torsdag 25 augusti 2016

Snökimonon av Mark Henshaw

Mark Henshaw, Snökimonon

Handling:
Auguste Jovert har just gått i pension som polisinspektör i Paris när han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Kort efter att han fått hennes brev, som han slänger, möter Auguste sin nya granne, Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan. 

Herr Omura ställer kryptiska frågor om fäder och döttrar. De två äldre grannarna börjar träffas regelbundet och berättar om sina liv för varandra. Två väsensskilda liv som med tiden tycks vara mer lika än Auguste först anar. Men efter en tid upplever han samtalen som både olustiga och skrämmande. Historien han viras in i blir allt mer obehaglig. 


Vad jag tyckte:

Snökimonon är en säregen bok som både är poetiskt vacker men samtidigt också svårtydd i sina sirlighet och med alla de snirkliga vägarna berättelsen leds igenom. De två äldre männen som delar med sig av sina livshistorier är två annorlunda karaktärer som jag har svårt att få grepp om. Det tog faktiskt tid för att läsa för jag fick aldrig till ett jämnt läsflyt. Jag försjönk en stund i den, tappade fokus och riktning, slutade läsa, återvände men jag kom aldrig riktigt in i den. Jag finner inte boken dålig för jag gillar att läsa böcker som utmanar mig.

Boken är skriven på ett väldigt vackert sätt men också väldigt avskalat. Det barsmakade språket lyfter fram det bildrika på ett väldigt fint sätt och även om jag har svårt att ta mig in i boken så känner jag att under läsningens gång att det ändå växer fram en stark känsla för boken.  Det innerliga i historierna är både skrämmande och väldigt obehagliga att läsa. Snökimonon är en märklig bok som jag trots allt vill rekommendera. Läs den och låt er gå vilse i en skimrande vacker bok men kom ihåg att det kan ta lite tid innan ni blir helt förtrollade av boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar