Fredens pris av Anna Blixt

Anna Blixt, Freden Pris
Rec-ex ifrån Undretide förlag, Tusen tack!

Handling:

Bortom hav, rev och dimma ligger riket Vangrind, där det svartögda häxfolket lever i skuggorna. Bland dem finns Minora, en flicka vars mörka arv har dömt henne till ett liv på flykt. Tillsammans med sina syskon jagas hon ut i vildmarken av de som kallar sig Ljusets folk. Det dröjer inte länge förrän ett krig bryter ut och konungens män kommer för att utrota häxfolket en gång för alla.Mitt i krigets kaos anländer Wenneron, en krigare som avser att ena folket och leda dem till frihet genom skoningslös hämnd. Han blir deras räddning och väcker livsfarliga krafter till liv. Minora dras in i hans krets av förtrogna och inser snart att han kommer att förbanna landet såväl som rädda det.

Detta är historien om en mörk frälsares väg till makten, det gyllene folkets återkomst, dimmans födelse, det sista kriget på Vangrind och en flickas liv i dess storm.Boken är tidigare utgiven under namnet Anna Högberg. Nyutgåvan är en omarbetad version.

Vad jag tyckte.

Ibland snubblar man över böcker som blir riktigt nyfiken på men sedan går tiden och på något sätt så glöms de bort.  Fredens pris är just en sådan bok men så fick jag en förfrågan ifrån förlaget om jag ville läsa bok två i denna serie. Jag bad då om att få läsa bok 1 och det har jag gjort nu.... Och j-vlar vilken bok det är! Ursäkta svordomen men vissa böcker kräver faktiskt en svordom eller två. Detta är nog en av de bästa svenska fantasyboken jag läst på väldigt länge. Och jag blir helt ställd nu när jag ska försöka berätta varför den är så j-vla bra och få er att förstå att ni måste läsa den!

Men jag gör ett försök! Vi befinner oss alltså i Vangrind, ett rike som i typiska fantasy-stuk påminner om en medeltida värld. I detta rike bor det två folkslag, De Ljusa folken och De Mörka folken. Och nej, de Ljusa är inte de goda och nej de mörka är inte de onda! Utan båda folkslagen besitter samma förmåga att vara både goda och onda i varierande grader. Dock så är det de Ljusa folket som styr riket och de hatar de Mörka folket. För de Mörka folket besitter magiska förmågor och är inte som de ska enligt de Ljusa. Men det Mörka folket hatar de Ljusa lika mycket tillbaka.Så det Mörka folket blir förföljda, utfrysta, jagade och plågade. Vår huvudperson är lilla Minora som tillhör det Mörka folket och vi kommer att få följa henne under 12 års tid faktiskt genom krig, plågor, sorger men också glädje och lycka. Men framförallt svåra perioder av krig och brutaliteter. För precis som titeln säger vad är egentligen Fredens pris?

 Jag gillar verkligen att berättelsen utspelas under så lång tid, det gör att berättelsen känns äkta och trovärdig. Man vinner inte en kamp över en natt och förändringar sker inte på en vecka, sådana saker tar tid. Samtidigt så berättelsen inte på något sätt långsam eller seg utan det händer saker hela tiden, ibland är de stora händelser som innefattar hela riket, ibland är de mindre och innefattar bara Minora och hennes familj. Karaktärerna i Anna Blixt värld är komplexa, svåra att förstå sig på och ombytliga. Mycket skickligt gjort! Minora är en sådan karaktär som jag både gillar och ogillar, jag blir frustrerad på henne, arg på henne och förtvivlad över hennes val. Men samtidig så älskar jag hennes mod och styrka, gillar hennes mjukhet och kärlek till naturen samt hennes starka band till hennes familj.

Eftersom vi befinner oss i ett fantasyland så finns där magi, på ett märkligt sätt så tar det stor plats samtidigt som det bara är där på något sätt. Magin byggs kring tanken att allt har ett hjärtslag, människor, växter, djur, stenar, allt har ett hjärtslag som man kan bygga sin magi på. Lagom invävt men samtidigt så spelar magin också en viktig roll i historiens utveckling. Men precis som i övrigt krånglar författaren inte till det, det vävs in och stegvis får vi en ökad förståelse kring magin men också om folken och varför de hatar varandra så mycket. Det är skönt när en författare vågar lita på sina läsare och inte känner behov av att hålla långa krångliga förklaringar för minsta lilla.

Fredens pris är en riktigt bra berättelse som använder sig av många typiska fantasy-element men där författaren lyckas göra dessa element till sina egna och därigenom skapa en helt ny värld. Där de typiska klichérna blir till något riktigt bra och genomtänkt.  Världen som sådan ser ut som jag nämnde i början som en ganska typisk fantasyvärld men genom författarens målande beskrivningar så får den ändå sitt eget liv och jag skulle gärna besöka Vangrind faktiskt! Dessutom är jag nyfiken på de världar som tycks finnas bortom Vangrind! Hoppas vi besöker dom i nästa bok!

Utpost av Ann Augirre

Ann Augirre, Utpost

Rec-ex ifrån Modernista förlag. Tusen tack!

OBS: Detta är bok tv i serien så det kan förekomma spoilers!


Handling:

Ingenting är sig likt för Spadertvå. När hon levde under jord betraktades hon som vuxen. Numera, i staden Räddning på Ovansidan, uppfattas hon som en ung problemtjej, och hon måste gå i skolan. Men Spadertvå passar inte in bland de andra tjejerna: Det enda hon kan är att slåss. Dessutom har hennes stridspartner Tålig tagit avstånd från henne. Hennes känslor för honom har inte förändrats, men han verkar inte ens vilja komma i närheten av henne längre. Förvirrad och ensam letar hon efter ett sätt att komma bort från staden.

Hon anmäler sig som frivillig till de sommarpatruller som skyddar odlarna medan de arbetar på fälten utanför stadsmuren. Det brukar vara ett rent rutinuppdrag, men situationen har förändrats på Ovansidan. Missfostren håller på att bli smartare. De spanar. Väntar. Planerar. De tycks ha bestämt sig för att krossa Räddning. Det krävs en orädd jägarinna som Spadertvå för att stoppa dem.

Vad jag tyckte:

Jag älskar verkligen när man läser en serie där man börjat med bok ett som man tokgillade för att sedan börja på bok två och det är samma tokgillande med en gång! Så är det med Utpost tycker jag, här fördjupar verkligen Ann Augirre sitt världsbygge och sina karaktärer samtidigt som hon låter allt växa ordentligt. Jag gillar verkligen det komplexa i det lilla samhället Spadertvå och hennes vänner kommit till. Om hur det påminner om traditionella och starkt religiösa samfund där det finns tydliga strukturer som alla invånare bör följa. Det finns en bok som talar om för de boende vad som är rätt och vad som är fel. Samtidigt så har också människorna ramlat tillbaka i gamla könsroller med där männen har arbete och kvinnorna sysslor.... I Augirres slutord får vi veta att själva samhällsbyggandet är något författaren lagt ner mycket tid på. Så genom studier och data så har hon byggt en hypotetisk stad baserad på denna fakta. Mycket intressant!.

Detta är något som inte passar Spadertvå, hon är född jägarinna och det är det enda hon vet något om. Hon är på alla sätt respektfull inför det samhälle som faktiskt räddade livet på henne och hennes vänner men hon har samtidigt svårt att anpassa sig. Hennes uppväxt och liv i Underjorden var brutal och mycket hård så det där med mänskliga relationer och närhet är svårt för henne att förstå.  Genom jämförelser mellan dessa två vitt skilda platser, det civiliserade samhället Räddning ovan jorden och det mer primitiva samhället Enklaven under jorden så lyckas, tycker jag, Augirre väva in mycket om genusperspektiv, maktperspektiv och den individuella friheten

Jag tycker det är snyggt gjort av Augirre att väva in sådana här frågor i sin dystopiska miljö där hon också försöker problematisera kring varför världen ser ut som den gör idag. Vi får en ännu större inblick i händelser som skedde innan världen gick under och vi får också lära oss vad mutanterna är egentligen.  Augirres serie är en av de bättre dystopi-serier jag läst på länge och det som gör att den sticker ut så mycket är dels själva världsbygget men också hennes fantastiska karaktärer som känns trovärdiga och äkta. Även själva miljöerna och beskrivningarna om detta är väldigt välgjorda och gör att läsningen känns extra bra. Dessutom är det spännande men av en mer långsamt form än i förra boken, det är först in mot mitten av boken det dyker upp en hel hög med action och spänning. Men det är bra med variation! Samtidigt är det  välbehövligt att få tid att gå in lite mer på djupet hos de olika karaktärerna och som jag nämde tidigare få lära känna världen ännu bättre. Samt ta sig tid att få med viktiga frågeställningar, för även om det är en dystopi riktad till tonåringar och unga vuxna så behöver den inte bara vara lättsam och underhållande. Den kan även väcka frågor och tankar, skapa samtal och här i Utpost kretsar det mycket kring Spadertvå och hennes roll som kvinna. Skönt där att Spadertvå får förbli sig själv men även att hon visar respekt för det som gäller i byn på ett sätt som fungerar för henne men också de andra.

Skära för sten av Abraham Verghese

Abraham Verghese, Skära för sten

Handling:
Tvillingpojkarna Marion och Shiva Stone är frukten av den omöjliga kärlekshistorien mellan en indisk nunna och en brittisk kirurg. Från den dagen de föds i Addis Abeba 1954 har de bara varandra, föräldralösa, då modern dör i barnsäng och fadern försvinnner spårlöst.

Oskiljaktiga och med en gemensam passion för läkaryrket växer de upp i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos. Men kärleken till samma kvinna splittrar bröderna och Marion flyr till New York, där han kastar sig in i det hektiska arbetet som underläkare på ett sjukhus i Bronx.

När så det förflutna kommer ikapp honom tvingas Marion anförtro sitt liv åt de två personer han litar minst på i hela världen; fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Vad jag tyckte:
Skära för sten är en bok som myllrar av liv och röster, av dofter och smaker med målande beskrivningar av ett land som författaren själv är välbekant med. Abraham Verghese är född och uppvuxen i Etiopien under samma tid som boken utspelar sig i så hans beskrivningar av landet får med tyngd i sig.  När man läser baksidetexten får man veta något som sker först 200 sidor in i boken, tvillingpojkarnas födsel sker alltså inte förrän 200 sidor in i boken. Till en början störde detta mig då jag blev otålig men när jag släppte baksidetexten och började njuta av läsningen så växte en episk berättelse fram. En berättelse där många röster kommer till tals, dessa röster tillhör de många människor som befolkar Missing Hospital. De är vinddrivna och trasiga själar som kommit till Etiopien för att arbeta och de hamnar alla på Missing Hospital. Jag upplever det som att även denna plats innehar huvudrollen i själva berättelsen, Missing Hospital är själva navet som hela berättelsen kretsar kring. Kring detta nav växer en berättelse om faderskap, livet,, frihet, svek, kärlek och syskonband fram, Skära för sten är en berättelse som berör och griper tag i en som människa. Det väcks många känslor och tankar när man läser Skära för sten. Boken spänner över två generation och täcker tre hela kontinenter så det är en berättelse med omfång och med ett sidantal över 800. Möjligen hade boken mått bra av lite tuffare skärning, en del händelser känns lite som utfyllnad och gör att läsning blir något seg på sina ställen. I övrigt så njuter jag av författarens sprudlande berättarglädje som tillsammans med ett vackert språk bjuder på en helt fantastisk historia.

Bokens centrala ämnen är medicin och läkekonsten, författaren själv är kirurg så även detta blir återberättat med trovärdighet och äkthet. Det är inte bara det rena vetenskaplig som får ta plats i boken utan Verghese försöker också förmedla det svåra i att vara läkare. Han försöker visa på det som gör detta yrket så komplicerat men samtidigt så givande. Det jag kommer bära med ifrån detta är främst det som en läkare i boken nämner som den allra viktigaste första hjälpen behandlingen en läkare kan ge sin patient nämligen "Tröstens ord". På Missing hospital finns det utrymme för alla som behöver medicinsk vård och  de som arbetar på sjukhuset kämpar verkligen för att ge det etiopiska folket rätt vård och hjälp. Här ryms allt ifrån rebeller till generaler men också de allra fattigaste och framförallt kvinnorna som möt så mycket i deras liv.

Samtidigt ger också Skära för sten oss en historisk lektion där många av de händelser som skedde i Etiopien återberättas. Jag själv kände inte till mycket av detta innan så det gör att läsningen av Skära för sten även blev en lärorik läsning.

Mitt första stopp på världsomsegling blev verkligen lyckat och det gav mersmak inför att leta efter läsning bland mina egna olästa böcker.

Vecka bokbloggsfråga: Vecka 5

Som sagt januari kom och gick, många av de olika veckotema som jag hade velat vara med på de hanns/orkades inte med. Men nu är det februari och då börjar vi på ny kula! Och vi börjar med veckans bokbloggsfråga!

Veckans bokbloggsfråga är: Är du med i någon bokcirkel, antingen på nätet eller ”i verkliga livet”?

Det blir ett mycket kort svar denna gång, Nej det är jag inte! Men jag skulle gärna vilja vara det. Biblioteket där jag bor har en mycket trevlig bokcirkel men då det är på kvällstid och jag arbetar alla kvällar i veckan så blir det svårt.

Jag och kära sambon planerar en liten minicirkel kring Wahlös/Sjöwalls Roman om ett brott. Men i övrigt så nej, inga bokcirklar vare sig på nätet eller i verkliga livet.

Det är inte jag, det är du, Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane, Det är inte jag, det är du

Handling:

"Så här gick det till: Jag friade. Paul sa ja, fast inte direkt entusiastiskt."
Delia Moss har en livsplan. Men när det går upp för henne att hennes blivande man ligger med en annan raseras den imponerande snabbt. Helt klart ett bekymmer. Hon måste återta kontrollen och göra sig själv till superhjälte i berättelsen om sitt eget liv.

Vad jag tyckte:

Jag blev väldigt förtjust i McFarlanes bok You hade me at Hello och när jag fick syn på denna på biblioteket så högg jag med den hem. Med förhoppning om att den skulle ge samma härliga läsupplevelse som den förra och det visade sig den göra.  Jag tänker på brittiska romantiska komedier när jag läser McFarlane, så som Notting Hill och Love actually. Romantik blandat med humor och allvar som i McFarlanes händer blir till en skarpsinnig, kaxig och helt underbar historia. En historia med fantastiska karaktärer som känns äkta och som man lätt tar sig till. Med en härlig torr brittisk humor och smarta dialoger så njuter man hela vägen igenom. Jag blir riktigt förtjust i Delia, hon är så vanlig på så många sätt men samtidigt så egen. Att bryta upp och lämna är svårt men Delia gör sitt allra bästa och hon visar att även om vägen framåt kan vara svår så kan den också erbjuda många nya vänner och möjligheter.

Invävt i texten finns serierutor med Fröken Räv, en karaktär som Delia ritade i tonåren men som hon tappat bort på vägen. Nu i denna svåra tid så återvänder hon till Fröken Räv och börjar tro på sitt skapande, väldigt trevligt gjort!  Dessa rutor är enbart en sida och finns mellan kapitel, antingen som en förklaring till det som kommer hända eller som en förklaring till det som hänt. De är alldeles lagom många, de stör inte läsandet utan bildar ett fint komplement som förstärker historien som sådan.

Underbar läsning som gör en varm i hjärtat! Nu längtar jag verkligen efter att få läsa mer av Mhairi McFarlane!

Fem små grisar av Agatha Christie

Agatha Christie, Fem små grisar

Handling:

Den första lilla grisen gick till torget …
Den andra grisen stannade där hemma …
Den tredje lilla grisen mumsa rostbiff …
Den fjärde lilla grisen fick ingenting me’ …
Den femte lilla grisen ropa ”ack och ve” …
 
Den vackra Caroline Crale döms mot sitt nekande för att ha mördat sin make och avlider i fängelset. Dottern är övertygad om att modern var oskyldig och nästan två decennier senare söker hon upp detektiven Hercule Poirot för att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen för så många år sedan. Kan svaret finnas hos någon av de andra fem
personerna – de “fem grisarna” – som var inblandade i historien? Medan Hercule Poirot försöker lösa ett av sina svåraste fall någonsin blir kopplingarna till en gammal vaggvisa allt tydligare

Vad jag tyckte:

Som vanligt bjuder Agatha Christie på en intressant och klurig gåta där vi tillsammans med Poirot nystar oss fram, ledtråd för ledtråd, till svaret. I denna så är upplägget dock något annorlunda, vi möter Poirot i början där han samtalar med de fem som befann sig på plats den där ödesdigra dagen för 16 år sedan. Därefter skriver de fem varsitt brev där de talar om vad de minns exakt ifrån samma dag. Sedan i slutet återkommer Poirot och lägger fram själva lösningen på gåtan.  Ett upplägg som jag inte riktigt kunde med men trots detta så är Fem små grisar en intressant historia. Just hur minnet fungerar och vad man egentligt minns efter att så lång tid gått.  Här uppvisar Christie skarpsinnighet inför det mänskliga psyket och vad tiden kan göra med ens minne.

En härlig läsupplevelse med skarpsinnighet och en klurig gåta men kanske inte den bästa enligt mitt tycke.

Januaris läsning

Så har det gått en hel månad av 2016 och någonstans på vägen tappade jag orken att ta hand om bloggen.  Jag har haft stora problem med min smärta vilket tagit mycket på min energi och dessutom så har alla måsten och krav växt sig väldigt stora under årets första månad. Men nu har jag gjort av med en del dåliga samveten, prioriterat om i listan med göromål och startar årets andra månad med något bättre förutsättningar.

Jag trodde att jag inte läst så mycket under januari, det har i alla fall känts så men det visade sig att januari trots allt blev en riktigt bra månad! Och jag har gjort mitt första stopp på min världsomsegling! Mitt första stopp blev faktiskt så långt bort som Etiopien, en mycket speciell upplevelse som gav mersmak.

Jag har under januari läst väldigt mycket svenskt insåg jag när jag gick igenom listan, vilket ju är trevligt! Det finns nya förkortningar i slutet på varje rad, de står för landet författaren kommer ifrån och vilket kön de har. Jag vill se vart böckerna kommer ifrån på ett mer tydligt sätt och samtidigt se hur jag fördelar mig mellan kvinna och man.

1. Karin Fossum, Helveteselden, De *** ½ ( Norge, k)
2. Christian Johnsson, Skönheten, S ***** ( Sverige, m)
3. Sofie Trihn Johansson, Barnvakten. S **** ( Sverige, k)
4. Jens Daniel Burman, Huset, S **** ( Sverige, m)
5. Agatha Christie, Fem små grisar, De **** ( England, k)
6. Mahari McFarlane, Det är inte jag, det är du, **** R ( England, k)
7. Gillian Flynn, En sån som du, S/Novell ***( USA, k)
8. Abraham Verghese Skära för sten, R **** ( USA, m)
9. Karin Fossum, Mordet på Harriet Krohn, ***½ ( Norge, k)
10. Ann Aguirre, Utpost, Dys, ( USA,k)
11. Susanne Trydal & Daniel Åberg, Hallahem, Ung/Fa ***½( Sverige, k/m)
12. Eva Holmquist, Kedjor känns bara när du rör dig SFI *** ½ ( Sverige, k)
13. Anna Blixt, Mörkrets väktare: Fredens pris, Fa ( Sverige, k)
14. Olof Röhlander, Konsten att njuta av livet, F *** ½ ( Sverige, m)

Månadens bästa:  Abraham Verghese visade mig att det finns många fina böcker därute om man vågar tänja på sina gränser.

Månadens sämsta/mindre bra/besvikelse:  Gillian Flynn blev tyvärr något av en besvikelse för mig, dels själva omfånget av boken men även innehållsmässigt.

Månadens deckare/thriller: Karin Fossums bok Mordet på Harriet Krohn visade sig tåla en omläsning, en deckare som även är så mycket mer än bara en deckare

Månadens dystopi: Att återigen få träffa Spadertvå visade sig vara ett mycket kärt återbesök.

Månadens skräck:  Christian Johanssons briljanta Skönheten får omnämnas här också!
Månadens fantasy: Anna Blixt säregna och speciella fantasybok Fredens pris visade sig vara något utöver det vanliga.

Månadens antal: 14 stycken känns ju helt ok, lagom mängd och en bra blandning denna månad.