Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!
Handling:
Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen.
Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.
Vad jag tyckte:
Ett veck i tiden är en av de märkligaste böcker jag läst på länge men samtidigt också den allra vackraste boken jag läst på länge. Ett veck i tiden är en kort bok som rymmer oändliga lager av nyanser såpass många att när jag läst ut den första gången läser jag om den igen. Denna gången stannar jag vid speciella stycken och läser dom igen bara för att det är så vackert och så sorgligt och så starkt på en och samma gång. Samtidigt läser jag om för att jag vill se om jag förstå det märkliga lite bättre vid en andra läsning.
Ett veck i tiden är en klassisk SFI-bok som på sin tid, den kom ut 1962, var banbrytande i och med att det är en kvinnlig huvudperson. Denna någon är Meg, en ung kvinna som jag tar direkt till mitt hjärta och när slutet kommer så är gör det så förtvivlat ont i mig att läsa om Megs kamp. Men Ett veck i tiden är inte bara en mörk historia utan det är också en berättelse om hopp och kärlek. En bok som lyfter frågan om gott och ont till en helt ny nivå och om kraften i att kunna älska är en avgörande maktfaktor. Komplexa ideér om tid och rum och om vetenskapliga frågor ryms tillsammans med allt detta. Och tillsammans bildar de en helhet som är helt oöverträffbar. Karaktärerna är i sig helt fantastiska, de är komplexa, mänskliga och utomjordiska, de är vackra och hemska allt i ett. Lilla Charles blir även han en favorit med sitt lillgamla sätt och sin stora omsorg för alla runt honom.
Med ett sirligt språk utan för mycket krumbukter berättas en säregen historia som utspelar sig både på jorden och ute i rymden. Skildringarna av livet ute i rymden är skickligt gjorda och trovärdiga. Det finns en tydlighet i L`Engles sätt att berätta om svåra saker som gör att jag ändå förstår även om jag inte helt förstår ändå. Ett veck i tiden är en bok som tåls att läsa flera gånger om och som är väl värd att åter igen ges ut. Tydligen ska det skapas en film, av samma team som gjorde filmen Frost. En film jag definitivt kommer att se.
Ett veck i tiden rekommenderar jag till alla som vill läsa något som är både vackert och märkligt på samma gång. Till er som vill läsa något som utmanar er men samtidigt bjuder in er med sin tydlighet. Det är en bok som värmer hjärtat med sina karaktärer och sina målande beskrivningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar