En ung argentinsk student kommer till Oxford för att studera matematik. Han hyr ett rum hos en äldre dam som sedan blir mördad. Arthur Seldom, en matematik professor, fick en varning innan mordet begicks. En lapp där det var ritat en symbol och orden "Den första i ordningen". Därefter upptäcks flera lappar och fler mord begås enligt en invecklad och matematisk logik. Och jag begriper inte mycket alls, långa stunder ägnas åt djupa filosofiska studier och det med en matematisk inriktning. Ord och termer som någon mycket smartare än jag kan begripa används jämt och ständigt, jag känner mig dum som får använda ordboken för att kunna förstå vad det är jag läser om. Jag gillar inte det alls. Boken känns osammanhängande och obegriplig, jag får ingen känsla för någon av personerna i boken. Karaktärerna känns väldigt platta och ensidiga, inte fulla av liv och känslor.
Där finns ett litet sidospår i boken som jag fann väldigt sorgligt och vackert men det var nog den enda behållningen av boken. Det var denna bok jag nämnde i ett inlägg som tog emot att läsa, ville ändå läsa ut den efter ha tagit mig igenom halva boken. Men nu känns det väldigt dumt, borde gett upp och ägnat tiden åt något bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar