Färjan av Mats Strandberg

Mats Strandberg, Färjan

Handling:
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Mats Strandberg följer upp succén med Engelsfors-trilogin med en spännande skräckroman. Liksom i Engelsfors blandas det socialrealistiska med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.

Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.

Vad jag tyckte:
Jag är en sådan person som ogillar båtar av alla slag, stora som små kvittar. Kan jag slippa åka båt så gör jag gärna det. Efter att ha läst Färjan kan ju lugnt säga att det lär inte bli några båtturer eller kryssningar inom det närmaste för mig! Det jag ogillar allra mest med att åka båt är just instängdheten, du kan inte bara bestämma dig för att kliva av när du är mitt ute på ett hav. Jag har svårigheter när det gäller trånga platser med mycket folk, en buss eller en bil kan du ju alltid kliva av om det blir för mycket. Men Mats Strandberg väljer att befolka sitt fartyg inte bara med alltför många människor. Han väljer också att släppa lös monster på sitt fartyg...

Det finns en klaustrofobisk känsla tvärsigenom hela boken och jag får påminna mig själv att andas med jämna mellanrum. På Baltic Charisma finns det en mängd olika människor som av olika skäl valt att göra en Ålands-kryssning. De vill glömma vardagen, slippa känna sig ensam eller blivit dit släpade av föräldrar som vill släppa loss lite. Vi har även all personal, vissa som gillar sitt jobb, vissa som önskar att de kunde lämna fartyget för gott.  Mats Strandberg har en stark berättarskicklighet som verkligen får en fast. Det är detaljrikt och färgstarkt ( och även magstarkt emellanåt) Vi växlar mellan olika karaktärer som alla är välgjorda på ett sätt så att de känna levande. Ensamma Marianne som längtar så desperat efter någon men aldrig att Strandberg låter henne tappa ansiktet för det. Zandra och Madde, två festglada tjejer som bara är lite för mycket men ändå helt igenom underbara. Lo och Albin, kusinerna som slutat prata fast de alltid varit bästa vänner men nu i yngre tonåren tappat bort varandra, tokälskar Los sätt att prata! Sedan har vi Dan Appelgren, avdankad mellostjärna som är sluskig och en skitstövel men ändå högst mänsklig på något sätt. Men allt kommer snart gå käpp rätt åt helvetet och det är förbenat otäckt med alla trånga korridorer och små hytter. Det finns ingenstans du kan fly till, allt som finns omkring dig är det iskalla Östersjön.

Färjan är mycket läsvärd och jag kan varmt rekommendera den till dig som gillar skräck!

Mörkret, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson, Mästare, väktare, lögnare, vän

Handling:

Det lilla samhället Bruket, i juni 2014. Hoppet om en fridfull midsommar krossas när en äldre man hittas skjuten till döds i sitt hem. Brottsutredningen får förstärkning när Leo Junker anländer från Stockholm och utger sig för att vara från Rikskriminalpolisen. En som inte litar på honom är kriminalassistent Tove Waltersson, som nyligen återvänt till sin hemort efter en längre sjukskrivning.

Bruket är en märklig plats och döljer fler hemligheter än man först tror. I takt med att en händelse avlöser en annan växer något större än sanningen om ett grovt brott fram.

I en annan tid och en annan värld är det Stockholm och 1984. Två poliser ser sin stora chans i skuggorna av ett tillslag, men en ung journalist är fast besluten att avslöja deras hemlighet. De möts en kall natt i november och efter det finns ingen återvändo.

Vad jag tyckte:
Christoffer Carlsson är en skicklig författare med stark berättartalang. I denna bok så finns där en liten flört med äldre spionromaner. Skickligt växer en spännande och tätt berättelse fram. Genom Leo Junker får vi kopplingarna framåt i tiden samtidigt som vi växelvis får veta vad som lett fram till dagens händelser. I de dåtida kapitlen är det Charles Levin som för talan, Leo Junker före detta mentor. Det lilla samhället Bruket är skickligt tecknat med välgjorda detaljer och en känsla av stillastående luft och instängdhet. Man sugs snabbt in i berättelsen då det finns ett ständigt driv, emellanåt blir det dock lite rörigt med många röster och trådar. Dock lyckas Carlsson väva ihop allt till en snygg helhet.

Jag tycker mycket om boken då det finns en stark berättarglädje i den som tilltalar mig mycket. Mästare, väktare... är en smart, underhållande och välskriven deckare/thriller. Där en tätt, intensiv stämning bidrar till att bygga upp berättelsen. Det är på många sätt en mer eftertänksam berättelse som bjuder på en lågmäld skildring av den svenska landsbygden. Där brott och straff kontras med lojalitet in i döden. Jag kan varmt rekommendera serien om Leo Junker för den som söker något annorlunda i deckare-genren.

Enda vägen av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Enda vägen 

Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

( Enda vägen är del tre, läs vad jag tyckte om del ett här och del två här)
Handling:
När systemet visar sina svagheter - Hur långt är du beredd att gå för att störta det?

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Motståndets kamp mot byråkraterna blir mer och mer våldsam. Ava, Levi och Laymah ger sig av i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. En hemlighet de inte är ensamma om att vilja utnyttja. Ava kämpar med att leda en grupp med många viljor. Samtidigt söker hon svar som hon trodde var begravda för alltid. Finns det människor i Rörelsen som vet något om hennes förflutna?

Levi försöker hitta en plats i en kamp där våld, kunskap och kärlek blandas ihop. Kan det finnas ett annat sätt att göra motstånd? En annorlunda revolution?"

Vad jag tyckte:
Då har vi nått vägens slut och det är dags att säga farväl till Levi, Ava och Leymah. Och det känns både vemodigt och tomt att behöva lämna dom nu. I tre böcker har jag följt deras kamp mot en bättre värld och ett annorlunda System. Jag har mött deras privata inre demoner och jag har fått se en varm och innerlig vänskap växa fram. Här har funnit mycket mod och styrka men också mycket förtvivlan och hopplöshet. Det har funnits mycket mörker och ondska men också ljus och godhet. Men nu skiljs våra vägar åt och det är sorgligt att det redan är tid för avsked. 

I denna allra sista delen möter vi ännu ett lager av Anna Jakobsson Lunds komplexa och komplicerade berättelse. Där motståndet kanske kan utkämpas inte med våld. Kanske går det att möta våld med icke-våld? Samtidigt så vävs Sinnena in mer naturligt i denna tredje delen tycker, det har tagit stor plats innan men nu känns det som en naturlig del för de tre. Tidigare var det mycket nytt även för dom och det har tagit tid för dom att förstå exakt vad Sinnena kan göra. Jag upplever fortfarande böckerna som nyskapande och fräsha. Författaren har tagit en genre som blivit väldigt populär på sista åren, mixat ned alla elementen som tillhör och sedan byggt upp något alldeles eget utifrån detta. Och det är så otroligt snyggt gjort, det är smart handling, skarpa karaktärsskildringar, häftiga miljöer ( där man till viss del kan känna igen sig, vi befinner oss ju trots allt här i Europa!),med väl genomtänkta detaljer. Allt med en egen ny stil och ton. Som jag sa i första boken "J-vlar vilken bra bok detta är", ett omdöme som håller ännu!  

Det finns scener i boken då jag önskar att jag kunde ha en sådan där kudde framför ögonen, en sån man använder när man tittar på en riktigt läskig film. Speciellt när Levi så att säga hamnar i knipa då skulle jag behövt en sådan kudde..... Levi kom att ligga mig lite extra varmt om hjärtat. Men alla tre känns som mina vänner på något sätt nu så här i sista delen. Leymah som vi får lära veta mer om i denna sista delen kom också att bli något extra för mig. Ava med sin självsäkra kaxighet får ytterligare dimensioner i denna sista delen.  Författaren fördjupar historien ytterligare med en lite lågmäld eftertänksamhet rör vi oss mot slutet. Ett slut som för övrigt är riktigt välgjort och väl anpassat till berättelsen. Det är inte ett " ÅH, så lever de lyckliga i alla sina dagar-slut" Utan det är ett slut som hedrar Ava, Levi och Leymah samt alla de andra vi fått lära känna genom de tre böckerna såsom Angus, Jor, Lo, Bastian och Bri för att bara nämna några.  Ett bra slut är viktigt i alla böcker men ännu viktigare blir det när man ska avsluta en hel serie. En hel del författare lyckas klanta till det och gör slutet till något alldeles hemskt. Men inte Anna Jakobsson Lund inte! Hon lyckas skapa ett fint och bra slut. Ett slut med hopp om förändring och ljusare tider. 

Så jag kan inte mer än buga och bocka för Anna Jakobsson Lund för att hon skapat en helt igenom briljanta  serie. Och du som ännu har böckerna olästa framför dig, jag avundas dig!

Bron av Stephen Booth

Stephen Booth, Bron 

Handling:
Efter ett stökigt Halloween-firande i brittiska Edendale hittas en 35-årig kvinna död under Corpse Bridge, bron som förbinder Västra Derbyshire med en gammal begravningsplats i Staffordshire. När polisinspektör Ben Cooper, tillbaka på jobbet efter ett personligt trauma, anländer till brottsplatsen möts han av en makaber syn: en stor docka som vilar på en gravsten, snaror i skogen och en lerfigur föreställande markägaren, earlen av Mansby. 

Under utredningens gång hittas ytterligare mordoffer på vägen till bron, och Cooper får hjälp av kollegan Diane Fry att nysta ut ledtrådarna i den alltmer bisarra gåtan som tycks präglad av både politik och gammal folktro. När de får höra om earlens planer att göra om gravfältet till en parkeringsplats, blir fallet mer invecklat. Finns det ett samband mellan dödsfallen och earlens planer? Handlar det om medvetet riktade mord, eller är det en sjuk seriemördare de har att göra med? Pressen ökar, och Ben vet inte vem han kan lita på. När utredningen når sin kulmen måste han fatta ett beslut som kan försätta allt – och alla – i fara.

Vad jag tyckte:
Fjortonde boken om Ben Cooper och Diane Fry och jag gillar det ännu! Det har varit lite knaggligt några gånger men nu tycker jag att serien lyfter igen. I Bron är Ben Copper tillbaka medan Diane Fry har flytt landsbygden. Men deras utredningar kommer ändå länkas ihop och Fry får motvilligt återvända till Edendale.  Äntligen får vi också se att Fry och Copper börjar förstå att de faktiskt är i behov av varandra. I Bron möts småstaden och storstaden på ett betydligt tydligare sätt än i de tidigare delen men denna skillnad är faktiskt avgörande för hur brottet ska kunna lösas.

Stephen Booth skriver klassiska pusseldeckare där vidunderliga miljöskildringar varvas med te i mängder. Där brotten löses med pusslande, samtalande och letande. Där vi långsamt tar oss framåt men där det hela tiden finns ett driv och spänning. Bron är en välskriven deckare som är riktigt trivsam att läsa.  Smart, underhållande och skickligt sammansatt intriger tillsammans med levande karaktärer gör läsningen till en riktigt trevlig lässtund.

Det vi inte visste var lycka av Agnes Ledig

Agnes Ledig, Det vi inte visste var lycka 

Handling:
Julie har sedan länge slutat tro på under. Hon sliter i kassan på stormarknaden och uppfostrar ensam sin lille son Lulu, som är det enda som ger hennes liv mening. 

Men en särskilt dyster dag är det en kund som ler mot henne, där hon sitter och kämpar med gråten. Veckan därpå återkommer Paul, som den vänligen mannen heter, och bjuder ut henne på lunch. Julie har dåliga erfarenheter av män och är först skeptisk, men bestämmer sig sedan för att lita på honom och går med på att ses. 

Trots att de är så olika och ålderskillnaden stor, finner de genast varandra. Och när Paul föreslår att hon och Lulu ska fly den grå vardagen och följa med honom till hans sommarhus i Bretagne, tackar hon efter viss tvekan ja. Det blir inledningen till en stark vänskap, och för Julie en ny tillvaro. Även Paul och hans son har haft en svår tid, men tillsammans upptäcker de att det även i den djupaste sorg kan finnas känslor av lycka. 

Vad jag tyckte:
Vissa böcker skulle behövas förses med en varningstriangel så att man vet att man behöver näsdukar! Agnes Ledigs bok Det vi inte visste var lycka skulle behöva en sådan varningstriangel.  Men Det vi inte visste var lycka är inte bara en sentimental och snyftig berättelse utan den rymmer också mycket värme och en lättsam humor som lyfter bokens allvarliga ämnen.

På ett lätt och luftigt språk så förmedlar Agnes Ledig en vacker berättelse om moderskap, vänskap, sorg och kärlek.  Det vi inte visste var lycka är en ömsint berättelse som berör mig starkt med sina innerliga känslor.  Det är lättsmält och underhållande utan att vara alltför sockersött eller banalt. Boken har sina drag av romantisk komedi med en hel del livsdomar insprängda i sig. Vi rör oss mycket på ytan av karaktärerna och det stör mig emellanåt att författaren inte fördjupar sig ännu mer i sina karaktärer.  Samtidigt är det en lättläst och trivsam bok som underhåller och berör för stunden. En fin läsupplevelse och jag läser gärna mer av Agnes Ledig om det översätts fler.

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Nina George, Den lilla bokhandeln i Paris 

Handling:

Monsieur Perdu kan ordinera den perfekta boken för ett brustet hjärta. Men kan han kurera sitt eget?

Monsieur Perdu kallar sig för litterär apotekare. Från sin flytande bokhandel belägen på en pråm på floden Seine ordinerar han romaner för alla livets motgångar. Genom att använda sin intuition finner han exakt den bok läsaren behöver, och reparerar på detta sätt både brustna själar och hjärtan. Den enda han inte verkar kunna kurera genom litteraturen är sig själv; han lider fortfarande i kval efter att hans livs stora kärlek försvann. Bakom sig lämnade hon endast ett brev, som han aldrig öppnade.  

Efter att Perdu slutligen förmått sig att läsa brevet lättar han ankar och ger sig av på en resa till södra Frankrike i hopp om att komma över sin förlust och få ett avslut på historien. Med sig har han en storsäljande författare med skrivkramp samt en (kärlekskrank italiensk kock, och längs Frankrikes floder reser Perdu, delar ut sin visdom och sina böcker, och visar hur den litterära världen kan ta den mänskliga själen på en resa för att hela sig själv. 

Vad jag tyckte:
Den lilla bokhandeln i Paris är en skimrande liten pärla till bok. Hjärtevärmande och charmig fylld med fascinerande karaktärer och en finstämd berättelse om kärlek, vänskap och sorg.  En bok som lägger sig som bomull runt själen och fyller en med ljushet och värme. Med ett tilltalande behagligt språk så får vi följa Monsieur Perdu och hans vänner längs floden Seine. Nina George har en lätthet i sitt språk som tilltalar mig mycket. Läsningen svävar fram och det går rasande fort att läsa igenom boken. Men det är också en bok som stannar kvar hos en länge.

Den lilla bokhandeln i Paris passar utmärkt att läsa när regnet öser ner och höststormen viner om knuten. Tillsammans med en kopp kaffe och något gott att tugga på så har man en härlig lässtund framför sig.

Själarna bibliotek av Ransom Riggs

Ransom Riggs, Själarnas bibliotek

Handling:
En pojke med övernaturliga krafter. En armé av livsfarliga monster. Ett avgörande slag om de besynnerliga barnens framtid.

Äventyret som började med Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och fortsatte med Spökstaden, avslutas nu med den spännande tredje delen,Själarnas bibliotek.

Nu är de här igen de besynnerliga barnen! Tiden håller på att rinna ut. En galning är på jakt efter dem och miss Peregrine befinner sig fortfarande i fara. Jacob Portman och Emma Bloom tvingas genomföra det allra farligaste av räddningsuppdrag. De färdas genom ett landskap märkt av krig, träffar nya vänner och utsätts för större fara än någonsin tidigare. Kommer Jacob att bli sig själv igen? Blir han åter den hjälte som han en gång var?

Vad jag tyckte:
Själarnas bibliotek är alltså sista delen i en trilogi och jag är lite tudelad inför vad jag känner för boken. Jag var mycket förtjust i de två första delarna även om det verkar som om att jag bara skrivit om bok två här på bloggen.  Den stora tjusningen i serien är de fotografier som historien om de besynnerliga barnen är uppbyggd kring. Alla tre delar innehåller fascinerande och skrämmande äldre fotografier på märkliga människor och ting.

I denna tredje delen känner jag mig faktiskt lite uttråkad, möjligen var det inte helt rätt tid att läsa boken på.  Men visst är det samma säregna och udda berättelse om de besynnerliga barnen och världen de lever i. Själarnas bibliotek är mörkare och otäckare än de tidigare delarna, mer hopplöshet och sorgmodighet känner jag. Jag drabbas av en känsla av tröstlöshet och känner mig inte lika engagerad som i de tidigare delarna. Dock så säger jag inte att Själarnas bibliotek är en dålig bok för det är den verkligen inte. Ransom Riggs har verkligen lyckas skapa något alldeles eget och nytt som inte passar in i någon standar mall.  Det är vemodigt att serien är slut men nu kan jag istället se framemot filmen som kommer snart!