En sång från havet av Caroline Weber

Caroline Weber, En sång från havet 

Handling:

I en liten by i södra England lever Mitzy Hatcher vind för våg. Mamman slänger ut henne ur huset när karlar kommer på besök, och Mitzy vandrar ensam längs kusten. En dag lyser det i den öde granngården, konstnären Charles Aubrey har flyttat in med sin familj. Plötsligt förändras allt. Under några somrar vid 1930-talets slut väcks Mitzys hopp om en annan framtid, och starka känslor sätter hennes tillvaro i gungning.

Många år senare skriver galleristen Zach en biografi över den berömde konstnären. Han är som trollbunden av Aubreys tre målningar som finns i hans ägo. Vem är den unge pojken Dennis som ingen känner till? Lever bondflickan med den intensiva blicken fortfarande? Och vad hände med Charles Aubrey under andra världskriget? I jakt på svar reser Zach till södra Englands kust. Men de sanningar han möter ligger bortom allt han hade kunnat ana . ( Text ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:

Caroline Weber seglar med den andra boken jag läser av henne upp på min favoritlista. Hennes böcker innehåller mycket av det jag verkligen tycker om när jag söker efter varm och mysig läsning. Det är brittiskt, det är ödsliga hedar och kyliga hav, det är familjerelationer och det är välskrivet. Alla dessa delar har Weber i med sina böcker. 

I En sång från havet får alltså förlja en gallerist och konstnär som vill skriva en biografi över en känd konstnär. Men när han väl börjar gräva i dennes liv så finner han mer än vad han kunnat drömma om. Mörka hemligheter och lögner döljs i det förflutna. Jag älskar också att läsa om Mitzys liv som är så sorgligt och så utsatt. Weber flätar varsamt ihop de två spåren så att de bildar en komplett helhet. En sång från havet är en varm och finstämd berättelse om besatthet, kärlek, hemligheter och om konstnärskap. Jag njuter från första sidan till sista sidan.  Caroline Weber berättar på ett lågmält sätt utan att det någonsin känns segdraget, det lågmälda passar så väl in på historien och bildar tillsammans med det ömsinta tonfallet en helhet som är mycket behaglig att läsa.Weber är också otroligt skicklig på att levandegöra och beskriva olika levnadsöden på ett sätt som berör och griper tag i en.

( Mams: Du letade efter mysig och varma böcker att läsa! Ta då och prova Caroline Weber! Jag tror att hennes böcker kan passa perfekt för dig!)

Tematrio: Syskon

Nyss hemkommen ifrån ett tidigt arbetspass och i väntan på att det är dag att bege sig till tandläkaren så kan det ju passa fint att göra en tematrio. Det var ju ett bra tag sedan jag var med om den nu och då veckans tema passar extra fint då jag läst några riktigt fina böcker om just syskon.

Lyrans Noblesser frågar alltså: Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer ibland som ett centralt tema, ibland mer perifert. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

1. In i skogen av Jean Hegland. En stark roman som kretsar kring systrarna Nellie och Eva i en värld som inte längre är som den brukar vara. Denna bok är en nyutgåva ifrån Magic Wonders förlag och min recension om den kommer den 20/11!
2. Ung i ghettot av David Safier. En mörk skildring av en fruktansvärd tid men också en stark skildring av syskonkärlek.
3. Jag ger dig solen av Jandy Nelson. En magiskt vacker och stark berättelse. Om tvillingarna Noah och Jude

Alvhilda- Uppvaknandet av Pernilla

Pernilla Lindgren, Alvhilda- Uppvaknandet

Rec-ex ifrån författaren, Tack!

Handling:

Allie är en rak och känslohämmad tjugofemårig amerikanska. Hon har alltid sett sitt intellekt som oklanderligt. För henne är det enbart korkat att tro på något som saknar vetenskapliga belägg, vilket hon inte är sen att förklara för sin omgivning. Men när hon reser till Sverige möter hon ett förflutet som ställer hennes världsbild på ända. Den ende som sitter på svaren är en mystisk man som hemsöker hennes drömmar. Eller håller hon på att tappa förståndet? Vad ska hon tro på - och vem är Alvhilda?

Alvhilda - Uppvaknandet är första delen i en urban fantasy-trilogi som bygger på svenska sägner och folktroväsen. Här gläntas på dörren till ett mysterium som bygger på århundraden av missförstånd och svek. Vägen tillbaka till sanningen visar sig vara lång och den kantas av både åtrå och offer.

Vad jag tyckte:
Jag fick en fråga direkt ifrån författaren om jag möjligen skulle vara intresserad av att läsa hennes serie om Allie. Hennes beskrivning gjorde mig nyfiken, speciellt då delen om att serien skulle rymma mycket om den nordiska mytologin, framför allt om de svenska sägner och folktron.  Nu visade det sig att boken även är i en genre som jag vanligen inte läser, jag skulle i alla fall vilja säga att detta är en urban fantasy men också erotisk fantasy och det är den senare delen som jag inte alls är bekant med. Och det är nog också denna del som gör att jag inte riktigt kommer överens med boken. Men tyvärr så är det även Allie som gör att jag har svårt att tycka om boken fullt ut.

Alvhilda är en välskriven bok och är absolut inte dålig på något sätt men för mig var det inte helt rätt. Allie är ju som det nämns ovan en väldigt känslohämmad person men när det väl lossar för hennes så blir det nästan lite för mycket av alla känslor tycker jag. Jag upplever att bokens handling beskrivs väldigt mycket ur ett känsloperspektiv, det är känslorna som visar på handlingen och för berättelsen framåt. Det blir lite för mycket för mig emellanåt och det tar lite tid för mig att komma igenom berättelsen. Samtidigt så fascineras jag över den värld Lindgren byggt upp och att hon vågar låta Allie var så urstark i sin vilja och i sina känslor.  Men samtidigt gillar jag också hur vi som läsare sakta får lära känna Allie och de andra karaktärerna, författaren tar god tid på sig och låter sin historia få växa fram sakta.  Det finns också en hel del obehagliga och skrämmande scener i boken som ger historien en mörkare ton som behövs just för att det inte ska bli för gulligt.

Jag är som det kanske märks lite kluven till Alvhilda men jag kommer dock läsa bok två inom det snaraste för jag är ändå nyfiken på vad författaren tar sin historia och sina karaktärer.

En mycket annorlunda deckare skriven av Hånberg

Daniel Hånberg Alonso, Block- En deckare ur balans i tiden.

Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

Handling:

Josef Block är trettiosju år gammal.

Cirka trettiosju år. Svårt att veta exakt när han större delen av sitt liv hoppat runt mellan olika tidsepoker på uppdrag av allehanda klienter som vill ha svar från det förflutna.

Ty Josef Block är något så unikt som Sveriges enda metatemporala privatdetektiv.

Vad hände egentligen med farfarsfarfadern som hittades livlös, dränkt i öl? Varför dog en rad för varandra okända människor under mystiska omständigheter – alla på olika konserter? Och vilket öde mötte egentligen Blocks gamla kamrater från barndomens 1910-tal?

Vad hände egentligen med farfarsfarfadern som hittades livlös, dränkt i öl? Varför dog en rad för varandra okända människor under mystiska omständigheter – alla på olika konserter? Och vilket öde mötte egentligen Blocks gamla kamrater från barndomens 1910-tal?

( Text ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:
Om man tröttnat på den eviga floden av standardeckare som följer mall 1 A till punkt och pricka så tycker jag att man ska ta och läsa om Josef Block. Han som är Sveriges enda metatemporala privatdetektiv! Hånberg har skrivit en annorlunda, lekfull och spännande deckare som verkligen går utanför boxens alla ramar!  Upplägget på boken påminner om gamla klassiska deckare som tex Sherlock Holmes just för att även denna bok rymmer ett antal brottshistorier som tillsammans bildar en helhet. Språket påminner även lite om äldre deckare, det känns välvårdat och artigt på ett väldigt bra sätt som passar väl in både med historien och karaktären Josef Block.

Block kan alltså resa i tiden, här är ett litet smakprov ifrån s 9. Block befinner sig i början av kapitlet i  år 2007.

"Entren var upplyst av den högstående augustisolen. Josef tittade på fickuret, antecknade tiden, gick ut genom porten och klev in i år 2010. Vädret den 16 augusti 2010 skilde sig inte mycket ifrån vädret på sekunden tre år tidigare. Josef Block var en tidsanomali och var i hans vetenskap världens enda metatemporala detektiv. För att minimera risken för hybris kallade han sig själv emellertid för Sveriges enda metatemporalar detektiv. Inte för att någon annan var medveten om hans existens./.../ Som den tidsanomali Josef var så kunde han endast röra sig i den fjärde dimensionen. inte de tre första, vilket var anledningen till att han buttert satte sig på tunnelbanans röda linje och begav sig mot polisregistratet."

I detta citat får vi en inblick i vem Josef Block är och vi får även ett smakprov på det jag nämnde innan om att jag upplevde språket som väldigt välvårdat. Här anas också en glimt av den torra humor som finns med i boken.  Det gäller att hänga med när man läser om Block och hans alla tidshopp fram och tillbaka i tiden. Författaren löser detta snyggt dels med att markera vilket år vi är i i början av varje nytt stycke samt att låta Block vara extremt noggrann med att skriva ned tidsslag, året och plasten i sin lilla anteckningsbok. Detta är också mycket för att Block själv ska ha koll på vart han varit och när han var där.  För om Block år 2010 reser tillbaka till ex. 1926, den 3 mars så behöver han anteckna det så att han inte tex år 2012 också reser tillbaka till exakt samma plats, tid och år. För då kan han ju riskera att krocka med sig själv!

Som sagt så rymmer boken flera olika brottshistorier, Block är dock inte ute efter att lösa fallen utan bara förstå dom och få vetskap om vad som egentligen hände. Skulle han ge sig på att försöka lösa fallen finns ju också risken att han rubbar tiden. Fallen heter tex Humle, malt, jäst, vatten och ond bråd död eller Lärkan som slutade att sjunga! Men alla fallen bildar också en helhet eftersom Block också försöker förstå sig själv under de olika tidshoppen.

Jag läser och jag njuter av en säregen, egensinnig och annorlunda deckare och jag vill bara ha mer! Det som gör att jag gillar detta extra mycket är också hur skickligt Hånberg skildrar Stockholm, för det är enbart i Stockholm vi befinner oss i, genom olika århundranden. Vi får uppleva Stockholm på 1800-talet, 1900-talet och 2000-talet. Hånberg väver också snyggt in tidsenliga detaljer, skildringar och kulturella inslag som var aktuella under de olika tidsperioderna.  Josef Block är också en intressant person att lära känna men jag upplever han som otroligt ensam. Det är ju ingen som vet att han kan resa igenom tiden och det gör att han på så många sätt står utanför samhället och inte har några närmare relationer. Detta gör dock att fokuset blir helt på själva historierna och inte bara på Josef vilket jag faktiskt gillar.

Oktobers läsning

Jaha, jag började blogga igen efter en lång tids uppehåll och sedan försvann jag igen... Denna gång är det en helvetisk förkylning som vägrar ge med sig som gör att jag inte orkar något alls. Hostar, snörvlar och har så vansinnigt ont i halsen, har även haft ett par dagar då jag inte hade någon röst alls. Nu efter närmare tre veckor börjar det äntligen vända, den senaste veckan har varit den värsta av de alla och jag har i princip inte gjort mer än jobbat mina timmar, sovit, tittat på tv och försökt äta. Läst har jag gjort men väldigt långsamt. Men som sagt det börjar vända nu så förhoppningsvis ska jag orka börja blogga igen! Jag har ju galet många böcker att skriva om och många av dom är riktigt bra böcker med.

1. Peter Robinson, Själens dunkla rum, De *** ½
2. Terry Hayes, Jag är Pilgrimen, T **** ½
3. Gilly Mcmillan, Bränd himmel, T ***
4. David Safier, Ung i ghettot, Ung **** ½
5. M.J Aldrige, Ole Dole, De *** ½
6. Belinda Bauer, Slutet öga, De *** ½
7. Lee Child, Ingen återvändo, T ***
8. T, Richmond, Vem var Alice? T ***
9. Lisa Bjärbo, Det är så logiskt att alla fattar utom du, Ung ***½
10. James Oswald, Själarnas bok, De ****
11. Gillian Flynn, Vassa föremål, T ****
12. Rebecka Åhlund, Ibland blir skogen vred, Ung/s *** ½
13. Kristina Olsson, Glasbarnen, Ung/S ****
14. Ingelin Angerborn Hjärtat av damm, ung/ S ****
15. Anna. B Gren, Egen medicin, Skön ***½
16. Per Jensen, Skäms hundar? Myt eller sanning? F ****
17. Cia Sigesgård, 9 månader, Novell/S ****
18. Sofie Berthet, Dimensioner, Dys *** ½
19. Daniel Hånberg Alonso, Block- En deckare ur balans i tiden, De ****
20. Sun-Mi Hwang, Hönan som drömde om att flyga, Skön *****

Månadens bästa:  Gillian Flynns bok Vassa föremål var ruggigt bra och riktigt otäck på ett bra sätt.

Månadens finaste: Den poetiska och vemodigt vackra boken om Hönan som drömde om att flyga

Månadens deckare: Hånbergs annorlunda deckare om Joseph Block, nyskapande och riktigt bra!

Månadens starkaste: David Safiers Ung i ghettot var en stark upplevelse tyckte jag.

Månadens fakta: Per Jensens otroligt intressanta och tankeväckande bok om hundars känslor och inre liv.

Månadens antal: 20 stycken är riktigt bra tycker jag och det känns riktigt bra att läsningen flyter på utan att det känns för stressigt. Jag läser mycket mer än vad jag brukat läsa tidigare år men det känns ändå inte för mycket eller för stressigt. Det enda som känns stressande just nu är alla de böcker jag ännu inte skrivit om. Men jag hoppas på att i nästa vecka ska jag ha ork att sätta mig ned och skriva en massa inlägg, jag har de färdiga i mitt huvud så det är bara att jag ska ha orken till att verkligen skriva ned dom med. Men den lilla energi jag har just nu går åt till att sköta jobbet. Men saknar verkligen att skriva så hoppas på att nästa vecka ska det finnas ork till det!

3 * Spänning

Belinda Bauer, Det slutna ögat

Handling:

Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma Anna Buck har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns.

När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son… Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?

Vad jag tyckte:

Inte Belinda Bauers starkaste bok men den är ändå läsvärd. Bauer har nog svårt för att skriva en dålig bok när den bok jag tycker minst om ändå ger mig en riktigt spännande och trevlig lässtund! Anna Buck har alltså förlorat sin son och hennes desperata önskan och längtan efter att han ska komma hem är starkt skildrat. I boken finns dock en kriminalkommissarie som verkligen inte är trevlig typ. Dryg och arrogant tycker jag han är. Men på det hela taget en bra bok med spänning och välskrivet precis som vanligt.

Gillian MacMillan, Bränd himmel

Handling:

Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta – och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.

I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.

Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat – för alla inblandade.

Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?

Vad jag tyckte:

Ännu ett försvunnet barn och har är spänningen uppskruvad ordentligt eftersom barnet inte varit bort så länge än. Vi får följa Bens mamma Rachel men också kriminalkommissarien Clemo och hans kollega Zhang medan de försöker hitta Ben igen. Det är en tätt skriven berättelse men mycket spänning och frustration. För vem får egentligen att lita på? MacMillan blandar här in inlägg ifrån bloggar allt för att visa det enorma mediauppbåd och pressen som uppstår för Rachel när hon och hennes familjs liv hängs ut i median. Dessa inlägg är snyggt invävd i övrig text och skapar ett intressant perspektiv på själva historien. Bränd himmel är en känslostark och intensiv historia som håller mig som läsare på tårna hela vägen igenom. Skicklig debut!

T.R  Richmond, Vem var Alice?

Handling:

Alice Salmon hittas en vintermorgon i en sjö i Southampton. Jeremy Cooke, en professor på Alices universitet, är märkbart berörd av hennes död. Han bestämmer sig för att samla all information han kan hitta om Alice. Han¬ pratar med alla i Alice närhet och läser allt hon har skrivit i sin dagbok, brev, bloggar, sms, mejl, tweets och artiklar. 

Bit för bit pusslar han ihop bilden av Alice genom spåren hon har lämnat efter sig. Men hans motiv är dunkla och skälet till hans besatthet sträcker sig många år tillbaka. 

Vad jag tyckte:

Vi fortsätter den röda tråden och flyttar här över till just internet och de sociala mediernas värld. Alice är en ung kvinna som hittas död och en professor på det universitet som Alice gått på bestämmer sig för att ta reda på sanningen kring hennes död. Via sms, dagboksinlägg, brev, sociala medier, bloggar och e-mail försöker han hitta sanningen och skapa en berättelse kring vem Alice egentligen var. Nja, jag tyckte det hela lät väldigt intressant med ett annorlunda upplägg men i efterhand så tycker jag inte det blev så bra faktiskt. Lite rörigt och osammanhängande, jag tyckte nog inte att faktiskt fick en bättre bild kring vad som hände Alice. Dessutom ogillar jag också starkt professorn som jag upplevde som självisk och arrogant. En spännande idé helt klart men för mig blev det inte så bra. 

Ung i ghettot av David Safier

David Safier, Ung i ghettot
Rec.ex ifrån Bazar förlag, Tusen tack!

Handling:

28 dagar.
För att leva ett helt liv.
För att finna kärleken.För att bli en legend. 

Kära läsare,
Denna bok är till mina barn, men på ett sätt även till mina morföräldrar, varav en dog i Buchenwald och den andra i Lodz-ghettot. Målet med boken är att bygga en bro mellan generationerna. Jag hoppas också kunna nå människor som vanligtvis inte skulle läsa en bok om Förintelsen. Det är därför Ung i ghettot använder sig av formatet spänningsroman. Oavsett vidrigheterna som hände vill jag ändå att människor ska vilja läsa boken. 
Men framför allt är Ung i ghettot en bok som inte bara handlar om det förflutna, utan även om oss. Och dessa eviga, universella frågor som vi alla brottas med: Vad skulle du göra för att överleva? Skulle du offra ditt liv för andra eller offra andra för att rädda ditt liv? I korthet: vilken slags människa vill du vara?
– David Safier 

16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes familj ska överleva ghettot i Warszawa. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. Tillsammans lyckas de stå emot SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. I hela 28 dagar. 

28 dagar för att leva ett helt liv.
28 dagar för att bli en legend. 

Vad jag tyckte:

Ung i ghettot är en mycket stark skildring av en mycket mörk tid i den europeiska historien. Genom Miras ögon får vi ta del av en vardag i ett ghettot i Polen. Här har alla judar samlats ihop och får dela husrum efter bästa förmågan och får varje dag kämpa för sin överlevnad. Nazisterna styr med järnhand och skapar nya regler hela tiden så att ingen någonsin känner sig helt säkert. Vi får även lära känna David som tillsammans med sin mentor försöker rädda ghettots alla barnhemsbarn och vi får lära känna Amos, djupt involverad i den judiska motståndsrörelsen. De drivkrafter som gör att Mira varje dag försöker se till att överleva är hennes yngre syster Hannah. Hannah som i det mörkaste mörkret skapar en fiktiv värld, en saga som heter de 777 öarna i ett försök att orka en dag till. Ung i ghettot bygger på verkliga händelser och verkliga personer men Safier har valt att skapa en helt fiktiv karaktär för att på detta sätt kunna ge en mer känslosam skildring. Med en fiktiv karaktär kan han som han säger i efterordet måla upp känslor och tankar hos sin karaktär för att försöka skapa en förståelse och inblick i hur det var att leva i ghettot. Samtidigt har han även valt att placera boken i spänningsgenren, allt för att nå ut till så många som möjligt.

Ung i ghettot är jobbig att läsa, inte så att den är tungskriven utan för att det gör så ont att läsa om Mira och händelserna i ghettot. När jag kommit halvvägs var jag faktiskt tvungen att ta en paus och läsa något snällt.  Safier använder sig medvetet av ett modernt språk, återigen för att kunna nå ut till så många som möjligt och det är även det ett bra drag. Det gör att språket är lättläst och flyter på riktigt fint. Safier är mycket skickligt att levandegöra sina karaktärer och hans miljöskildringar är fulla av detaljer utan att för den saken bli för mycket. Jag grips av Miras öde och den röda tråd som löper genom hela boken är faktiskt en fråga som stannar kvar hos mig efter att jag läst klart. Flera gånger fråga sig Mira " Vilken sorts människa hon vill vara". En fråga vi alla nog bör fråga oss själva, speciellt i de tider som är just nu. För när jag läser Ung i ghettot så flimrar nyhetsbilderna framför mina ögon, alltför många människor i alltför små båtar, små barn som sköljs upp döda på en främmande strand, länder som bygger taggtrådsstängslen, Isis framfart och hur hårt det svenska samhället blivit. Att som författare skriva en historisk bok som också ger en insikter om dagens samhället är mycket träffsäkert gjort och skapar en stark möjlighet att väcka en debatt och ställa frågor. Ung i ghettot skulle passa utmärkt i en gymnasieklass just för detta. För precis som David Safier så väcker boken frågor som allmänmänskliga och universella, de har funnits i alla tider och kommit alltid finnas.

Ung i ghettot kommer definitivt hamna på min lista över årets bästa böcker och jag kommer säkert läsa om den inom snar framtid. Jag berörs starkt av boken och jag får stundtals en klump i magen samtidigt som tårarna rinner. Vissa scener har jag bläddrat igenom flera gånger efter att jag läst klart boken just för att de drabbade mig så hårt. Men samtidigt finns där även ljus och hopp samt en ömsint skildring av kärlek. Mira är en så stark karaktär, allt hon vill är att överleva och framförallt att hennes syster ska överleva. Mira vill inte vara hjältinna, hon vill bara överleva men samtidigt måste hon gång på gång gå emot sina egna principer och ibland även fatta mycket tunga beslut.

Så läs! Det är allt jag kan säga, bara läs den!