Guillermo Martinez, Lucianas långsamma död

Lucianas pojkvän drunknar, sedan dör hennes föräldrar och hennes bror i två olika olyckor. Men Lucian tror att det inte är olyckor utan en man, en begåvad författare, som hon en gång jobbade för som arrangerar dödsfallen. En man som hon förödmjukade och avvisade. Han är nu ute efter hämnd. Eller är det den sanna historien? Den begåvade författaren kommer även till tals och får berätta sin version. Och snart är vi inne i en virvel där vi inte vet som som är sant eller lögn. Vem är den skyldige och vem är den oskyldige?

Jag vet inte vad jag ska tycka om denna bok egentligen. Visst är språket stilsäkert, där finns ett driv framåt och där finns oanade vändningar. Men för mig blir det mest, Jaha? Jag gillar iden med att vi får höra samma historia ifrån två olika håll. Det blir svårt att veta vad som är sanning och vad som är lögn. Men jag får inte någon direkt känsla för den, det känns som om det bara skrapas på ytan. Tråkigt tycker jag då jag verkligen var sugen att läsa denna bok, tankarna om hämnd, om slump och om straff verkade så intressanta. Men i denna bok fann jag inte det jag sökte.