måndag 3 oktober 2016

Det vi inte visste var lycka av Agnes Ledig

Agnes Ledig, Det vi inte visste var lycka 

Handling:
Julie har sedan länge slutat tro på under. Hon sliter i kassan på stormarknaden och uppfostrar ensam sin lille son Lulu, som är det enda som ger hennes liv mening. 

Men en särskilt dyster dag är det en kund som ler mot henne, där hon sitter och kämpar med gråten. Veckan därpå återkommer Paul, som den vänligen mannen heter, och bjuder ut henne på lunch. Julie har dåliga erfarenheter av män och är först skeptisk, men bestämmer sig sedan för att lita på honom och går med på att ses. 

Trots att de är så olika och ålderskillnaden stor, finner de genast varandra. Och när Paul föreslår att hon och Lulu ska fly den grå vardagen och följa med honom till hans sommarhus i Bretagne, tackar hon efter viss tvekan ja. Det blir inledningen till en stark vänskap, och för Julie en ny tillvaro. Även Paul och hans son har haft en svår tid, men tillsammans upptäcker de att det även i den djupaste sorg kan finnas känslor av lycka. 


Vad jag tyckte:
Vissa böcker skulle behövas förses med en varningstriangel så att man vet att man behöver näsdukar! Agnes Ledigs bok Det vi inte visste var lycka skulle behöva en sådan varningstriangel.  Men Det vi inte visste var lycka är inte bara en sentimental och snyftig berättelse utan den rymmer också mycket värme och en lättsam humor som lyfter bokens allvarliga ämnen.

På ett lätt och luftigt språk så förmedlar Agnes Ledig en vacker berättelse om moderskap, vänskap, sorg och kärlek.  Det vi inte visste var lycka är en ömsint berättelse som berör mig starkt med sina innerliga känslor.  Det är lättsmält och underhållande utan att vara alltför sockersött eller banalt. Boken har sina drag av romantisk komedi med en hel del livsdomar insprängda i sig. Vi rör oss mycket på ytan av karaktärerna och det stör mig emellanåt att författaren inte fördjupar sig ännu mer i sina karaktärer.  Samtidigt är det en lättläst och trivsam bok som underhåller och berör för stunden. En fin läsupplevelse och jag läser gärna mer av Agnes Ledig om det översätts fler.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar