Stephen Booth, Djävulsklippan
I den lilla byn Riddle hittas en kvinna brutalt mördad i sitt kök, maken hittas i vardagsrummet svårt misshandlad. Är det möjligen så att den rånarliga som plågat trakten under en längre tid har eskalerat i sitt tillvägagångssätt? När så en äldre man dör av hjärtinfarkt i samband med ett inbrott i mannens bostad så börjar polisen undra vad som pågår egentligen. Vad är det som händer bakom de lyxiga villafasaderna i den lilla byn Riddle? Ben Cooper inser ganska snart att invånarna i Riddle inte gärna talar högt, inte om sig själva och faktiskt inte om grannarna heller. Men något står inte rätt till i det flotta villakvarteret och Copper får snart fullt upp. Diane Fry finns inte heller på plats, i denna bok är hon faktiskt så att säga "satt på bänken" och har enbart en biroll snarare än en huvudroll. Ben Cooper är den som får stå för berättandet och han får faktiskt förstärkning av en ny karaktär, Carol som dessutom är gammal vän till Ben.
Det är som vanligt spännande läsning med ett ständigt driv i sig, dock så känns detta faktiskt lite som en mellanbok. Emellanåt tycker jag mest att historien harvar på i samma spår och det lyfter inte riktigt, den där riktiga gnistan saknas. Jag undrar om det har med att Fry är borta i denna boken? Trots att jag egentligen har väldigt svårt för henne så kanske hon behövs för att skapa de där historierna som är riktigt riktigt bra? Men trots att det som sagt känns som en mellanbok så är det ändå härlig läsning, själva landskapet och alla de vackra miljöbeskrivningar räcker till för att en ska trivas i Booths böcker! Pusslet med rånet och mordet löses inte med action och våld utan med samtal, funderingar, pusslande och ännu mer samtal. Härligt som sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar