tisdag 30 december 2014

Att förlora en vän

2014 har varit ett mycket tungt år här hemma hos oss, skadorna har avlöst varandra, sjukdomarna har kommit och gått, jag själv har fått svår värk i kroppen, jag har studerat 150 %, sambon har jobbat och är nu arbetslös. Livet har verkligen inte varit på vår sida detta året och vi får avslutat detta året med det värsta en djurägare kan gå igenom, nämligen att ta beslutet om att det är dags att släppa taget.

Vår älskade Herr Hund, vår JumJum fick våren 2013 anaplasma (fästingfeber). Det var mycket nära att han inte klarade sig då men mot alla odds gjorde han det. Sommaren gick och hösten kom, ytterligare ett anfall, ännu mer mediciner och han återhämtade sig. Våren 2014 började vi märka förändringar hos honom. Han hade fått värk i hela kroppen och fick stå på en låg dos smärtstillande hela tiden. Men samtidigt så började hans psyke tackla av och vi såg förändringar som visade att något var riktigt fel.  Sommaren gick, den var helt underbar, han var ändå med och hade livsglädje. Sedan kom hösten.... Nu började JumJum bli orolig och ängslig, han blev rädd för saker han aldrig blivit rädd för och han började få svåra panikångestattacker där han ylade och gnydde så hjärtskärande. JumJum kunde aldrig komma till ro sista tiden, han vankade runt och många nätter var vi vakna med honom.  De sista två veckorna var denna ångest i princip konstant så jag och sambon bestämde oss efter många svåra och hjärtslitande samtal att det var dags att släppa taget. Nu när han ändå kunde vifta på svansen och där vår stolta hund ändå hade sin värdighet i behåll.

Igår kväll tillsammans med vår veterinär som är en ängel värd sin vikt i guld tio gånger om, fick JumJum äntligen ro och han vandrade över till andra sidan regnbågen för att vara med sin vän Alex.

JumJum blev 11 år gammal.

Våra liv har stannat upp och våra hjärtan gråter, sorgen förlamar och tomheten gör fysiskt ont i en.

Som hans husse sa: Alltid älskad, Aldrig glömd, Alltid saknad.

Jag kommer vara borta härifrån ett tag, årssammanfattningar, listor och liknande har väldigt liten betydelse just nu. Nu måste vår lilla familj försöka läka oss själva, vi har tre katter här hemma som sörjer sin vän väldigt djupt så de behöver mig nu.



Bild 1 är ifrån 2009, Bild 2 är ifrån midsommarhelgen 2010,  Bild 2 är tagen igår eftermiddag, den allra sista bilden på vår älskade vän.

10 kommentarer:

  1. Jag beklagar verkligen sorgen :( <3 Det är den absolut värsta delen med att vara djurägare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det det, det allra värsta man kan gå igenom som djurägare. Tack för din omtanke.

      Radera
  2. Jag känner verkligen med dig, har själv tre katter som jag håller kär.
    Många kramar till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för din omtanke.

      Radera
  3. Så tråkigt, jag beklagar Helen. Har själv katt och vet precis hur det känns... Men ni gjorde det rätta som lät honom slippa vara sjuk och lida. Att ta beslutet är så svårt. Jag önskar dig gott nytt år och hoppas att ni har det så bra som möjligt under omständigheterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Johanna för dina vänliga ord och din omtanke. Det värmde gott. Vi har ju även tre katter här hemma, som alla sörjer just nu.

      Radera
  4. Svar
    1. Tack så för din omtanke. Det värmer.

      Radera
  5. Uscha, så fin han var. Jag beklagar sorgen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Han var verkligen en fin hund. Tack för din omtanke.

      Radera