför mina ögon. För hur länge orkar man upprätthålla sina drömmar? Hur länge orkar man kämpa egentligen? Skogen som omringar huset har även den en viktig roll i berättelsen och jag älskar Heglands sätt att beskriva skogen som både en vän och en fiende.

Jean Heglands språk vibrerar av känslor och det är otroligt vackert, det är en njutning att läsa det. Och det känns som att översättaren Karina Berg Johansson har varit varsam när hon översatte boken då jag inte upplever det som att jag läser någon annans text än just Jean Hegland. Så en eloge till översättaren!

In i skogen är en bok jag varmt kan rekommendera då det är en skimrande vacker och sorgsen berättelse om systerskap, mod, drömmar och hopp. I dessa dagar som gäller blir den även en påminnelse om att vår egna värld faktiskt håller på att spricka. Boken blir en påminnelse om hur skört vårt liv här på jorden är och hur nära en kollaps vi faktiskt är just nu.  Så läs och förundras över hur en såhär pass gammal bok, boken kom i original ut redan 1996 och på svenska kom den första gången ut 1998, kan idag blir en skrämmande insikt om hur nära vårt egna samhälle är en kollaps.
Detta är en läsupplevelse som jag kommer bära med mig länge och som jag säkert kommer att läsa om.  Ett extra tack till Magic Wonders förlag som ger ut denna bok på nytt, den förtjänar verkligen att uppmärksammas på nytt!

Boken finns numera också som film, den släpptes under hösten i Kanada. Jag hoppas att den kommer hit till Sverige med.

Jag har som sagt fått boken som rec.ex men om ni vill köpa boken så finns där ett kanonerbjudande på förlagets hemsida, ett erbjudande som gäller fram till bokens release-datum den 25/11.  Länk till förlaget hittar du längst upp i detta inlägg!

Jag vill också bara nämna det otroligt vackra omslaget! Klockrent till själva boken och så himla vackert. Det man inte ser på bilden här är att systrarna glittrar i guldigt och grönt medan boken i sig är kritvit! Så vackert!

torsdag 19 november 2015

Jörn Lier Horst * 2!

Jörn Lier Horst, Jakthundarna

Handling:
William Wisting är en erfaren utredare vid polisen. Han är samvetsgrann, noggrann och sympatisk. Hela sitt yrkesliv har han ägnat sig åt att jaga brottslingar, men plötsligt kastas rollerna om. Wisting stängs av från sin tjänst efter misstanke om att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Mannen som dömdes för brottet har släppts. Och Wisting angrips av både kollegor och media.

Utan tillgång till polisens resurser inleder Wisting en egen utredning för att ta reda på sanningen. Han får hjälp av sin dotter, som är kriminalreporter, men de är långt ifrån att lösa gåtan när en ung kvinna försvinner och det kopplas samman till det tidigare mordet.
Nu börjar jakten för att hitta henne i tid.

( Text ifrån Lind Förlags hemsida)

Vad jag tyckte:
 Jakthundarna bevisar att de norska författarna verkligen kan konsten att skapa stabila deckare med tätt stämning och spänning! Jakthundarna är måhänd något långsammare deckare då en stor del av handling kretsar kring att läsa det som hände då för länge sedan. Men jag läser och jag njuter! Jag tycker också om William Wistings dotter Line. Line är reporter och en en kvinna med skinn på näsan, jag upplever henne som mycket stark och smart. Även William Wisting är en trevlig karaktär utan några direkta drag av den klassiska deckarmallen 1A.  Historien som sådan är spännande och med många intressanta utvecklingar.  Jakthundar är alltså en riktigt bra deckare som bjuder på en härlig lässtund.  Gillar också hur stabil och kärleksfull relationen mellan far och dotter är, det gör det hela ännu trevligare tycker jag.

Dessutom tycker jag det är extra intressant att författaren själv är utredare inom polisen och själv blivit utsatt för något liknande med fabricerade bevis. Det var också därför författaren valde att skriva just Jakthundarna.




Jörn Lier Horst, Grottmannen 

Handling:
William Wisting är en erfaren utredare vid polisen – rättskaffens, sympatisk och samvetsgrann. I Grottmannen kommer döden honom obehagligt nära när det i grannhuset hittas en man som varit död i fyra månader. Liket sitter uttorkat i tv-fåtöljen framför en flimrande skärm, läpparna är tillbakadragna och blottar de svartgula tänderna. Mannen liknar mest en mumie. Det finns inga tecken på våld, man misstänker inget brott.
Wistings dotter Line, som är kriminalreporter, blir illa berörd. Hur kan en människa som lever mitt i samhället vara så ensam att ingen saknar honom under så lång tid? Hon beslutar sig för att skriva en featureartikel om mannen och börjar intervjua grannar och gamla skolkamrater. Nästan samtidigt hittas ännu ett lik, en man som också varit död i flera månader och som nästan är omöjlig att identifiera. I hans ficka ligger en lapp med fingeravtryck – fingeravtryck som tillhör en amerikansk seriemördare som är efterlyst av FBI. Är det den döde som är seriemördaren eller går det sistnämnde lös i Norge? Finns det kopplingar mellan de två gamla liken?
Detta blir upptakten till den största jakten någonsin i landet på en misstänkt, och det är avgörande att inget läcker ut till pressen, vilket också skapar spänningar mellan Line och hennes pappa.
( Text ifrån Lind förlags hemsida)
Vad jag tyckte:
I Grottmannen så skruvas spänningen upp ett par hack jämfört med Jakthundarna.  Här hittas alltså en man död i sitt hus, där han suttit i flera månader utan att någon saknat honom. Just detta tycker jag är så fruktansvärt tragiskt och så oerhört ledsamt. Att en människa kan vara så fullständigt ensam att ingen saknar hen när hen dör, ingen som märker att man inte längre finns med i livet.  Horst skildrar detta väl, ömsint och med omtanke tycker jag.  

Dessutom så kopplar Horst in en internationell tråd i sin berättelse och han får det faktiskt att fungera riktigt bra. FBI anländer till Norge och känns väldigt normala, inte som superpoliserna man kan se på tv utan vanliga enkla personer som kommit för att bistå den norska polisen med råd kring en seriemördare de känner väl. 

Grottmannen är en spännande deckare med ett konstant driv och en tätt spänning. Samtidigt så rymmer den även mer vemod och allvar än den förra boken. Jag läser och jag njuter!

onsdag 18 november 2015

Tematrio: Verklighetsflykt

Lyran pratar denna veckan om att ibland är världen och verkligheten bara för mycket. Där även ens läsning tenderar att bara handla om mörker och elände så kan man behöva något lättare och snällare för att orka läsa vidare.

Därför ber Lyran oss att: Berätta om tre böcker som lättar upp i tillvaron!
( Älskar verkligen bilden som kommer ifrån Lyrans sida!)

Jag slukar ju mörker och elände i form av skräck/thriller och deckare på löpande band när det gäller läsningen varvat med en och annan roman om just elände och trasiga människor och mörker. Men ibland måste jag bara ha något fluffigt och snällt för att orka med. Jag har nog egentligen tre kategorier som jag då vänder mig till:


  1. Feel-good, ett riktigt fint exempel här är Barbara Constantine med boken Och sen kom Paulette. En fransk feel-good pärla som verkligen är ljus och vänlig.
  2. Amerikansk ungdomsbok i stil med tex Sarah Dessen med boken Mycket mer än så. Amerikansk kuststad, ungdoms förälskelse, vänskap och värme. Sockersött fluff som inte blir för sockersött.
  3. När det krisar ordentligt så vänder jag mig till Tolkien och läser återigen om Frodo, Sam och Gandalf och alla de andra. Ibland blir det en bok, ibland blir det två. Men kan även här rekommendera Tove Jansson och hennes muminböcker, det passar perfekt när man behöver en motvikt till mörker och elände.
Som en liten bubblar kan jag ju även nämna Diana Gabaldon och hennes underbara serie om Clare och Jamie, det är snart tid känner jag att dyka in i den fjärde delen. Det kan vara välbehövligt med en dos av dessa två i novembermörkret!

Ett förbud mot mord av Louise Penny

Louise Penny, Ett förbud mot mord 

Handling:
För att fira sin bröllopsdag beger sig Armand och Reine-Marie Gamache till Manoir Bellechasse, ett isolerat och anrikt gammalt värdshus inte långt från byn Three Pines. Det är högsommar och Gamache ser fram emot en tids välförtjänt vila från arbetet som chef för mordroteln vid Sûreté du Quebec.
Men paret Gamache är inte ensamma på Manoir Bellechasse. Vid samma tid har den välbärgade och ansedda familjen Finney samlats här för sin årliga släktträff. Med sitt berömda spårsinne känner Gamache snart av de många konflikter som döljer sig bakom familjemedlemmarnas artiga leenden, små vibrationer från ett förflutet som inte tycks vilja komma till ro.
I takt med att både värmen och spänningen stiger dyker en del oväntade gäster upp på släktträffen; och en morgon, efter en våldsam nattlig storm, hittas en död kropp i trädgården. Gamache tar sig an utredningen, men vad han inte anar är att sökandet efter sanningen om familjen Finney också kommer att föra honom tillbaka till några av den egna historiens mörka vrår...

Vad jag tyckte:
Jag är mycket förtjust i Louise Pennys deckare, de påminner både om Agatha Christie och tv-serien Morden i Midsumer!  Hennes deckare är mer pusseldeckare än actiondeckare, här följs ledtrådar, man samtalar, äter gott och umgås, sakta avslöjas den ena pusselbiten efter den andra. Jag gillar också att vi i Ett förbud mot mord befinner oss på en helt annat plats än vad som är brukligt. Jag älskar den lilla byn Three Pine som brukar vara centrum för Louise Pennys deckare. Men i denna bok så befinner vi oss alltså på ett avlägset värdshus, djupt inne i de kanadensiska skogarna. Platsen sätts även in i sitt historiska sammanhang, helt utan att gå över gränsen ochutan att ösa detaljer över läsaren. På detta värdshus ska då Armande och hans fru Reine-Marie fira sin bröllopsdag, i lugn och ro är det tänkt.

 Men så blir det naturligtvis inte.... Ett lik påträffas och Armande får återigen iklädda sig detektivrollen och bli den polis han är. Jag gillar verkligen deckare, speciellt då pusseldeckare, som utspelas på en isolerad plats med begränsat antal misstänkta. Själva miljön blir då en stor del av själva gåtan.  Three Pine dyker faktiskt upp trots allt i berättelsen och två av de karaktärer vi lärt känna i de tidigare böckerna har också sina roller i denna berättelsen!

Louise Penny skapar en smart och underhållande berättelse med komplexa karaktärer och levande miljöer. Ett långsammare tempo men utan att för den sakens skull bli segt. Det finns en touch av elegans och gammeldags charm över Pennys värld också. Så jag läser och njuter i fulla drag!

Däremot tycker jag att omslaget är jobbigt, kunde de inte samlat all text på ett bättre sätt så att den där trappan kom mer i fokus?

Kanske kan detta vara ett tips till kära pappa? Du gillar ju Morden i Midsumer så kanske skulle detta passa dig?