Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden

Dave Rudden, Det lånade mörkrets riddare
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack
Handling:

Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är – nåja – normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten, där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.

I alla fall var det vad Denizen trodde.

Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil rytande av kraft. Mannen i bilen hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bil- färden till stan blir de överfallna och häpnadsväckande saker börjar hända: det visar sig att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack. Ett sällskap som Denizen visar sig ha en alldeles speciell koppling till…

Vad jag tyckte:
Det lånade mörkrets riddare var en oväntad överraskning ifrån Modernista förlag och det visade sig vara en mycket trevlig sådan. Det lånade mörkrets riddare en actionfylld äventyrsberättelse som rymmer både hjärta och smärta. Det lånade... bjuder på en spännande färd där vi tillsammans med de fantastiska karaktärerna får lära känna detta mystiska sällskap närmare och där vi lär oss att monstren under sängen kanske trots allt finns. Denizen är en både charmig och modig karaktär som jag gillar riktigt mycket.  Samtidigt så är även Denizen en komplex karaktär och där hans känslor får ta stor plats. Det är minsann inte så lätt att vara föräldralös och sedan behöva tampas med monster och försöka reda ut vad som är gott och ont.

Författaren lyckas väl med att få med oss på det hisnande äventyr som Denizen råkar ut för, han berättar lagom mycket åt gången och via Denizen får som läsare chansen att lära oss mer om riddarna. Och jag älskar verkligen att det bland riddarna finns både kvinnor och män, flickor och gossar. Det är inte könet som är viktigt utan vad du kan göra som person, vad du har att bidrar med och hur väl du utför dina uppgifter som spelar roll. Härligt det tycker jag. Sedan gillar jag beskrivningen av det magi-system som ligger till grund för riddarsällskapet och som de använder i sin kamp mot mörkret. Jag gillar speciellt hur denna magi tar något av dig som människa och där varje användning av magin kan få förödande konsekvenser. Magi-systemet känns helt enkelt genomtänkt och förståeligt.

Det lånade... är också fylld av bitsk och charmig humor som gör att jag faktiskt fnissar högt flera gånger. Och jag älskar verkligen vänskapen mellan Denizen och Simon, en annan föräldralös pojke som bodde på samma barnhem som Denizen. Simon är i sig en stark karaktär och får faktiskt oväntat mycket utrymme, något som jag verkligen gillar.  ( Om denna bok någonsin blir film så vet jag att scenerna ifrån barnhemmet när Simon är där själv skulle få mina nackhår att resa sig!)

Det lånade... är en fantastisk bok som förtjänar många läsare och även om denna första boken klarar av att stå på egna ben så skulle jag gärna vilja att det blev en serie. Bara för att jag blir så förtjust i de olika karaktärerna och själva atmosfären och stämningen i boken.