En
vårdag för några år sedan gick jag ut i min lilla trädgård och
möttes av ett gapande hål. Någon eller något hade grävt upp min
nyplanterade rabarber och tagit med sig vartenda litet blad. Snopet
förstås, men den perfekta upptakten till den uppgift vi just då
hade i den skrivarkurs jag gick på Mittuniversitetet – att skriva
en deckare för barn.
Min dåvarande busiga och nyfikna granne Liam,
6 år gammal, blev inspiration till bokens deckare med samma namn och
i boken lyckas han lösa mysteriet med den försvunna rabarbern. Ett
mysterium som inte fick någon förklaring i verkligheten (däremot
insåg jag senare att jag redan hade mer rabarber i trädgården än
jag kan äta upp).
Från
början hade jag ingen tanke på att Liam skulle använda rullstol
eller ens att det skulle bli en färdig bok, men i samband med att
jag hade ett tillfälligt arbete på Stockholms
Handikappidrottsförbund, StHIF, ändrades det. Barn med
funktionsnedsättningar är sällan med i böcker annat än om det
handlar om just funktionsnedsättningen och det ville jag ändra på.
Rullstolen nämns aldrig i texten, den bara finns där.
Idén till den andra boken om Liam kom när jag hälsade
på på StHIF. En av mina gamla kollegor, Nisse, hade blivit av med
sina tofflor. Han var (och är fortfarande) övertygad om att en av
kollegorna hade gömt dem. Återigen ett verkligt mysterium där Liam
lyckas lösa det som vi i verkligheten inte lyckats med. / Vanja Persson
Författarfakta
Vanja Persson, 46 år
Har två vuxna barn
Har skrivit fem (färdiga) böcker
Inspireras mest av: Får mest idéer av naturen runt mig – träd, hus och liknande. Gillar även att baka in psykologiska teorier i mina böcker (för äldre barn och vuxna).
Intressen: Böcker, böcker, böcker. Och gärna massor av film.
Kul att läsa! :)
SvaraRadera