Leona- Tärningen är kastad, Jenny Rongeby

Jenny Rogneby, Leona- Tärningen är kastad 

Handling:
En sjuårig flicka går naken och blodig mitt på blanka förmiddagen in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få med sig ett miljonbelopp därifrån. Det osedvanliga rånet väcker snabbt stort uppseende. Den unga Leona Lindberg, brottsutredare vid Roteln för Grova Brott vid Citypolisen, får ärendet på sitt bord. Utredningen innehåller en rad märkliga omständigheter och spåren visar sig så småningom leda åt ett oväntat håll.

Leona är erkänd för sin yrkesskicklighet och samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider och ensamvarg som inte drar sig för att ta till ibland rent våghalsigt oortodoxa metoder om de helgar hennes syften

Vad jag tyckte:

Jag har dubbla känslor för denna boken, jag både gillar den samtidigt som där finns delar som jag verkligen inte gillar.  Leona är den största anledningen till att jag känner mig så dubbel, hon är en karaktär som jag tycker är otroligt självisk och rent av elak emellanåt. Ju längre berättelsen fortskrider desto större förståelse får jag för henne men jag kan ändå inte släppa känslan av att jag faktiskt inte gillar Leona. Men samtidigt måste man ju se det som att författaren verkligen lyckats skapa en komplex och trovärdig karaktär. Där jag som läsare verkligen känner något för den och där jag rent av tycker illa om den. Jenny Rogneby skriver så här på förlagets sida:" Leona är polis, kvinna och mamma vilket gör att hon förväntas tänka och agera på ett visst sätt. När hon inte gör det uppstår inre och yttre konflikter som jag tycker är intressanta att skildra."  Och det är nog precis det jag upplever, de där konflikterna och kanske mitt något fördomsfulla tycke om hur Leona agerar. Men jag känner ett så stort medlidande med hennes barn och hennes make, de förtjänar inte det och jag förstår till viss del en bit in i historien att Leona försöker på sitt egna vis göra rätt för sig och hennes agerande är enligt henne för att hennes barn och make förtjänar bättre. Men knepigt är det och Jenny Rogneby lyckas verkligen sätta mina känslor i gungning.

Sedan tror jag att jag läste denna boken för tätt inpå serien om Vicoria Bergman ( Eriksson & Axlander-Sundquist). Det blev för mycket med mörker, barn som far illa och störda vuxna karaktärer som farit illa som barn. Kanske skulle jag tagit mig till Leona på ett helt annat sätt om jag läst om henne vid ett senare tillfälle. Dock så kommer jag läsa nästa del om Leona för att se om jag kan få en större förståelse för henne då. Själva fallet i boken är välskrivet och intressant. Jenny Rogneby lyckas skapa en deckare som sticker ut och som känns fräsch och nyskapande i en genre som annars lätt kan gå på tomgång. Det finns ett konstant driv och en intensiv spänning i boken vilket gör att bokens sidor flyger fram.  Nu vill jag verkligen ha nästa del i serien för boken slutar med en cliffhanger av rang!