Ingelin Angerborn, Rum 213Denna bok ger mig starka nostalgiska känslor, jag minns barndomens evighetslånga
sommarlov. Dessa sommarlov som var så magiska och så fylld,a av löften om barfotaspring, glass i solen, spännande dopp i kalla sjöar, husvagnssemestrar, sommarlovsböcker och en kliande myggbett. I Ingelin Angerborns bok möter vi Elvira som ska åka på sommarkollo för första gången, även den känslan minns jag. Inte kollo i sig men hajk med scouterna och ridläger, att sova borta, ensam utan föräldrarna, nya kamrater och den lilla rädslan inför allt det nya. Så är det även för Elvira, hon åker till Björkviken för en veckas kollo. Där ska hon dela rum med Meja och Bea, de blir vänner direkt. Denna vänskap är berättad med en varm känsla och denna nyfunna vänskap mellan de tre flickorna känns mycket trovärdig. Den där pirrande första känslan av kärlek är även den fint tecknad, de tre flickorna möter nämligen tre pojkar på kollot. Att hålla handen under spökhistorien vid den öppna elden ger ett fint litet pirr i kroppen, lite sockerdricka-känsla. Men denna fina sommarlovsskildring rymmer även en spökhistoria, de tre flickorna bor i rum 213. Och när det börjar försvinner saker ifrån deras rum blir flickorna skrämda, är det ett spratt ifrån pojkarna eller är det något annat som händer. När det sedan börja hända andra otäcka saker byggs en mysrysig känsla fram, boken har ett relativt lugnt tempo där historien får utvecklas sig i ett bra tempo. Det gör att själva den lite läskiga känslan får tid att utvecklas.
Ingelin Angerborn skriver bra och jag gillar verkligen hennes sätt att berätta en historia. Rum 213 är en mysig berättelse med undertoner av skräck och rys. En fin bok som passar väl för yngre läsare men som även en vuxen läsare som en själv kan få ut en mycket trevlig lässtund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar