Hemmet av Mats Strandberg

Mats Strandberg, Hemmet 

Handling:
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne. Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

Vad jag tyckte:
Mats Strandberg fick mig att aldrig någonsin i hela mitt liv åka färja igen, och då var jag redan rädd för färjor innan, genom sin bok Färjan. Men trots detta kunde jag inte låta bli att läsa Hemmet för vem älskar inte att bli ordentligt skrämd ibland! Ja ok kanske inte alla men jag gör det =)

Hemmet är en skräckroman som utspelas på en helt oväntad plats som ändå är ett helt klockrent val. Jag har själv jobbat en kortare tid på just ett demensboendet och där finns en säregen känsla av vemod och avsked på just den platsen. Tyckte jag då när jag jobbade där. Just här placeras Mats Strandberg sin nya skräckroman. På plats där de äldre befinner sig långt in i demensens dimma och därför är helt försvarslösa inför det okända som tagit sin innanför väggarna på boendet. Ingen kan förstå dom längre och rädslan som de känner förmedlas med ömsinthet och medmänsklighet. Det kryper längs hela ryggen när jag läser Tallskuggans boendes egna delar. Flera gånger kikar jag nervöst omkring mig, blinkade inte lampan till där? Vem står ute i hallen? Åh det var bara tvättställningen. Men var där inte ett konstigt ljud ute i köket? Så här håller jag på under hela läsningens gång och ändå kan jag inte sluta! Vettskrämd och andlös tar jag mig igenom boken, sida för sida. Mats Strandbergs skräck är inte en skräck som känns främmande utan den är istället otäckt vardagsnära.

Detta beror mycket på att Hemmet är så mycket mer än bara skräck. Det är en kärleksroman också, om kärleken mellan föräldrar och barn, om barndomsförälskelser och kärlek till livet. Det är en hyllning till en mor och en roman om förlåtelse och försoning. Hemmet är också en ömsint skildring av hur det är att bli äldre, att börja tappa bort sig själv och om att vandra vilse i demensens mörka dimma. Vissa stunder när Joel bryter ihop över det svåra han går igenom när han ser sin mamma gör så ont i mig. Jag har själv haft nära anhöriga som jag förlorade i demensens dimma långt innan de gick bort. Mats Strandberg skriver så hjärtskärande äkta och innerligt att det berör mig djupt. Vår allas rädsla inför att bli äldre finns där som en röd tråd genom, skräcken över den tid som kommer och om man själv kommer förlora sig i demensen dimmor. Nina tillhör också ytterligare ett element där Joel är det anhörigperspektiv så är Nina perspektivet inifrån äldreboendet. Här kan Strandberg lyfta fram den tyvärr ständigt aktuella debatten om äldrevården och om de människor som varje ger allt för att våra äldre så få det så bra som möjlig.

Så förutom att bli vettskrämd blir jag också känslomässigt dränerad när jag läser Hemmet. Jag var helt slut när jag läst klart boken!

Ett stort plus i kanten för det ursnygga omslaget! Som jag dock fick vända upp och ned när jag skulle sova!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Med näsan i en bok, I hyllan, Vargnatts bokhylla

Gruvdamen av Daniel Svanberg

Daniel Svanberg, Gruvdamen 

Handling:
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget.

Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka…

Vad jag tyckte:
Gruvdamen bjuder på svensk skräck av riktigt hög kvalitet av det mer obehagliga och räliga slaget. Här finns ett ondskefullt väsen men det verkliga monstret tycker jag här ändå är själva människorna.  De som utsätter barnen för det mest otäcka som finns och som berövar dom deras oskuldsfullhet och barndom. Vill inte berätta för mycket för detta är en historia där detaljerna och ledtrådarna sakta nystas fram och där det man tror sig vet ofta visar sig att vara än mer otäckt än vad man kunnat föreställa sig. Men jag måste få nämna Sven, hans livsöde och historia är djupt tragiskt och jag lider så med honom. Denna ensam människor som anses bara vara en simpel idiot men där hans historia rymmer så mycket mer.

Jakob och hans historia berör mig mycket med, han är en känslosam och stark karaktär som det tar lite tid att förstå sig på. Men jag fastnar direkt och kan inte sluta läsa även om det snabbt blir riktigt otäckt. Jag fascineras av hur Daniel Svanberg vävt in författarens Bergdahls böcker på ett sätt som gör att det känns som att dessa böcker faktiskt finns på riktigt ( vilket dom ju inte gör). Svanberg är skicklig med sina miljöskildringar och bygger upp en tätt atmosfär där spänningen verkligen vibrerar. Gruvdamen är en mörk skildring och stundtals gör den faktiskt ont att läsa. Berättelsen skiftar mellan nutid och dåtid, vi förflyttar oss från New York till de mörka skogarna i Bergslagen ( en plats jag faktiskt känner till väl, jag bodde nämligen i dessa trakter ett par år...) Skiftningar mellan tidspåren och platserna sker smidigt och det är hela tiden lätt att hänga med som läsare. Daniel Svanberg väver skickligt samman sina ledtrådar och olika historier till en mycket skrämmande helhet. Med små nyanser och skiftningar skapar Svanberg många kalla kårar och där själva miljöerna bidrar till gåshuden på armarna.

Dessutom trodde jag inte att fyra små ord kunde sätta sig i mitt huvud.... "Maja vill ha kött" är en mening jag sent kommer glömmer....

Läs och rys!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Hoi förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokhuset, Bokhyllan. Dast och Maria bokhylla

Kalldrag av Markus Sköld

Markus Sköld, Kalldrag 

Handling:
Therese har tröttnat på sitt jobb som ekonom i Stockholm. När hennes man John får chansen att bli VD för orten Gränshammars stålindustri, går hon med på att ge orten några år för att fundera på vad hon vill göra av sig själv. Familjen flyttar in i direktörsvillan som ligger vid foten av Lyktberget, bara en liten bit från ett

Gruvan har en mörk historia. För drygt sextio år sedan sprängde en grupp gruvarbetare av misstag in sig i en grotta och släppte lös någonting som tog gruvarbetaren Pär Klang i besittning. Han blev galen och slog ihjäl fyra av sina kamrater med en gruvhacka. Ingen har sett honom vid liv sedan

Therese börjar forska kring händelserna i gruvan för att förstå det märkliga som händer i huset. Hon inser att alla som kommit i kontakt med gruvan eller direktörsvillan på något sätt har dött.

Vad jag tyckte:
Huvaligen vilken skrämmande bok detta var! Med skräck av just det slaget som jag älskar. Den där skräcken som lurar i ögonvrån, den som gömmer sig i skuggorna bakom dörren, den som bara kan anas och där det krypande obehaget sakta växer. Där man inte riktigt vet vad som är verkligt och inte verkligt. Kalldrag innehåller allt detta och under läsningens gång sögs jag in i läsningen så mycket att när en av katterna oväntat hoppade upp i mitt knä så flög jag flera meter! Kalldrag bör läsas med lampan tänd!

Therese och henne make Johan har bestämt sig för att flytta till ett nytt ställe tillsammans med sin fyraåriga dotter. Johan har fått ett nytt arbete på Gränshammars stålverk, han är den som ska försöka rädda företaget från att gå under. Therese tänker använda tiden till att komma underfund med vad hon själv vill arbeta med. De flyttar in i det lilla samhället Gränshammar där de hyr en villa strax utanför byn. Ett hus som redan innan Therese klivit innanför dörren känner obehag för. Gruvhålet med dess mörka hemligheter ligger inte långt ifrån villan och sakta börjar saker och ting hända. Men är det verkligt eller börjar Therese tappa förståndet helt? Therese som är "lyxhustrun" ifrån Stockholm känner sig uttittade av byborna, hon känner sig inte välkommen och utanförskapet tär på henne. Ensamheten kryper tätt intill och gör hela berättelsen än mer otäck. Samtidigt så beter sig hennes äkta make som en riktig skitstövel och sedan har vi ju då katten....Huvaligen igen!

Skildringen av den lilla bruksorten och dess innevånare bjuder på ett fint tillägg till själva skräckhistorien. Mixen av det vardagliga och det övernaturliga är fint gjord. Samt ett stort plus för omslaget, väldigt passande och riktigt läskigt! Kalldrag blir faktiskt årets första fullpoängare, vilket ju känns lovande inför resten av läsåret.


Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I hyllan,  Bokföring enligt monika och Vargnatts bokhylla

Sista vakten av Stephen King

Stephen King, Sista vakten

Handling:
För sju år sedan körde den ökände "Mercedesmördaren" Brady Hartsfield rakt in i en folkmassa. Åtta människor dog och långt fler fick men för livet. Den pensionerade kriminalpolisen Bill Hodges har inte kunnat lägga vansinnesdådet bakom sig, och när han nås av den oroande nyheten att en efter en av de överlevande efter Mercedesmassakern försökt ta sina liv under mystiska omständigheter, inser han att mardrömmen är långt ifrån över.

Hodges blir allt mer övertygad om att Brady Hartsfield har ett finger med i spelet i det som börjar likna en självmordsepidemi. Men hur kan det vara möjligt, när Hartsfield som är dömd till psykiatrisk vård, sitter i rullstol och knappt kan prata? Vad döljer sig bakom Mercedesmördarens tomma blick?

Vad jag tyckte:
Sista vakten är alltså den avslutande delen i trilogin om fd kriminalkommissarie Bill Hodges och hans kollegor Holly och Jerome. Bok ett heter Mr Mercedes och bok två Den som finner.  I denna sista del återvänder vi alltså till början och Mr Mercedes-mördaren står återigen i fokus. Här återvänder också King till sina rötter och varva spänningsthrillern med övernaturliga inslag. Till en början blir jag faktiskt lite besviken på det, King hade ju så väl visat att han kunde skriva renodlad thrillers i de två föregående böckerna så varför återanvända det övernaturliga när det inte behövdes?

Men sakta så snärjer King mig så som han alltid brukar göra. Han lockar in mig i boken och får mig totalt fast, snart sitter jag som på nålar och glömmer bort att andas. Det han gör med Mr Mercedes är sjukt obehagligt och otäckt och gör att Sista vakten lutar mer åt skräckroman än bara thriller. Med Kings enastående berättarskicklighet och kunnighet inom området skräck så bjuder Sista vakten på en nervpåfrestande berättelse som tar andan ur mig. Sista vakten är en välskriven thriller med skräckinslag där samarbetet och vänskapen mellan de tre kollegorna utgör en viktig komponent av berättelsen.

Sedan har vi slutet, ja herre gud slutet! Nej det är inte ett sådant där dåligt, hoprafsat slut som King tyvärr brukar bjuda på. Utan istället är det varmt och kärleksfullt slut men också ett slut som gör ont i hjärtat.

Så jag rekommenderar varmt serien men börja i rätt ordning, de tre böckerna bör läsas i rätt ordning för att få till helheten.

Den förfärlige gamle mannan och Det sällsamma gamla huset i dimman

H.P Lovecraft, Den förfärlige gamle mannen & Det sällsamma gamla huset i dimman.
Rec-ex ifrån Fafner förlag

Jag fick för en tid sedan en förfrågan ifrån Oscar Källner på Fafner förlag om jag skulle vilja läsa de nyöversättningar Källner gjort av H.P Lovecrafts noveller. Lovecraft är en författare jag känner till, läst något enstaka av men inte mer än så. Men jag är nyfiken på honom så jag tackade ja. Jag fick en hel bunt e-noveller men har inte börjat läsa dom förrän nu. Så här kommer mina tankar om den första novellen.

Den förfärlige gamle mannen är en kort novell och verkar mer fungera som en inledning till nästa del i novellen. Så jag uppfattar dessa två noveller som en enda novell. Möjligen har jag fel men så är min tolkning och det fungerar utmärkt att läsa de båda novellerna i ett svep. Det känns som de hör ihop tycker jag.
Den förfärlige gamle mannen bor i en stad som heter Kingsport. Han är en udda typ och de flesta tycker han är minst sagt märklig. Han pratar med glasflaskor och har udda stenar med ristningar i trädgården. Men tre unga män bestämmer sig för att det är en utmärkt idé att göra ett inbrott hos denne gamle förfärlige mannen. Något de nog borde ha tänkt sig för att göra. Den förfärlige gamle mannen är som sagt en kort novell, en inledning och det går fort att läsa. Lite mystisk stämning med ett  något högtravande ton. En fin berättelse tycker jag.

Sedan kommer då den något längre delen, den som heter Det sällsamma gamla huset i dimman. Vi befinner oss fortfarande i Kingsport där den förfärligt gamla mannen berättar historien om det gamla huset som ligger högst upp på en klippa för den unge mannen Olney. Olney är som unga män är, nyfikna och vetgiriga. Han bestämmer sig för att ta reda mer om huset och beger sig därför uppför klippan för att se om han kan ta sig in i huset. En sällsam berättelse med toner av mystik och där De äldste förekommer som varnande röster. Havsvidunder, sjövarelser och havets mystik är element som finns med i berättelse. För även om Olney överlever sin färd till huset så är det som om han lämnade en del av sin själ kvar där uppe.  Dessa två texter som utgör en helhet blev en fin ingång till Lovecraft, inte så skrämmande eller otäckt utan mer lite småruggigt och mystiskt. Lite drömsk känsla i berättelsen.

 Jag upplever att Källners översättningar är gjorda på ett väldigt fint sätt. Det känns som om att Lovecrafts egna röst finns kvar, den lite högtravande tonen och det gammalmodige sätten att uttrycka sig. Men att Källner varsamt friserat det hela lite så att det passar även moderna läsare. Mycket trevlig inledning och jag ser framemot att få ta mig an resterande noveller. Oskar Källner skrev i sitt mail till mig att läsa Lovecraft är lite som att dricka kaffe, antingen gillar man kaffe eller så gör man det inte =) Så tror nog att det mustiga och skrämmande lär dyka upp i kommande noveller.

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver

Michelle Paver, Expedition Kanchenjunga 
Rec-ex ifrån Semic förlag, Tusen tack!

Handling:
Himalaya, 1935. Den unge läkaren Stephen Pearce reser till Indien för att delta i en expedition med sin äldre bror Kits. Teamet ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg. En bedrift som ingen har lyckats med förut.

De följer bokstavligt talat i spåren på en tidigare, legendarisk expedition som slutade i katastrof. Fem män miste livet då, besegrade av vädrets makter, olyckor och höjdsjuka. Är det verkligen en bra idé att försöka sig på exakt samma resa? Medan förberedelserna fortskrider blir Stephen alltmer illa till mods. Och när expeditionen går av stapeln blir det bara värre. Det börjar med att han ser underliga saker i ögonvrån … Ju högre de kommer, desto värre blir mörkret. Det förflutna vilar tryckande och olycksbådande över gruppen, som ändå envist fortsätter. 

Men ibland är sanningen så hemsk att det hade varit bättre att inte veta.

Vad jag tyckte:
I Expedition Kanchenjunga beger vi oss till ett otillgängligt område i bergskedjan Himalaya. Här ska vi följa Stephen Pearce och de övriga i teamet när de ska försöka bestiga Kanchenjunga. Ett berg som ingen någonsin lyckats besegra ännu. Författaren beskriver att boken är inspirerad av tidiga expeditioner som försökte bestiga Kanchenjunga samt den expedition som senare på 50-talet faktiskt lyckades bestiga berget. Karaktärerna som sådan är fiktiva men bär alltså spår av verkliga bergsbestigare. Något som gör berättelsen än mer trovärdig är att författaren själv begav sig till Darjeling, den stad där bokens expedition utgick ifrån och där de verkliga expeditionerna utgick ifrån. Därifrån följde författaren i deras fotspår en bit på den väg alla expeditioner är tvungna att vandra för att ens ta sig till bergets fot. I boken pågår denna vandring i 8 veckor men ändå lyckas författaren få med hela denna vandring på några få sidor, utan att det ens känns som att vi missar något alls. Och detta är Michelle Paver stora styrka anser jag, hon skriven en roman på ca 250 sidor men ändå känns det som jag läst det dubbla. För historien är så mångfacetterad och rymmer så många nivåer men där varje ord känns extremt noga utvalt. Där historien komprimerats utan att för den skulle försaka själva berättarglädjen. Med sin avskalade och lätt kyliga ton skapar Paver en ruskigt spännande historia. Där obehaget stegvis växer och där själva platsens otillgänglighet och kärva miljö utgör en viktig komponent i själva historien.

Tiden är 1935, medlemmarna har inga moderna hjälpmedel som tex gps, goretex-jackor, klättringsutrustning så som hjälmar av kevlar eller andra hjälpmedel. De är utrustade med vilja att bestiga ett berg ingen ännu har lyckats bestiga. Isolerad ifrån omvärlden, ifrån baslägret till närmaste by tar det ca en veckas vandring, utsatta för vädrets krafter och naturens fruktansvärda temperament så utsätts de även för något som inte går att förklara. Något ondskefullt ruvar på berget Kanchenjunga.

Wendigons förbannelse av Rick Yancey

Rick Yancey, Wendigons förbannelse

Handling:
Sent på kvällen dyker en kvinna upp hemma hos Monstrumologen. Hon bönar och ber doktorn om hjälp, eftersom hennes make - doktorns vän John Chanler - är spårlöst försvunnen i den kanadensiska vildmarken. Han begav sig dit för att hitta Wendigon, en fruktad, livsfarlig och högst mytomspunnen varelse.

   Doktor Warthrop anser att Wendigons förbannelse är ren vidskeplighet, men han och Will Henry beger sig ändå ut i markerna för att leta efter doktorns försvunne vän. Där ställs de utan tvekan, trots Monstrumologens bestämda uppfattning om Wendigon, inför frågan om vad det i så fall är som härjar i dessa skogar? Och vad har John Chanler egentligen råkat ut för?

Vad jag tyckteJag tror jag läste denna bok vid helt fel tidpunkt. Wendigons förbannelse är en mörk, skitig och rå berättelse som verkligen inte undviker detaljer eller otäckheter. Det är rasande skickligt berättat på så många sätt. Men för mig så läste jag boken vid helt fel tid och mådde mest illa under läsningens gång. Det är så fruktansvärt hopplöst och förtvivlat hela tiden och den monsterjakt som pågår är så äcklig. Men som sagt är det inte boken det är fel på utan det var bara fel tid för mig att läsa den. För Rick Yancey har skapat något eget med serien Monstrumologen, där då Wendigons förbannelse är bok två.

 Det är som Frankenstein korsat med Dracula blandat med Charles Dickens varvat med H.P Lovecraft. Det är mustigt, mörkt och skitigt på så många sätt och det gjorde mig illamående vid läsningen. Författaren har ju onekligen lyckats då han skapat något så magstarkt att även om jag är van vid att läsa mörka och räliga böcker inte riktigt fixad att läsa boken. Vid ett annat tillfälle hade jag säkert kunnat hylla boken än mer men när jag läste ut den så var jag mest glad över att den var slut. Men jag kommer absolut läsa nästa del av serien men då kommer jag välja läs tillfälle  med större omsorg.

Färjan av Mats Strandberg

Mats Strandberg, Färjan

Handling:
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Mats Strandberg följer upp succén med Engelsfors-trilogin med en spännande skräckroman. Liksom i Engelsfors blandas det socialrealistiska med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.

Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.

Vad jag tyckte:
Jag är en sådan person som ogillar båtar av alla slag, stora som små kvittar. Kan jag slippa åka båt så gör jag gärna det. Efter att ha läst Färjan kan ju lugnt säga att det lär inte bli några båtturer eller kryssningar inom det närmaste för mig! Det jag ogillar allra mest med att åka båt är just instängdheten, du kan inte bara bestämma dig för att kliva av när du är mitt ute på ett hav. Jag har svårigheter när det gäller trånga platser med mycket folk, en buss eller en bil kan du ju alltid kliva av om det blir för mycket. Men Mats Strandberg väljer att befolka sitt fartyg inte bara med alltför många människor. Han väljer också att släppa lös monster på sitt fartyg...

Det finns en klaustrofobisk känsla tvärsigenom hela boken och jag får påminna mig själv att andas med jämna mellanrum. På Baltic Charisma finns det en mängd olika människor som av olika skäl valt att göra en Ålands-kryssning. De vill glömma vardagen, slippa känna sig ensam eller blivit dit släpade av föräldrar som vill släppa loss lite. Vi har även all personal, vissa som gillar sitt jobb, vissa som önskar att de kunde lämna fartyget för gott.  Mats Strandberg har en stark berättarskicklighet som verkligen får en fast. Det är detaljrikt och färgstarkt ( och även magstarkt emellanåt) Vi växlar mellan olika karaktärer som alla är välgjorda på ett sätt så att de känna levande. Ensamma Marianne som längtar så desperat efter någon men aldrig att Strandberg låter henne tappa ansiktet för det. Zandra och Madde, två festglada tjejer som bara är lite för mycket men ändå helt igenom underbara. Lo och Albin, kusinerna som slutat prata fast de alltid varit bästa vänner men nu i yngre tonåren tappat bort varandra, tokälskar Los sätt att prata! Sedan har vi Dan Appelgren, avdankad mellostjärna som är sluskig och en skitstövel men ändå högst mänsklig på något sätt. Men allt kommer snart gå käpp rätt åt helvetet och det är förbenat otäckt med alla trånga korridorer och små hytter. Det finns ingenstans du kan fly till, allt som finns omkring dig är det iskalla Östersjön.

Färjan är mycket läsvärd och jag kan varmt rekommendera den till dig som gillar skräck!

Zombiefeber av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson, Zombiefeber 
Rec-ex ifrån Lilla Piratförlaget, Tack!

Handling:
En mystisk främling dyker upp i Eldsala mitt i natten. Det är den varmaste sommaren Herbert kan minnas och getingarna är överallt. Samtidigt börjar människor i Eldsala att bli sjuka. De får feber och röda ögon och Herbert och vännen Sally fylls av onda aningar. Något hemskt är på väg att hända! Tillsammans söker de skydd i sitt hemliga gömställe, den nedlagda kvarnen, där ingen levande – eller död – kan nå dem. Eller kan de det?

Vad jag tyckte:
Kristina Ohlsson är en av mina favoritförfattare och jag gillar både hennes vuxenböcker och hennes barnböcker. I Zombiefeber bjuds vi på en välskriven och riktigt spännande historia. Zombiefeber är rätt otäck med de sjuka som blir zombier och dricker blod. Men det är lagom otäckt och spännande att läsa.

 Zombiefeber är en lättläst med bra persongalleri samt en väl uppbyggd historia. Karaktärerna är lätta att förstå sig på och med tydliga dialoger som för berättelsen framåt hela tiden. Enkla men fina miljöskildringar skapar en underhållande bok som är riktigt bra. Samtidigt som vi har själva historien med zombierna så skildrar Kristina Ohlsson Herberts historia på ett fint sätt. Zombierna är inte alls lika otäcka som det skrämmande att de vuxna ifrån kommunen tycker att Herbert inte bör bo med sin gamla farfar. Vardagsrealism blandat med zombier är en lyckad kombination.

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

Emma Ångström, Mannen mellan väggarna

Rec-ex ifrån Piratförlaget, tusen tack!

Handling:
Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna har försvunnit från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma lägenhet. Alla är förbryllade. Var har kroppen gömts under två veckors tid? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten?

Samtidigt sker allt underligare saker i huset. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig lukt sprids i lägenheterna. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna.

Vad jag tyckte:
Jag måste säga att jag verkligen är glad att jag bor i radhus och inte i lägenhetshus när jag läser Emma Ångströms bok!  Det känns riktigt obehagligt att läsa om mannen som smyger mellan väggarna och spanar på folk. Men samtidigt så upplever jag mannen inte som direkt ond utan mer som en sorglig och mycket ensam person. Visst händer det några riktigt otäcka saker men jag känner ändå mer sympati med mannen mellan väggarna än ilska. Emma Ångström har skapat en spänningsroman med skickligt sammansatta karaktärer och med en tätt kuslig stämning som sakta smyger sig på en. Ångströms huvudröst till en liten flicka vid namn Alva, en lillgammal flicka som verkar väldigt brådmogen. Här har jag en invändning mot att Alva hela tiden läser någon sorts parapsykologiskt lexikon och det verkar vara en väldigt svår text, lite för svår kan jag känna för en nioåring egentligen? Dessutom så har författaren valt att ta med långa stycken, kursiverade ifrån detta lexikon. Dessa skummar jag mest då jag inte känner att de tillför något till texten. Sedan måste jag tyvärr säga att jag tyckte slutet kom lite väl hastigt, det blev väldigt abrupt slut på något vis. Dock gillar jag hur snyggt författaren skildrar lilla Alvas utanförskap som stegvis blir allt större och där Alvas känslor mot den egna familjen vänds till rent hat.

Men i övrigt så gillade jag verkligen Mannen mellan väggarna, det är en spännande bok där obehaget ligger på lur hela tiden. Allt är berättat med fin känsla för ord och där texten kändes väl sammansatt. Så jag kan varmt rekommendera den men är du mörkrädd ska ska du nog läsa den med lampan tänd eller under dagtid.

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Clare Mackintosh, Jag lät dig gå

Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?
Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.

Vad jag tyckte:
Med en stark inledning som gör ont att läsa kastar Clare Mackintosh oss rätt in i en handling som med sin stämningsmättade ton får oss att önska att vi kunde stoppa bandet. En sekund, en hand som glider bort, en regntung höstkväll och en bil och så rycks en liten pojkes liv bort. Därefter får vi följa Jenna, en ung kvinna så tyngd av sorg att hon väljer att fly. Fly så långt bort hon kan, kapa alla banden och försöka börja om. Vi landar tillsammans med Jenna i en liten kustby någonstans i Wales och där får vi följa hennes kamp efter att försöka ta sig upp på fötter igen. Samtidigt så följer vi polisen Ray Stevens som kämpar för att försöka lösa den tragiska smitningsolyckan som tog lilla Jacobs liv. Clare Mackintosh har ett levande språk som med sina väl avvägda detaljer och känslor skapar en stämningsmättad och tät berättelse om skuld, sorg, förtvivlan men också om hopp och ljus. Jag älskar skildringar av den lilla kustbyn och dess invånare där havet bildar en ständig kuliss som med sin skiftande natur ökar känslan av behag. 

När boken närmare sig mitten börjar jag fundera över vart boken egentligen är på väg, det började nästan kännas som om vi hade fastnat. Men sen kommer en vändning som i alla fall jag inte hade väntat mig och jag sitter med hakan i marken. Där jag bläddrar bakåt för att se vad för liten detalj jag egentligen missade och som gjorde att jag inte förutsett detta.  Denna vändningen leder oss in på en mycket mörk historia med många hemligheter och ett liv kantat av tragedi och sorg. Denna del av boken gör ont i mig att läsa och jag känner mig så förtvivlad när jag läser om Jenna och hennes liv.  

Clare Mackintosh välskrivna historia lyckas alltså förvirra och lura mig helt och jag gillar det verkligen. När en författare som skriver en psykologisk thriller faktiskt lyckas lura mig så totalt. Att detta är författarens debut gör mig ännu mer imponerad och jag tycker att det märks, speciellt då i polisdelarna, att författaren har erfarenhet ifrån detta området. Författaren har jobbat inom både ordningspolisen och kriminalen. 

Jag lät dig gå är en bok jag verkligen kan rekommendera, den är smart, underhållande, känslosam och bjuder på en rejäl twist som ställer allt på sin spets. Jag lät dig gå bjuder på en historia som kryper in under skinnet på dig och där du inte kan lägga dig ifrån boken, även om klockan är långt efter sovtid. Jag kan inte säga annat än: Läs den!!!

Bortom portalen

Bortom Portalen, Fantastikportalen
Rec-ex ifrån Oscar Källner ( Fafner förlag), Tusen tack

Handling:
Tondöva zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Bortom portalen är en novellsamling med totalt 11 noveller skrivna av svenska fantastikförfattare.Tre av novellerna är vinnarna i den novelltävling som Fantastikportalen ordnade förra sommaren. Den kommer ut idag!

 Bakom detta projekt ligger Fantastikportalen som är en samling av några av Sveriges mindre förlag. Förlag som har stark fokus på just fantastik, alltså fantasy, science fiction och skräck. Så här skriver de på sin hemsida "Fantasy, science fiction och skräck är alla väl representerade genrer i den svenska utgivningen. Fantastikportalen startades av flera av de nischade förlagen och ambitionen är att sidan ska vara till nytta både för branschfolk såväl som nöjesläsare. Här finns bokpresentationer, recensioner och annat intressant samlat på ett och samma ställe."

På hemsidan Fantastikportalen kan man läsa mer om de olika förlagen och deras olika böcker. Jag fick min förfrågan ifrån Oskar Källner på Fafner förlag, som dessutom har med en novell i samlingen. Jag kommer skriva kort om varje novell då det är en sådan bredd och skillnad på de olika novellerna. Så jag ber om ursäkt i förväg för ett väldigt lång inlägg! Jag kan dock säga redan nu att jag varmt rekommenderar Bortom portalen då det ger en underbar inblick i den bredd och skicklighet som finns hos de svenska fantastikförfattarna.

( Jag hade tänkt visa upp mitt egna fina exemplar med den tjusiga signeringen av Oskar Källner.... Dock så har jag på den hårda vägen fått lära mig att ekvationen: Kaffekopp+katt+bok inte är en lyckad ekvation. Det är en ekvation som slutar med svordomar faktiskt...)

Vad jag tyckte:

Emma 2.0 av Anita Mederyd ( vinnare i novelltävlingen)
Emma hade drömmen strax framför henne, hon skulle börja balettakademin och bli den världsberömda stjärna hon alltid drömt om. Vid hennes sida finns Filip. Men genom en tragisk olycka förändras allt. Emma blir svårt skadad och får amputera sitt ena ben. Men det finns möjligen en räddning, en operation med nanoteknik som kan återskapa Emmas ben. Allt kommer bli bra igen? Eller? Emma 2.0 är en välskriven och intressant novell som lyfter fram ett spännande ämne. Jag såg på tv för inte så länge sedan om just nanoteknik som skulle kunna användas till delvis förlamade personer. Så det känns som ett aktuellt ämne. Det som sedan händer får det faktiskt att krypa i mig, Anita Mederyd lyckas skapa en riktigt obehaglig känsla. Nästan klaustrofobisk.

Marina av K.G Johansson ( Affront förlag)
 Denna novell har jag läst tidigare men det höll verkligen för en omläsning. Här befinner vi oss i en värld som är helt dränkt. Marina lever högst upp i ett höghus med vattnet bara en liten bit ifrån fönsterkarmen. Helt ensam väntar hon på någon. En vemodig berättelse tycker jag med ett långsamt tempo som är väldigt tilltalande. På sin korta rymd fångar den så mycket känslor och tankar.

Tidsögat av Hans Olsson (Zakuli förlag)
 En helt okänd författare för mig men med en mycket intressant novell. Två bröder som leker med krafter bortom deras fattningsförmåga. Det är inte en så lämplig idé. Rättfram och enkel men på ett spännande sätt. En bra novell.

De vita av Boel Berman ( Undrentideforlag)
Även denna novell har jag läst tidigare men jag läste gärna om den eftersom jag tycker så mycket om den. En fruktansvärd sjukdom har spridit bland människorna där de insjukna sakta sakta blir allt kallare. Där deras beröring räcker för att sprida smittan vidare. Vi får följa en kvinna vars make blivit sjuk, hennes kamp skildras med en sådan intensitet och närhet att jag blir riktigt berörd.  En stark och vemodig berättelse om hopp, längtan och kärlek.

Sjung kära syster av Marcus Olausson ( vinnare i novelltävlingen)
En värld fylld av zombier, två systrar i en kamp som kanske är dom övermäktiga och vapnet de har är sina röster och instrument. För i Olaussons värld så går det att kämpa med musiken och sången som vapen. Zombierna är tondöva och klarar inte av att sjunga längre. Medan människan kan det för att skapa mat och överlevnad. Detta blev en av mina favoriter, jag verkligen älskar hur ny och fräsch den känns. Med helt nya element som är skrivna på ett helt fantastiskt sätt. Enda felet är egentligen att jag vill ha mer!

En hemlighet i öknen dold av Lupina Ojala ( Catoblepas förlag)
En viktoriansk steampunk novell med en nypa Indiana Jones och en hint av Hercule Poirot! Så upplevde jag denna novellen och jag tokgillar det! Karaktärerna, detaljerna och miljöerna är helt underbar och jag älskar det lekfulla i novellen. Underbart äventyr Lupina Ojala och jag hade gärna läst fler noveller om Edgar och Sara!

Irrbloss av Linda Hallgren ( Epok förlag )
En märklig novell som jag faktiskt läste två gånger men ändå har lite svårt att förstå mig på. En man som ligger inför döden får ett oväntat besök. En annorlunda novell med ett fint språk. Den vindlar sig hit och dit och jag får inte riktigt grepp om den. Men väl värd att läsa ändå.

Oppenheimer blues av Love Kölle ( Sigill förlag)
Ytterligare en märklig novell som bjuder på en minst sagt hisnande läsupplevelse. Det är en berättelse om artisten Johnny Hiroshimas uppgång och fall men också om piratkopierad musik, fejkade självmord och märkliga mänskliga kopior. Egensinnigt och annorlunda.

Väskan av Ida Tellestedt ( Swedish Zombie förlag )
Här vi en skräcknovell av äkta splatterkaraktär. Hämnden är verkligen ljuv i denna novellen och huvudpersonen Lisa ger tillbaka efter så många år av mobbning av förnedring. Jag tänkte på boken Carrie, i alla fall en viss scen i den boken men så att säga tvärtom. Actionfylld, rått och rejält blodigt. Kanske inte min stil helt igenom men det är en välskriven novell.

De tomma av Alexandra Alexandersson ( Vinnare i novelltävlingen)
Här förflyttas vi tillbaka i tiden till en medeltida värld där något har riktigt fel. Vissa av de nyfödda barnen föds som tomma, det finns helt enkelt inget hos dom. Deras ögon är svarta och deras själar verkar inte finnas där. Här får vi möta en ung man vars hustru just ska födas deras första barn. Ett barn som föds tomt, och därmed borde pappan ta livet av barnet. För det är ju bäst så. Men detta klarar inte mannen av och han flyr in i skogen med sitt nyfödda barn. En spännande novell med starka fantasyinslag men också med stråk av mörk skräck. Samtidigt är det också en berättelse om en fars kamp för sitt lilla barn. Jag blev mycket förtjust i denna novell. Några glapp fanns där i berättelsen men överlag så var det en mycket trevlig novell som jag njöt av att läsa.

Jormungard av Oskar Källner ( Fafner förlag)
Lina har äntligen fått ett nytt arbete, på AUKOL, Avdelningen för upphovsrättsrelaterade Kultur och Litteratur. Långt under jorden, i en korridor som aldrig verkar ta slut får Lina ett rum med en dator som hämtad ifrån stenåldern. Möjligen är det så att hennes arbete egentligen rör sig om något helt annat? Möjligen finns där hemligheter gömda bakom alla de där dörrarna i den evighetslånga korridoren. Och vart tog den som hade Linas arbete innan vägen? När man läser Oskar Källners noveller så vet man aldrig i förväg vad som kommer hända eller vart man kommer ta vägen. Det är bara att luta sig tillbaka och följa med på färden! Samt njuta av hans fantastiska språk och hans hantverksskicklighet. Jormungard är en galen novell men på ett väldigt fantastiskt bra sätt! Underbart!

En sån som du av Gillian Flynn

Gillian Flynn, En sån som du

Handling:
Kvinnliga kunder som kliver in genom dörren till tarotstudion Anden i handen möts av sierskor, kristallkulor och kortlekar. Manliga kunder fortsätter vidare till det potpurridoftande bakre rummet, där studions parallella verksamhet pågår, med en kompletterande stab av olagliga soft-core-prostituerade. Efter att ha drabbats av en förslitningsskada i handen får en av kvinnorna i det bakre rummet – en driftig boknörd med en förkärlek för skräckromaner – hoppa in som medium. 

Men det som ser ut att bli ett välkommet avbrott tar en oväntad och olycksbådande vändning när en av de välbärgade förortsfruarna som bokat tid berättar en otäck historia som inte tycks vara inbillning

Vad jag tyckte:
För det första så blev jag rejält besviken när jag hittade denna på biblioteket där den stod på novell-hyllan. Jag hade fått för mig att det var en helt vanlig bok men det visade sig vara en novell istället. Förvisso en rätt lång sådan men det blev ändå något av en besvikelse. Innehållet kunde heller inte väga upp detta faktum. Även här blev jag något besviken och återigen var det förväntningarna som ställde till det. Jag förväntade mig en spökhistoria åt det gotiska hållet och förvisso får jag en del av det men slutet bjuder på en oväntad vändning som jag inte riktigt gillade.

Språkmässigt har Flynn dock samma skärpa som vanligt och hennes karaktärer är så där trasiga och kantiga som de bör bara. Hon är skicklig på det hon gör Flynn och visst gillade jag att läsa En sån som du. Det är mörkt, skitigt och skruvat precis som vanligt på just det sättet som Flynn gör riktigt bra. Jag tror att jag tyckt mer om denna speciella novell om jag inte haft de förväntningar jag hade. För det är ju bra och jag njuter av läsningen men det var ju inte detta jag förväntat mig. Flynn mixar de gotiska elementen med de mer thriller-aktiga på ett otroligt skickligt sätt och visst finns där en hel del spänning i denna korta novell.

 Nu vill jag inte avråda någon från att läsa En sån som du. Tvärtom! För den som inte läst Flynn innan kan det vara en fin start att börja med denna så man får bekanta sig med Flynns skruvade och dysfunktionella personer på ett lagom sätt.

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött av Pinter

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött av Johannes Pinter

Rec-ex ifrån Zombie förlag, tusen tack!

Handling:
Vackra kyrkor jag besökt utspelar sig i Sverige idag, och handlar om Valdemar Aurelius, väktare och väsenjägare. Alla de gamla nordiska sagorna och myterna är sanna, och dess varelser och väsen lever bland oss, strax utanför vårt synfält, i och omkring landets vackra kyrkor. Det är Valdemar som håller ordning på dem. Nu måste Valdemar möta ondskan på två flanker: han finner inte bara att det är något stort i görningen i denna övernaturliga värld parallell med vår – han får dessutom diagnosen cancer. Kommer två strider att bli en för mycket?

Vad jag tyckte:
Ursäkta mig nu men j-vla vilken bra bok detta är! Denna bok fick mig nästan att missa gå av tåget härom veckan då jag var så fast i handlingen och knappt kunde slita mig ifrån den.  Då jag fick boken som rec-ex i form av en e-bok så var mobilen klistrad i min hand under det dygn som det tog för mig att läsa boken. Jag kunder inte slita mig ifrån denna mörka, vackra och outsägligt sorgliga berättelse.

 Valdemar är en karaktär jag tar till mig direkt och jag hejar på honom hela vägen, hans kamp både mot de yttre monstren samt det inre monstret är så väl tecknade och levande. Men jag fäster mig också mycket vid Stella och Gregor, de är så intressanta och levande karaktärer. De har så många tilltalande egenskaper och jag berörs av deras respektive livshistoria.

 Jag älskar verkligen hur Pinter har byggt hela sin värld eller rättare sagt hur han är byggt ut vår verklighet med ytterligare en dimension. En dimension där alla våra väsen och monster håller till, där sagor och myter inte är bara sagor och myter utan faktiskt helt sanna.  Jag älskar också hur Pinter låter kyrkorna vara portar mellan den världen och vår egen. Jag kommer nog aldrig kunna besöka en kyrka igen utan att titta lite extra omkring mig!

När jag läser Vackra kyrkor... tänker jag både på Van Helsing och Constantine. En ensam man som med ett fulladdat hagelgevär, silverkulor, några krucifix och ett uppslagsverk bekämpar alla möjliga väsen och monster. Vid hans sida står Gregor, orubbligt och lojalt.  Vackra kyrkor...är ett fullspäckat actionäventyr där författaren bara kör på, han krånglar inte till det med långa onödiga förklaringar utan han kastar in i handlingen både troll, vampyrer, näcken och odöda som i en blodig och vansinnig roadtrip tvärs över hela Sverige bildar något helt unikt och säreget . Men i slutet finns där två appendix, ett över alla de kyrkor vi besökt och ett över alla de väsen vi mött. Smart gjort då man kan läsa mer utförligt om de olika väsen och händelser vi stöter på utan att författaren behöver tynga ned själva berättandet med alla denna fakta.

Men även om Vackra kyrkor... är actionspäckad så finns där också en vemodig och stark skildring över livet och döden hos den egna individen. Sorgen över att kroppen förfaller och frustrationen över att det faktiskt finns monster man inte kan vinna över. Det berör mig väldigt mycket och jag blir så ledsen över Valdemars öde. Samtidigt så finns där en härlig mörk humor som bidrar till ett och annat skratt, inledningen där Gekås är inblandat är så humoristiskt att jag skrattar rakt ut!

Vackra kyrkor.... är rejält underhållande och jag njuter hela vägen igenom ( även om jag har ett och annat att säga om slutet.....)

Huset av Jens Daniel Burman

Jens Daniel Burman, Huset

Rec-ex ifrån Hoi Förlag, Tusen tack!

Handling:
Julen närmar sig och Mårten, Lena och deras dotter Elsa åker till det ensliga huset vid sjön för att äntligen få vara tillsammans. Huset ser inte ut som de lämnande det. I farstun står en stol mitt på golvet och i vapenskåpet saknas ett jaktgevär. Varför har grannarna som vaktar huset inte ställt i ordning efter sig?

Familjen har gått igenom en tung period sedan Lena blivit invalid efter en bilolycka. Hon har fått permission från sjukhuset och behöver sondmatas och medicineras flera gånger per dygn. Det är lång väg till sjukhuset ifall något skulle hända, men trots det ser Mårten fram emot att de ska få vara en tillsammans igen.

På julaftonsnatten knackar det på dörren. En nedkyld och utmattad kvinna söker hjälp. Hon får värme, vila och skydd mot snöstormen som rasar utanför. Men det finns också något annat hon vill ha ...

Vad jag tyckte:
Huset är en skräckthriller som berör familjen och dess starka band, för vad gör man när en okänd tränger sig in i sitt eget hem och tar över det? Hur hantera man det faktum att man har en tonårsdotter som behöver beskydd och en svårt skadad hustru som är helt försvarslös?  Burman låter historien utvecklas i små steg där han sakta inför det skräckfyllda elementen. Till en början så är det en fin bild vi får möta, en liten familj starkt präglad av en fruktansvärd tragedi som ändå ska försöka se till att julen blir riktigt fin och mysig. En tid för läkning och kärlek inom husets fyra väggar. Sedan får vi möta en röst som tyder på att allt inte står rätt till och snart nog får vi möta skräcken. Här kommer det vardaglig krockar med det ofattbara mörkret där Mårten får samla ihop allt sitt mod för att han och hans familj ska överleva.

Snön som vräker ned, kylan som tränger på, den isolerade platsen, strömavbrott och trasig skotrar bidrar till att öka spänningskänslan och ökar på nervigheten  i berättelsen. För när det förflutna hinner ikapp så kommer det visa sig innehålla flera mörka tragedier och det är någon som är ute efter hämnd. En gruvlig och fruktansvärd hämnd.

Huset är en mycket välskriven skräckthriller som bjuder på en riktigt härligt skrämmande läsning!

Barnvakten av Sofie Trinh Johansson

Sofie Trinh Johansson, Barnvakten
Rec-ex ifrån Zombie Förlag, Tusen tack!

( E-novell)

Handling:
Sextonåriga Sandra är gravid och har bestämt sig för att föda sitt barn och ta hand om det på egen hand. Men pengar är ett problem. Ett erbjudande om att sitta barnvakt mot generös ersättning kommer som en skänk från ovan. Pojken hon ska sköta om heter Benjamin och sägs vara lite annorlunda, lite blyg. Och det stämmer. Benjamin är inte som andra barn.

Vad jag tyckte:
Jag älskar verkligen skräck, både i litterär form och som film men det finns två element som skrämmer vettet ur mig när kommer till skräck.  Nr 1 är dockor som blir levande och väldigt onda, det är så skrämmande tycker jag av någon anledning för det är så onaturligt. Nr 2 handlar om barn, barn som blir onda. Typfall är Damon i filmen Omen, av samma anledning som dockorna, det är inte naturligt och det är så obehagligt.

Så vad gör jag? Jo jag läser Barnvakten..... Titta på omslaget och säg mig vem denne lille pojke liknar? Jag tycker pojken är ruskigt lik Damon i filmen Omen!

Men läste gjorde jag ändå och så glad är jag för det! Jag blir vettskrämd naturligtvis men på ett väldigt bra sätt eftersom Barnvakten är en synnerligen välskriven novell. På den lilla textyta som en novell spänner över så lyckas Sofie Trinh Johansson skrämma vettet ur mig rejält med en väl uppbyggd skräckhistoria.  Sandras utsatthet och ensamhet bidrar till att spänningen ökar rejält.  Där det vardagliga krockar med det övernaturliga och skräckfyllda med Benjamin. Snyggt gjort!

Jag kan varmt rekommendera Barnvakten!

Skönheten av Christian Johansson

Christian Johansson, Skönheten

Rec-ex ifrån Zombie Förlag, Tusen tack!

Handling:

Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?

Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.

Vad jag tyckte:
Jag blev väldigt förtjust i Christian Johanssons förra bok Parasitus och när jag såg att det skulle en ny bok av honom så tackade jag med glädje ja till ett rec-ex. Lite ängslig inför läsningen var jag, för det är ju så när man gillar en författares bok, den första man läser av honom, att när man ska läsa bok nr 2 så kan ens förväntningar visa sig vara alltför höga och man blir besviken. Men jag hade inte behövt oroa mig eftersom Christian Johansson även i bok nr 2 levererar en skräckhistoria som får mig att låta lamporna vara tända långt in på natten.

Skräcken i Skönheten är av annat slag än den i Parasitus, lite mer thriller än ren skräckhistoria.  Men likväl är det en bok med djupt obehaglig spänning. Boken är en malström av ondska och mörker där man som läsare dyker rätt in i en skräckhistoria som spänner över väldigt lång tid. Det är många röster som berättar om Skönheten och vad platsen har gjort dem och många andra. Röster som till en början snurrar till det för mig för jag har svårt att placera de olika personerna i rätt turordning och i rätt tid. Men författaren ledsagar mig igenom detta också och får mig att förstå utan att vara övertydlig. Och när jag väl förstår, då kryper obehaget fram längs ryggraden och jag märker att jag slutat andas för spänningen är så olidligt stor.

Vi har Inger och Erik, ett lyckligt par som lever på en ö mestadels av tiden och där deras längtan efter ett barn präglar deras tillvaro.  Och när det en dag flyter iland en liten baby så är väl deras lycka gjord eller? Vi får även följa Anne-Marie som möter kärleken hos en ung präst och hon följer med honom till ön Skönheten. Med sig tar hon sin lilla dotter Karin. En idyllisk tillvaro tar sin början men kommer inom kort förvandlas till en mardröm. Sedan har vi Tomas och Pål som vaknar upp i ett hus, utan en aning om vilka de är eller varför de är där. Men det de vet är att platsen de hamnat på är som hämtat ur en skräckfilm. Hur ska de ta sig därifrån?

Vi får möta ondska i dess renaste form präglat av en religiös fanatism som är djupt obehaglig.  Det isolerade läget på ön långt ut i havet är ytterligare ett element som bidrar till spänningen och skräcken. Ifrån en ö kommer man inte, om man inte har en båt och är då båten borta då är man ohjälpligt fast.  Även som läsare är man fast där man inte kan annat än att fortsätta läsa trots det onda och galenskapen som växer. Men det grymma och det otäcka håller sig alltid på gränsen till vad som känns tillräckligt och vad som skulle kunnat bli ett frosseri i groteska detaljer. Visst innehåller boken en hel del magstarka scener och ibland blir jag lite orolig för författarens mentala och psykiska hälsa. Men författaren balanserar skickligt igenom hela boken och väver sakta fram en ohygglig historia. Just detta att vi inte får hela bilden klart för oss redan i början bidrar tycker jag till spänningen och att man som läsare känner sig fast. Man måste läsa vidare för att få reda på vad som egentligen hänt och vad som kommer hända.

Jag använde epitet "Svensk skräck när den är som allra bäst" när jag skrev om Parasitus och jag står fast vid detta även denna gången!

Kattmänniska av Susanne Samuelsson

Susanne Samuelsson, Kattmänniskor

Rec-ex ifrån Epok Förlag, Tack!

Handling:
Bryt dig fri. Ta dig samman. Kom ut ur ditt fängelse och ta tillbaka makten över ditt liv. Men är det verkligen så enkelt? Susanne Samuelssons noveller innehåller inga lätta lösningar. Monstret lurar inte i mörkret, det sitter redan inne i värmen och väntar på dig. Genom åtta berättelser får vi följa kvinnor som på olika sätt försöker hitta friheten.

Vad jag tyckte:

Ännu en novellsamling som blev liggande alldeles för länge och omskriven på tok för sent. Men bättre sent än aldrig.

Susanne Samuelssons noveller handlar om kvinnor, kvinnor som precis som det står uppe i handlingen hittar olika sätt att skapa sin egen frihet. Novellerna är en blandning av det lågmälda skräcken till det mer splatteraktiga skräcken. Men de är alla väldigt välskrivna och intressanta. Några av de väcker mer intresse hos mig men det är så med novellsamlingar.  Vissa av novellerna är mer av den sort som smyger sig på dig, den som lurar i ögonvrån och som allra mest inger känslor av vemod och sorg. Andra noveller är mer av det slag som gör dig illamående och där du vill vända bort blicken ifrån det du läser. Men alla noveller är ändå starkt förankrade i verkligheten, en twistad och skruvade version av verkligheten.

Kristoffer Leandor skriver en intressant blurp på framsidan av boken " Könskampen får nya dimensioner när skymningszonen flyttar in i den svenska samtidens fredagsmys och förortsångest". En klockren sammanfattning av Susanne Samuelssons noveller tycker jag.

9 månader av Cia Sigesgård

Cia Sigesgård, 9 månader

Rec-ex ifrån Swedish Zombie Förlag, Tusen tack!

Handling:

Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn.
När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Nästan.

Vad jag tyckte:

Om du planerar att bli gravid, är gravid eller om du känner någon som planerar att bli gravid eller är gravid.....Snälla läs då inte denna novell! För hel-vete vad otäckt bra Cia Sigesgård kan skriva. Här har vi en söt liten familj, allt är så mysigt och gullig och de väntar barn och allt är så fint så.....Men nej då snart brakar helvetet lös på allvar. Inte pang på utan smygande, steg för steg, lite i taget så man som läsare sitter med andan i halsen fram till slutet då man slutar andas helt....

Jag har försökt läsa Cia Sigesgårds roman Inga kelgrisar, Inga styvbarn, jag kom halvvägs igenom och jag är ändå inte den som är äckelmagad av mig eller direkt lättskrämd. Jag har läst Stephen King och Dean Koontz redan som ung tonåring så jag är så att säga redan marinerad i skräck. Men Cia Sigesgård tar det vardagliga, förvränger det, lägger till makabra detaljer och slänger ned en slev av vanvett....  Steg för steg leds vi djupare in i det mörka samtidigt som det förekommer vanliga vardag också. Att på så kort sidantal lyckas skapa en så komplett skräckhistoria är imponerande!

9 månader är alltså ruggigt bra och jag kan varmt rekommendera den om du vill bli rejält skrämd!

Monstrumologen av Rich Yancey

Rich Yancey, Monstrumologen

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:

Monstrumologi s.
1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.
2. Verksamheten att jaga sådana varelser.

Detta är hemligheterna som jag har bevarat…

Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster, och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka – och det monster som ätit henne – förändras hans värld för alltid.

Monstret är en anthropophag, en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen. Och det finns tecken på att antalet anthropophager nu ökar i skrämmande takt.

Will Henry och doktorn har inget annat val: De måste konfrontera den fasa som hotar att ta över och förtära världen

Vad jag tyckte:

Detta är en mycket märklig berättelse med starka influenser ifrån båda Dracula och Frankenstein tillsammans med en hälsosamma dos av H.P Lovecraft, precis som det står på baksidan. Men jag skulle nog vilja addera en nypa ifrån den gamla filmen Van Helsing också ( Någon som sett filmen?) Boken står dock på helt egna ben och skapar en av märkligaste läsupplevelser jag haft i år. Jag både gillar boken samtidigt som jag tycker riktigt illa om den! Jag ska försöka bena ut detta genom att berätta om bokens historia först. En nutida författare får av en slump tag på ett par dagböcker som är skrivna av en intagen på en psykiatrisk klinik. Denna man är över 100 år och har suttit på denna klinik i många år och dessa dagböcker sägs skildra hans väldigt annorlunda liv. För strax efter hoppar vi tillbaka till slutet av 1800-talet där vi möter dagboksskrivaren Will Henry som en ung pojke. En ung pojke som förlorat båda sina föräldrar och som nu arbetar för samma man hans egen far arbetade för. Denne man är Dr Warthorp och han är en monstrumolog. De där monster som folk tror inte finns på riktigt, de finns visst på riktigt och Dr Warthorpe studerar dom. Detta gör han då tillsammans med sin unga assistent Will Henry, 12 år gammal. Samtidigt finns det människor som jagar dessa monster för folk vill ju ändå inte ha in dom på sin egen bakgård... I denna boken är speciella monster anthropophag. Ni får läsa själva om dom men jag fick faktiskt mardrömmar efter denna boken... Och kommer boken som film kommer jag se den men blir j-kligt rädd! Boken säljs som tonår/unga vuxna. Antingen har jag blivit harig på äldre dagar men jag tycker att nog bör ha en stark mage och rejäla nerver när man läser denna. Det är något i känslan i boken eller något i stilen för jag brukar läsa böcker som är mycket räligare än denna, mycket mer obehagliga och råa men något i denna gör så att obehaget kryper längs ryggen på mig.

Yancey är otroligt skicklig på att bygga upp en riktigt mörkt, tätt och rå stämning där han inte räds för de blodiga och äckliga detaljerna. Där var ett par gånger som min mage vände till lite lätt på sig... Jag gillar verkligen Will Henry då han är en charmig, modig och väldigt fin kille. Jag gillar den mörka gotiska känslan och stilen. Även Dr Warthorpe gillar jag även om jag helst skulle vilja ge han en rejäl spark! ( Jag tycker att denne Dr faktiskt påminner väldigt starkt om Sherlock Holmes, arrogant, självisk, ytterst lärd och avskyr alla andra olärda, inga social takt och känsla)

Så på det stora hela gillar jag Monstrumologen och den bjöd mig verkligen på en härlig läsupplevelse. Den enda invändning jag har är just sätte Rick Yancey presenterar sin historia, måste det verkligen var dagböcker som råkar hittas av någon i nutiden? Kunde in Will Henry fått berätta sin historia direkt istället? Anledning till att jag har dessa invändningar är att eftersom det är Will Henry den äldre som på senare dagar skrivit om sitt liv som ung så kan ibland tonen bli lite väl lillgammal och märklig hos den unga Will Henry. Om ni förstår var jag menar?

Men jag rekommenderar boken varmt! Perfekt för mörka höstkvällar när stormen viner runt husknuten!